Lärare måste inte kunna allt

Min första kontakt med datorer i skolan var någon gång kring 1983 när jag gick i 2:an på gymnasiet. Om man hade räknat klart mattetalen i kapitlet så fick man gå ner i källaren och använda datorerna som stod där. Jag minns inte säkert, men jag kan tänka mig att det var fem stycken IBM-burkar. Det man skulle göra var att mata in en ekvation och den tekniskt avancerade apparaten ritade då upp en graf. Ganska snart upptäckte jag att det var bra mycket roligare att ta sig ut i DOS och göra små programmeringar. Som t.ex. att låta datorn skriva mitt namn massvis med upprepade gånger tills jag tryckte på escape. Tyvärr blev jag aldrig färdig med de där mattetalen i tid så ofta som jag hade velat, vilket i sig ledde till att jag inte heller så ofta som jag ville fick pröva nya sätt att utveckla programmeringen utöver de enkla looperna.
Ganska säkert hade vår lärare inte en aning om vad hon gjorde när hon skickade ner oss i källaren. Förmodligen hade någon entusiast sett till att köpa in datorerna och sen såg lärarna det som ett utmärkt tillfälle att sysselsätta de elever som jobbat sig igenom lektionsplaneringen. Om inte annat så lyckades de i alla fall med att få igång ett spirande intresse för datorer och digitalt lärande hos mig.

Min lärare i matematik på gymnasiet hade antagligen ingen pedagogisk tanke med vår vistelse i den där källaren. Jag kan inte tänka mig att hon hade någon utbildning eller kunnande om datorer över huvudtaget. Hennes agenda gick mer ut på att pressa oss igenom matteboken (samt att förhindra vårt tjattrande under lektionerna genom att med en smäll slå sönder ett antal linjaler per termin mot katedern). Vi som fick möjlighet att pröva dessa under till ny teknik i källaren visste med all sannolikhet mer än vår lärare om datorer.

Jag får idag ofta höra att det är svårt för en lärare att använda digital teknik i undervisningen eftersom det också är svårt att vara lika uppdaterade som eleverna. Jag brukar få en fundering i huvudet när jag hör det:
Måste vi lärare alltid vara lika uppdaterade som eleverna?

En del människor (både lärare och andra) tror att läraren måste vara ett steg före eleverna när det gäller digitalt kunnande. Därför är det kanske också lättare att strunta i att ta del av den digitala utvecklingen i skolan med hjälp av argumentet att man aldrig kommer att behärska mer än eleverna.
Det är sant att vissa elever kommer att ha en del kunskaper som ligger utanför lärarens komfortzon, det är en utmaning för läraren att förstå det digitala kunnandet hos vissa elever, men det innebär inte att det är särskilt smart att ignorera deras kunskaper.
Det är också sant barn idag ofta använder datorer i större utsträckning än vuxna. De är, av naturliga skäl, bekvämare med digitala verktyg än vad i alla fall jag var i samma ålder. Men saken är den att du inte alltid kan ligga steget före dem - alla dessa barn med deras oändliga entusiasm, energi och oräkneliga timmar framför datorn. Men vad som är viktigt att komma ihåg är att även om eleverna är bekvämare med sociala medier och digitala verktyg än vad läraren är, så innebär inte det att de har utvecklat ett fungerande system för att använda dessa verktyg i sitt lärande. Samma person som säger att barn idag sitter alldeles för mycket framför datorer kan i samma andetag säga att det är förskräckligt hur de använder datorerna.
Digitala verktyg är en del av dagens samhälle, vare sig vi gillar det eller inte. Skolans uppgift är inte att se till att alla elever sätter sig framför en dator. Det klarar de alldeles utmärkt själva. Ibland uppfattas elevernas digitala användning snarare som störande moment än som en tillgång. Men det skolan ska göra är att hjälpa eleverna att använda datorerna på "rätt sätt". Vad är "rätt sätt"? Jag vill hävda att det är väldigt svårt att definiera vad som är "rätt sätt". Det vi inte ser som en lärande situation kan med all sannolikhet faktiskt vara det och därför är det svårt att dra några absoluta gränslinjer. Men den som inte vågar låta eleverna pröva hittar sällan några nya möjligheter alls.

Att vara kunnig inom digital teknik som lärare är en viktig del av undervisningen idag, men det handlar inte om att vi som lärare måste ligga steget före eleverna inom digital teknik. Inte ens att vi alltid måste befinna oss på samma stegpinne. Självklart är en grundkunskap viktig, men det handlar till största delen om att vara öppen för nya möjligheter och ständigt våga lära nytt. Det är ingen teknisk kapprustning där läraren måste vinna genom att behärska flest antal program. Istället handlar det om att veta hur man ska uppmuntra eleverna att använda digital teknik och att lära sig att vidga sina vyer
Vi lärare behöver tänka på att vi är experter på att undervisa och motivera. Därför finns det ingen anledning att känna att du ska konkurrera med eleverna. Hjälp dem att kommunicera sina framgångar, fokusera på vad de uppnår och inte på vad du själv inte vet. Var nöjd med att du hjälper dem att förklara vad de har gjort och se vilka kunskapsförmågor de uppnår med hjälp av digitala verktyg.

En bra lärare vågar inse att många elever är smartare inom vissa områden och kommer att uppnå mer än de själva någonsin kommer att göra. En bra lärare utgår från att hen inte vet allt och vet att man kan lära sig många nya saker tillsammans med eleverna. En bra lärare kan hantera det oväntade och vågar bli ifrågasatt. Det behöver inte innebära att elevernas respekt för läraren försvinner eller att hen blir svarslös. Bara att man som lärare kan vara tillfreds med att det inte ligger någon prestigeförlust i att lära sig något nytt, även om kunskapen kommer från en elev.

På 1980-talet visste jag i all enkelhet mer än min lärare om datorer. De där datorerna hade slängts in från sidan i ett rum som ändå stod tomt. De betraktades som bra utfyllnad av tiden att vistas i källaren. Knappast som ett komplement till undervisningen och absolut inte som en del av den. Det jag ser idag är många gånger samma attityd till digitala läromedel som min gamla lärare hade till källardatorerna. Det är helt enkelt en utfyllnad av tid. Min gymnasielärare kunde inget om datorer eftersom datorer var ett helt nytt begrepp ute i skolorna då, men hon vågade i alla fall skicka ner oss i den där källaren utan att vara rädd för att det vi gjorde där skulle förstöra våra chanser att lära oss något. Det var för 30 år sen. Det känns ändå som att hon vågade mer då än vad många lärare motsvarande gör idag.


Jag tror att bra undervisning inte behöver vara bunden av att vi lärare måste kunna mer om digitala verktyg än eleverna. Däremot tror jag att digitala verktyg behöver vara en del av undervisningen.
Var nöjd med och våga ändå utveckla din skicklighet som professionell lärare. Tro inte att du måste vara en vandrande uppslagsbok i digitala verktyg och digitalt lärande. Det är inte en tävling och du arbetar tillsammans med eleverna (och dina kollegor) - inte emot - för att nå nya insikter och kunskaper kring digitalt lärande. Se dina elever som en resurs inte en utmaning. Utveckla klassrumstrategier som ger dem möjlighet att vara positiva givare och inte negativa störningsmoment. Hjälp till att främja en klassrumskultur där alla elever kan vara lärare och där en lärare kan erkänna att hen kan lära nytt och att det i sig är positivt.

Lär er tillsammans, utforska tillsammans, gör misstag tillsammans. Det är okej med lite osäkerhet, obehag och risktagande. Och framförallt så är det okej att ha kul samtidigt!