En alldeles "vanlig skolsal"

Idag har jag tillbringat dagen i bilen. Från östkust till västkust. När man inte är ensam och sällskapet inte har samma vuxna smak på underhållning så får man ta att musiken inte är den man hade valt själv. När medpassagerarna äntligen accepterade mitt val av radiostation (läs hade insett att de hade sina egna iPhones med sig) så fick jag äntligen då möjlighet att lyssna på hederlig gammal pratradio strax utanför Göteborg.

Barnradio i P4. Monsterakademin av Martin Widmark. Kändes perfekt efter att ha lyssnat på diverse musik som framfördes av artisters vars existens jag inte hade en aning om. Har du läst Monsterakademin? Om du har det så vet du att Nelly Rapp i ett spännande kapitel i början av boken (spoilervarning här) blir i stort sett bortlurad och förd till... en alldeles "vanlig skolsal". Att man vet att det är en sådan där alldeles "vanlig skolsal" bekräftas av att man får veta att där finns både pennvässare, svart tavla, stora kartor på väggarna och bänkar i snörräta rader. (Det där sista är jag inte säker på att det lästes, men det var några mil kvar att köra och jag gillar inte att köra bil och anteckna samtidigt.)
Jag studsade till när berättelsen kom så här långt. En "vanlig skolsal"? Som ser ut så där? Nu har jag visserligen kollat upp att boken är tryckt år 2003 och det var ju trots allt ett tag sen. Utvecklingen går, som vi väl vet, fort, men jag tänkte att frågan är om det inte är så att alldeles för många känner igen den beskrivningen av en "vanlig skolsal". Och det är just det som är så sorgligt. Jag vill att en alldeles "vanlig skolsal" ska kunna definieras helt annorlunda än den som Nelly Rapp hamnar i. Jag vill att Nelly beskriver datorer, en eller två kvarglömda ipads, en smartboard, trådlös uppkoppling, mjuka soffor, bord att samarbeta kring, mattor att ligga på, fönsternischer att krypa upp i och mycket mycket mer. Jag vill att våra elever ska känna igen sig i den verkligheten istället!

Jag vill göra klart att jag gillar Martin Widmark. Han får mina elever att läsa kopiöst mycket. Men snälla Martin, kan du inte skriva en reviderad upplaga?