Jag har aldrig förstått varför det måste vara antingen eller. Jag
kan bara anta att jag är väldigt svensk på det sättet. Lagom är ett fint ord.
Hos mig är digitalisering något bra. Det innebär inte att jag anser att vi ska slänga ut läroböckerna. Om man påstår något sådant antar jag att det kan bero på två saker. Antingen så vill man provocera. Absolut kan det väl finnas en poäng i det, men frågan är väl om poängen landar som den ska. Det är lätt att köpa det någon skriver bara för att det är en viss person som skriver det. Det skrivna behöver inte vara mer relevant eller sant bara för det. (Tro för all del inte på allt jag skriver. I alla fall inte utan ordentlig eftertanke. ;) ) Ett provocerande inlägg är inte alltid det rätta att skriva. Om man då inte är ute efter att provocera så kan det helt enkelt vara så att man inte har någon vidare koll på pedagogik och didaktik. Man vet inte hur man ska förhålla sig till digitala verktyg och lärande. Kanske för att man vill så mycket mer än vad man vet eller kan, eftersom man inte har koll på vad som egentligen sker i ett klassrum. Det ligger absolut i tiden att skriva om digitala verktyg. Det innebär inte att man kan ämnet man skriver om. Jag ser och hör om mina egna barns lärande i skolan, men det är framförallt mina egna elever och min egen vidareutveckling inom undervisning som jag förhåller mig till när jag skriver om klassrumsarbete.
Hos mig är digitalisering något bra. Det innebär inte att jag anser att vi ska slänga ut läroböckerna. Om man påstår något sådant antar jag att det kan bero på två saker. Antingen så vill man provocera. Absolut kan det väl finnas en poäng i det, men frågan är väl om poängen landar som den ska. Det är lätt att köpa det någon skriver bara för att det är en viss person som skriver det. Det skrivna behöver inte vara mer relevant eller sant bara för det. (Tro för all del inte på allt jag skriver. I alla fall inte utan ordentlig eftertanke. ;) ) Ett provocerande inlägg är inte alltid det rätta att skriva. Om man då inte är ute efter att provocera så kan det helt enkelt vara så att man inte har någon vidare koll på pedagogik och didaktik. Man vet inte hur man ska förhålla sig till digitala verktyg och lärande. Kanske för att man vill så mycket mer än vad man vet eller kan, eftersom man inte har koll på vad som egentligen sker i ett klassrum. Det ligger absolut i tiden att skriva om digitala verktyg. Det innebär inte att man kan ämnet man skriver om. Jag ser och hör om mina egna barns lärande i skolan, men det är framförallt mina egna elever och min egen vidareutveckling inom undervisning som jag förhåller mig till när jag skriver om klassrumsarbete.
Det är alldeles - alldeles - för vanligt att man tror att de
digitala verktygen är lösningen på allt. Sätt några iPads eller Chromebooks i
händerna på eleverna och allt kommer att lösa sig. Sätt detsamma i händerna på
lärarna och de kommer att lära sig att hantera de digitala verktygen i
klassrummet per automatik. Jag har från början sagt att det inte kommer att
ske, det finns de som fortfarande tror att det fungerar precis så, men vi
måste diskutera digital pedagogik! Kommentaren "Eleverna kan redan det där
med digitala verktyg. De kan lära oss lärare!" har två stora fel i sig.
Det första felet är förenklingen att eleverna ska lära lärarna.
Javisst kan de lära oss en eller annan app eller program, men det gäller inte
för alla elever och dessutom så behöver läraren fortfarande ha sitt
lärarperspektiv med pedagogik och didaktik i ryggen när hen förhåller sig till
app/program/verktyg. Det andra felet är att eleverna faktiskt inte kan digitala
verktyg. Missförstå mig nu rätt. Jag brukar säga att det finns två saker som
våra elever behärskar när det gäller digitala verktyg: sociala medier och spel.
Det är en förenkling, men den är ofta sant. Att lära sig, att ta till sig
kunskap (och kunskap relaterat till Läroplanen!), med hjälp av digitala
verktyg är inte elevernas expertisområde - det ska vara lärarens.
Problem uppstår
dock när vi tror att eleverna kan och vet hur de ska hantera sitt lärande per
automatik. Det är alldeles för vanligt att de digitala verktygen används till
två saker: faktasökande och skrivande. (Så som jag skrev om i mitt senaste blogginlägg.) När man då ger eleven uppgiften att göra ett arbete kring t.ex. London så är det inte så enkelt att eleven
ska ge sig ut på nätet och leta fakta. För att klara det behövs en grund att
stå på samt ett stort mått av källkritikskunskap. Har
alla eleverna de förmågorna? Utan lärarens kunskap och guidning så är svaret -
nej. Läroboken kan vara ett stöd i grundkunskap. Läroboken är faktakollad och
för det mesta sann. Det finns ett boktrycksår som man kan förhålla sig till och ett
diskussionsunderlag att utgå ifrån. Sen bör naturligtvis även läroboken
utsättas för källkritisk granskning, men sannolikheten för att innehållet är
käpprätt fel är ändå mycket mindre än den fakta som finns på nätet.
När så eleven har
sina grundläggande fakta, som gett vid handen att en förkunskap finns och att
eleven har en kompass att utgå ifrån, så kan sökandet på nätet påbörjas. Men
(och det är ett viktigt men) det är inte så enkelt som att skjutsa ut eleverna
på nätet på en gång nu heller. Varför inte? Jo det är helt enkelt så att om man
söker på London så får man upp en liten text där det står "Ungefär 1 840
000 000 resultat (0,45 sekunder)". Det är en enorm(!) mängd
information, men innan vi ropar hurra så måste vi tänka efter. Vad innebär det
här för eleven? Om hen har hoppat över det första steget med att få en
grundläggande förståelse är det ytterst svårt att förhålla sig till all
information som nu flödar in. Om eleven har en grund (från läroböcker) är det
fortfarande svårt. Var ska man börja, vilka länkar är relevanta, vilka texter
kan jag förstå, hur många artiklar ska jag läsa, har jag en källkritisk
förmåga..?
Wikipedia kommer ofta först och innehåller oftast helt korrekt information. Men åtminstone mina elever förstår inte texten rakt av. Därpå följer det faktum att man också måste arbeta språkinriktat i hög grad för att eleven ska kunna arbeta med, förstå och ta till sig en sådan text. Läroböcker är bra att grundlägga sånt kunnande i. Det är ytterst sällan jag slänger ut dem fritt på nätet. Jag kan inte säga "Forska om London!" och förvänta mig att eleverna klarar av resten på ett roligt och engagerat sätt helt själva. Någon kanske gör det, men definitivt inte alla. För att eleverna ska kunna (och dessutom lära sig) att hantera digital information behöver jag som lärare leda och undervisa.
Jag brukar ge eleverna ett antal länkar, med varierande svårighetsgrad, som hjälper dem att hitta rätt i djungeln. Jag lägger länkarna på vår blogg, men det går att göra på andra sätt. T.o.m. att skriva upp dem på en whiteboard. (Hemskt och bakåtsträvande, men det fungerar.) Även här behöver eleverna arbeta källkritiskt. Utifrån en grundkunskap och sedan utvalda sidor kan de sedan arbeta vidare med eget sökande om så är önskvärt.
Man kan inte prata
om att slänga ut läroböcker ur klassrummen utan att också diskutera, samt förstå, hur eleverna behöver förhålla sig till "ungefär 1 840 000 000
resultat"!
Skolan måste inte
vara rolig jämt. Det är inte vårt uppdrag. Det är inte lärarnas uppgift att stå
på huvudet och jonglera med färgglada bollar varje lektion. Däremot ska det
finnas en strävan att finna varje elev. En vilja att få varje elev att nå nya
och högre mål/kunskapskrav.
Läroböckerna är en del i undervisningen som vi inte kan slänga ut utan vidare.
De är en bra grund att stå på både för lärare och elev.
Bild: Colorful Books Stacked (Blender), CC (BY), FutUndBeidl
Bild: Colorful Books Stacked (Blender), CC (BY), FutUndBeidl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar