Förlåt det är mitt fel

Hej Jan!

Det börjar bli en vana det här, för jag har faktiskt skrivit till dig förr. Inte för att jag tror att du har läst det, men ändå... Jag förstår fullständigt om du inte hinner läsa alla lärarbloggar, även om jag i mitt inre hoppas att du då och då åtminstone tar dig tid att läsa någon av alla de som finns.

Pisa 2013
Resultaten var inte roliga att läsa, även om jag tycker att man kan diskutera vad Pisa egentligen visar. Jag har inte kommenterat Pisa på min blogg hittills. Det är inte för att jag inte brytt mig. Mer egentligen för att jag har känt mig så nedtryckt. Inte av resultaten (jag vet att det låter hemskt, men fortsätt att läsa) utan snarare av de reaktioner som de redovisade resultaten ledde till. Jag ville nämligen självklart först läsa på lite vad tidningar och bloggare skrev om Pisa. Jag ville framför allt också veta vad du tyckte om resultaten. Jag tror inte att någon blev glad över att se hur Sverige hade halkat ner på listan. Det går som sagt att diskutera vad de där Pisa-reultaten visar, på samma sätt som man kan diskutera vad nationella proven visar, men det är inte det som det här ska handla om.

Jag tycker att man ska hämta in så mycket information som man kan i en fråga innan man uttrycker vad man själv tycker. Det är därför jag läste så mycket artiklar och lyssnade på alla TV-inslag om Pisa. Jag önskar att jag inte hade gjort det. Det var redan trist att se hur vi hade rasat i listan, men det blev inte mycket roligare när jag kände hur både du, media och många andra debattörer la hela skuldbördan i knät på oss lärare. På mig som lärare. Jag får det ansvaret eftersom "alla vet ju hur dålig lärarutbildningen är" och "alla har väl haft en eller flera usla lärare". Och vi vet alla hur mycket bättre en lärarkår kan prestera ifall vi trycker ner dom lite till.
Jag skulle faktiskt kunna säga:
"Men det är så många aktörer i debatten som vill hävda att det är mitt fel så det har varit en pedagogisk uppgift att förklara."
För min vecka har också varit tuff. Jag har en massa betyg som ska sättas på eleverna just nu. Fastän jag arbetar ständigt och jämt med formativ bedömning så räcker ju tydligen inte det. Så istället för att ägna min tid åt ännu bättre lektionsplaneringar så har jag behövt vika väldigt mycket tid till betygen. Fastän det snart är jul och fastän mina barn också har aktiviteter som de vill att jag ska hinna med.

Alla lärare är kanske inte perfekta. Egentligen kan jag inte avgöra det eftersom jag inte har träffat Sveriges alla lärare. De jag har träffat är väldigt engagerade i sitt jobb och sina elever. Men det är klart. Jag har inte sett dom undervisa. Så det hade kunnat vara enkelt för mig att säga att det här inte är mitt fel. Men jag säger förlåt och accepterar att det är mitt fel.
Jag gör mitt absolut bästa i min lilla flygel av skolvärlden. Jag undervisar mina elever, jag bloggar och jag föreläser om det jag tror på. Jag ser till att fortbilda mig själv på min egen bekostnad när det gäller både fritid och pengar. Det är iofs också så lärarlyftet oftast fungerar, så där ligger jag helt i linje med din politik.
När nu resultaten blev som de blev så funderar jag ändå över hur jag kan göra för att arbeta mot ännu bättre resultat. Inte bara för mina egna elever, utan också för andra lärare. Jag tar min del av ansvaret. Jag lägger det här hos mig och funderar över hur jag kan arbeta för att hjälpa till för att förbättra skolresultaten. Jag ska i vilket fall försöka göra mitt allra bästa.
Du däremot är tydligen inte beredd att ta på dig något ansvar alls.
Det ansvar man inte är beredd att äga kan man inte heller förändra.
Lycka till med din bit!

Ps. Jag kan inte låsa min dörr till klassrummet pga. brandföreskrifterna. Är det ok om jag barrikaderar den med ett antal stolar och bord istället? Är det bara elever jag ska hålla utanför, eller är det något eller någon annan jag ska sätta upp hinder mot?
Du kan få ett lästips:
Hurra! Prestationsprinsen kommer för sent varje dag!

#kaosklass

Tillägg 16 /3 2014 
Oredan ökar i klassrummen trots tuffare tag