14 december 2012

Ännu mer The Big Five

Jag är en person som har lätt att hitta ord. När jag talar om något som jag brinner för kan det rent utav vara riktigt svårt att få stopp på mig. Men just nu sitter jag tyst och bara lyssnar, för det som händer i mitt klassrum precis just nu är otroligt.

Vi har en pysseldag och har mest ägnat tiden till att färglägga våra lerfigurer. De som var färdiga fick rita och måla som de ville. Men så fick vi ett strömavbrott. Ganska snabbt såg jag hur nästan alla elever samlas vid ena änden av ett av långborden. Ljuset blir förstås sparsamt och alla vill sitta vid samma ställe. Trodde jag.
Det som egentligen hände var att en elev hade startat på en teckning. En annan elev frågade ifall hen fick rita något som kunde komplettera den första teckningen. En tredje elev ville vara med... Plötsligt hade det växt sig allt större och all var involverade i projektet. Snart flyttades papper och pennor till mattan istället. Jag tyckte att deras småprat var ganska trivsamt att lyssna till. De verkade ha kul och de arbetade intensivt. Jag lät det fortgå.

På rasten kom så några av mina elever framrusande till mig.
 "Vet du vad vi har jobbat med under förra lektionen?"
"Ja det såg ut som en stor teckning."
"Ja ja, men vi har samarbetat, vi har reflekterat, samtalat, argumenterat, resonerat, beskrivit och förklarat mönster, valt ut viktiga delar..."
Orden sköljde över mig. Ett gäng 10-åringar stod och intensivt förklarade med glädje vilka förmågor från The Big Five som de hade använt i det samarbetsprojekt som de hade startat helt på eget initiativ.


Vi är tillbaka i klassrummet igen. Ljuset är också tillbaka. Diskussionen om förmågorna och det projekt som eleverna har skapat fortsätter. Det är ett galet engagemang. Det är glädje och djup diskussion i samma andetag. Det jag riktigt gillar är att de har förstått hur förmågorna kan användas och att de lär sig något - hela tiden.

Vi skulle ha gjort något helt annat nu. Men ibland så behövs det ett strömavbrott. Att man stannar upp och vågar låta eleverna hitta sin egen väg. 
Och jag - vad gör jag? Jag bara lyssnar och njuter av mina kloka elever.





0 kommentarer :

Skicka en kommentar