Smörgåsbordet skolan

När det blir debatt om friskolor så brukar diskussionen, som så mycket annat om skolan, bli väldigt polariserad. Antingen är friskolor dåliga, eller också är de bra. Antingen så anklagar motståndare till friskolorna för att vara allt igenom dåliga, eller också så försvaras friskolor med att vara alltigenom bra.

Handen på hjärtat: Ligger inte sanningen någonstans där mitt emellan. Jag tycker att några ruttna ägg förstör för det som är bra. Problemet för mig är att jag ibland inte vet om det som är dåligt gör att det väger upp det som är bra. För till det som är bra är att de kommunala skolorna behöver hålla sig på tårna lite mer. Men är vågskålen nu på väg att svänga över? Hinner verkligheten ikapp frikolereformen så att vi kan plocka bort det som är dåligt? Jag vet inte riktigt vad jag tycker.
Nu ska jag se det andra avsnittet av "Världens bästa skitskola" som har undertiteln "Hur skolan blev en marknad".  Kanske rätas mina frågetecken ut.

Beatrice Ask var skolminister på den tiden som friskolereformen drogs fram ur den politiska trollerihatten. Nu tycker hon tycker inte att det är värt att kommentera en så gammal reform som friskolereformen, fastän det idag påverkar så många elever. Det påverkar inte Beatrice Ask, för hon har jobb. Som justitieminister numer. Ingen tanke på alla de elever som inte kommer att ha samma möjlighet att bli justitieminister.Hur man kan tycka att de elever som knappast blev vinnare på friskoletanken, är väldigt trist.

Leijonborg verkar tycka att det mest var ett beklagligt misstag som ingen riktigt kan rå för. För vi kan väl inte begära att an ska kunna se in i framtiden. Eller lyssna på lärare. Eller att politiker för den delen försöka rätta till sina misstag. Leijonborg säger att 

"På den tiden var det ett opinionsmässigt plus att driva den här frågan."

Det känns så bekant. Det är bra för opinionen, men är det verkligen bra för eleverna. Nu är vi där och trampar igen med nya reformer.
Yvonne Ruwaida är den enda första politiker som på något sätt yttrar ord som ursäkt.

"Vi var naiva. Vi har bett om ursäkt."

Ruwaida pratar också om hur det i skolan förr inte fanns insyn eller kontroll. Friskolereformen skulle göra att alla dåliga skolor försvann. Skolöverstyrelsen (den som avskaffades) kunde ha kanske ha haft en övergripande funktion av att ge ut tillstånd och kontrollera de skolor som startas. Men idag ter sig kontrollfunktionen och sanktioneringsmöjligheterna tämligen tandlösa. I alla fall om man ser på det ur det perspektiv som en elev (som har fått känna av de negativa aspekterna av reformen) har.  Allt eftersom programmet matar på syns Janusansiktet tydligare. 

Det fria skolvalet är ett av det kugghjul som ska öka möjligheten för elever att välja den bästa utbildningen för just det egna barnets förutsättningar. Rätten att få välja skola. Det är en chimär. För viss får du välja skola, men det är faktiskt ingen garanti för att du får börja på skolan. Varje år blir många barn besvikna på att de inte får börja på den ena eller andra skolan. Föräldrarna förstår ingenting. Det finns ett fritt skolval och därmed skulle deras barn ha rätt att få välja skola. Så enkelt är det inte. Det är vad det heter: ett fritt skolval. Inte en fri möjlighet att få gå i vilken skola du vill. 

Tanken med olika pedagogiska skolformer som fanns från början var bra. Själv tycker jag bäst om att kunna välja undervisningsmetodik efter varje elevs behov och förutsättningar istället för att barnet ska anpassas till skolans val av pedagogik. Blanda och ge är vad jag tycker är bra. Men grundtanken om det pedagogiska tycker jag så mycket bättre om än de andra möjligheterna innan friskolekarusellen som finns. 

En fd. elev på Plusgymnasiet, Johanna, berättar vad det blev av hennes stylistdrömmar. Ingenting. Om nu inte försäljare i en klädaffär räknas in i stylistyrket. Klädaffärer borde i såna fall vara bättre på att lyfta fram sina stylister. Visst skulle väl det vara bra med någon som kan vara lite personlig shopper på Hennes & Mauritz? Även fast det inte var Johannas dröm. Även om tusentals andra tar studenten från stylistutbildningen utan att komma i närheten av en klädaffär ens. Johanna sitter i eftertidens verklighet och inser att utbildningen inte var vatten värld egentligen. Med en dotter som precis tagit studenten vet jag mycket väl vilka märkliga utbildningar det finns på en del gymnasier. Hur det dessutom kan lura 15-åringar att tro att man tex kan bli polis om man går en utbildning som heter "Samhällsvetenskapsprogrammet (SASAM), Samhällsvetenskap – Uniform"  eller att "Hudvård och Spa" leder direkt till ett glamoröst jobb där du får sminka kändisar. 

Vi lurar elever och enligt programmet är det marknaden som bestämmer vilka utbildningar som ska ges. Inte arbetsmarknadens efterfrågan eller en realistisk framtid.  Egentligen väntar vi väl egentligen bara på programledarutbildningen , dokusåpestjärneutbildningen och bloggarutbildningen. Det finns nog många 15-åringar som ser en önskvärd framtid i de spåren. 

Att ha en brandman som lärare i ämnet svenska är för många inte heller något problem. Vare sig för somliga vuxna eller elever. Alla kan vara lärare. Ju obehörigare desto bättre verkar det som. Just när man går på gymnasiet känns det bra att lämnas i fred för att kunna spela spel. Efteråt så landar insikten hos bland annat Johanna att det inte var så bra som det verkade vara då. Hos de vuxna (och både friskoleägare och politiker är vuxna) borde den insikten finnas redan innan.

Jag vet inte hur vanligt det är (jag hoppas på väldigt låg siffra), men det finns barn som byter skola så fort "galoscherna inte passar", vilket gör skolorna beroende av elevpengen. Skola ska man inte göra vinst på. Skola ska vara på lika villkor för alla elever. Blir det pengar över så borde de pengarna användas i skolorna på annat sätt. Då menar jag verkligen blir över och inte "vi struntar i att anställa speciallärare eller att bygga dragskåp"-blir över.
Skolans kommunala skolor ska inte heller vara en regleringsverksamhet för friskolorna. En regleringsverksamhet som får minskas och ökas både ekonomiskt och organisationsmässigt vartefter friskolor startas eller går under. Med ekonomiska konsekvenser för många inblandade. Positiva ekonomiska konsekvenser för den som vill göra sig en hacka på att äga några friskolor och negativa för eleverna och skattebetalarna, dvs en mycket klar majoritet. De som kan, har möjlighet och vill lämnar skolor (som kanske egentligen inte är så dåliga). Kvar blir de som ser att kommunala skolor är minst lika bra eller de som inte har så mycket val. (Eller som har lurats på valet.)

Den som vill veta hur skolpengar kan utnyttjas till att ge rena vinster rakt ner i fickorna på riskkapitalbolag så rekommenderar jag att se dokumentären Skolfesten om John Bauers friskolekoncern.

Den som kommer det absolut bästa uttalandet i programmet är Ridwan, som gått på Rosengårdsskolan.

"Det finns många hinder i livet, men man måste gå vidare." 

Ridwans klokhet kommer av en bitter livserfarenhet. Som mycket ung flydde han till Sverige alldeles ensam och har efter en jobbig skoltid höjt sina meritpoäng från 55 till 197,5 efter att ha bytt skola. Efter att Rosengårdsskolan las ner och han var tvungen att byta skola. En del kan roffa åt sig det bästa på smörgårdsbordet skolan. Andra får anpassa sig och ta det som blir över. Skolan ska inte vara ett hinder utan ge en framtid. 

Elever mals ner och offras. Lite spill får man räkna med. Anders Hultin, som var den store arkitekten bakom friskolereformen vill inte uttala sig alls. Han verkar inte tycka att det spelar så stor roll ifall ett antal friskolor (och med direkt följd även elever) misslyckas. Det måste man räkna med när man gör så genomgripande reformer i hans värld. Robin Berglund som gick i John Bauers gymnasieskola ångrar sitt skolval bittert. Hans pappa Karl-Göran är istället den som känner skuld. 

Har jag ändrat uppfattning? Jag tycker nog ungefär det samma. Det finns bra friskolor och det finns folk som inte verkar ha någon som helst respekt för elevers utbildning och framtid. Att det finns politiker som inte vill ta ansvar är inget nytt alls. I Lgr11 står det under syftet för ämnet historia:

"Undervisningen i ämnet historia ska syfta till att eleverna utvecklar såväl kunskaper om historiska sammanhang, som sin historiska bildning och sitt historiemedvetande. Detta innebär en insikt om att det förflutna präglar vår syn på nutiden och därmed uppfattningen om framtiden."

Hade ni nått upp till ett E i ämnet historia kära politiker?

Jag önskar alla elever som deltog i programmet lycka till och jag hoppas innerligt att ni också får samma chans till ett bra liv precis som politiker och de som driver riskkapitalbolag.

Ett svärd är en maktsymbol. Man kan hugga av huvuden eller adla med samma kraft. Just det här svärdet är gjort av brons och finns på Vitlyckemuseet i Tanum.