The Cage 2012

Några har redan skrivit om The Cage 2012. Jag vet inte om jag kan tillföra så mycket mer om vad vi gjorde där eller förklara mer vad begreppen rhizomatisktlärande  eller connectivism står för. Därför tänker jag istället skriva ner mina tankar om hur det kändes att umgås så intensivt med pedagogiska tankar en hel dag.

Jag hade inte så många tankar innan jag kom dit. Jag tänkte mest att det skulle bli intressant att få diskutera och utbyta tankar med flera andra pedagoger. Det räckte gott för mig.
Väl på plats var vi i stort sett igång oavbrutet från det att vi klev in i buren. Fastän ingen av oss egentligen inte kunde vara helt säkra på vad som skulle hända den dagen så var det ingen som var negativ, ingen som letade fel och ingen som hade problem med att anpassa sig till de uppgifter vi fick - och dessutom utföra dom med effektivitet. Det kan säkert vara så att det berodde på att vi alla var där med ett stort intresse för skolutveckling och helt frivilligt, men min erfarenhet är att det i varje större grupp med pedagoger alltid är någon som drar i handbromsen på något sätt.
På inte alltför många timmar lyckades vi i gruppen tillsammans få fram och pitcha ett antal idéer kring kollegialt lärande som inte bara innehöll större eller mindre mått nytänkande, utan också var fullt möjliga att genomföra. Det fanns många fler idéfrön som vi klottrade ner på post-it lapparna på morgonen, men de allra flesta fick sitta kvar. En del för att de just där och då inte kändes intressanta och andra för att de behövde mer tid att mogna för att passa in i verkligheten utanför buren.

Efter att The Cage nu har landat lite mer i mitt sinne så är det nog just det ovanstående som jag  tycker var så fantastiskt! Idéerna var bra och det ska bli spännande att se vad de leder till, men egentligen är det strukturen runt The Cage som för mig blev mest intressant. För är det inte just det vi borde bli bättre på i skolan? Att släppa prestigen och bara våga ta tag i de idéer som kommer fram på olika sätt och håll. Att tillsammans samla idéer och utveckla tankar. Egentligen utan att alltid lägga någon vikt vid att vi från början måste veta vart det ska ta vägen. Vi behöver våga visa våra tankar och idéer för varandra. Våga misslyckas, låna och spinna vidare på varandras tankar utan att det blir en tävling. Och framför allt: Inte tro att vi måste göra allt på en gång och istället låta en del tankar vila så att vi, eller någon annan, kan ta tag i och utveckla dom lite mer senare. Lite rhizomatiskt sådär...

Läs gärna de bloggar som också har skrivit om The Cage:
Oscar Semb
Simon Ekdahl
Malin Stang

Alla filmer från The Cage 2012