5 januari 2013

IKT - ett kollektivt ansvar


Vad är det som gör att lärare inte vill ta till sig och använda digital teknik i undervisningen?
Egentligen är det två saker jag funderar över. Det ena är att många lärare inte är bekväma med tekniken i sig. De är helt enkelt inte vana att själva använda det mer än till att kanske besvara email, betala räkningar eller googla efter bestämda hemsidor. Det andra är att lärare inte vet, eller är osäkra på, hur de ska använda IKT i sin undervisning.

Det finns lysande exempel på lärare som använder digital teknik i sin undervisning. Listan på guldäpple-nominerade är en fingervisning om vilken kompetens som finns ute i landet. Men det är alldeles för många lärare som inte använder IKT-pedagogik alls eller ens anser att det är nödvändigt. Lärarutbildningarna (med något undantag) verkar inte heller arbeta särskilt aktivt med hur lärare ska kunna förmedla kunskap till eleverna med hjälp av digitala verktyg. Istället fokuserar de på pedagogisk teori i allmänhet och på olika (mer traditionella) sätt att undervisa.
Hur ska vi i skolan klara av att hänga med i elevernas tekniska kunnande och samhällets förväntningar på att vi är digitalt kompetenta om vi inte utbildar de verksamma lärarna i både praktiskt kunnande och IKT-pedagogik? Hur ska lärare någonsin komma ikapp det samhälle som de utbildar sina elever att verka i om inte lärarutbildningarna gör detsamma?

Många verksamma lärare och studenter inom lärarutbildningen säger att de vill ha mer utbildning inom tekniskt kunnande och IKT-pedagogik. Ofta löser man det genom att sätta in en fristående kurs, i stället för att integrera teknik och pedagogik. Det här tycks gälla både för studenter på lärarutbildningar och ute i skolverksamheten för verksamma lärare och för elever.
Den tekniska utbildningen verkar inrikta sig på att använda teknik för att öka lärarens personliga effektivitet. Genom att t.ex. lära sig onlineverktyg som Unikum, Fronter eller något liknande kan man underlätta administrationen för läraren. Även kurser som PIM inriktar sig på liknande sätt på hur läraren ska kunna använda ordbehandling och Powerpoint utan att direkt koppla det till undervisningen i sig. Vi lär alltså möjligtvis ut hur man behärskar verktygen, men inte hur de ska användas och integreras i undervisningen.
Nya lärare verkar inte vara mer benägna att använda digital teknik i undervisningen än sina mer erfarna kollegor, vilket på sätt och vis förvånar mig eftersom de i större utsträckning har vuxit upp med digital teknik och sociala medier. Men om vi inte lär ut pedagogik vid lärarhögskolorna så är det inte den lättaste uppgiften att guida elever i kunskapsinhämtandet. Om vi inte lär ut IKT-pedagogik får det motsvarande effekt på lärarnas förmåga att integrera digitala verktyg i undervisningen. Det blir istället något som man väljer att arbeta med vid sidan om.

Kunskap i IKT-pedagogik och digitala verktyg borde vara en självklar fråga på varje anställningsintervju och ett klart kriterium att ta hänsyn till vid lönerevision. Någon kan hävda att jag skriver så i egen sak, eftersom jag själv behärskar området, men ställ då frågan varför jag har valt att öka mina kunskaper i området! Förutom att det är ett personligt intresse (vilket säkert kan göra det lättare för mig än för andra) så är det också för att styrdokumenten talar sitt tydliga språk i frågan och dessutom för att jag tror att det är en oundviklig samhällsutveckling vi står inför. Nej fel - står mitt i skulle jag faktiskt bestämt vilja hävda. Man kan som lärare, rektor, beslutsfattare eller politiker sprattla hur mycket man vill - vi är redan där - och det är vår skyldighet att ge våra elever de kunskaper och färdigheter som de behöver för att navigera i dagens (och morgondagens) samhälle.

Lärare och lärarstudenter måste få mer utbildning i digital teknik och IKT-pedagogik. Det behöver ske genom studier, diskussionsgrupper, föreläsningar, praktiskt användande i klassrummet och reflektion med utvärdering därefter.
Parallellt behövs mer forskning om det praktiska arbetet med digitala verktyg i klassrummet. Jag får ofta som motargument till användandet av digitala verktyg och IKT-pedagogik att det inte finns någon forskning som stödjer IKT-pedagogiskt arbete i tillräckligt stor utsträckning. Undervisningen ska vila på praktisk erfarenhet och beprövad forskning. Absolut. Men jag vill gärna se den forskare som gör sina studier på något som inte alls förekommer i våra skolor ute i verkligheten.

Jag tror att lärare måste bli mer aktiva och ta till sig ett IKT-pedagogiskt tankesätt. Men jag är också övertygad om att rektorer, beslutsfattare, lärarutbildare och politiker måste bli mer aktiva för att hjälpa lärare att klara av att använda  digitala verktyg i undervisningen. Arbetar man t.ex. som rektor eller sitter i Barn- och grundskolenämnden behöver man sätta sig in i och förnya sitt eget tänk kring IKT-pedagogik. Det räcker inte med att ta beslut om en en-till-en-satsning eller att köpa in ett antal extra datorer och sen låta lärarna eller lärarstudenterna "fixa" det där själva. Idén med att göra IKT-pedagogiken till en ständigt närvarande del av undervisningen kräver att alla instanser kollektivt förstår och ställer upp på den verksamhetsplanen.



3 januari 2013

SETT 2013 - Nyfiken på spel och lärande

En sak som jag gillar med SETT 2013 är att det kommer talare från våra grannländer dit. Vi kan nog vara rörande överens om att vi har mycket gemensamt med våra grannländer och det är roligt att det visar sig vid såna här tillfällen. Det är också ett av det roligaste med Facebook-gruppen Flippa Klassrummet, som jag har startat. (Över 1500 medlemmar nu för den som ville veta den siffran.) I gruppen finns medlemmar från Norge, Danmark, Finland... och så ganska många från Sverige förstås. Det känns väldigt berikande att få dela tankar med pedagoger och tänkare från grannländerna på ett sätt som gör att man till slut inte funderar på nationaliteter längre. Gränser är bara påfund av människor. Kollegialt lärande har inga gränser.

En föreläsare som kommer från Danmark till SETT i april är Mathias Poulsen. Mathias har en examen i mediavetenskap, eller som det heter på danska - cand. mag. i medievidenskab. I princip så innebär det att han försöker se sambanden mellan spel, lek, nyfikenhet och inlärning.
Jag tror på spel och lärande. Men som med allt annat med det förbehållet att det görs "rätt". Själv försöker jag fortfarande lära mig om vad som är "rätt" i just det här. För jag tror inte på att jag ska sätta igång med något alls utan att läst om, reflekterat över och definierat hur jag själv tänker kring något. Det går inte att bara sätta igång något från ingenstans när det gäller utbildning eller skolutveckling. Och även när jag har startat något så vill jag läsa på mer, lära mig mer och förstå mer. Det går aldrig att släppa den tråden. Skolutveckling är inte ett enkelt steg att ta. Det tar en hel del av tid och krafter, men det ger så mycket mer.

Precis det som Mathias skriver om på sin blogg har jag också funderat över.

"Many (if not most) educational games sadly don’t possess this pivotal quality. They simply don’t succeed in establishing the kind of fascination, engagement and hold on its players, as do the most successful commercial entertainment games."

Ja varför går det inte att göra pedagogiska spel som blir lika fascinerande som de kommersiella underhållningsspelen? Saknas det för tillräckligt med blodiga slag eller är karaktärerna alldeles för barnsliga är saker som jag funderat över. Som tur är finns det just personer som Mathias som kan förklara det där på ett lite djupare plan åt mig och komma in på rätt poäng.

"When you play a learning game you need to make sure that learning and play are integrated. This means that to succeed in the game you also need to master the learning goals behind the game
When “learning goals” and “play” are not well integrated, you feel no need to learn, as the games doesn’t provide a relevant context for learning. We don’t need to learn in order to do things, to solve problems, and that is when learning becomes tedious, boring, annoying – when we don’t see the purpose."

Se där nu börjar tankarna snurra igång även på mig. Någonstans känns det som att det där rimmar ganska väl med inlärning över huvudtaget.
Om det inte finns ett relevant sammanhang så förstår man inte heller syftet med att lära sig!

Jag hoppas och tror att Mathias Poulsen kan fortsätta att reda ut ett eller annat för mig om forskningsbaserade tankar kring spel och lärande på SETT 2013. Lite sådär lagom oinsatt som jag är, men ändå med ett nyfiket sinne.
Dessutom gillar killen Bruce Springsteen - vad mer behöver man säga.



31 december 2012

IKT 2013

Julen är över. 2013 är snart här. Det här året har inneburit mycket spännande händelser och många nya kontakter med fantastiska människor. Jag vill inte göra ett avslut för året. Jag ser hellre en början på nästa. Det känns mer hoppfullt att se framåt än att titta bakåt. Det vanliga är väl att man skriver en önskelista till jul. Jag väljer att önska mig inför nästa år. Jag vet att det är stora önskningar, men att önska är gratis och hoppet det sista som överger människan.

Jag vill se elever som visar upp sina förmågor med hjälp av olika digitala verktyg och lärare som lyssnar stöttar och vägleder. Om elever ges medinflytande över användning och skapande av innehåll av undervisningen tillsammans med lärare (och inte bara när de redovisar sina arbeten) kommer nyfikenheten och viljan för att lära att öka
Tänk att få låta eleverna vara fria att utforska digitala verktyg och med hjälp av IKT få presentera och utvärdera sina resultat tillsammans med andra elever och lärare. Om lärare och ledning inte ser elevernas kunskaper inom IKT som ett hot eller hinder, utan som en tillgång kommer vi att komma mycket längre med det vi vill och det vi faktiskt behöver utveckla i skolan enligt läroplanen. Jag kan se framför mig workshops där elever lär personal och ledning att använda digitala verktyg. Eleverna är våra kollegor i lärandet. Kollegialt lärande är ett suveränt sätt att utnyttja de kunskaper som "redan finns i huset". Det betyder inte att vi ska vända på all undervisning och låta eleverna ta över lärarrollen. Det innebär bara att vi inte ska vara rädda för att ta till vara på elevernas kunskaper och arbeta tillsammans med dom. Eleverna är också en informationskanal ut i samhället. De ser inte på samhället som vi lärare och har man vuxit upp med digitala verktyg som en naturlig del av sitt liv ser man på samhället annorlunda. Elevernas röst i diskussioner om hur vi ska använda IKT på skolan är viktig. Vill vi att våra elever ska lära sig att hantera IKT på ett bra sätt så ska vi lyssna på vad de har att säga.

Jag önskar att alla lärare vill försöka använda IKT efter sin egen förmåga, att de vågar pröva att utvidga sina gränser och aktivt söka råd om hur de kan bli bättre på att använda IKT i undervisningen. Alla kan hitta och utveckla sitt eget individuella sätt att arbeta med IKT. Jag vill att det finns en genomtänkt idé bakom användandet av de digitala verktygen som sträcker sig längre (för att raljera lite) än det vi hittills har gjort genom att bara sätta eleverna framför datorerna för att skriva rent sina texter.
Det här innebär att det behöver finnas utökade möjligheter för lärare att utveckla sina kunskaper om IKT (både på den enskilda skolan och på en högre nivå) och ett regelbundet och ständigt närvarande samarbete kring IKT-pedagogik. Det behöver vara målmedvetet och kopplat till den faktiska undervisning, läroplan och forskning. Lärarmöten är utmärkta tillfällen där vi ska använda IKT (inte bara för att lyssna och se på presentationer) och att det ses som en naturlig del av och inte bara diskussionsinnehållet på mötet.

År 2013 behöver vi fler lärare, skolledningar och politiker som efterfrågar och vill ha en bättre användning av digitala verktyg i undervisningen. Jag ser framför mig ett år fullt av positiva händelser och spännande möten. Jag hoppas att ditt 2013 blir lika bra som mitt kommer att bli!

Gott Nytt År







23 december 2012

Digital inkludering

Jag vet att det är jul snart. Det är bara det att det är lättare att säga att man ska ta helt ledigt än att faktiskt göra det. Tankarna snurrar vidare oavsett om man tar julledigt eller inte. För mig är det iofs inte något som stör mig, snarare något som ger mig mer. Att ha julledigt innebär att tankarna inte ockuperas av måsten utan bara viljor.

En av skolans viktigaste uppgift: att se varje individ och utgå från varje individs förutsättningar. Just nu läser jag en hel del om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Det som slagit mig som intressant är hur elever med NPF-diagnos bemöts i skolan. Frågan är vilken förmåga och vilja skolan har att möta och ta tillvara den naturliga variationen av olikheter hos eleverna. Det varierar mellan skolor som helhet och även hos enskilda lärare. Ibland verkar det som om skolan totalt misslyckas med att skapa goda lärandemiljöer för de här barnen och ibland är de här eleverna en naturlig del av helheten på ett väldigt positivt sätt. Jag tror att de flesta elever mår bra av en inkluderande undervisning och att de i gruppen får den hjälp som de behöver. Både med hjälp av varje lärare (som bör ha specialpedagogiskt stöd i ryggen) och av digitala verktyg.

Bengt Persson, professor i specialpedagogik, säger i en intervju (se film nedan) att en bra skola ur ett specialpedagogiskt perspektiv "ger även de här eleverna utmaningar och möjligheter att utvecklas utifrån sina förutsättningar". Jag gillar det perspektivet eftersom det ibland känns som att skolan bara vill lyfta elever med svårigheter upp till en viss gräns. All den potential som de besitter kommer inte alltid till sin rätt. Det är intressant att höra om hur det elevernas interaktion i klassrummet är en stor bidragande faktor som avgör ifall en elev får specialundervining eller inte. De klassiska bakgundsfaktorerna är annars begåvningsnivå, kön och socialgruppstillhörighet, men de förklarar endast 20% av de elever som bedöms behöva särskilt stöd, har Bengt kommit fram till i sin forskning.

Alla elever, men kanske i synnerhet elever med svårigheter (av vilket slag det än må vara) behöver få utmaningar men också få se möjligheterna. Jag är säker på att elever som har tillgång till digitala verktyg har en mycket bättre möjlighet att få se vilka möjligheter som finns för just dom. Visst ska det vara så att elever som har ett särskilt behov får digitala möjligheter att arbeta i skolan, men det är ännu bättre om de inte känner sig som det udda inslaget i klassen just pga det. Att vara den ende i en hel klass som får ha med sig dator eller använda en ipad under lektionerna, kan för ett barn kännas exkluderande. Inkludering är inte bara den fysiska placeringen i klassrummet. Då väljer de kanske hellre bort den möjligheten. Det är så, i min erfarenhet, att det som är bra för elever med speciella behov också är bra för absolut flesta andra elever. Så frågan är om det blir ett evigt snuttifierande när vi ger enbart vissa elever digitala verktyg istället för att lära av specialpedagogiken och ge alla elever samma möjlighet. Det ger en mer individualiserad undervisning och visar alla elever fler och större möjligheter. Vi kan också inkludera fler elever istället för att exkludera de som inte klarar av klassrumsklimatets interaktionsregler. Läraren är en väldigt viktig nyckel till hur de digitala verktygen kan användas inkluderande istället för exkluderande.

Bengt föreläser på Mellanstadiekonferensen 2013 och det ska för egen del bli väldigt intressant att få lyssna och sedan tänka mer om hur hans tankar och forskningsresultat kan appliceras på mina egna tankar kring digitalt lärande. En vild gissning är att jag kommer att skriva mer om det här.




21 december 2012

Flipmeet!


Nu stoppar vi anmälningarna!
Det är en härligt bra blandad grupp som kommer på Flippmeet. Alla möjliga roller inom skolan - det gillar vi. Men nu är det full grupp i alla fall. Nu ska vi ha kul den 15:e!!




18 december 2012

SETT + Lärarförbundet = SANT

Idag fick vi i ett pressmeddelande veta att Lärarförbundet går in som samarbetspartner på SETT-mässan. Det är stort. Det är stort eftersom att det tydligt signalerar att Lärarförbundet också förstår att IKT är något vi måste se över och satsa på.

IT har snabbt blivit en av de grundläggande byggstenarna i det moderna samhället. Därför är IKT i utbildningen är viktigt! Det är ett stöd för eleverna i skolsituationen, men ännu viktigare, det är ett måste för att eleverna i framtiden ska kunna vara en naturlig del av samhället. Det finns många åsikter om ett datoriserat samhälle. I vissa fall är det positiva tankar och ibland negativa. Men faktum kvarstår att vi är på väg allt mer in i ett samhälle som inte vill göra oss beroende av IT, utan som räknar med att IT är en del av det samhälle vi interagerar med. Om vi vill att våra elever ska kunna ha alla möjligheter i framtiden så måste de också behärska IKT. Inte som ett enskilt ämne och inte som något vi slänger in från sidan. IKT måste få bli vardag.

Den IT-tekniska utvecklingen leder till förändringar i samhället, på arbeten och i arbetsorganisationen. De kompetenser som kommer att behövas för ett jobb i framtiden, eller kunna ge oss möjlighet att ta en aktiv del av samhället, är på väg att förändras från hur det ser ut idag. Om jag ska sia om något så är allt viktigare kompetenser i framtiden bland annat kritiskt och kreativt tänkande, beslutsfattande, teamwork, kommunikation och flexibilitet. Förmågor som ligger väl i linje med "The Big Five" och entreprenörskap. Jag är övertygad om att om vi arbetar med IKT-kompetens kan vi på ett naturligt sätt träna just de förmågorna.

Vi behöver alla erkänna betydelsen av IT i skolan för att utveckla barn och ungdomars möjligheter till framgång, men också deras förmåga att interagera i dagens och i ett framtida samhälle. Flera skolor har, på senare år, gjort stora investeringar i IT för att förbättra lärandet. Tyvärr är det många som inte kommit så långt att de förstått betydelsen av att göra det än. Att behandla IKT i skolan som något annat än en viktig investering i elevernas framtid visar på en brist på förståelse och engagemang inför den framtid som eleverna står inför.


IKT är inte våra barns framtid, det är deras nutid - och skolan ligger alltför ofta hopplöst efter. Att Lärarförbundet nu går in som samarbetspartner med SETT-mässan är ett stort kliv för att visa på vikten av IKT i skolorna och utbildningen. Jag hoppas att Lärarförbundets aktiva ställningstagande kommer att leda till att fler kommuner inser vikten av att satsa, inte bara på digitala verktyg, utan även på IKT.



14 december 2012

Ännu mer The Big Five

Jag är en person som har lätt att hitta ord. När jag talar om något som jag brinner för kan det rent utav vara riktigt svårt att få stopp på mig. Men just nu sitter jag tyst och bara lyssnar, för det som händer i mitt klassrum precis just nu är otroligt.

Vi har en pysseldag och har mest ägnat tiden till att färglägga våra lerfigurer. De som var färdiga fick rita och måla som de ville. Men så fick vi ett strömavbrott. Ganska snabbt såg jag hur nästan alla elever samlas vid ena änden av ett av långborden. Ljuset blir förstås sparsamt och alla vill sitta vid samma ställe. Trodde jag.
Det som egentligen hände var att en elev hade startat på en teckning. En annan elev frågade ifall hen fick rita något som kunde komplettera den första teckningen. En tredje elev ville vara med... Plötsligt hade det växt sig allt större och all var involverade i projektet. Snart flyttades papper och pennor till mattan istället. Jag tyckte att deras småprat var ganska trivsamt att lyssna till. De verkade ha kul och de arbetade intensivt. Jag lät det fortgå.

På rasten kom så några av mina elever framrusande till mig.
 "Vet du vad vi har jobbat med under förra lektionen?"
"Ja det såg ut som en stor teckning."
"Ja ja, men vi har samarbetat, vi har reflekterat, samtalat, argumenterat, resonerat, beskrivit och förklarat mönster, valt ut viktiga delar..."
Orden sköljde över mig. Ett gäng 10-åringar stod och intensivt förklarade med glädje vilka förmågor från The Big Five som de hade använt i det samarbetsprojekt som de hade startat helt på eget initiativ.


Vi är tillbaka i klassrummet igen. Ljuset är också tillbaka. Diskussionen om förmågorna och det projekt som eleverna har skapat fortsätter. Det är ett galet engagemang. Det är glädje och djup diskussion i samma andetag. Det jag riktigt gillar är att de har förstått hur förmågorna kan användas och att de lär sig något - hela tiden.

Vi skulle ha gjort något helt annat nu. Men ibland så behövs det ett strömavbrott. Att man stannar upp och vågar låta eleverna hitta sin egen väg. 
Och jag - vad gör jag? Jag bara lyssnar och njuter av mina kloka elever.