En jobbansökan

En vän på Twitter skrev igår

"Ibland undrar jag om vi vårdar våra eldsjälarsom t.ex. @braneback så att

de orkar och deras exempel sprider sig"

Det var smickrande på något sätt. Samtidigt så undrar jag ibland just det. Hur länge orkar man? Inte för att energin tar slut, utan för att det känns som att jag inte har de möjligheter att påverka så som jag skulle vilja göra.

Jag kan otroligt mycket om digitalt lärande och flippat klassrum i synnerhet. Expert är ett ord som jag har vant mig vid. Jag är glad över att få bidra med mitt, jag har fått många möjligheter till det också. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur låst jag är i min yrkesroll. Jag kan uppleva att det i sig blir en konflikt rakt emot allt det som jag kan och vill. Att utgöra något sorts inflytande högre upp verkar omöjligt om du inte har tagit rektorsvägen eller är /har varit gymnasielärare. Ibland verkar det tom bättre att inte ha varit lärare alls. Jo i sanningens namn så verkar en termin eller två för ett antal år sen vara fullt tillräckligt för att veta precis hur lärare har det.

Jag ger gärna. Jag önskar ibland att det kunde ge en högre utväxling. Är det "trögheten i systemet" eller är det jag som är jag? Allt som oftast läser man om hur många lärare som lämnar yrket. Senast i samband med att Skolverket släppte statistik över hur många lärare som undervisar i olika ämnen trots att de är obehöriga. Många förfasades över de höga siffrorna. Ändå var det inte så länge sen som nästan alla jag mötte ville påpeka att den bästa lärarens de hade haft var en person som minsann var outbildad. Den åsikten hörs inte lika ofta, men den dyker upp ibland fortfarande.

I somras fick jag höra från en politiker som ansåg sig vara expert på just skolpolitik att lärare var lata, outbildade, dåliga på att undervisa, krävande... Ja jag vet inte allt. Det sagt efter den gedigna erfarenheten av att ha arbetat på en gymnasieskola i ett år. Erfarenheten gav att alla lärare var sådana. Och varför inte. Det står i tidningarna.
Är det så konstigt att så många lärare redan har lämnat och andra vill lämna yrket?

En dag för väldigt många år sen ringde telefonen hemma hos min morfar. Han blev ombedd att ta en ministerpost i regeringen. Han tackade ja. Mycket av det han gjorde förblev obemärkt. Medierna blåste hellre upp det som de ansåg var fel. Mycket av det han gjorde var väldigt bra och hade förmodligen inte blivit genomfört ifall de hade satt en tvättäkta yrkespolitiker på samma post.
Så nu när du, Stefan Löfven, sitter och funderar som värst, så vill jag be dig om att vara lika modig som en statsminister var för så länge sedan. Lyft luren och ring någon som faktiskt kan något om skolan. Skulle du ha svårt att välja så tänker jag inte hänvisa till min ärftliga fallenhet eller diskutera eventuell politisk tillhörighet (den håller jag för mig själv), men be gärna mig i alla fall.