Jag har burit på tanken länge. Pendlat mellan att dra igång projektet och att vänta på att något ska hända av sig självt. Jag har velat gå på en liknande konferens som jag nu håller på att anordna. Samtidigt så vet jag att om man nu är en drivande kraft för det flippade klassrummet så kanske det är synd att ignorera det just det faktum att man är det. När jag är ute och föreläser så träffar jag så många lärare som blir inspirerade och som vill ha mer. På samma sätt möter jag lärare i olika sociala forum där det sprudlar inte bara av tankar och idéer, utan också av praktisk erfarenhet som de vill dela med andra. Ibland får man inse att även om man tänker på och vill det riktigt mycket, så händer det inte av sig självt. Inte heller om man bara pratar om det. Jag gillar när det händer saker och inte bara pratas om det. Så ibland är det bästa att ta tag i saker och ting, samt konferenser, själv. Fördelen med att just dra igång det själv är att man kan vara med och forma det en del efter egna tankar. Åtminstone till en början, innan det har fått vingar ordentligt.
Oftast så går konferenser till på det sättet att du som deltagare få möjlighet att lyssna på en mängd talare. En del duktiga och intressanta och andra kanske mer intetsägande. I vilket fall som helst så går det hela ut på att det är från talaren och till dig. Jag har varit med om många gånger då jag har lämnat en föreläsning med känslan av att jag fått något lagt i knät. Något som jag inte riktigt vet vad det berör mig egentligen. Det riktigt intressanta är vad som händer i huvudet på den som lyssnar. Och det som händer sen. Det är det jag vill ha istället för en känsla av. "Jaha. Vad gör jag nu då?" Om jag inte bara lämnar kvar alla tankar i föreläsningssalen.
Jag vill med mina egna föreläsningar hjälpa kollegor att komma igång med den mentala flippen. Att de sen vågar hoppa från den höjd de själva väljer... och lite till, är viktigt för mig. Jag älskar att få flippar och bloggar skickade till mig via exempelvis mail och twitter. Det händer saker ute på landets skolor. Det är där det ska hamna. Hos eleverna.
Jag tycker att facebookgruppen Flippa klassummet är fantastisk. Inte bara för att det är jag som startat en grupp som innehåller så mycket kunskap och glädje i läraryrket. Lite AntielefantJante är på sin plats här - jag är stolt över mig själv för det var trögt att driva gruppen i början. Nu är det en fantastisk resurs. Det känns ganska konstigt att se på sin "skapelse" nu, eftersom det har blivit något som jag aldrig kunde förutse. Det intressanta är just alla dessa möten och den stora generositet som jag ser i gruppen. Det liknar på något sätt de möten jag har haft i samband med mina föreläsningar. Och när tanken slog mig att jag skulle kunna få samma känsla i ett verkligt möte... Jag skulle i verkligheten och på plats kunna få se alla projekt och allt praktiskt "hantverk" som dagligen utförs av flippande lärare... Ja då tvekade jag inte längre ifall jag skulle anordna #Flippkon14 eller inte.
#Flippkon14 är inte en konferens dit du ska komma för att lyssna på andra. Det är en konferens dit du ska komma och vara del av.
Exakt hur #Flippkon14 kommer att se ut beror på hur det kommer att växa fram under de tre månaderna som är kvar. Det bygger givetvis på mina egna tankar och idéer om hur det skulle kunna se ut. Det är fördelen med att vara initiativtagare, men redan nu har flera sagt att de gärna hjälper till på olika sätt och det innebär att det blir en kollegial konferens med tankar från flera håll. Intresset för att komma på konferensen har varit stort. Det gör mig glad att vi är så många som ser det här som en stor möjlighet att göra verklighet av #Flippkon14. Det är det fina med det utvidgade kollegiet. Man är aldrig ensam i sina pedagogiska tankar.
Den här resan ska bli så galet rolig!
Anmäl dig här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar