Digitalt ledarskap

Det finns egentligen inga absoluta regler för hur ett ledarskap i och kring digital utveckling i skolan ska se ut. (Och med skolledare menar jag i det här inlägget varje person som på något sätt har möjlighet eller makt att påverka skolutvecklingen på en skola eller i en kommun.) I en tid av digital öppenhet så kan skolledare rent fysiskt välja att vara aktörer i den digitala världen - eller inte. Vissa skolledare är aktiva och deltar i de pågående digitala diskussionerna. Andra verkar bita sig fast i den märkliga tanken att de kan undvika att medverka i den digitala världen om de undviker den helt. En del tänker dessutom att om de inte medverkar så behöver de inte heller ta ställning till vad som händer där.
Men verkligheten är inte så enkel.

Även om en skolledare själv inte ägnar sig åt twittrande och bloggande så kommer de ändå att lämna spår i den digitala värden. Det finns nämligen många som skapar de digitala spåren åt dem. Föräldrar, elever och pedagoger fyller den digitala rymden med tankar om deras ledarskap ändå. På Facebook, bloggar och twitter diskuteras pedagogiskt ledarskap och de effekter som ett kunnigt eller ickekunnigt sådant får. Både ett digitalt och ett mer allmänt sådant.
På sociala forum förs en aktiv och mycket öppen diskussion av kunniga pedagoger med stort intresse för skolutveckling. Det innebär att en skolledare som vill vara med i en utveckling inför framtiden går miste om en stor del av de (om inte de absolut flesta) riktigt viktiga och givande diskussionerna. På så sätt blir det väldigt svårt att avfärda de pågående digitala diskussionerna eller att undvika dom helt. En skolledare idag måste acceptera den digitala verkligheten och istället lära sig att använda sig av de forum som finns där. En skolledare som vill vara en del av skolutvecklingen eller som vill påverka den behöver upptäcka den digitala verkligheten och ta till sig de insikter som finns där.

Det digitala kollegiet är starkt. Det digitala kollegiet för utvecklingen framåt och fungerar som ett kitt som stärker och lyfter, jämfört med den mycket fattigare pedagogiska diskussion eller avsaknaden av pedagogiskt stöd i vardagens verklighet. Den skolledare som väljer att inte vara digital samt att lyssna och förstå de digitala nätverkens styrka och kompetens kan inte heller seriöst följa med i skolutvecklingen. Att stoppa huvudet i sanden kommer inte att göra att den digitala diskussionen försvinner. Det leder bara till att man missar huvuddelen av det som idag är fortbildning, skolutveckling och pedagogiskt framåtanda.

Skolledarna måste anpassa sig till en digitalt öppen värld. Det finns ingen möjlighet att undvika den digitala verkligheten idag. Att vara öppen i både det man själv tänker samt inför andras tankar och kunskaper är ett måste idag. Det gäller egentligen alla pedagoger också, men kanske i synnerhet skolledare. Ledarskapets öppenhet för både outputs och inputs måste öka. Det betyder att en skolledare behöver engagera sig i sociala medier. Läsa bloggar, twittra och vara öppen för andras tankar. Dessutom behöver en skolledare själv vara öppen för insyn i det egna ledarskapet och de tankar som ingår i det via de sociala medierna.
En skolledare idag har inget annat val än att delta i de digitala diskussionerna och själv vara med om att skapa sina digitala spår. I alla fall inte om han eller hon vill vara med om att skapa framtid.

Som en avslutande och suckande tanke gör jag tillägget att om du är skolledare och läser det här så tillhör du förmodligen inte den undvikande personlighetstypen som jag har skrivit om här ovan. Även om jag välkomnar alla läsare så är det sorgligt i sig. Den som verkligen behöver läsa det här gör det förmodligen inte.