Skrytlappar

Jag slängde ut elefanten Jante förra måndagen. Det var en lättnad.
På något sätt har den där elefanten inte riktigt lämnat byggnaden. Det kan man kanske inte förvänta sig efter en vecka. Jag hade nog hoppats iofs. Nu sitter elefanten Jante fast i dörrhålet och kan inte riktigt bestämma sig för om den ska kliva in i skolan igen eller om den ska återvända till naturen. Oavsett vilket så slinker jag förbi den där elefanten utan att ta någon större notis om den där den sitter och trumpetar sina små melodier.

Jag hade ett medarbetarsamtal med min rektor idag. Det var ett bra samtal. Jag insåg att jag inte bara är väldigt nöjd utan också trygg med att Jante fick ta en flygtur ut genom fönstret. Rak rygg och blicken framåt utan en tyngande elefant att bära på gör underverk och jag kunde verkligen diskutera min lärargärning i stort och smått - på skolan och ute i stora vida världen.
Efter det här samtalet så kom jag att tänka på en artikel jag läste på nätet nyligen. Jag vet inte om jag fick länken via twitter eller i en FB-grupp, men jag vet att jag har burit på idén som jag läste om och att jag ville omsätta den i praktiken. Nu började jag forma om tipset jag fått via artikeln runt min janteelefant.

Jag vill inte att mina elever ska känna att de inte får vara bra. Jag vill inte att mina elever ska känna att de inte kan släppa fram andras positiva sidor. I alla år har jag jobbat med att få tillåtande elever som vågar, vill och tar för sig (men inte på någon annans bekostnad). Idén som jag spann vidare på är lätt att genomföra. En lärare hade helt enkelt fäst små skyltar med små uppmaningar på sina elever. Motsvarande uppmaningar på svenska skulle kunna vara:
"Fråga mig om 3:ans tabell!"
"Be mig stava till ord med sj-ljud!"

Eleverna gick omkring som levande reklampelare på sin skola och fick många uppmuntrande ord om sina nyvunna kunskaper. Det ville jag också göra, men jag ville som sagt förändra idén en aning. Jag ville att eleverna skulle skriva saker som de var bra på och våga skryta om det. Skryta kan tyckas som ett lite negativt ord, men jag ville ta i från tårna. Så första lektionen som jag träffade mina elever satte vi genast igång. Eleverna tänkte efter och hittade alla något de var bra på och som de kände att de ville dela med sig av till andra. Jag uppmanade sen eleverna att koppla sin kunskap till någon av förmågorna i The Big 5. Den förmågan som de valde skrev de på baksidan.
Vi plastade in korten, stansade ett litet hål, trädde en garntråd genom hålet och band fast tråden i en säkerhetsnål. Sen dekorerade jag varje barn med var och ens lapp samtidigt som jag sa vad de var som de var så bra på.
Eleverna sträckte på sig. De tog emot sina kunskaper med stora leenden och det kändes som medaljutdelning. De gick sen omkring med sina medaljer stolta som tuppar. Vi blev färdiga mot slutet av dagen (idrott och lunch kom emellan) och de hann inte visa sina kunskaper och förmågor för så många, men det gjorde inte så mycket. Vi hade sträckt så mycket på oss så att vi nådde ända upp till taket. Imorgon ska vi gå runt i skolan och hjälpas åt att försöka få ut elefanten Jante helt och hållet.

När jag nu satt och skulle skriva det här insåg jag att jag inte hade skrivit en lapp själv. Varför gjorde jag inte det? Det är det första jag ska göra när jag kommer till jobbet imorgon. Sen ska jag sätta mig i personalrummet med en hög lappar, trådar och säkerhetsnålar. Jag ska högt och tydligt säga och fråga mina kollegor:

"Det här är jag bra på! Vad är du bra på?"

Sen ska jag skriva och dela ut medaljer till alla jag ser.


Det här var ännu en grisblinkning, dvs en idé som kommer till en plötsligt och som man känner att man bara måste testa. (Om du känner igen uttrycket så har jag lånat det från Astrid Lindgren som lät Madicken få sina idéer lika fort som en gris blinkar.) En av mina elever sa
"Det är så bra Karin... att man får pröva nya idéer med dig. Det här är en bra idé!"

Jag håller med.
Eleverna tyckte att skrytlappar var ett väldigt bra namn på lapparna eftersom det var så likt grytlappar. :)
Och till sist ska jag lägga in en liten skrytlapp här på slutet.

En av mina elever räcker upp handen och berättar:
"Vet du vad min mamma säger Karin?! Hon säger att vi inte gillar vikarier i klassen eftersom du är så bra och det är svårt för vikarierna att vara lika bra!"
Sånt blir man glad av att höra. En skrytlapp.

Några av mina elevers skrytlappar har ni på bilden nedanför.