Det är mycket nu

Just sitter jag på ett hotellrum i Jönköping. Jag gillar Jönköping. Jag gillar människorna, framförallt pedagogerna, här och sängarna på hotellet är precis perfekt mjuka. Det blir en liten micropaus mitt i allt, även om jag sitter och jobbar här på rummet.

Det är mycket nu.
En klyscha, men ack så sann.
Jag har börjat ett nytt jobb. Ja inte riktigt nytt, för jag undervisar fortfarande, men det är en ny klass på en ny skola. Ni vet hur det är. Nya rutiner och nya sätt att nära sig undervisningen. Jag står fast vid mitt sätt att resonera kring undervisningen, men varje gång som man möter nytt så tvingas man att utmana den egna tanken. Jag tror att det är väldigt nyttigt. Att lära sig ett rastvaktsschema eller rutinerna för bokning av datorer är nog så tråkigt, men ändå småpotatis med att komma underfund med hur man bäst förklara sitt pedagogiska tankearbete utan att trampa någon på tårna eller låta som en besserwisser precis hela tiden. Jag nöjer mig med att göra det ibland. ;)

Jag saknar min gamla klass, men det var dags att gå vidare. Lite plötsligt blev det, , men det är inte alltid man kan styra varenda detalj. Någonstans känns det som att det är nära på farligt att stanna för länge på ett ställe. I alla fall om det inte finns någon stimulans eller utveckling längre. Så som jag sa så är det nyttigt att ständigt utmana tanken. Om det står still, om alla håller med dig precis hela tiden eller om all mark som finns att vinna är vunnen, då är det dags att gå vidare.
Min gamla klass håller koll på mig med hjälp av Instagram. Många likes blir det. Precis som när vi delade våra dagar tillsammans.

Min nya klass är en åk 6. Här är det också många likes, fast inte på Instagram.
Vi bygger upp en ny samhörighet och ny blogg tillsammans och det känns bra.
Två hundar låg undanskuffade i ett hörn och de har fått vara med på ett hörn. Det var ett lyckokast att ta med de två hundarna Daphne och Daisy. Mycket färg på bloggen var också populärt. Förhoppningsvis så blir innehållet på bloggen godkänt på samma vis.
Det kräver en del att bygga upp en ny blogg. Både i rent arbete med att få bloggen utrustad och fungerande, men också för att hitta rätt form för bloggen. Hur ska vi jobba med den? Ska klassen vara med och skriva eller inte, vad ska publiceras på bloggen, vilka länkar är viktiga att få med? Somligt är smått och annat är större. Tillsammans blir det en viktig helhet. Personligen så brukar jag bygga på bloggen vartefter som behoven utvecklas. Lite rhizomatiskt skulle man nog kunna säga.
Min tanke är att börja flippa historia. Mitt första steg är att ta en repitition i första steget så att vi kan lära oss formen och hur vi ska arbeta med den. Det är en historisk flipp som ligger först. Ja inte en historisk flipp på så sätt att den är en milstolpe i mitt flippade lärarliv, utan helt enkelt en flipp i ämnet historia. Jag undervisar endast sex ämnen (historia, samhällskunskap, religion, geografi, bild och svenska)   i år och jag beslöt mig för att landa i historia i en första omgång. Det ska bli kul att få utveckla det.

Hösten är annars full med roliga möten i form av föreläsningar, konferenser, pedagogiska pubar och socialt nätverkande både i digital och analog form. Två dagar har det varit en obeskrivlig dimma som legat över Vaxholmsöarna på morgonen. I det läget är det mistlurar som gäller i skärgården. Det är ganska mysigt att höra dom tona ut i tjockan. När man åker ner i svackorna på vägen till jobbet så ökar dimmridåerna till såna proportioner så att man tror att man inte ska hitta en väg ut. Det är samma känsla på ett nytt jobb. Man kommer ner i de där dimmiga svackorna ibland. Fast man vet att man tar sig vidare eftersom vägen finns där, fastän den inte syns. Plötsligt en dag är den tydligare igen. Trots allt har det sin charm att resa genom dimman ett tag.


Ja just det. Nya klassbloggen heter Flippen 6d och finns på adressen http://flippen6d.blogspot.se/