Utvecklingstrappan

Twitter är väldigt bra. Du kan hitta kollegor och andra att interagera med för att utveckla dig själv eller din profession. Det dyker upp tips till blogginlägg, tidningsartiklar och event. Det går att få tag på författaren till en bok eller Skolverket på... nåja relativt kort tid. letar du efter en app eller vill ha tips på bra onleineverktyg så behöver du inte vänta fullt lika länge. Det jag kunde önska, så här i efterdyningarna efter ett val, är  att fler politiker inte bara hittade twitter utan faktiskt också använde det.

I vilket fall dök det upp en fantastiskt tydlig bild på utveckling i mitt twitterflöde igår. (Efter lite sökande kunde jag hitta den som gjort den och fick tillstånd att förändra och använda den med svensk text.) Det jag omedelbart tänkte på när jag såg bilden var det flippade klassrummet och alla de samtal jag har haft med lärare som stått på det ena eller andra trappsteget.

Ursprungsidé Which step have you reach today, CC0, imgur

Men trappan behöver inte gälla det flippade klassrummet. Det handlar om (skol)utveckling över huvud taget. The Big five är ett exempel på något som inte har  varit det lättaste att få hjärnvågorna att hamna rätt med för alla när det ska till planering och utförande. Även om upplägget är genialiskt. Det kan finnas en tanke. Du kanske förstår ett koncept. Men att klockrent sätta dit det är inte självklart. På samma sätt kan vi läsa Lgr11och fundera över hur många det var som läste den från pärm till pärm och sedan omedelbart satte den klockrent i sin undervisning. Även om vi anammar The Big Five så kan det hända att vi inte får till det precis så som vi vill eller som vi ser att någon annan gör.
Kom ihåg att det handlar inte om att lyckas varenda lektion. Det handlar om att våga börja kliva och sen kliva vidare. Om du hela tiden är rädd för att ramla ner eller om du misstänker att du kommer att få svindel på översta trappsteget så kommer du kanske inte ta några kliv alls.

Ibland har vi en önskan att ställa oss på det översta trappsteget på en gång. Genom ett enormt kliv ska du ta alla trappsteg på en gång och känna segervindarna blåsa genom håret. Om klivet blir för stort, eller för snabbt, så stöper du kanske istället på näsan och blöder näsblod precis som Ivan Olsen och önskar att du aldrig hade blivit uppslängd så högt upp av en Tarzan-älskande föreläsare eller rektor.

Jag tror att tricket är att låta det ta den tid det tar. Vi måste inte klara av mer än ett steg i taget och det är inte ett misslyckande ifall du inte når överst varje lektion eller tillräckligt snabbt. Om du inte börjar gå uppåt precis på det steg där du står så kan det hända att du ramlar. Eventuellt får du mycket svårare att klättra upp igen, eftersom du nu hänger och dinglar med ena handen i trappan. Ta ett kliv i taget. Åtminstone det antal steg som du klarar av. En del steg kommer att gå fortare och en del långsammare. Det kan hända att någon går förbi dig i trappan. Knuffa inte tillbaka, även om du blir knuffad själv i förbifarten. Håll balansen och kämpa vidare. Det är bättre än att vända om. Inte helt omöjligt så kan det vara trögare att gå upp för trappan ibland. Sätt dig då ner och vila ett tag. Ta nya steg när utvecklingssamtalen eller nationella proven är förbi.

Våga sträva uppåt och våga tro på att du faktiskt kan ta dig upp för alla steg.
Förra året hade jag mitt klassrum på första våningen. I år ligger det på tredje. Tunga marmortrappor. Två halvtrappor till varje våning. Det går att ta hissen, men eftersom jag tror att klivandet i sig faktiskt ger mig något så fortsätter jag att gå. Flera gånger varje dag. Det blir lättare varje gång jag gör det, eftersom jag har bevisat för mig själv att det faktiskt går och eftersom benen bär bättre av erfarenheten de får.
Trägen vinner.

Du kommer att stöta på många trappor i ditt lärarliv. (Eleverna har just börja kliva upp för sina, så tänk på trappan tillsammans med dom också.) Ta gärna sällskap på Twitter, Facebook eller i kollegiet på skolan när du kliver uppåt. Det gör resan enklare och med största sannolikhet snabbare och säkrare.
Varje trappa och varje trappsteg är en erfarenhet. Erfarenheten är en vinst i sig. Tillsammans orkar vi många trappor.