Tack Norge!

För ett halvt år sedan, när jag först hörde talas om NKUL, så var det bara en galen tanke att åka hit. Med tiden blev tanken inte fullt lika galen och nu sitter på ett hotellrum i Trondheim och funderar över de tre senaste dagarnas händelser.
Det har varit tre dagar fulla av bra föreläsningar, mycket trevliga möten och en känsla av gemenskap med Norge som inte känns främmande, men som känns alldeles för outvecklad.

Visst vet vi att de båda länderna har en hel del gemensamt. Nu pratar jag inte om någon händelse som utspelade sig i Halden 1718 eller att Gustav V blev tvungen att byta ut sitt valspråk 1905. (Rätt gissat, jag är historielärare.) Nej våra tankar om skolutveckling, elevers behov och IKT ligger så nära varandra att jag knappast kan påstå att det är nationaliteten som eventuellt skiljer två personers åsikter i frågan åt. I Sverige brukar vi prata om det utvidgade kollegiet. De kollegor som vi har nära via sociala medier och som vi delar våra pedagogiska tankar med. En snabb fråga eller ett utvidgat svar i form av ett tips om ett blogginlägg eller forskningsrapport. Efter min vistelse i Norge så känns det som att jag har breddat det utvidgade kollegiet med ytterligare
Kanske har du hört att du på något sätt via enbart sex led känner alla i hela världen. Det krävs inte i närheten så många led för att komma i kontakt med ett ännu större utvidgat kollegium, dvs de kollegor som finns i Norge.

För mig som flippar klassrummet så har det varit en glädje att få lyssna på Magnus Nohr, Elisabeth Engum samt Hundsunds Ungdomsskole. Magnus har rätta insikten för att lärarstudenter ska få med sig de rätta verktygen till skolan, Elisabeth är, förutom väldigt trevlig, otroligt tydlig när hon pratar om flippat och det kändes som om hon läste mina tankar på föreläsningen. Elisabeth kommer till Sverige i slutet av september med hjälp av itslearning och har du möjlighet rekommenderar jag dig verkligen att ta chansen att lyssna på henne då.
Det som Hundsunds Ungdomsskole visade upp var smått otroligt. På ett halvår har de kommit så otroligt långt och de elever som går där kan skatta sig riktigt lyckliga. Jag är väldigt stolt över att ha varit en del av den utvecklingen och få ha varit inspirationen som satte igång allt. Och har man en gång hört en Kahoot-sång så glömmer man det aldrig.
Jag måste också nämna härliga Aasne Midtbø Aas. Vi hittade varandra till slut i vimlet. Hon är Norges dyslexi-dronning (fastän hon inte skulle använda uttrycket själv), otroligt kompetent och hon kan få vem som helst att känna sig som hemma i en märklig situation. (Inte mer sagt om den saken här. :) )

När mina tankar har börjat sortera sig så skriver jag säkert mer. Just nu är hjärnan allt för full av intryck. Men ett stort tack till alla övriga som inte är nämnda. För allt det positiva mottagandet och respons som jag har fått på NKUL och för att jag har känt mig så välkommen. Inspiration och glädje har jag fått med mig i massor.

Mer om IKT-utmaningen i skolan i Norge finns här.

Har du aldrig varit i otroligt vackra Trondheim? Åk hit!