Jag har länge tänkt att nya digitala störningsmoment ger att vi måste vidga våra pedagogiska perspektiv, men det är helt fel! För varje ny app, för varje nytt socialt medium så ökar möjligheterna... (förlåt igen) lockelsen för våra elever att syssla med andra saker än vår undervisning på lektionerna. Nya störningsmoment vill vi undvika. Det känns ganska meningslöst att försöka hitta olika vägar för att använda de här störningsmomenten för att utveckla metoderna runt pedagogiken. Ja skratta du, men ingen ska inbilla mig att det finns något sätt som kan utveckla den pedagogik vi har idag. Framför allt inte på ett sätt så att den gör skolan och undervisningen mer intressant. Släpper vi till en tum så kan vi inte längre kontrollera eleverna så som de passiva slukare av vårt stoff som de ska vara.
Så eftersom vi nu vet att varje nytt digitalt störningsmoment enbart kan användas för att eleverna ska få ytterligare ett sätt att kränka varandra, kommunicera med varandra på lektionerna eller skriva Facebookinlägg (även om de inte i så stor utsträckning använder Facebook längre) så behöver vi inte fundera så mycket över hur nya digitala störningsmoment skulle kunna ge eleverna ett mervärde. Vi behöver inte vidga våra sinnen och hitta fler störningstillfällen som enbart kan locka våra elever att hitta på allt sånt som vi har bestämt inte ska ingå i undervisningen.
Men! Jag stannar inte där.
Jag tycker att vi ska ta bort allt av det vi redan infört av digitala störningsmoment. Tänk inte ens tanken på att digitala störningsmoment ska användas vid förmedlandet av fakta från lärare till elev. Låt eleverna skriva för hand. Blyertspennor har fungerat länge, så varför tänka att vi behöver datorer. Söka information kan man göra i böcker. Ja självklart tryckta böcker! De är kontrollerade från början, inget källkritiskt förhållningssätt behövs. Trots allt tar det dessutom bara tid från oss lärare när vi ska ge ut sanningen till våra elever. Reflektion, analys och jämförande arbetssätt - vem behöver sånt?
Det fanns en tid då det fanns kvartssamtal. Jag hade det med mina fröknar. Jag sa inte någonting alls under den kvarten tror jag, men mina fröknar visste faktiskt ändå hur jag låg till och vad jag borde lära mig. Fröknar ger oss sanningen, helst med pekpinne i handen. Undervisa. Ge ut prov. Rätta. Sätt betyg. Tänk vad enkelt det kan vara när elever och appar inte behöver vara en del av undervisningen.
Så bort med alla onödiga lockelser. Vi behöver faktiskt inte diskutera om och hur vi kan använda den hetaste debatterade appen Periscope inom skolundervisningen. Det finns en möjlighet att någon elev använder den på det sättet den är tänkt att användas; för att kränka sina kamrater och filma inte ont anande lärare i skolan. Det finns ingen mening med att fundera över ifall vi skulle kunna använda appen på ett pedagogiskt sätt i skolan. Det kan aldrig vara därför den är skapt ändå. Vi ska inte hjälpa till med det här tokerierna och enklast är att ta bort den helt. Utan att tänka.
Gutenberg vänder sig i sin grav; Varför skulle han på de där typerna och fingra? Varför lät han inte bara gåspennorna få fortsätta rafsa i alla kloster där bildning hör hemma. Det är synd om människorna spraach Zaarathustra.
Ironisk? Moi?
0 kommentarer :
Skicka en kommentar