Från Bellman till Lundakarneval

Det har talats mycket om den låga nivån i skolan och på lärarna. Lite extra mycket de senaste dagarna. Det känns som att politikerna tävlar om att få visa upp allt elände och sen skylla allt på motståndarna. Jag skev för ganska precis ett år sen om Landet Sandlådan där politiker och andra tyckare sliter och drar så mycket i skolan att det inte finns så mycket vare sig bitar eller lust att arbeta med när vi lärare kommer till jobbet. Valet i höst är förmodligen en förstärkare av fenomenet, men det gör det inte mycket roligare. Varje gång slås jag av det faktum att alla andra än de som arbetar i skolan vet så mycket bättre vad som sker där. Många drar slutsatser av sin egen skolgång till vad som händer idag. Eller också dras paralleller med barnens skola med alla andra skolor. Skolor som inte har besökts, men som det är lätt att veta något om eftersom alla skolor och alla lärare är precis likadana.

Anders Borg tycker att vi lärare är dåligt utbildade och sysslar med flumpedagogik. Vi ska sluta undervisa som vi gör, nämligen "hålla varandra i handen för att känna matematik". (Inte ett direktcitat, men nära nog.)
Vår utbildningsminister Jan Björklund litar inte på vår kompetens utan vill införa katederundervisning och betyg från år 4 i grundskolan. Inte ett ord andas det om att istället att ge oss de resurser vi behöver för att arbeta med det som vi redan ser och är medvetna om kring våra elever. Inte ett ord andas de heller om vad forskningen säger i frågan. Det vi lärare, som dagligen befinner oss i skolan med eleverna, tycker struntar regeringen också fullständigt i.

Det här är väl ungefär hur jag känner när jag går till jobbet och har politikerna ekande i huvudet...

Jag tycker alltid det är spännande att vara med och prata flippat när än jag får chansen. Ikväll har jag varit på besök på SFI i Botkyrka. Lite stressad kom jag ganska sent eftersom vi jobbar sent på tisdagarna på min skola. När jag sveper in så är alla närvarande redan i full gång med att diskutera olika aspekter av flippat i mindre grupper. Där fanns folk inte bara från Botkyrka utan även de som hade åkt en ganska bra bit för att kunna vara med.
Det är så att jag riktigt känner att för varje ord som jag hör så försvinner den stress som jag hade med mig från jobbet. Som jag förstår det så är alla på olika nivå. Somliga har gjort en hel del flippat och andra har knappt hört talas om modellen. Det absolut härligaste är ändå den naturliga entusiasm som jag känner i rummet. Här har ett gäng lärare satt sig på sin fritid och valt att fortbilda sig tillsammans. Taket är högt och tankar och idéer far genom rummet.
När vi åter samlas med de andra för att dela och diskutera det som tagits upp i grupperna bokstavligt talat lyfter nivån ännu mer. Tillsammans skapar de här lärarna en galet inspirerande miljö. Alla bidrar med så mycket klokt att jag har fullt sjå att hinna med att twittra ut allt. Toppen på det hela blir nog när en av deltagarna mot slutet säger:

"Kan vi inte få gå hem nu så att vi får börja på att arbeta med våra flippar!"
De här lärarna är inte nöjda med att ha delat flippad pedagogik i äkta kollegial anda i två timmar en vanlig tisdagskväll. Nej de vill hem och fortsätta! Komma igång! Göra verklighet av alla idéer som de börjat se som färdiga lektioner.
Det här är äkta pedagogisk glädje och insikt. Jag önskar att våra politiker ville se det istället för att gissa sig till skolpolitik utifrån eget tyckande som är byggt på luft.

Jag ser att det blir allt viktigare med ett Saltsjöbadsavtal för skolan. Om vi nu nödvändigtvis ska backa med pedagogiken i skolan tillbaka i tiden, kan vi då inte göra det till 1938. Det gick att komma överens om arbetsmarknaden.
Nu är det dags för skolan!

1987 - 1993 pluggade jag i Lund. Det blev inte en lärarexamen då, den kom lite senare. I Lund har vi (jo jag känner mig fortfarande "vi" när det kommer till studier i Lund) en Lundakarneval vart fjärde år. Det är Futuralkarneval i år. Varje karneval har sin karnevalsmelodi. "Min" karneval är egentligen 1990 års karneval, men jag gör nu ett undantag. Är man med om en Lundakarneval så sätter sig ändå alla tidigare karnevalsmelodier i huvudet. 24 år senare sitter texten solklart när jag hittar låtarna på Spotify. Karnevalsmelodin från 1982 är den som bäst speglar hur jag vill känna när jag går till jobbet och för det mesta också faktiskt gör.

Tack SFI Botkyrka för att jag kom ihåg det igen!