En önskelista

Min grundtanke är att alla elever i mitt klassrum ska ha samma möjligheter att nå så höga kunskapskrav som det bara går. Jag tycker personligen inte att dyslexi är  problematiskt i klassrummet idag. Jag låter eleverna visa sina kunskaper på flera olika sätt. Det är inte särskilt komplicerat att använda Legimus, Inläsningstjänst och talsyntes. Det här är kompensatoriska hjälpmedel som även elever med npf kan ha stor nytta av. Att hålla fokus är en av de svårigheterna som elever med npf har och att få lyssna på text kan göra det enklare att ta sig igenom en text. Därmed inte sagt att elever inte behöver lästräna. Avkodning och läsförståelse är en nog så viktig uppgift att arbeta med. Elevens behov styr helt enkelt hur vi arbetar och när vi gör det på olika sätt.

When Young Children "Hate" School, CC (by), wecometolearn

I en grupp som jag är med i på Facebook dök så följande inlägg upp:

Det här tyckte jag var lite konstigt eftersom det inte är skolor eller skolhuvudmän som sätter upp reglerna för hur de Nationella proven ska genomföras. Så jag skrev ett svar...

Så jag fick ett svar tillbaka. Ett svar som fortfarande gjorde att jag fick klart för mig vad tanken med det hela var, så det blev replik ännu en gång. Det som förvånade mig mesgt var att man inte verkade tycka det är nödvändigt att förtydliga informationen i tråden. Om man går ut med något som man tänker... tja... "utsätta" skolan för, då tror jag att det är väldigt viktigt att tydliggöra sina intetioner. Jag tror att det inte bara är jag som är väldigt trött på att man ideligen låter lärare och skolor ta smällarna i en politiskt styrd organisation.

Jag väntade på svaret. Inget kom. Jag hamnade i ett replikbyte med en annan person (som representerade samma organisation), men fortfarande inget förtydligande. Det enda som återkom var att elever med dyslexi blir diskriminerade p.g.a. att de inte får göra läsförståelseproven med hjälp av kompensatoriska hjälpmedel. Jag kunde fortfarande inte förstå varför man vill rättsligt pröva så att man kunde få möjlighet att testa något som man redan visste var en svårighet för de här eleverna. Var fanns den bakomliggande tanken?

Då fick jag svar. Av ytterligare en annan person. Om den här personen representerade Dyslexiförbundet eller inte vet jag inte, men nu var det i alla fall någon som kunde göra det hela lite tydligare.

Så vad är syftet med det här blogginlägget? Jag vill absolut at alla elever i vår svenska skola ska få möjligheter att nå upp till så höga kunskapskrav som möjligt. Om det innebär att eleven behöver kompensatoriska hjälpmedel eller stöd på annat sätt så måste det vara en självklarhet. Lärare måste följa skollag och läroplan. Lärare måste följa anvisningarna som finns i de Nationella proven. Om vi inte tycker att det fungerar bra så har lärare varje år chans att ge sina synpunkter på de Nationella proven. Om de prov som getts just det året och proven som helhet.

I det här fallet fick jag till slut en tydligare bild av syftet var med att försöka pröva det hela rättsligt. (Även om jag fortfarande vidstår att en elevs textförståelse inte nödvändigtvis måste testas med hjälp av en läsförståelse på Nationella provet.) Men ibland upplever jag att det är så lätt att föräldrar eller organisationer slår på stridstrumman innan man ens har försökt förstå vad det är man slåss för. Det är också viktigt att tänka över vem eller vilken nivå man lägger in stridsspetsen mot. Ibland frågar jag mig själv varför föräldrar verkar tro att vi lärare medvetet är ute efter att kunskapsmässigt skada deras barn. Ibland undrar jag varför lärare inte förstår och rätt tolkar föräldrars frustration. Jag har inga raka svar på de här varför-frågorna.

Så fastän det inte är jul på ännu ett bra tag så har jg satt ihop en liten önskelista.:
Jag önskar mig ett slut på överilade anmälningar till skolinspektionen för allt möljligt. (Jo jag vet att det ibland är bra med anmälningar till Skolinspektionen, men antalet anmälda fall är inte samma sak som att lärare/skolan alltid har gjort fel.) Jag önskar att alla lärare förstod vikten av att lära sig mer om dyslexi och npf och att de sen faktiskt omsätter sina kunskaper i kassrummet också.
Jag önskar en förståelse för att en lärare ska balansera 25 elever i klassen och inte alltid kan ta hänsyn till enbart en elev. jag önskar att alla lärare förstod att många av de saker som hjälper elever som har svårigheter också oftast gagnar de andra eleverna.

Jag önskar att föräldrar förstår att ett barn som har svårigheter har rätt till hjälp i skolan. Därmed inte sagt att föräldrar kan bestämma exakt hur den hjälpen ska utformas. Jag önskar också att lärare tog sig tid att ordentigt lyssna på föräldrarnas kunskap om sina egna barn. Jag önskar mig att både föräldrar och skola visar respekt för varandra.

Däremellan kommer det att bli en väldigt bra skola - för alla barn.

Filmer på elever och PUL

På Brinkskolan i Täby där jag jobbar har vi ofta stora samlingar då vi gör saker tillsammans. Från skolstarten i augusti till sista läsårsdagen i juni har vi luciafirande, dansdagar, kompisdagar och annat. Vi har också ett Instagram-konto där vi publicerar både enskilda klassers aktiviteter och barnens arbeten - från de allra yngsta på förskolan till åk 6. Fritids och alla möjliga lektioner försöker vi visa upp för alla som vill följa och följarna blir allt fler.

Givetvis så vill vi ha med även de ovan nämnda samlingarna i vårt flöde på Instagram. Det som är viktigt att tänka på är att det på en skola på ca 380 barn så finns det garanterat ett antal som inte kan läggas ut på sociala medier p.g.a. PUL. Självklart vill vi respektera det. Med foton är det relativt enkelt. Det går att fotografera barnen så att inte deras ansikten syns eller lägga på ett filter med hjälp av någon app. Vi fotograferar också mycket av barnens arbeten för sig självt och den fina arbetsmiljön som vi har på Brinkskolan.
Men det har ändå länge retat mig att det inte går att göra samma sak när jag filmar med min iPad. Visst är Lucia fin även på bild, men det är onekligen mäktigt när vårt luciatåg går på bron över ljusgården, ner för den breda trappan och sedan kliver in på scen. Eller masseffekten som är så härlig när hela skolan samlas för att sjunga eller leka tillsammans. Det skulle jag väldigt gärna vilja kunna fånga på film för att sedan också kunna dela. Hur lyckas man med det samtidigt som man tar hänsyn till PUL? Utan att exkludera något barn...

Jag har hittat appar som gör stillbilder av filmerna på ett bra sätt och jag har hittat appar som lägger på olika sorters färgade filter, text eller exempelvis söta och roliga emojisar ovanpå. Men vad jag är ute efter är inte att göra en "selfie-effekt" utan jag vill ha kvar filmen i stort sett som den är, bara fixa så att det inte går att identifiera de enskilda barn.

När vi igår hade en av våra dansdagar så tänkte jag att nu bara skulle jag hitta en app som la på ett tillräckligt bra filter på filmer för att det skulle avidentifiera enskilda elever, samtidigt som det fortfarande skulle synas tillräckligt bra vad som faktiskt försegick.
Och ibland lyckas man!
Gissa om jag blev glad! Om du har samma problem ska du därför få namnet på appen som jag hittade av mig nu:

ToonCamera  

Jag har lagt in min film från vår dansdag på vårt Instagram-konto om du vill se hur det kan bli. Om du vill följa oss på Instagram så går det förstås också bra.

Så nu kommer det att bli ännu fler filmer!

Behåll böckerna i skolan!

Jag har aldrig förstått varför det måste vara antingen eller. Jag kan bara anta att jag är väldigt svensk på det sättet. Lagom är ett fint ord. 
Hos mig är digitalisering något bra. Det innebär inte att jag anser att vi ska slänga ut läroböckerna. Om man påstår något sådant antar jag att det kan bero på två saker. Antingen så vill man provocera. Absolut kan det väl finnas en poäng i det, men frågan är väl om poängen landar som den ska. Det är lätt att köpa det någon skriver bara för att det är en viss person som skriver det. Det skrivna behöver inte vara mer relevant eller sant bara för det. (Tro för all del inte på allt jag skriver. I alla fall inte utan ordentlig eftertanke. ;) ) Ett provocerande inlägg är inte alltid det rätta att skriva. Om man då inte är ute efter att provocera så kan det helt enkelt vara så att man inte har någon vidare koll på pedagogik och didaktik. Man vet inte hur man ska förhålla sig till digitala verktyg och lärande. Kanske för att man vill så mycket mer än vad man vet eller kan, eftersom man inte har koll på vad som egentligen sker i ett klassrum. Det ligger absolut i tiden att skriva om digitala verktyg. Det innebär inte att man kan ämnet man skriver om. Jag ser och hör om mina egna barns lärande i skolan, men det är framförallt mina egna elever och min egen vidareutveckling inom undervisning som jag förhåller mig till när jag skriver om klassrumsarbete.

Det är alldeles - alldeles - för vanligt att man tror att de digitala verktygen är lösningen på allt. Sätt några iPads eller Chromebooks i händerna på eleverna och allt kommer att lösa sig. Sätt detsamma i händerna på lärarna och de kommer att lära sig att hantera de digitala verktygen i klassrummet per automatik. Jag har från början sagt att det inte kommer att ske, det finns de som fortfarande tror att det fungerar precis så, men vi måste diskutera digital pedagogik! Kommentaren "Eleverna kan redan det där med digitala verktyg. De kan lära oss lärare!" har två stora fel i sig. Det första felet är förenklingen att eleverna ska lära lärarna. Javisst kan de lära oss en eller annan app eller program, men det gäller inte för alla elever och dessutom så behöver läraren fortfarande ha sitt lärarperspektiv med pedagogik och didaktik i ryggen när hen förhåller sig till app/program/verktyg. Det andra felet är att eleverna faktiskt inte kan digitala verktyg. Missförstå mig nu rätt. Jag brukar säga att det finns två saker som våra elever behärskar när det gäller digitala verktyg: sociala medier och spel. Det är en förenkling, men den är ofta sant. Att lära sig, att ta till sig kunskap (och kunskap relaterat till Läroplanen!), med hjälp av digitala verktyg är inte elevernas expertisområde - det ska vara lärarens.

Problem uppstår dock när vi tror att eleverna kan och vet hur de ska hantera sitt lärande per automatik. Det är alldeles för vanligt att de digitala verktygen används till två saker: faktasökande och skrivande. (Så som jag skrev om i mitt senaste blogginlägg.) När man då ger eleven uppgiften att göra ett arbete kring t.ex. London så är det inte så enkelt att eleven ska ge sig ut på nätet och leta fakta. För att klara det behövs en grund att stå på samt ett stort mått av källkritikskunskap. Har alla eleverna de förmågorna? Utan lärarens kunskap och guidning så är svaret - nej. Läroboken kan vara ett stöd i grundkunskap. Läroboken är faktakollad och för det mesta sann. Det finns ett boktrycksår som man kan förhålla sig till och ett diskussionsunderlag att utgå ifrån. Sen bör naturligtvis även läroboken utsättas för källkritisk granskning, men sannolikheten för att innehållet är käpprätt fel är ändå mycket mindre än den fakta som finns på nätet.

När så eleven har sina grundläggande fakta, som gett vid handen att en förkunskap finns och att eleven har en kompass att utgå ifrån, så kan sökandet på nätet påbörjas. Men (och det är ett viktigt men) det är inte så enkelt som att skjutsa ut eleverna på nätet på en gång nu heller. Varför inte? Jo det är helt enkelt så att om man söker på London så får man upp en liten text där det står "Ungefär 1 840 000 000 resultat (0,45 sekunder)". Det är en enorm(!) mängd information, men innan vi ropar hurra så måste vi tänka efter. Vad innebär det här för eleven? Om hen har hoppat över det första steget med att få en grundläggande förståelse är det ytterst svårt att förhålla sig till all information som nu flödar in. Om eleven har en grund (från läroböcker) är det fortfarande svårt. Var ska man börja, vilka länkar är relevanta, vilka texter kan jag förstå, hur många artiklar ska jag läsa, har jag en källkritisk förmåga..? 

Wikipedia kommer ofta först och innehåller oftast helt korrekt information. Men åtminstone mina elever förstår inte texten rakt av. Därpå följer det faktum att man också måste arbeta språkinriktat i hög grad för att eleven ska kunna arbeta med, förstå och ta till sig en sådan text. Läroböcker är bra att grundlägga sånt kunnande i. Det är ytterst sällan jag slänger ut dem fritt på nätet. Jag kan inte säga "Forska om London!" och förvänta mig att eleverna klarar av resten på ett roligt och engagerat sätt helt själva. Någon kanske gör det, men definitivt inte alla. För att eleverna ska kunna (och dessutom lära sig) att hantera digital information behöver jag som lärare leda och undervisa. 
Jag brukar ge eleverna ett antal länkar, med varierande svårighetsgrad, som hjälper dem att hitta rätt i djungeln. Jag lägger länkarna på vår blogg, men det går att göra på andra sätt. T.o.m. att skriva upp dem på en whiteboard. (Hemskt och bakåtsträvande, men det fungerar.) Även här behöver eleverna arbeta källkritiskt. Utifrån en grundkunskap och sedan utvalda sidor kan de sedan arbeta vidare med eget sökande om så är önskvärt. 

Man kan inte prata om att slänga ut läroböcker ur klassrummen utan att också diskutera, samt förstå, hur eleverna behöver förhålla sig till "ungefär 1 840 000 000 resultat"!

Skolan måste inte vara rolig jämt. Det är inte vårt uppdrag. Det är inte lärarnas uppgift att stå på huvudet och jonglera med färgglada bollar varje lektion. Däremot ska det finnas en strävan att finna varje elev. En vilja att få varje elev att nå nya och högre mål/kunskapskrav. Läroböckerna är en del i undervisningen som vi inte kan slänga ut utan vidare. De är en bra grund att stå på både för lärare och elev.


Bild: Colorful Books Stacked (Blender), CC (BY), FutUndBeidl

Skriva, söka fakta och kommunicera med hemmet

Jag har varit på ett öppet hus ikväll. Var och varför spelar ingen större roll, men det var inte på min egen skola. Att ta något "skolmässigt" och förpacka det i lite finare material är på sätt och vis kanske hela essensen av ett öppet hus. Ändå bör vi kanske fundera över vad vi faktiskt säger och kommunicerar med yttervärlden. Hur mycket ytfinish kan vi lägga på utan att det blir ihåligt inuti?

Det sades att elevfokus är viktigt och självklart på skolan. På personlig erfarenhetsbasis kändes det som att de mest menade det så länge eleverna fungerar efter "normen". Jag blev lite ledsen i mammahjärtat. Jag funderade på att stanna kvar för att ställa några riktigt räviga frågor angående npf och inkluderande undervisning till lärarna. Varför inte också övergripande elevomsorg? Det skulle behövas ställas på sin kant, men jag stod över det.

Just när jag funderade som bäst över det här svängde vi av från mammas gata (så att säga) och körde upp på mammas autostrada. På så vis kanske domen faller orättvist, men jag hörde någon säga:

"Vad använder vi elevernas datorer till på skolan? Skriva, söka fakta och kommunicera med hemmet." 

Jag undrar om de hörde min djupa suck uppifrån läktaren. De hade gett mig det självklara och alldeles för enkla. Ärligt talat så förväntar jag mig mer av en "en-till-en"-skola. Om vi tar bort kommunikationen med hemmen så återstår för eleverna två saker för eleverna; skriva och söka fakta. Jag säger inte att det inte kan göras, men digitala verktyg ger oss möjligheter till så mycket mer... och det är mervärdet som vi är ute efter.

Låt mig därför inför kommande öppna hus ge bort lite fler ord. Med digital teknik kan man nämligen förutom att skriva och leta efter fakta bland annat...

Kunskap	Förståelse	Tillämpning	Analys	Utvärdering
definiera identifiera beskriva sortera lista namnge argumentera leta känna igen välja undersöka lokalisera citera reproducera klassificera berätta kopiera upptäcka duplicera samla lyssna observera läsa Recitera spela in repetera förhöra återberätta visualisera filma redovisa	ordna kategorisera förändring skapa diagram citera klassificera konvertera försvara demonstrera bestämma schemalägga differentiera särskilja rita redigera uppskatta förklara extrapolera fylla i följa formulera samla generalisera ge exempel namnge illustrera interpolera tolka specificera lokalisera organisera förutsäga förbereda citera läsa ordna om relatera ordna omformulera upprepa skriva om summera översätta uppdatera	tillämpa beräkna förändra välja klassificera processa konstruera demonstrera utveckla upptäcka generalisera manipulera modifiera driva teser organisera förutsäga förbereda producera relatera omstrukturera redovisa lösa problem överföra redovisa skissa rita förbereda filma samarbeta	analysera bedöma bryta ner kategorisera klassificera kombinera jämföra härleda försvara detektera differentiera  särskilja utvärdera formulera generera identifiera illustrera inducera planera påpeka fråga relatera spara välja jämföra separera förkorta strukturera tolka förklara	ändra beräkna förändra klassificera kombinera komponera konstruera skapa härleda konstruera utforma utveckla upptäcka diskutera leda vidare expandera förklara formulera generalisera generera modifiera organisera omskriva producera föreslå ordna om rekonstruera relatera omorganisera revidera beteckna förenkla ange summera syntetisera systematisera berätta sända skriva besluta bedöma motivera summera rekommendera överväga

Synonymer sa hon

Begrepp är en del av The Big Five. Inom svenskämnet innebär det bland annat alla grammatiska uttryck, men det handlar också om att prata om synonymer. Samtidigt som vi vill att eleverna ska variera sitt språk genom att t.ex. använda synonymer så är det inte alltid helt enkelt att få till det där. Ordet sa är kanske det som oftast förekommer och som samtidigt verkar vara svårt att byta ut. (Det innebär inte alltid att ordet ska bytas ut, ibland har det definitivt sin givna plats i en text.) Att stärka ordförrådet kan man givetvis göra genom läsning, men jag tror på att samtidigt aktivt arbeta med synonymer. Hur kan man då veta hur man ska variera sig om orden ännu inte finns?

Så jag har funderat på hur jag bäst hjälper mina eleverna att påminnas om att variera samtidigt som de får bra exempel på andra ord att använda. I mitt förra inlägg la jag ut några posters och plötsligt blev kombinationen given. Den här gången blev det således posters med synonymer. Då kan eleverna gå fram till en rad med ord när de behöver och samtidigt blir det en aktivitet som stärker skribenterna i att variera språket som kanske smittar av sig även på andra ord. Resultatet återstår att se. Jag har valt några av de vanligaste orden som jag tyckte behövde få lite sällskap och givetvis behöver man prata om de olika värdena som ligger i orden.

Istället göt SA - PDF via länk

Gå och springa - PDF via länk

Med andra ord 1 - PDF via länk

Med andra ord 2 - PDF via länk

Growth mindset - posters

I USA har man ofta uppmuntrande posters på väggarna i skolan. Jag har nu gjort ett antal själv som jag tänker sätta upp i klassrummet. Om du vill ha någon så är du välkommen att låna.

(Några fler posters har du i det här blogginlägget.)

PDF länk - I vårt klassrum

PDF länk - Du är modigare

PDF länk - OM du gör ett misstag

PDF länk - Ändra hur du tänker

PDF länk - Metakognition

Jag lägger in den här också. Det var ett tag sen jag gjorde den, men den har varit väldigt populär. Blogginlägget om "Segertrappan" finns här.

PDF länk - Segertrappan