Något att se fram emot

Jag har haft ett litet uppehåll i bloggskrivandet. Längre än vad jag brukar ha. Jag skyller villigt på det intensiva arbete som så många av oss genomgår i maj. Det här med att sätta omdömen och betyg är trots allt inte det enklaste. Det är ett oerhört ansvar som vilar i våra händer och självklart vill vi alla få ner de bästa omdömen som vi kan. För säga vad man vill om skriftliga omdömen (som det trots allt handlar om för mina elever) så är det inte lätt att i skriftlig form formulera sig så tydligt som möjligt. Och samtidigt som jag försöker formulera mina omdömen så tydligt som möjligt i matriser och inför/på utvecklingssamtal så ligger jag i ofas med det dagliga arbetet med eleverna som ändå är basen i mitt arbete.
För där jag någonstans försöker runda av året både för att avsluta olika arbetsområden med eleverna och för att vi tillsammans ska kunna göra något sorts bokslut över året så blickar vi också framåt. Vad ska vi arbeta vidare med, vad vill vi uppnå nästa år och hur ska vi på bästa sätt se till att nästa år blir ännu, bättre, mer, roligare och med större kunskapsmässig bärkraft. Det är mitt ständiga mål att utvärdera och se om jag kan förbättra något, utveckla något eller hitta nya tankesätt eller arbetsmetoder som kan ge ett mervärde för mina elever. Numer går de här tankarna runt enbart i mitt eget huvud utan jag gör det framförallt tillsammans med mina elever. Det är fördelen med att fortsätta arbeta med en grupp elever, att få sträva vidare och hitta nya vägar tillsammans. På redan upptrampade stigar eller på vägar som vi skapar själva.

Nästa år ser ut att bli intressant på flera sätt. Jag vet vad jag ska göra i sommar. Min hjärna kommer inte att slå av helt över sommaren. En del kan tycka att det är heltokigt att arbeta när man är ledig. Själv har jag hittat ett sätt att vila i att fortbilda mig själv, fundera och reflektera i gammalt och nytt samt att låta hjärnan ta nya tankesprång utan att de vardagliga rutinerna bromsar ner. Missförstå mig rätt - att undervisa och arbeta tillsammans med elever är härligt och fullkomligt störtkul, men jag behöver perioder då jag får en paus så att hjärnan kan tänka lite friare för att jag inte ska stagnera.

Så jag planerar redan vilka böcker jag vill läsa i hängmattan. Jag skapar nya blogginlägg i huvudet och funderar över både tokiga och mindre galna idéer att genomför i höst. Andra saker är mer konkreta, som att boka in de tillfällen då jag ska få träffa pedagoger över hela Sverige för att berätta om hur jag arbetar och visa på olika möjligheter att arbeta med IKT-pedagogik eller The Big 5. Det blir en del datum som jag kommer att vara på resande fot, vilket känns väldigt roligt.

Sen har vi det där speciella Det där som dyker upp när man minst anar det. Som man har önskat och tänkt att det händer väl någon gång, men man vet inte riktigt när eller hur. Det är ibland svårt att hålla inne med något som man så gärna vill berätta och nu har jag haft något sådant att bära på angående hösten ett litet tag. För mig är det här stort. Det blir nästan löjligt på så vis att jag blir lite som ett barn inför julafton. Jag vet vad presenten innehåller, men får inte öppna den riktigt än. Men nu när jag skriver det här så har jag fått klartecken att berätta det som för varje flippare bör vara en stor händelse i Sverige. Så utan att svamla runt så mycket mer än vad jag redan har gjort:

Boka den 8 oktober!

För det datumet får vi besök här i Sverige av Jonathan Bergmann. Exakt plats är osäkert än, men det kommer att bli i Stockholm. Och om du är det minsta intresserad av det flippade klassrummet så är det verkligen något att se fram emot. Anmälan till konferensen kan du göra på InfoMentors sida.

Och ovanpå det får ni nu här också en liten film där Bergmann själv berättar om just det här. Håll till godo!

Men vänta nu...

Jag läser på bloggar, jag lyssnar på föreläsningar, jag läser tweets, inlägg på Facebook och andra sociala medier... och jag tänker "Men vänta nu... Varför pratar ni om det här?"

Jag vet inte om det beror på att majoriteten som gör sig hörda vid ovanstående tillfällen är högstadie- eller gymnasieanknutna människor eller om det bara är så att jag följer väldigt många av just den kategorin. Kanske är det rent av så att jag på sistone har valt att (oanat men) selektivt reagera vid just de här inläggen. Oavsett så har jag läst och hört så mycket ett ganska bra tag nu att jag börjar undra i vilka boxar vi stänger in oss själva i.
Jag arbetar som 1-7 lärare. I praktiken innebär det att jag för det mesta har arbetat med elever i åk 3 - 5. Det är mina glasögon, om du vill förstå min vinkling på det jag reagerat på och nu skriver om.

För det jag hör är att vi måste tänka nytt och tänka i nya spår. Ok. Bra. Jag är med på det. Men här kommer det märkliga, ur mitt perspektiv.
Det jag läser är att vi måste använda många fler olika metoder för att göra undervisningen mer individualiserad och engagerande för eleverna. Det pratas också om att vi måste bryta upp schemat och vi behöver arbeta mer ämnesövergripande.

När jag föreläser så brukar jag vara noga med att poängtera att det är bra att använda olika metoder när du flippar ditt klassrum. Att flippa klassrummet på högstadiet/gymnasiet och på låg/mellanstadiet "verkar" fungera olika här. I de lägre årskurserna är det så att om inte annat så blir arbetssättet varierat även om du skulle välja att göra alla dina flippar på samma sätt. Varför? Jo helt enkelt eftersom jag måste variera mig för att inte tappa mina elever under dagen. Den som undervisar en och samma grupp under i stort sätt hela tiden vet att ett enda sätt att undervisa på inte är hållbart under en hel dag eller hel vecka. Eleverna skulle inte klara av det dels för att det skulle vara för enformigt och dels för att ett varierat undervisningssätt är en förutsättning för att individualisera undervisningen samt för att kunna upprätthålla en bra kvalitet på undervisningen över hela linjen.

Så den här diskussionen med att bryta upp schemat och att arbeta ämnesövergripande. Det finns två tankar här Det ena är att vi måste hinna med allt som står i läroplanen (och för all del alla "måsten" vi ibland samlat på oss under åren utan att fundera på om de är direkt nödvändiga). Det andra är att livet inte ser ut som den schemalagda vardag som vi ger våra elever. Det är ytterst sällan som man i det verkliga livet enbart ägnar sig åt matematik eller enbart geografi. De andra ämnena lägger sig i det vare sig vi vill det eller inte. Undantaget kanske skulle vara för den som forskar i matematik och måste utesluta alla faktorer som skulle göra att resultatet skulle bli missvisande. Men i allmänhet fungerar inte livet så. Därutöver är åtminstone min erfarenhet genom alla år att det är lättare att lära sig om saker och ting sätts i ett sammanhang, gärna ett realistiskt sådant. Säg det barn med två syskon som inte har en oerhörd koll på hur mycket en tredjedel är när tårtan ska delas, men om vi pratar bråk i skolan så kan samma barn bli helt ställd.

Schemaläggningen gör jag själv. I mitt fall får jag slöjd, idrott och musik schemalagda av praktiska skäl. (Egentligen vore det bästa om även de ämnena kunde vara mycket friare både schemamässigt och ämnesövergripande,) Det innebär inte att jag skriver ut vilka lektioner vi arbetar med ett speciellt ämne. Självklart ser jag till att de minuter som ska in i varje ämne finns där, men tillsammans med mina elever kan jag avgöra om det faktiskt är en sån väldigt bra idé att arbeta med matematik precis när vi har fått myror i klassrummet och måste ta reda på var de bor och hur de lever.
På samma sätt är mina lektioner väldigt sällan isolerade företeelser rent ämnesmässigt. För att ge ett konkret exempel så kan jag berätta om min och klassens beslut att göra ett vikingaskepp. Vi ville inte ha några små futtiga skepp i fönstret utan ett stort gigantiskt som tänkte fyra av våra fönster. Sagt och gjort. Eleverna började planera, mäta jämföra, diskutera. Själv bidrog jag med små puffar hit eller dit, men som vanligt föredrar jag att eleverna upptäcker saker och ting själva än att jag berättar "hur det ska vara" för dom. I det här projektet vävdes det automatiskt in historia, geografi, matematik, engelska, slöjd, samhällskunskap, biologi och fysik. Om jag ska räkna upp några ämnen på rak arm. En elev konstaterade till och med under den tredje lektionen med det här arbetet att "Karin, du har lurat oss! Det här är ju matematik! Dessutom är det roligt!"

Du som arbetar på låg- och mellanstadiet... Du känner igen dig tror jag. Jag skulle vilja se den låg- eller mellanstadielärare som genomför alla sina arbetsområden med samma metod. Jag tror inte att det är realistiskt möjligt (med några enstaka undantag pga att det underlättar för eleven). Men sen i 6:e eller 7:e klass växer eleven tydligen upp väldigt fort och är mottagliga för ett strikt schema med ämnen uppdelade och där varje lärare många gånger arbetar med ett och samma arbetssätt lektion efter lektion. Det finns undantag, jag vet det, men eftersom diskussionen om det här finns så måste det också ligga en orsak till det där bakom någonstans.
Jag tror på att det här är den väg vi måste gå och jag ser inget hinder i att vi blir mer ämneskunniga. Vi måste istället i alla årskurser och även på gymnasiet, bli bättre på att arbeta just så här. Och vi behöver inte vänta. Det handlar egentligen mer om gamla vanor som finns cementerade i en oflexibel struktur. Det är dags att sluta diskutera det hela i form av revolutionerande tankar som dragits fram likt en kanin ur trollkarlens hatt. Kunskapen om hur du kan arbeta finns redan. Se dig omkring och du kommer att hitta massor av låg- och mellanstadielärare som är experter på just det här.

Juggler CC BY Helico

Det flippade klassrummet - mer än bara film

Igår sändes Skolministeriet i P1 med temat det flippade klassrummet med bland annat mig som medverkande. Om du missade programmet så kan du lyssna på det här. För att ni ska få lite mer text i det här blogginlägget så har jag kompletterat det med flera mycket kloka citat och en bild.

• Brian Bennett - "The Flipped Classroom is a mindset, not a method."
• Aaron Sams - "There is no such thing as THE flipped classroom."
• Ramsey Musallam - “There is no pedagogy, technology or technique that is a silver bullet or the independent variable for good teaching. . . No technology can make the honor of being a teacher an easier thing. Techniques, pedagogies, etc. can make what we do more efficient, but only if we first, through hours and hours of sweat, empathy and failure, work towards a system that transcends technology.”
• Brett Clarke - “Flipping the classroom is not the answer to solving all of the flaws in our education system.  However, neither is doing nothing and continuing on like nothing is wrong.” 
• Aaron and Brian - “Ultimately, flipped learning is not about flipping the 'when and where' instruction is delivered; it's about flipping the attention away from the teacher and toward the learner.”
• Paul Andersen - “The teacher is the most important part of a functioning classroom . . . Just because you create videos doesn’t mean you are teaching them . . . ‘teacher’ implies learning and if you are not getting learning you’re not a teacher, you’re simply at ‘talker’.”

Förmågorna i Lgr 11

Helena Kvarnsell har gjort en fantastisk genomgång av alla förmågor i Lgr 11. Som "allkunskapslärare" (läs 1-7 lärare) så vill jag absolut ha med det på min blogg. Bra jobb Helena!