Chasing a rainbow

Jag såg en regnbåge idag. Jag har för mig att det är en symbol för förnyelse. Jag hade handlat och åkte efter regnbågen för att kunna fotografera den. Få den att fastna på bild. Regnet drog sakta vidare ut mot Vaxholm. Då och då stannade jag för att ta ett kort. För att bevara det som var vackert. Sen åkte jag rakt in i regnet igen, väntade åter på att det skulle sluta regna och fram kom den efter en stund ännu en gång.

Medan jag rullade tummarna inför varje tillfälle att fotografera så tänkte jag att det var som med skolutveckling. Vi jagar ständigt regnbågar. Emellanåt kommer det störtskurar som vi vill undvika. Även om det inte är farligt att bli blöt så är det inte alltid det känns positivt att bli dränkt i vatten.


Det behövs tålamod för att fånga rätt bild. Det behövs tålamod för att du ska kunna se den där regnbågen hos eleven ibland. Kanske ännu mer tålamod för att vänta in regnbågen hos kolleger, rektor eller huvudman. Men medan du står där och känner hur regnet vräker ner så vet du att färgerna kryper fram igen så småningom. Du vet inte när, du kanske inte ens alltid kan förklara varför eller hur det går till, men regnet varar inte för evigt.

Det hjälper inte att jaga en regnbåge för att hitta var skatten har grävts ner. Men om du tänker efter så är det kanske inte en säck med guldpengar du vill åt. Det är Verkligen en klyscha, men det är den där färgsprakande upplevelsen du får på vägen som är det väsentliga.