I våras blev jag kontaktad av Johan Bäcklund, universitetsadjunkt i utbildningsvetenskap (bäst att få titeln rätt så att Johan inte skäller på mig) på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Han tyckte att att det flippade klassrummet vore ett utmärkt kursinnehåll för deras koncept 2komma5. Jag måste medge att jag var lite tveksam först. Mest berodde det nog på att jag inte riktigt förstod vad Johan pratade om. Att göra flippat till en högskolekurs låg inte inom mina begreppsramar då.
Till slut lyckades vi i alla fall få kontakt på telefon och Johan kunde förklara lite mer ingående samt räta ut mina frågetecken. Jag hade precis avslutat en lång dag med utbildning i flippat klassrum i samarbete med Gothia fortbildning och min hjärna var inte helt trimmad, men på något sätt gick det Johan sa äntligen fram hela vägen.
Min tanke med att blogga, föreläsa och på alla andra sätt diskutera flippat klassrum är att jag vill att det ska kunna nå ut till så många som möjligt. Jag ser så många fördelar med det flippade klassrummet. Fördelar som kan anpassas till varje lärare oavsett var hen befinner sig eller vilken ålder hen arbetar med. Det är en grund att vila mot för att på ett bra sätt kunna arbeta med digitala verktyg i undervisningen. Det är inte alla som gillar modellen. Det är helt okej. Jag menar inte att det här är det enda rätta eller den optimala modellen för alla. Jag menar inte ens att det här är ett färdigt koncept och att vi är framme nu. Jag tror att det här är en station på resan på väg mot. Att vi ska arbeta med digitala verktyg är det inget tvivel om. Men att bara konstatera det hjälper inte alltid. I #skolchatt i torsdags så försökte jag trycka på just det. Det spelar ingen roll om det står i läroplanen eller om vi vrider om armen på lärarna för att tvinga dom in i den digitala världen. Om man inte vet var man ska börja eller hur man ska förhålla sig till det hela så kommer man inte komma längre. Lärare behöver - och har rätt till! - fortbildning för att kunna utvecklas. IKT är inget undantag.
Det är att sätta sig på väldigt höga hästar om jag skulle säga
"Jag kan och det innebär att du också ska kunna!"
Vi har inte samma grundförutsättningar. Jag har sysslat med digitala verktyg i utbildningen sen före Internet gjorde sitt intåg i allas hem. Jag var en av de första lärarna på "Nordens första datorskola för barn". Den hette Futurekids och jag arbetade på två utbildningscenter i Stockholm. Det första på Östermalm och sedan på Swedenborgsgatan på Södermalm. (Lustigt nog precis granne med Björngårdsskolan där jag något år senare skulle göra min slutpraktik.)
Jag minns diskussionen vi hade på Futurekids hur Internet skulle kunna revolutionera lärandet. Redan då 1994.
Futurekids var revolutionerande när det startade. Vi hade besök av TV, tidningar och radio ett antal gånger, men nu finns det inte kvar i Sverige längre. På några enstaka ställen i övriga världen finns det ännu, nu med en annan logga än den jag är van vid. Skolornas sätt att arbeta med digitalt lärande har tagit över den roll som Futurekids hade då.
Så jag har arbetat med digitalt lärande länge. Men alla har inte inte varit med om den resan och alla är inte så intresserade av digitalt lärande på det sätt som jag är. Därför behöver vi möta varje lärare på den nivån där hen befinner sig och inte se ner på våra kollegor. Målet måste vara att få med alla och inte att få någon att känna sig helt borta eller nedtryckt. Där tror jag att det flippade klassrummet kan ge en perfekt ingång.
Så tillbaka till högskolekursen. Det har varit ett slingrigt jobb. Jag är inte den som sitter still utan har jämt och samt flera projekt på gång parallellt. Själv tycker jag att det är optimalt att arbeta så, men det är inte alltid man hittar tider för att samkoordinera ett eller annat. Det är tur att Johan och Josefine Sahlin har haft koll på på saker och ting. I vilket fall var jag nere i Jönköping och filmade i två intensiva dagar på höstlovet. Stackars Markus och Ville som skulle ha koll på mig där, men roligt var det.
Om du vill anmäla dig till kursen så hittar du den här.
Ett kursintro kan jag bjuda på här på bloggen.
Håll till godo.
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported Licens.
Till slut lyckades vi i alla fall få kontakt på telefon och Johan kunde förklara lite mer ingående samt räta ut mina frågetecken. Jag hade precis avslutat en lång dag med utbildning i flippat klassrum i samarbete med Gothia fortbildning och min hjärna var inte helt trimmad, men på något sätt gick det Johan sa äntligen fram hela vägen.
Min tanke med att blogga, föreläsa och på alla andra sätt diskutera flippat klassrum är att jag vill att det ska kunna nå ut till så många som möjligt. Jag ser så många fördelar med det flippade klassrummet. Fördelar som kan anpassas till varje lärare oavsett var hen befinner sig eller vilken ålder hen arbetar med. Det är en grund att vila mot för att på ett bra sätt kunna arbeta med digitala verktyg i undervisningen. Det är inte alla som gillar modellen. Det är helt okej. Jag menar inte att det här är det enda rätta eller den optimala modellen för alla. Jag menar inte ens att det här är ett färdigt koncept och att vi är framme nu. Jag tror att det här är en station på resan på väg mot. Att vi ska arbeta med digitala verktyg är det inget tvivel om. Men att bara konstatera det hjälper inte alltid. I #skolchatt i torsdags så försökte jag trycka på just det. Det spelar ingen roll om det står i läroplanen eller om vi vrider om armen på lärarna för att tvinga dom in i den digitala världen. Om man inte vet var man ska börja eller hur man ska förhålla sig till det hela så kommer man inte komma längre. Lärare behöver - och har rätt till! - fortbildning för att kunna utvecklas. IKT är inget undantag.
Det är att sätta sig på väldigt höga hästar om jag skulle säga
"Jag kan och det innebär att du också ska kunna!"
Vi har inte samma grundförutsättningar. Jag har sysslat med digitala verktyg i utbildningen sen före Internet gjorde sitt intåg i allas hem. Jag var en av de första lärarna på "Nordens första datorskola för barn". Den hette Futurekids och jag arbetade på två utbildningscenter i Stockholm. Det första på Östermalm och sedan på Swedenborgsgatan på Södermalm. (Lustigt nog precis granne med Björngårdsskolan där jag något år senare skulle göra min slutpraktik.)
Jag minns diskussionen vi hade på Futurekids hur Internet skulle kunna revolutionera lärandet. Redan då 1994.
Futurekids var revolutionerande när det startade. Vi hade besök av TV, tidningar och radio ett antal gånger, men nu finns det inte kvar i Sverige längre. På några enstaka ställen i övriga världen finns det ännu, nu med en annan logga än den jag är van vid. Skolornas sätt att arbeta med digitalt lärande har tagit över den roll som Futurekids hade då.
Så jag har arbetat med digitalt lärande länge. Men alla har inte inte varit med om den resan och alla är inte så intresserade av digitalt lärande på det sätt som jag är. Därför behöver vi möta varje lärare på den nivån där hen befinner sig och inte se ner på våra kollegor. Målet måste vara att få med alla och inte att få någon att känna sig helt borta eller nedtryckt. Där tror jag att det flippade klassrummet kan ge en perfekt ingång.
Så tillbaka till högskolekursen. Det har varit ett slingrigt jobb. Jag är inte den som sitter still utan har jämt och samt flera projekt på gång parallellt. Själv tycker jag att det är optimalt att arbeta så, men det är inte alltid man hittar tider för att samkoordinera ett eller annat. Det är tur att Johan och Josefine Sahlin har haft koll på på saker och ting. I vilket fall var jag nere i Jönköping och filmade i två intensiva dagar på höstlovet. Stackars Markus och Ville som skulle ha koll på mig där, men roligt var det.
Om du vill anmäla dig till kursen så hittar du den här.
Ett kursintro kan jag bjuda på här på bloggen.
Håll till godo.
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported Licens.