3 januari 2013

SETT 2013 - Nyfiken på spel och lärande

En sak som jag gillar med SETT 2013 är att det kommer talare från våra grannländer dit. Vi kan nog vara rörande överens om att vi har mycket gemensamt med våra grannländer och det är roligt att det visar sig vid såna här tillfällen. Det är också ett av det roligaste med Facebook-gruppen Flippa Klassrummet, som jag har startat. (Över 1500 medlemmar nu för den som ville veta den siffran.) I gruppen finns medlemmar från Norge, Danmark, Finland... och så ganska många från Sverige förstås. Det känns väldigt berikande att få dela tankar med pedagoger och tänkare från grannländerna på ett sätt som gör att man till slut inte funderar på nationaliteter längre. Gränser är bara påfund av människor. Kollegialt lärande har inga gränser.

En föreläsare som kommer från Danmark till SETT i april är Mathias Poulsen. Mathias har en examen i mediavetenskap, eller som det heter på danska - cand. mag. i medievidenskab. I princip så innebär det att han försöker se sambanden mellan spel, lek, nyfikenhet och inlärning.
Jag tror på spel och lärande. Men som med allt annat med det förbehållet att det görs "rätt". Själv försöker jag fortfarande lära mig om vad som är "rätt" i just det här. För jag tror inte på att jag ska sätta igång med något alls utan att läst om, reflekterat över och definierat hur jag själv tänker kring något. Det går inte att bara sätta igång något från ingenstans när det gäller utbildning eller skolutveckling. Och även när jag har startat något så vill jag läsa på mer, lära mig mer och förstå mer. Det går aldrig att släppa den tråden. Skolutveckling är inte ett enkelt steg att ta. Det tar en hel del av tid och krafter, men det ger så mycket mer.

Precis det som Mathias skriver om på sin blogg har jag också funderat över.

"Many (if not most) educational games sadly don’t possess this pivotal quality. They simply don’t succeed in establishing the kind of fascination, engagement and hold on its players, as do the most successful commercial entertainment games."

Ja varför går det inte att göra pedagogiska spel som blir lika fascinerande som de kommersiella underhållningsspelen? Saknas det för tillräckligt med blodiga slag eller är karaktärerna alldeles för barnsliga är saker som jag funderat över. Som tur är finns det just personer som Mathias som kan förklara det där på ett lite djupare plan åt mig och komma in på rätt poäng.

"When you play a learning game you need to make sure that learning and play are integrated. This means that to succeed in the game you also need to master the learning goals behind the game
When “learning goals” and “play” are not well integrated, you feel no need to learn, as the games doesn’t provide a relevant context for learning. We don’t need to learn in order to do things, to solve problems, and that is when learning becomes tedious, boring, annoying – when we don’t see the purpose."

Se där nu börjar tankarna snurra igång även på mig. Någonstans känns det som att det där rimmar ganska väl med inlärning över huvudtaget.
Om det inte finns ett relevant sammanhang så förstår man inte heller syftet med att lära sig!

Jag hoppas och tror att Mathias Poulsen kan fortsätta att reda ut ett eller annat för mig om forskningsbaserade tankar kring spel och lärande på SETT 2013. Lite sådär lagom oinsatt som jag är, men ändå med ett nyfiket sinne.
Dessutom gillar killen Bruce Springsteen - vad mer behöver man säga.



2 kommentarer :

  1. Vi kommer följa ett projekt under våren och hösten där lärare kommer att jobb med MissionMaker i år 7! Som uppföljning blir det ett pedagogiskt café kring spelbaserat lärande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter jättespännande! Kul att det händer saker ute i landet.

      Radera