28 januari 2016

Jag Àr inte expert pÄ mina egna barn

Jag har tre barn i olika Äldrar. De Àr tonÄringar nu och ganska sjÀlvgÄende, sÄ jag har gÄtt igenom varje fas av skola tillsammans med dom.
Jag vet pÄ ett ungefÀr vad de önskar sig i födelsedagspresent, jag vet vilken mat de gillar (eller kanske framför allt vilken de inte gillar), jag vet vilka Àrr de har efter diverse snubblingar (bÄde fysiska och psykiska) och jag vet vilka texter de gillar att lÀsa. Vilka betyg de har, vad som stressar dom och vilka Àmnen de Àlskar i skolan har jag koll pÄ och jag mÄste gÄ pÄ tre olika sorters filmer om jag vill gÄ med dom pÄ bio. De Àr vÀldigt olika och en har autism, vilket de andra inte har. Jag vet hur de fungerar alla tre.
Men jag Àr inte expert pÄ mina barn.

Inte nÀr de Àr i skolan. DÄ Àr det mina barns lÀrare som Àr experterna. Jag förvÀntar mig att de lyssnar pÄ mina kunskaper om mina barn, men jag dikterar inte villkoren för undervisningen. Jag kan ha önskemÄl och berÀtta om vad som fungerar eller inte hemma, men jag vet inte hur de fungerar i en undervisningssituation.

Jag vill att lÀrare fÄr bÀttre kunskaper om barn med olika diagnoser och hur man bÀst kan arbeta inkluderande. I mina ögon bör grunden vara ett inkluderande arbetssÀtt. Det krÀver, som sagt, kunskaper och dÀrför fortbildning.

Jag vill att förÀldrarna bidrar till bilden kring sitt barn för att lÀraren bÀttre ska kunna ge rÀtt och bra undervisning. Det krÀver ett samarbete. Ett samarbete dÀr bÄda ger och tar. Ett samarbete dÀr lÀraren Àr experten pÄ sin profession, dvs undervisning. LÀraren har ett ansvar som gÄr ganska lÄngt för att arbeta inkluderande. Det betyder att det inte Àr okej att krÀva assistent till varje barn som inte hÀnger med pÄ den autobahn som lÀraren har stakat ut i 190 knutar. Det innebÀr inte att det Àr speciallÀrarens ansvar att ta över undervisningen sÄ fort du inte förstÄr dig pÄ en elev.

Med hjÀlp av förÀldrarna avgör lÀraren hur arbetet med eleverna ska gÄ till. Det gÀller all undervisning och inte bara dÄ elever har diagnoser eller dÄ det finns annat som pÄverkar ett barns liv. Ibland rÀcker vi lÀrare inte till. Det innebÀr inte att vi ska ge mer och mer av nÄgot som vi inte kan eller ge oss in i en djungel av psykologi eller kuratorsarbete som vi inte har tillrÀckliga kunskaper om. DÄ kanske hjÀlpen finns utanför skolan. Eller ocksÄ sÄ finns den inom skolan, men dÀr lÀrarens profession med hjÀlp av annan expertis fÄr avgöra hur undervisningen bÀst fungerar.
LÀrare - VÄga lyssna pÄ förÀldrarna.
FörÀldrar - LÄt lÀrarna vara experter pÄ ditt barn i undervisningen.

10 januari 2016

Den felfria lÀraren

Först lite bakgrund till mina (Ànnu inte riktigt strukurerade) tankar...

Det finns lÀrare som fÄr veta att de gör fel hur de Àn bÀr sig Ät. Egentligen Àr det vÀl inte sÄ konstigt med tanke pÄ att vi i det nÀrmaste alltid har 75 personer som ser pÄ det vi gör mer eller mindre dagligen. 25 av dom sitter i klassrummet och tar del av vÄr undervisning. 50 av dom har egna jobb och fÄr höra om vad vi gör via de första 25. Det Àr inte alltid lÀtt att fÄ alla 75 nöjda till 100 %, om ens möjligt varje dag och varje minut.

Jag sitter och förbereder lektioner. Precis som alla andra lÀrare en söndag. (Kanske borde man addera alla timmar lÀrare arbetar pÄ söndagar för att fÄ ett slut pÄ pÄstÄendet att vi har sÄ mycket ledigt i det hÀr yrket. Men det Àr ett helt annat blogginlÀgg.) Jag anvÀnder olika material för att summera ihop till en lektion som passar bra för just mina elever. Det handlar om de fem vÀrldsreligionerna för Äk 5 och dÄ jag inte söker pÄ Internet sÄ blÀddrar bland mina hemslÀpade böcker och papper. Det Àr dÄ jag hittar det hÀr:


Jag kan tycka att uppgiften Àr bra. Lagom för en Ärskurs 5 att anvÀnda. Men jag blev ganska förvÄnad över en sak. Varför vÀljer man att skriva ut alla heliga skrifter med namn, utom en. För istÀllet för Tora eller Tanach stÄr det "Bibeln inte NT". Om man nu överhuvud taget ska förtydliga nÄgot i den hÀr uppgiften, vilket jag inte tycker att man ska, sÄ vore det mer naturligt att förenkla kristendomens heliga skrift. Kristendomens heliga skrift Àr Torah och NT Àr mer naturligt eftersom kristendomen bygger pÄ judendomen och inte tvÀrs om. Men det hade blivit minst lika tokigt i sammanhanget.

Man kan kan tycka att problemet Àr obetydligt, men för mig satte det igÄng flera tankeverksamheter i hjÀrnan. Varför vÀljer man att förenkla saker i skolan? Jag antar att det oftast handlar om att vi vill att vÄra elever ska förstÄ. I det hÀr fallet ovan var det kanske en vilja att kombinera ihop begrepp med förstÄelsen för vad begreppet stÄr för. Men nÀr vi gör det (och det hÀr Àr bara ett exempel) sÄ hoppar vi över det faktum att begreppet i sig Àr nÄgot vi behöver arbeta med. I och med vÄr vÀlvilja i att eleverna ska förstÄ vad vi pratar om sÄ kanske vi förklarar pÄ ett sÀtt som gör att kunskapen i sig blir förenklad?

Är det den hĂ€r förenklade kunskapen som gör att t.ex. en sportjournalist inte riktigt förstĂ„r varför finlandssvenske Kasper Björkqvist talar svenska? Vi tar oss igenom kunskaper utan att ge vĂ„ra elever begrepp och sammanhang som Ă€r relevanta. UtifrĂ„n resonemanget som den intervjuande journalisten för sĂ„ har han kanske inte heller nĂ„gon kunskap om att franska Ă€r ett sĂ„ stort sprĂ„k i Afrika. Eller hur det sambandet i sig har fĂ„tt för effekter för dagens Afrika.
NÀr jag började arbeta som lÀrare sÄ pratade vi fortfarande om plus och minus i skolan. Det hoppas jag att vi har slutat med. Jag tror inte pÄ "rabbelkunskaper", men jag tror pÄ att lÀra ut begrepp och att sÀtta in dom i ett sammanhang.

NÄgon sa en gÄng till mig att det var bÀttre att anvÀnda lÀroböcker eftersom de var faktagranskade och sÀkra att anvÀnda. Det kanske bara Àr jag, men jag hittar ofta saker i böcker frÄn olika Àmnen dÀr konstigheter smygt sig in. Inte bara enstaka begrepp utan ibland hela resonemang som mina mellanstadieelever reagerar över och kan klargöra pÄ ett mycket bÀttre sÀtt. PÄ ett sÀtt Àr det bra, för det visar att mina elever har sÄ pass mycket sÀkerhet och kÀllkritiskt förhÄllningssÀtt att de faktiskt reagerar.
Samtidigt sĂ„ vill jag mena att det per automatik inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt innebĂ€r att fakta ur en bok Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt mycket bĂ€ttre Ă€n om det kommer frĂ„n nĂ€tet. Det kluriga med nĂ€tet Ă€r att vi behöver hjĂ€lpa vĂ„ra elever att faktagranska och att hitta texter pĂ„ en nivĂ„ som fungerar ur ett inlĂ€rningsperspektiv. Det kluriga med böcker Ă€r att det trots allt fortfarande kan finnas faktafel eller mĂ€rkliga vĂ€ndningar i dom som inte alls fungerar sĂ€rskilt bra, men att vi Ă€ndĂ„ litar sĂ„ mycket mer pĂ„ böcker sĂ„ att vi missar just det. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt tycks det vara mer ok om det stĂ„r nĂ„got fel i en bok Ă€n i en text pĂ„ nĂ€tet. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt kan man tro att vi vaccinerar vĂ„ra elever frĂ„n att ens behöva rĂ„ka ut för det minsta felinlĂ€rning bara vi anvĂ€nder böcker som Ă€r utarbetade enligt Lgr11. Men kunskapen Ă€r vidare Ă€n sĂ„. Den finns pĂ„ fler stĂ€llen Ă€n i en bok och den Ă€r inte alltid allt igenom perfekt Ă€ven om den finns i en bok. Eller pĂ„ en blogg för den delen. Det finns ingen riktig röd trĂ„d i det jag nyss har skrivit och inget egentligt övergripande resonemang. Tro alltsĂ„ inte pĂ„ ett ord av vad jag skriver hĂ€r.

Det finns fel överallt. BÀttre Àr att vara förberedd pÄ det Àn att tro att nÄgot Àr absolut. Men jag varnar er: LÀmna aldrig en elev ensam med en bok. I vÀrsta fall blir hen nÀmligen lÀrare! Och en lÀrare mÄste vara absolut felfri.

Why God doesn't have a PhD via John Pinto at Stanford University, CC (by)Duncan Hull

6 januari 2016

"Nu blev Karin en bÀttre pedagog"

Jag startade ett konto och fick ett vÀlkomstmail med just den rubriken.
"Nu blev Karin en bÀttre pedagog..."

Jag tÀnker inte ta upp företagets namn hÀr, eftersom det i sig inte Àr huvudfrÄgan. Men orden i mailet fick mig att skriva ett svar. SÄ först vÀlkomst mailet:

"Hej Karin,
Tack för ditt förtroende! Och för att du Ă€r en progressiv pedagog som vill utnyttja framtidens digitala möjligheter. 
PĂ„ NamnetpĂ„ettföretag arbetar vi hĂ„rt för att skrivandet ska bli roligt, lĂ€rorikt och meningsfullt för bĂ„de dig och dina elever. Vi har en uppsjö av lösningar som hjĂ€lper dina elever att inte bara utveckla sin text, utan Ă€ven sin förmĂ„ga och motivation att skriva. 
Jag skulle uppskatta ifall du tog dig tid att besvara en kort frÄga: Vad Àr dina förvÀntningar pÄ NamnetpÄettföretag? Du kan enkelt svara direkt pÄ detta email.
BĂ€sta hĂ€lsningar, Företagets AffĂ€rsansvarige"

NÀr jag fÄr en öppen inbjudan pÄ det viset sÄ kliar det i fingrarna att fÄ svara. SÄ mitt svar innehöll ungefÀr det hÀr:

Mina förvÀntningar pÄ ett program, en app eller ett digitalt verktyg Àr inga alls. Jag Àr nyfiken - kanske passar det hÀr verktyget mig, kanske inte. Det jag dÀremot omedelbart reagerade pÄ var att rubriken löd
"Nu blev Karin en bÀttre pedagog"
Jag har inte anvÀnt det hÀr programmet alls Àn med mina elever, sÄ hur blev jag en bÀttre pedagog? Var jag inte en pedagog som var bra ÀndÄ innan? Vad Àr det som gör mig sÄ mycket bÀttre enbart för att jag har fyllt i nÄgra namnuppgifter. Ja inte ens det faktiskt. I det hÀr fallet kopplade jag mitt konto till G+.

Sen finns det egentligen inget som jag skulle vilja kalla för "framtidens digitala möjligheter". De digitala möjligheterna finns hĂ€r och nu, mĂ„nga pedagoger vet bara inte hur det skulle förbĂ€ttra deras undervisning eller hur de ska/kan anvĂ€nda digitala verktyg för att förbĂ€ttra, förĂ€ndra eller utveckla sin undervisning. MĂ„nga gĂ„nger sĂ„ förbĂ€ttras inte pedagogens möjligheter heller eftersom de digitala möjligheterna inte anvĂ€nds just pĂ„ ett pedagogiskt genomtĂ€nkt sĂ€tt som förstĂ€rker undervisningen. Det behöver inte vara den enskilde lĂ€rarens fel. Kanske snarare det att vi inte pratar om undervisning pĂ„ ett sĂ€tt som utvecklar pedagogiken med hjĂ€lp av digitala verktyg pĂ„ samma sĂ€tt som vi pratar om utvecklande undervisning heller alla gĂ„nger.  Ă„ven det hĂ€r verktyget som jag nu kĂ€nde för att testa kan hamna i det facket, eftersom det Ă€r upp till varje lĂ€rare hur det pedagogiska perspektivet appliceras pĂ„ digitala verktyg och undervisning över huvud taget.

Jag förstÄr att det Àr ett automatutskick jag fÄtt, att det ska sÀlja produkten Ànnu mer till mig som anvÀndare. Men det kÀnns lite onödigt att nÀra pÄ dumförklara mig som lÀrare och pedagog i samma svep. Ett intro som förklarar hur jag pÄ ett pedagogiskt sÀtt kan tÀnka kring verktyget hade varit sÄ mycket bÀttre.

Karin blev inte en bÀttre pedagog enbart för att hon anslöt sig till just det hÀr digitala verktyget. Karin blir kanske en bÀttre pedagog ifall hon vÄgar undersöka och pröva möjligheterna och sedan kan anvÀnda digitala verktyg pÄ ett pedaogiskt fördelaktigt sÀtt i sin undervisning.
Det Àr skillnad det.


TillÀgg: Efter lite trevlig brevvÀxling med företaget verkar det som att innehÄllet i vÀlkomstmailet nu Àr Àndrat och ser mycket bÀttre ut. Det lönar sig att ge konstruktiv feedback. :)

iPad telophony, CC (by), Per-Olof Forsberg

1 januari 2016

Emoji Exit Ticket

MĂ„nga gĂ„nger Ă€r det enkla bra. Ibland kan en enkel idĂ© utvecklas. Inte för att det Ă€r nödvĂ€ndigt, utan för att det blir lite roligare helt enkelt. NĂ€r vi jobbar med formativ bedömning och bedömning för lĂ€rande Ă€r det bra att ha enkla metoder att anvĂ€nda sig av för att fĂ„ koll pĂ„ lektionen gick. Exit tickets Ă€r just en sĂ„n metod. Om du inte kĂ€nner till grundmetoden sĂ„ Ă€r det inte svĂ„rare beskrivet Ă€n att eleverna pĂ„ t.ex. en lapp skriver ned vad de lĂ€rt sig, undrat över eller tycker om lektionen pĂ„ annat sĂ€tt. Tanken Ă€r att du utifrĂ„n det sen ska kunna arbeta med din undervisning utifrĂ„n den positionen. Har eleverna förstĂ„tt lektionsinnehĂ„llet? Behöver du förbĂ€ttra eller lĂ€gga till nĂ„got eller kan du gĂ„ vidare?

Ett inpass sÄ med ett litet tvÀrkast...
Twitter kan vara vÀldigt intensivt och... ja i brist pÄ bÀttre ord sÄ vÀljer jag - tveksamt. Det finns en hel del pÄTwitter som jag inte vet kÀnner om jag vill vara kvar dÀr eller inte. Fast om en eller annan fick avgöra det sÄ fick jag inte bestÀmma det sjÀlv. Man mÄste stanna och ta debatten. Tydligen. NÄvÀl, jag vÀljer att inte alltid ge mig in i alla diskussioner som jag följer alla gÄnger. Mitt val.
Men det som Àr bra pÄ Twitter övervÀger mÄnga gÄnger och jag blir kvar. Jag följer inte bara svenska twittrare och i kombination med det fina med twitter att saker sprids (ocksÄ) pÄ ett bra sÀtt. SÄ idag fick jag nyss via nÄgon som fÄtt det via nÄgon annan syn pÄ en bra idé. Enkel och genial. Uppehovskvinnan bakom den enkla idén heter Kate Jones och bor i Wales.
Att översÀtta idén Àr bara en tweet bort.


SÄ sagt och gjort. Det hÀr bygger alltsÄ pÄ att man anvÀnder exit tickets, men med en liten rolig twist. För alla oss som gillar det digitala perspektivet. Eller kanske Àven om man inte gillar det digitala, men kan "stÄ ut med" emojis. Det skulle sÀkert fungera att digitalisera den hÀr idén nÀr jag tÀnker efter. Men tills dess sÄ ger jag er nu den svenska översÀttningen:


Inser nÀr jag nu precis har publicerat inlÀgget att det just kanske skulle gÄ att anvÀnda emojis för att utvÀrdera diskussioner pÄ Twitter. Eller sociala medier över huvud taget.
Alltid retar det nÄgon. ;)