Spridda tankar om förstelärare

En liten diskussion på Facebook, i en tråd som startades av Camilla Askebäck Diaz, satte igång mina tankar om förstelärare igen.

Jag ser på försteläratjänsterna på två sätt.
Det ena är att det är en fantastisk möjlighet att höja undervisningsnivån i svenska skolor överlag. I det ingår antagandet att en förstelärare både vill och får möjlighet att utveckla undervisning. Inte bara för egen del utan också i ett större sammanhang. Om förstelärartjänsterna ska ge en positiv skjuts åt skolutveckling och undervisning så tar jag således för givet att

• den som söker en förstelärartjänst har ett intresse för och är villig att lägga en del av sin tid på skolutvecklingsstrategier samt att diskutera dem med sina kollegor
• huvudmannen förhoppningsvis ger tillräckligt med tid för att så ska kunna ske (Sen finns det huvudmän som tänker att förstelärarna ska ha just det driv som jag skrev i första punkten, men att förstelärarna på samma gång ska slå knut på sig själva.)

Det andra är att man ser förstelärartjänsterna som ett sätt att premiera skickliga lärare med en extra löneförhöjning, men att man egentligen inte kräver något mer av försteläraren än att hen fortätter som vanligt och att hen inte gör något utöver än att undervisa. Som jag ser det borde det vara svårare att se skickligheten hos en lärare som varken tillåts tiden eller möjligheten att diskutera skolutveckling. Eller för den delen tar sig tid och möjlighet att göra det. (I värsta fall tjatar om att få just tid och möjlighet.)

Uppenbarligen är resultatet av införandet av förstelärartjänstena avhängigt av just tidsaspekten Sen kan man diskutera om en förstelärare ska ha så mycket driv att hen har en vilja att arbeta med skolutveckling oavsett. Jag vill inte hävda att en lärare (oavsett grad) ska arbeta gratis, men drivet måste finnas där. Annars är det där med att jobba gratis och skolans mer eller mindre lyckade insatser just inte ett ovanligt resultat av skolpolitik där politiker högst upp inför reformer som ska genomföras av politiker längre ner. Därefter visar det sig att anledningen till att "det blir som det blir" aldrig är någon av initiativtagarna eller genomförarnas fel. (Ja förutom lärarnas då.)

Nu kommer vi till det jag egentligen tänkte skriva.
Det saknas Ma/NO lärare, särskilt de som har faktiskt kompetens och som är "särskilt skickliga i sin yrkesutövning".  Många förstelärartjänster blir således just nu kopplade till Ma/NO. Tanken är att ämnet ska utvecklas och förbättras. Det är en bra tanke att förstelärare ska se till att höja nivå på undervisningen i Ma/NO och det rimmar väl med matematiklyftet.
Men om nu i stort sett alla Ma/NO-lärare blir förstelärare så kommer vi att sitta med ett gäng förstelärare som ska höja varandra till den nivå de själva redan befinner sig på, eftersom de annars inte hade fått en förstelärartjänst.
Är det bara jag som ser en viss rundgång här? Eller är tanken att det i sig lockar fler lärare till att läsa Ma/NO om det innebär högre lön?  Givetvis efter att man har arbetat ett visst antal år och fått den erfarenheten som man behöver för förstelärartjänsten. Och vad gör skolorna med de tjänster som de inte kan tillsätta med en Ma/NO-förstelärartjänst? Tar man vem som helst till tjänsten (förste bäste) eller väntar man med att tillsätta den? Blir det ingen förstelärartjänst alls eller anställer man någon "vem som helst", bara vederbörande har rätt ämneskombination på leget? Det kan knappast vara ett mervärde att anställa någon på förstelärartjänsten enbart för att personen har Ma/NO-legitimation. Eller har förstelärartjänsterna blivit ett sätt att locka en viss kategori av lärare till skolan, oavsett skicklighetsgrad?

När jag först hörde talas om förstelärartjänsterna så tänkte jag att det var ett bra sätt att få skolorna att aktivt arbeta med skolutveckling. Skolutveckling är nämligen inte bara rektors jobb. Det är heller inte bara förstelärarens jobb. Det är varje lärares ansvar. Sen ligger ansvaret för att driva det hela framåt lite olika, men det är en annan sak. Det kanske inte är meningen att alla förstelärartjänster ska se likadana ut, men att det ska innefatta en viss mängd av coaching och ämnesutvecklande tankar var min naiva tro.

Vi kan se det som en möjlighet för de skickliga lärarna att få till högre löner (med den underförstådda tanke på det utvecklingsarbete som ligger i det). För visst, individuell lön innebär att en lärare behöver visa sin skicklighet också, men då faller väl det där med att lägga ut förstelärartjänster enbart för att söka lärare med legitimation i en viss ämneskategori? Eller också så finns det inte lika många skickliga lärare i de andra ämnena och det tvivlar jag på stämmer.
Jag hoppas att huvudmännen inte glömmer bort lärare i de praktiska och estetiska ämnena. Jag hoppas att det införs förstelärare på förskolan och på fritidshemmen. Framför allt så hoppas jag att det här inte är en illa dold reform för att slippa höja lärarnas löner över lag och att en förstelärare, som trots allt ska arbeta med skolutveckling, finner det självklart att inkludera digitalt lärande i sina skolutvecklande tankar.


Jag har nog rättat för många NP för att kunna tänka klart just nu. Jag har inga svar på de här frågorna. De bara dök upp i huvudet och det är inte alltid som jag har tänker just klart, men att få skriva ner dom hjälper till att lysa upp det hela. Har du några tankar själv så kommentera gärna. Det kanske hjälper till att styra upp det lite mer.

Mer om förstelärarreformen och tisaspekten i den här artikeln i DN:
Förstelärarreformen är otillräcklig