Det är lätt att tycka när

...du har en dator till varje elev.
...besitter en kunskap som är så självklar att du inte ens behöver fundera över den.
...har ett mandat att driva och påverka samt ta beslut.
...har en plattform för att driva dina åsikter.
...kollegerna spelar på samma planhalva.
...ledning och kolleger stöttar.
...tid ges och utrymme finns.
...alla håller med.
...omgivningen ger tillåtelse och lyfter.
...det är flera som drar.
...elevsynen är densamma.
...alla applåderar oavsett vad du än gör.
...du inte tycker något alls egentligen.
...egocentriska mål väger tyngre än eleverna.

Kvar står den lärare som är väldigt ensam i sitt tyckande.


Jag har funderat mycket de senaste dagarna på hur vi borde tänka för att få med oss fler. På flippat klassrum, att arbeta med digitala verktyg, på att synliggöra lärandet och att ha en elevsyn som faktiskt gynnar eleverna i sak och inte bara i prat. Inte bara på egna skolan, i en nischad facebookgrupp eller bland andra som du följer och ger RT i sociala medier. Det är som att vi glömmer att världen är större än den lilla verklighet vi väljer att agera i. För även om det ger en trygghet så behövs större och vidare steg ifall vi inte ska bli ensamma i vårt tyckande ändå. Om vi inte, trots att vi anser oss vara
vidsynta och framåtsträvande, glömmer att vi inte bara får ha ett perspektiv som utgår från oss själva.

Börja inte gräva där du står.
Hjälp någon annan att gräva där hen står.