Jag tror på att förankra kunskapsinlärning i barns verklighet. Att sätta ut Malmö, Haparanda och Gumslöv på en blindkarta kan vara aldrig så viktig för allmänbildningen, men om eleverna inte kan sätta in det i ett sammanhang som känns vare sig relevant eller intressant så blir det så mycket svårare. Jag tänker på samma sätt när jag arbetar med The Big Five. Du kan göra kort och matriser i det oändliga, men hur får du in det i verklighetens undervisning tillsammans med stoffet på ett bra sätt. Hur lätt är det att träna in begrepp som hänger löst i luften? Var finns intresset för att jämföra olika levnadsförutsättningar ifall det inte finns någon personlig koppling eller dragning till det vi kommunicerar. Visst går det att plugga in allt ändå. Du sätter dig vid ett skrivbord och tvingar dig själv att komma ihåg alla fakta. Men medge att det är enklare när det finns ett behov eller en nyfikenhet. Nu är väl det kanske ganska självklart. Men det är itne alltid lika enkelt. Variation är inte fel. Pedagogiska program har enda sidan det rödinspirerade programmet Mumlan varit en väg att gå. Fem myror är fler än fyra elefanter bevisade att bokstavsinlärning kan vara mer än bara envist tragglande.
Geografens testamente - eller den stora Sverigeresan har du antagligen hört talas om ifall du någon gång arvbetat med geografi i en mellanstadieklass. Det är inte första gången när jag i år använder mig av Holger och Mortensens äventyr för att på ett spännande sätt arbeta med geografi. Det har fungerat med både 4:or, 5:or och 6:or. Eleverna tycker att det är sådär lagom mysrysigt, spännande och lärorikt på samma gång. Vi hittar hel tiden kopplingar mellan programmets händelser och det vi själva kan relatera till. En morgon hade jag en elev med stor förtjusning berättade att hen hade hört att dom sa Jokkmokk på TV kvällen innan. Idag var det en annan som blev glad. En elev som tidigare inte sett någon större mening med att veta något om söder och väster ligger som nu hittade alla sjöar på kartan och sedan kunde beskriva var dom låg med hjälp av väderstreck utifrån gårdagens avsnitt. Vi har också ifrågasatt en del fakta och har gjort en analys av hur långt det borde ta att i verkligheten kunna ta sig runt till de olika ställena som våra hjältar i serien lyckas med. Det går faktiskt inte att springa på så kort tid mellan Värmland och Ångermanland. Vi har räknat på det. Glädjen över att förstå kan uttryckas i utropet:
"Karin! Jag är ett sånt pro!"
Så programmet är väldigt bra. Jag twittrade ut med #EnVecka att mina elever är fullkomligt stormförtjusta i URs programserie Geografens testamente. Precis som jag också är. Jag blev inte särskilt förvånad när flera twittrade tillbaka att deras elever gillade programserien minst lika mycket. Ännu en grisblinkning hoppar fram. För samtidigt som jag twittrar ut att det borde finnas en fanklubb för serien, så inser jag att det borde göra just det. Jag är en person som inte bara pratar utan också försöker göra saker. Så det går inte många minuter förrän facebookgruppen
Holger Nilsson och Mortensen fanklubb är född.
Björn Appelgren från UR-pedagogerna är inte sen att hänga på och ger mig två bilder som jag kan använda till headern. Därutöver så är det suveränt att ha Björn i gruppen på flera sätt än så. Vi kan ge snabb feedback på vad som fungerar och vad som inte gör det. Vi kan lägga in önskemål (och få positiv respons på det bara någon minut senare.) Dessutom... Kan ni tänka er en grymmare grupp än där elever (själva eller via lärarens konto), lärare och UR-pedagoger. Kan driva frågor och önskemål mer nära varandra? Sen tänker jag mig vyer där elever kan samarbeta med olika projekt under Geografens paraply eller hjälpa varandra med frågor eller funderingar. Missa förresten inte heller UR-pedagogernas blogg.
Jag berättade om den nya facebookgruppen för mina elever. De tyckte att det var en fantastiskt bra idé. De började med att gissa på hur många som var medlemmar redan efter så kort tid. Kunde det vara så mycket som 10? 15? En våghals gissade på 30 och några andra tyckte nog att det var i mesta laget. När vi kontrollerade visade det sig vara 126 stycken och alla i klassen var mycket positivt överraskade. Vi räknade ut att det då antagligen finns ungefär 3126 elever indirekt kopplade till gruppen. Uträkningen gick lite "kringelikrokigt", för de listade ut att det kan finnas både fler och färre elever i klasser än vad vi själva är, dvs 26. Nästa steg var att ta reda på var alla dessa barn fanns i Sverige. Stämde det verkligen som Karin sa att de bodde runt om i hela Sverige. Från norr till söder och från väster till Öster. Var det verkligen så att lärarna bodde precis där eleverna bodde? Hur skulle vi räkna om två lärare fanns på samma ställe? Det kunde ju hända att de undervisade samma klass. Sånt måste man ju tänka på. Vi skrev upp 25 orter och städer på tavlan. Sen började vi leta. Vi hittade alla. De fanns över hela Sverige. Då hade vi ändå bara tittat på en femtedel av alla lärare som fanns i gruppen.
Jag ser stora fördelar med den här gruppen. Framför allt ser jag ett utbyte av tankar och idéer mellan vuxna och barn på ett sätt som förstärker lärandet, vilket är grunden. I skolan, över landskapsgränser, på nätet och i ett perspektiv där både elever och lärare kan påverka på vilket sätt vi kan och ska arbeta i skolan. Elevdemokrati. Att få in de fem förmågorna från The Big Five är inte särskilt svårt när du arbetar med Geografens testamente vilken väg du än väljer att ta. Det finns så många beröringspunkter till annat än just det geografiska och det är lätt att koppla en stor del av Lgr11 till programmet även ur ett ämnesperspektiv.
Se programmen, gå med i gruppen. Passa på att lära dig lite om Sverige ur ett äventyrsperspektiv. Ha gärna ett litet barn att krama på i närheten när det blir läskigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar