Att bli forskad på

Jag har suttit på ett möte i Göteborg och varit i på mitt bästa prathumör. När jag åkte ner till västkusten så visste jag att det skulle bli ett både roligt och intressant möte. Det blev ännu roligare och ännu intressantare!
Jag och fem andra personer har väntat på det här mötet länge nu. Hade vi fått välja så hade det nog skett tidigare, men i forskningens värld går inte allt så där fort som man skulle vilja.
Nu sitter jag i en stuga på Sotenäset och försöker jag smälta det faktum att det finns fem personer som tycker att det här med att fortbilda sig via sociala medier är bland det intressantaste som finns. För det mötet handlade om var ett forskningsprojekt som faktiskt ska ta reda på vad det är som händer när vi lärare engagerar oss i sociala medier med fokus på skola och skolutveckling. Hur kommer det sig egentligen att vi blir så uppslukade, varför ger det oss så mycket och varför landar den sortens fortbildning ofta så mycket bättre än "den gamla vanliga fortbildningen" som oftast sker på våra skolor?

Jag kan tänka mig att du, precis som jag, har en uppfattning om varför. Frågan är nu om det vi tror också är något som kan befästas med forskning. Jag kan tänka mig att det i en förlängning dessutom kan ge oss ledtrådar till hur vi bör utforma fortbildning ute på skolorna för att det ska få bättre fäste. Jag säger inte att all fortbildning ute på skolorna är dålig och alltid faller platt. Frågan är väl kanske snarare vad det är som gör att den "frivilliga" fortbildningen på sociala medier blir allt vanligare och vad ligger bakom det faktum att det blir allt fler som tar del av det?

Innan jag startade gruppen Flippa klassrummet var jag ändå mycket ute i sociala medier och letade studs till mina funderingar och tankar via olika diskussioner. Det sågs ofta... nej faktiskt alltid som väldigt konstigt hos mina kolleger på skolan där jag arbetade. Så fort jag tog upp en referens till en diskussion som jag hade haft på nätet så tittade de på mig som om jag inte bara såg ut som ett ufo, utan faktiskt också var ett. Sen startade jag min facebookgrupp - Flippa klassrummet. Det var nu ca tre år sedan och jag skriver "min" eftersom den ursprungligen skapades ur ett högst egoistiskt perspektiv: Jag ville kunna diskutera med andra det som intresserade mig själv så mycket! Jag vet att jag tvångsenrollerade mina närmsta kolleger, eftersom man var tvungen att ha några medlemmar för att kunna starta en grupp. Gruppen växte väldigt sakta, men det blev fler.

När jag stolt kunde konstatera att gruppen hade ca 100 medlemmar fick jag höra att det nu inte var så konstigt eftersom jag "tvingade alla att vara med". Nu var det väl inte riktigt så jag såg på det.  när jag fick höra att "du hänger på Internet alldeles för mycket". Har man nu "hängt på Internet" sen dess begynnelse och alltid sett dess fördelar så leder såna kommentarer till att man inte delar med sig så mycket av det man hittar på nätet till slut. Min räddning blev väl just att starta gruppen Flippa klassrummet. Någontans gjorde det mig ledsen att andra inte såg potentialen i en pedagogisk grupp på Facebook, samtidigt så var gruppen mitt stöd när den så blev allt större. På tre år har det blivit en väldigt stor grupp. Mitt egoistiska perspektiv har i och med det också utvecklats till kollegoistiskt.

Jag har alltid haft det ganska fasta målet för gruppen från början: att den ska vara ett forum att finna råd och stöd för den som vill flippa klassrummet. Det stöd som jag i begynnelsen kände att jag själv inte hade. Jag är ensam administratör, vilket kanske kan ses som egoistiskt, men jag tänker att det är en fördel när det uppstår problem med vad som ska finnas med i gruppen och inte. Eftersom jag hela tiden tänkt att gruppen ska ha fokus på just flippat så behöver jag inte komma överens med någon annan om vad det fokuset är. Samtidigt så rådgör jag ofta med enskilda aktörer i gruppen genom att skriva egna inlägg samt diskutera i andras, så jag hoppas att jag inte agerar allt för mycket diktator. Som jag har förstått det så är gruppens medlemmar nöjda just med det faktum att gruppen är så fokuserad som den nu är. Jag tror att den är mycket det just för att jag aldrig lämnat gruppen åt dess öde. Jag är hela tiden aktiv, läser alla inlägg (försöker åtminstone) och finns alltid att nå om så behövs. Jag godkänner heller inte bara alla som vill gå med i gruppen utan har faktiskt kollat upp varenda en av de snart 13000 medlemmar som finns i gruppen! Ingen fara, jag har inte stalkat dig, men jag har kollat upp att du med störta sannolikhet är en genuin person och inte ett troll eller som kommer att lägga ut erbjudanden om lån eller annat spam. Väldigt mycket av det jobb jag gör i gruppen, ja det syns inte helt enkelt. :)

Nu vill alltså en grupp forskare (vi kan kalla dom för Mona, Annika, Annika, Tom och Louise, eftersom de heter så) forska om "nya arenor för lärardriven pedagogisk utveckling av IT i skolan" och de vill använda gruppen Flippa klassrummet som exempel. Och där står jag och är en viktig del av det. Det här är en grupp forskare med oerhörd mycket relevant erfarenhet. Allt det arbete jag gjort på bland annat Facebook... Det är "någon" som har sett det. Jag kan lova att det knäpper till i hjärnan en del när man pratar med ett gäng som har 100 % koll på allt man skrivit på bloggen och det mesta man skrivit i en facebookgrupp under tre års tid! Inte för att just att det hela skulle bli forskat på som var meningen med att starta gruppen, men jag måste medge att det känns som ett ganska stort erkännande av allt det jobb som jag ändå har lagt ner. Med ren kollegoism som drivkraft. Ett arbete som jag gjort högs frivilligt och med stor glädje. De som backar upp den här forskningen är dessutom Vetenskapsrådet. Det känns rejält gediget.

Det absolut bästa med det här är ändå det jag tidigare var inne på: att det vi som lärare gör på sociala medier faktiskt betyder något. Det är inte längre några som tittar skeptiskt på mig när jag pratar om mitt skolutvecklande arbete i sociala medier. Nu är det tom ett gäng som vill forska på mitt engagemang! Rent själsligt "from rags to riches"!
Det är dags att vi alla som engagerar oss och driver så mycket inom skolutveckling i de sociala medierna börjar greppa hur betydelsefullt det faktiskt är. För visserligen tar det här forskningsprojeketet avstamp i den lilla grupp som jag startade, men det här kan få positiva följdeffekter för oss alla. Kanske ni andra redan har gjort det. Jag har greppade det inte riktigt ordentligt förrän jag satt i ett konferensrum i Göteborg och sågs som ett unikum. Inte som ett ufo-unikum, utan som en person som var del av något unikt i mycket positiv mening.

Det kommer att dyka upp mer om det här i Facebookgruppen. Så håll utkik!

Det här är bara början!

Läs mer

Nominera till Lärarpriset!

Det här skrivs i feberyrsel, så möjligtvis blir sammanhang och ord därefter.
Hav tålamod, mina vänner!

Jag gillar lärarpriser. Jag älskar att vara med om när lärare prisas och lyfts. Även om det inte TV-sänds som Kristallen och visas upp lika ego i direktsänd TV (vilket borde göras!) så visar det i alla fall att någon försöker uppmärksamma vårt yrke. Utan oss inget Kristallen-pris om man tänker efter.
Ett av de pris som finns är Lärarpriset. Det delas ut av Handelskammaren. Lärarpriset letar efter "Sveriges bästa lärare".

"Genom kampanjen "Sveriges bästa lärare" vill Handelskammaren hitta en lärare som inspirerar och entusiasmerar. Priset ska hylla det som är bra med skolan och lyfta läraryrket."

Det låter väl bra! Priset har delats ut två år och prisets har också två år i rad (svårt annars) delats ut till två gymnsielärare. Det är alldeles säkert två utmärkta lärare. Jag känner dom inte, men varför skulle det inte vara så? Så när jag kollade upp lite om priset blev jag fundersam. Var det här ett pris enbart för gymnasielärare? Jag får en känsla ibland av att priser av det här slaget delas ut lite skevt och med övervikt mot de senare åren i skolan. Jag frågade alltså Lärarpriset hur det var med den saken, var det här enbart ett pris för gymnasielärare?
Svaret såg ut så här:

Jättebra! Det finns massor av jätteduktiga grundskolelärare i Sverige!
Alltså startar jag en kampanj!
Hjälp mig att göra en lista med suveräna 1-6 lärare att nominera!
(Alla ni gymnasielärare och högstadielärare får ursäkta, men nu vill jag ha lite jämvikt åt motsatt håll. Tyvärr går det inte att inkludera vare sig fritidspedagoger eller förskolelärare här.) Så nominera gärna lågstadielärare "en masse". Tydligen är det brist på såna nomineringar.
Nästa kampanj är att få DIU att få riktigt mycket att göra genom att se till att ännu fler kommuner har någon lärare nominerad på deras lista till Guldäpplet. jag återkommer att kampanja för det lite senare. Eller också så passar du på att nominera där också.

Det här är mest för att göra det enklare. Självklart kan du nominera på egen hand också. (Följ i såna fall länken till priset i början av inlägget.)
Sista datum för nominering till lärarpriset är.24 april. Skriv ner dina förslag och motiveringar i formuläret nedan så skickar jag in det sen. Kör!

Läs mer

Att flippa ordmoln

Ännu en grisblinkning. Det började med en fråga i forumet Flippa klassrummet. Det startade med frågan

"Vad heter programmet där man väljer ett ord eller flera som sedan slumpmässigt skapar en snygg bild med olika typsnitt och storlekar?"

Svaret på frågan kan vara många. Mina första tankar när det gäller ordmoln brukar gå till Wordle och Tagxedo. Wordle är enkelt, men i Tagxedo kan man göra lite mer. Här bredvid är ett exempel på ett ordmoln i form av Ada Lovelace. (Och m du inte vet vem det är så är det dags att du tar reda på det. (Lite synd att det lite ser ut som om hon hade en mustasch bara.)

I vilket fall insåg jag i tråden att jag inte riktigt visste vilka appar som fanns för att göra ordmoln. Först prövade jag Word cloud ABC Ya. Det är en app som är gratis och den är väldigt enkel, men det visade sig att det inte gick att få med de tre små bokstäverna å, ä och ö. Det kanske du tycker är viktigt när du arbetar i Sverige, i vilket fall så tyckte jag det. Men vill man ha något gratis så är den helt ok. Sen prövade jag TagCloud. Den appen kostar lite pengar. Jag kan uttrycka det som så att det kostar 3 kronor för varje extra bokstav som du får med i den appen. I ärlighetens namn är den lite snyggare också. Både i layout, enkelhet och utförande av uppgift.

I vilket fall resulterade det i att jag la ut en #gissapolitikern på Twitter. Jag kopierade helt enkelt ett av Björklunds tal för att se vilka ord som var vanligast. Från det gick jag vidare i tankebanan. Det kan bli ett väldigt intressant sätt att arbeta med The Big Five. Här har jag tex skrivit ner verb som visar på The Big Five (i största allmänhet inom de olika förmågorna), men ordmoln kan lika gärna göras för varje kategori i The Big Five.

Om man använder ordmoln kan man med hjälp av eleverna hjälpas åt att analysera olika texter. (Värt att notera är då att det går att ta borde de ord som man inte vill ha kvar. Ord som och, är och det kan, som du säkert vet, förekomma väldigt ofta i en text. När du gör ett ordmoln så blir nämligen de vanligaste orden också de som blir störst.

Vidare. Ta en text och gör en flipp på det. Låt eleverna komma fram till vad texten eller boken handlar om. Vilka är de bärande orden? Går det att lista ut vad boken handlar om? Låt eleverna skriva en egen berättelse utifrån ett ordmoln och låt de sedan jämföra med varandra. Gör en Wordle på verb, substantiv eller pronomen. Diskutera vilka ord som går att ta bort för att en text ska fungera utifrån sitt syfte. Möjligheterna är oändliga!

Som avslutning ett ordmoln från Rudyard Kiplings Riki-Tiki-Tavi. (Med just titelnamnet borttaget.)

Läs mer

Forskning på gång!

Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. 

Ibland när det här kommer upp kan det hända att den jag diskuterar med vill visa på motsägelsen i det. Undervisningen ska vara förankrad i forskning. Hur forskar man på något som inte är prövat i verklighetens erfarenhet. Vill du vara rent ordagrann så kanske du inte får det där att gå ihop. I sanningens namn tror jag inte att den exakta noggrannheten är det vi ska haka upp oss på. Dom flesta gör nog inte heller det.
Jag får ofta frågan om vilken forskning som finns bakom just flippat klassrum. Vill du ha just om flippat klassrum så finns det en hel del att hämta på Flipped Learning Networks hemsida. Det går dessutom att använda forskning om både synligt lärande och formativ bedömning på flippat klassrum som modell.
Det finns ganska många C-uppsatsen från landets lärarhögskolor om flippat klassrum. Det är i och för sig roligt att så många studenter intresserat sig för modellen, men samtidigt känns ämnet ganska snävt eftersom alla de jag har läst är fokuserade på matematik och att använda sig av film. Ibland har skribenten inte ens brytt sig om att snäva av sitt "forskningsområde" utan kör på ändå. Hen missar helt enkelt att flippat inte alls måste använda film, vilket för mig förstör lite av trovärdigheten i det jag läser. Vill man vara trovärdig bör man ha bättre koll på grunderna i flippat. (Bara som ett tips.) Sen kunde man önska att studenter inom fler ämnen på lärarhögskolan visade ett intresse för flippat klassrum. En önskan, som sagt var.
Jag har skrivit två av de där rackarna och vet att det inte är något man svänger ihop på en kafferast. Förlåt. Det är inte något som jag svänger ihop på en kafferast i alla fall. Jo det är bra att de här uppsatserna skrivs ändå, inte tu tal om saken.

Men när vi nu inte har en aning om vad vi sysslar med inom digital skolutveckling... Ja förutsatt att vi måste förlita oss på forskarnas vilja att studera exakt det fenomen vi väljer att arbeta med när vi undervisar. Hur kan vi då veta att vi är på rätt spår? Näväl. Hur kan vi åtminstone inbilla oss av vi är det? För någonstns plockar vi vä våra idéer? Någonstans behöver våra idéer om praktisk undervisning stötas och blötas och få en bättre form. Det är det vi gör i sociala medier. I alla fall om vi inte delar skola med ett antal lika entusiastiska tokar som oss själva. För ensam är inte stark. Kollegoism, var ordet sa Bull.

Jag tror att det var för ungefär ett och ett halvt år sedan som jag först fick veta att ett gäng forskare vid Göteborgs Universitet (Insititutionen för pedagogik, kommunikation och lärande) hade ansökt om pengar för att kunna starta ett forskningsprojekt om lärare som har den tokiga idén att ägna sig åt pedagogisk IT-utveckling inom andra strukturer än de som finns på den egna arbetsplatsen. Jag blev från början tillfrågad om att få vara med på ett hörn som referens och har väntat precis som forskargänget i Göteborg på beviljade anslag. Pengar får man inte hur lätt som helst. Det har gått upp och ned under den tid som varit sen jag fick det första mailet. Så någon gång i slutet av förra året fanns möjligheten att sätta igång när projektet satte fart med hjälp av Vetenskapsrådet.
Projektet heter Flipped educatin movement (FEM) och tar alltså sitt avstamp i den otroligt starka flippade gemenskapen som finns bland anat i gruppen Flippa klassrummet på Facebook. Jag startade gruppen för snart tre år sedan. Då var vi ca tio stycken, varav nio inte riktigt förstod vad det hela gick ut på. Vare sig när det gäller flippat eller det här med att vara med i pedagogiska grupper på Facebook. Idag är vi nästan 13000 medlemmar i gruppen. Det är den näst största communityn utanför USA för flippande lärare. Redan när vi var 5000 medlemmar fick jag Jonathan Bergmann att bli ganska förvånad över det höga medlemsantalet och jag han bjöd in mig till sin podcast The Flip side där vi pratade om fenomenet. Jag bloggade även om det, som sig bör. Avsnittet heter The Flipped Movement Reaches Sweden and Debunks a Myth.

Tillbaka till FEM. Såhär beskrivs projektets syfte.

"Syftet med detta projekt är att studera dessa framväxande praktiker där lärare ägnar sig åt pedagogisk IT-utveckling utanför traditionella strukturer och skolan som organisation. Genom att ta ett innovativt forskningsfokus för att analysera lärares professionella IT-kompetensutveckling syftar projektet vidare till att bidra till forskning om IT och skolutveckling. Projektet tar sin utgångspunkt i ett exempel på en snabbt växande undervisningsmodell, såväl internationellt som nationellt, med stark tonvikt på att använda sig av digitala verktyg: det flippade klassrummet."

Det som är riktigt kul är att det här kan få effekter även för andra grupper av lärare som gillar skolutveckling som sker lite utanför de traditionella ramarna. Det berör inte bara Flippat klassrum, även om det är vad som ligger till grund för arbetet. Inte nog med det. Resultaten av studien ska sen ut i verkligheten.

"En särskilt viktig målsättning med projektet är att förutom att bidra till diskussionen kring den flippade-klassrums-modellen genom vetenskapliga publikationer, också återkoppla resultaten mer direkt till lärare genom att presentera pedagogiska konsekvenser från vår forskning som inslag vid lärarutbildningar, i fortbildningssammanhang och i populärvetenskapliga publikationer."

Det ska ut till lärare som ska förankra forskning i sin praktiska verklighet och det också hitta till lärarutbildningen.
Det här grymt häftigt! (Det är ett gammalt uttryck säger mina barn, men vadå - jag är gammal.)Dessutom får jag vara med på det här. Hade du sett mig nu skulle de se mina glädjeskutt.
I slutet av februari så ger jag mig av till Göteborg för att få prata kollegialt lärande och flippat klassrum. Yes!

Joy swinging, CC (by), Loren Kern

Läs mer

Det ska vara jobbigt att undervisa

Jag funderar många gånger på varför vi tar genvägar. Egentligen är det inte så konstigt, men jag tänker på det ändå. Livet går förmodligen ut på att försöka förenkla tillvaron. Det är anledningen till att vi har uppfinningar som hjulet, kylskåp och elvispar. Jag kan tänka mig att strävan efter förenkling gör att vi tjänar både tid och pengar. Dessutom kan det ge oss mer fritid. Det är inte så illa det heller.
Ändå.
Vissa saker vet jag inte om det finns ett självändamål med att förenkla.

Jag brukar säga till mina elever när de kämpar extra mycket med något att det tyvärr inte finns ett litet chip jag kan stoppa in i deras öra så att de kan förstå det hela omedelbart. Kanske vore det bra. Välj vilken utbildning du vill ha, sätt in rätt chip och du kan ta vilket yrke du vill. Kanske kommer framtiden tycka att det här blogginlägget har någon sorts naiv charm. Det kanske går att göra så här i framtiden.
Men jag menar att det ändå skulle förta nöjet en del att av kunskapssökande och lärande. Tänk efter. Vad är roligast - ett korsord som redan är ifyllt eller det du får kämpa en del med själv för att hitta de rätta orden till. Hur många vuxna sitter fortfarande med barnkorsorden och hur många försöker utmana hjärnan med ett riktigt svårt korsord utifrån den egna förmågan. Om vi nu ska prata korsord. Även om du inte roas av korsord, så tror jag att du förstår vad jag menar.

Utbildning kräver att vi ständigt tänjer på hjärncellerna en liten bit till. Vi börjar inte med komplicerade ekvationer i första klass. Vi bygger. Vi utvecklar.
Så din uppgift som lärare är att hitta var varje elev befinner sig och sen utmana lite till. Eller mycket till.

När vi däremot ska hitta material till vår undervisning så vill vi inte utmana oss. Då letar vi efter förenklingar. Jag håller med. Det är enklare att flippa ett klassrum om du lånar filmer istället för att göra dom själv. Frågan är om det blir så mycket bättre undervisning. Jag ser en risk i att låna filmer. Jag ser en ännu större risk i att låna väldigt många filmer.
Kom igen nu. En risk är inte samma sak som ett absolut faktum. Men för att det inte ska bli ett absolut faktum så behöver du vara medveten om risken. Det är därför jag är lite smått allergisk mot stora portaler med "undervisningsfilm". Det är lätt att tro att det enda du behöver göra är att låna en film och "skicka" hem den till dina elever. En i veckan. Klart. Eller också så är det så pass bekvämt att du med dina goda intentioner (ju mer tiden går) glömmer bort att hålla kvar styrfarten. Ett klassrum blir inte flippat bara för att du "skickar hem" filmer varje vecka. Det viktiga i det flippade klassrummet är tanken. Att hålla kvar fokus på vad du vill med undervisningen för att den på bästa sätt ska ge varje elev mest.

De mest meningslösa läxorna är de som skickas hem bara för att det ska skickas hem. Att enbart leverera en film hem ger inte ett mervärde. Du behöver veta syfte och mening med flippen. Är det säkert att någon annans upplägg ger det dina elever behöver? Jag tycker dessutom att det absolut bästa är att samla allt material dina elever behöver på ett enda ställe. (Om nu inte uppgiften går ut på att leta efter saker på nätet.) Att lägga allt de behöver på en blogg är det bästa. Om det ligger öppet utmanar du också i det dig själv att tänka på hur du formulerar dina flippar. I en förlängning också hur du lägger upp undervisningen i klassrummet, dvs hur du bäst utnyttjar den frigjorda tiden i klassrummet.

Tro nu inte att det är enbart så här jag tänker angående flippat material. Lärare söker lika mycket genvägar i vanliga läromedel.
"Den här boken är bra, för den följer läroplanen."
Visst är det bättre än att använda läroböcker från 1935 (den som hängt med i nyhetsflödet angående betyg i årskurs 4 förstår referensen med årtalet), men det fråntar dig inte ansvaret för att anpassa materialet till dina elever. Om du använder en lärobok från sidan 1 till sidan 137 så har du säkert inte missat något ur läroplanen, men det är ingen garanti för att alla dina elever har kunnat ta till sig innehållet.

Det går inte att bygga sin undervisning till 100 % på innehållet i en lärobok. Det går inte att bygga sin undervisning till 100 % på någon annans flippfilmer. Jag vill hävda att om du gör det så tappar du elever på vägen fram till slutmålet. Meningen är inte att alla elever ska ha hört det ämnesmässiga innehållet så som det finns skrivet i Lgr 11 eller Gy 11. Vår uppgift är att se till att alla har tagit det till sig och förstått det. Reflekterat över det. Kan analysera och jämföra samt redogöra för.
Finns det ingen egen lärartanke som åtminstone kompletterar färdiggjorda flippfilmer så har du tagit den där genvägen som kanske inte är den bästa för alla elever. Jag säger inte att det är enkelt. Men hade det varit enkelt så hade vi haft det där färdigprogrammerade chippet.

Det går inte att förenkla bra undervisning. Ändå är det vad vi så ofta strävar efter. Jag vill be dig sluta med det. Åtminstone sluta förenkla till den grad att du slutar tänka kring din undervisning. För vore det så enkelt som att enbart skicka hem" färdiggjorda" flippfilmer eller följa boken till varje punkt och stor bokstav, så skulle vem som helst kunna göra vårt jobb. Och så är det faktiskt inte.

Vi kan inte tvinga in kunskap i våra elever. Undervisning bygger på att elever tar ansvar för sitt lärande. Men för att de ska kunna göra det så gäller det här:
Det är inte elevens jobb "att hänga med" utan lärarens jobb att undervisa så att alla hänger med. 

Climbing, CC (by), Nani

Läs mer