Flippa - lovorda eller kritisera

På flera bloggar (från det stora landet i väster - USA) har jag nu läst att "flippa minsann inte är något nytt" och det framställs nära på som en indirekt kritik mot det flippade klassrummet. Kanske inte rakt ut eftersom det kräver mod att gå emot något nytt och innovativt som prisas av så många. Personligen kan jag tycka att det är lite utanför diskussionen huruvida flippa är nytt eller inte, för inte har det blivit ett genomgripande pedagogiskt tänk att frigöra klassrumstiden på det sätt som flippa låter oss göra. En annan anledning kan vara för att ta udden av det som förespråkande personer (exempelvis Aaron Sams och Jonathan Bergmann) har gjort genom att sammanställa och föra ut en modell på bredare front. Varför man väljer att göra det förstår jag inte heller. Den förtäckta kritiken dyker upp på ett sätt där den som kritiserar inte egentligen har så mycket argument och istället faller till föga för att det flippade klassrummet är bra, bara pedagogen förstår att den inte är något nytt.

Både den som kritiserar något och den som är för något bör rimligtvis sätta sig in i det de väljer att kritisera eller förespråka. Om du är en pedagog som vill flippa ditt klassrum behöver du först ha en genomtänkt förståelse för hur du vill flippa ditt klassrum och sedan följa upp det med en handlingsplan. Det gäller egentligen för vad vi än gör i skolan, men extra viktigt att tänka på när man intresserar sig för ett nytt tankesätt som man inte har använt sig av förut. Först när du själv har bestämt dig för vad flippa klassrummet innebär för just dig kan du gå vidare med att börja genomföra dina tankar. Alternativet att bara hoppa på tåget i farten riskerar att du inte upplever några egentliga förbättringar vare sig för dina elever eller för dig själv. Du behöver inte flippa allt på en gång. Börja med något litet och gå vidare när du känner dig redo. Viktigast att komma ihåg är att eleverna alltid ska stå i centrum av undervisningen. Att flippa är inte det vi gör för att vi har alla de här olika digitala verktygen, utan tekniken underlättar helt enkelt flippandet.
Från Center for Excellence in Teaching and Learning (CETL) kommer det här citatet som är väldigt tänkvärt:
“While I’m glad many educators seem to be jumping on board with this model, my concerns are that some teachers may simply transfer their lectures to video and then have their students write papers or fill out worksheets during class. To me, that is bad pedagogy. However, if significant learning opportunities are capitalized on during class time, this could truly change learning and solve the problem, at least temporarily, of engaging students with material outside of the classroom”


Och sist (med en del hjälp av Aaron Sams ord)...

Om du är emot det flippade klassrummet...
så hoppas jag att du läser om det flippade klassrummet och inte bara förutsätter saker och ting utan att ha satt dig in i modellen. Var specifik i din kritik av det flippade klassrummet. Var medveten om det faktum att det flippade klassrummet har många ansikten och inte kan placeras under ett enda tak. En alltför enkel tolkning av det flippade klassrummet visar inte de nyanser som finns i de olika tillämpningarna av att flippa.

Om du är en förespråkare för det flippade klassrummet.
Dela med dig av dina positiva upplevelser utan att pracka på någon annan modellen som en lösning på alla problem i skolan. Inspirera istället andra och tala om vad det är som har förändrats i ditt tanke sätt och ditt klassrum.


Enstaka flugor gör ingen sommar. Att det funnits pedagoger som har arbetat så här förut är lovvärt, men jag ser inte varför det skulle innebära en nackdel för det flippade klassrummet. Att sätta sig in i det man vill kritisera eller arbeta med är viktigt. Det är kunskapen om budskapet man vill föra fram som skiljer den som bara pratar och den som andra väljer att lyssna på.