Vad är det flippade klassrummet?

Det flippade klassrummet ("the flipped classroom") innebär att läraren vänder på de traditionella begreppen genom att ge webbaserade genomgångar som hemläxa istället för den traditionella föreläsningen i klassrummet, vilket ger tid och utrymme i klassrummet för mer laborativt arbete.
Professor Eric Mazur började använda instruktionsfilm när han undervisade på Harvard under 1990-talet. År 2004 startade Khan Academy och arbetssättet blev tillgängligare även för ”secondary education” (gymnasiet) i USA. Andra som har arbetat länge med det flippade klassrummet är Jonathan Bergmann och Aaron Sams.


Det finns mycket diskussion kring det flippade klassrummet. Många fördelar lyfts fram, bland annat att eleverna får möjlighet att lära sig i sin egen takt, de har hela tiden tillgång till genomgångar (vilket ger möjlighet att upprepa en föreläsning så ofta de vill) och tid för verkligt arbete i klassrummet. Motståndarna till flippa visar ibland på att elevernas tillgång till internet och dator hemma blir en svårighet och att det bara innebär en förflyttning av dåliga föreläsningar i klassrummet till webben. Det skulle också innebära tidsbrist för elever hemma om alla ämnen är flippade. Hur skulle de hinna se alla filmer i alla ämnen?
Att eleverna inte har tillgång till dator eller internet kan lätt avhjälpas genom att ge elever möjlighet att se det flippade innehållet i skolan. Antingen på lektionstid eller genom aktiv läxhjälp inom skolans ram.
En av fördelarna med att arbeta med webbaserat innehåll är att undervisningen blir synlig. Att lägga upp material på webben innebär att pedagogen måste vara beredd att kunna stå för det hon gör på ett helt annat sätt och dessutom vara beredd att kunna diskutera det. Dåliga föreläsningar som är synliga kan alltså diskuteras och har större potential att förändras. Dåliga föreläsningar i det slutna klassrummet förblir dåliga föreläsningar i klassrummet.
Att alla pedagoger kommer att flippa i alla ämnen och på precis samma sätt tror jag inte kommer att ske. Däremot kan det flippade klassrummet hjälpa till att synliggöra den egna undervisningen och eleveras kunskapsinlärning för alla pedagoger.
Ofta är det här med filmerna det som är lättast att först ta till sig, men det är viktigt att man inte stannar där i förlängningen. Vill man använda sig av filmer så är det var och ens val, men det är ingen nödvändighet för det flippade klassrummet. Det man däremot måste ta ställning till är hur man utifrån Lgr 11 arbetar med elevernas kunskapsinlärning i det flippade klassrummet. Det gäller visserligen all undervisning, men det är lätt att man tappar fokus om man köper något rakt av utan att fundera över hur eller varför.

Ett bra flippat klassrummet är inte så enkelt som man kanske tror. Det innebär ett större ansvar för eleven att aktivt ta del av undervisningen. Det innebär också att pedagogen använder det frigjorda utrymmet på lektionstid till bra, pedagogiskt väl genomtänkta aktiviteter åt eleverna. Jackie Gerstein beskriver det flippade klassrummet som ett initiativ av pedagogen med ”experiential engagement” (i klassrummet) och ”concept exploration” (online-innehåll) som leder till ett elevgenererat meningsinnehåll, demonstration och skapande. Jag vill påstå att det ligger väl i linje med det entrepenörskap som de nya läroplanerna ser som en stor del av elevernas kunskapsinhämtande. Ett flippat klassrum har potential att engagera eleverna även i andra områden än just det ämne som är flippat. De är närvarande och blir medvetna om sitt eget kunskapsinhämtande genom en konstruktivistisk inlärningsmodell.

Bild by Jackie Gerstein, The Flipped Classroom Model

Det flippade klassrummet sätter tilltro till elevernas egen förmåga att ta till sig kunskap. Pedagogen är inte den vise på scen utan en guide som tillsammans med eleverna utforskar världen. Pedagogen i det flippade klassrummet vågar lita på elevernas förmåga och ser inte klassrumstiden eller läxor som ett tillfälle då eleverna ska arbeta sig igenom ett material. Tiden användas istället till att reflektera, bearbeta och dela med sig, vilket i sin tur ger kunskapsinlärning i ett sammanhang.
Förut hjälpte mina elever varandra under lektionstiden. Nu diskuterar de lösningar och olika tillvägagångssätt. Eleverna ger feedback till varandra och jag kan ge omedelbar återkoppling till det som sker just i stunden. De är också mer medvetna om sina kunskaper, vad de har lärt sig och vart de är på väg.
Eftersom eleverna har tänkt igenom och bearbetat det material vi har flippat, så kan de arbeta mycket säkrare och fortare. De som är osäkra på materialet har jag redan börjat hjälpa tidigare och de kan bättre hänga med i samarbetet med sina kamrater. De som behöver gå vidare gör det samtidigt som de interagerar med sina klasskompisar. Jag hinner med att ge löpande feedback åt alla då de bäst behöver det - i anknytning till uppgiften i sig. (Måste erkänna att jag har en liten klass just nu, men det är ändå en betydande skillnad.) Det handlar inte om att en del elever inte tidigare hann med eller blev tillräckligt stimulerade i den takt vi arbetade. Det som istället händer, till skillnad mot förut, är att göra mig som pedagog mer medveten. Eftersom det flippade klassrummet synliggör kunskapsinlärningen för pedagogen kan jag bättre se vilka elever som behöver hjälp på olika sätt och med vad.

Så vad är det flippade klassrummet egentligen och varför ska du flippa ditt klassrum?
Det flippade klassrummet är en tankemodell och inte en metod. Det finns en stor frihet för pedagogen att anpassa modellen till det egna ämnet eller lärstilen. Du ska inte flippa klassrummet eftersom det är en "innegrej" eller för att någon säger det till dig. Du ska flippa klassrummet helt enkelt eftersom du tror att det är den bästa modellen som du kan använda för elevernas kunskapsinlärning.