Tankar om flipp och åsikter ~ Kilskrift

Jag har lite svårt för när jag blir tillskriven åsikter som jag inte har eller har uttryckt. Misstag görs visserligen, men ibland dras slutsatser som jag inte alls förstår varför de måste hänga ihop. Frågar jag vad som ligger bakom den ena eller andra tillskrivningen eller om jag vill veta varifrån något kommer så vet många gånger personen i fråga egentligen inte riktigt det. Var har det blivit av vår egen förmåga till källkritik?

Om vi som ett utmärkt exempel tar det här med en-till-en. Jag har en idé om att flippat klassrum är ett utmärkt sätt att kunna börja använda digitala verktyg på ett mer pedagogiskt vettigt sätt. Att fortsätta använda datorer och plattor som skrivmaskiner och app-arater är inte hållbart. Att fastna i den fällan är ännu mindre hållbart. Så jag tycker att det är viktigt att vi arbetar med en pedagogisk tanke bakom det vi gör med digitala verktyg. Var och en för sig och tillsammans. Eftersom jag då arbetar för flippat så är den automatiska tanken från många dels att jag har en dator till varje elev (eller en platta, det kan variera) och dels att jag är för ett en-till-en perspektiv. När jag berättar att jag alls inte arbetar en-till-en finns det (oftast) två reaktioner. Det ena är att den jag pratar med blir tyst. Det andra är att den jag pratar med blir förvirrad och inte riktigt vet vad hen ska säga och det blir istället ett svar som jag har svårt att koppla ihop med den ursprungliga frågan, eventuellt blir det en fråga till: ”Men hur gör du då?”.

Det går utmärkt att flippa klassrummet utan att ha en dator till varje elev. Det är inte där själva flippandet sitter. Förmågan att tänka i nya banor i din undervisning sitter inte i att kunna kopiera vad någon annan gör rakt av. Det är istället din förmåga att kunna anpassa nya sätt att tänka i din egen undervisning som är det viktiga. Jag förutsätter aldrig att alla lärare sitter i en en-till-en situation. Lika lite som att jag kan förutsätta att mina elever alltid har tillgång till en dator eller bredband kan jag göra det när det gäller lärare. Och även om datorn finns där rent fysiskt så innebär det inte att alla lärare slår på datorn och sen är igång. Alla befinner sig på olika nivåer och även när det gäller flippat är det viktigt att respektera det. Det är därför som att jag ser det som viktigt att visa olika sätt att flippa istället för att lägga upp en mall att följa. Jag skriver inte om alla mina lyckade flipplektioner eftersom jag inte ser det absoluta syftet med det. Och i ärlighetens namn händer det att en lektion blir misslyckad också. Lev och lär. Jag har i alla fall inte någon gång sett annat att det i sådana fall varit mitt eget fel och sett till att lära av det. Men i vilket fall så behövs inte en dator till varje elev för att kunna flippa klassrummet. Det är oerhört viktigt att först veta vad du tänker kring undervisning och hur du sen också vill förändra det. Våga ta ställning till om du verkligen vill förändra och varför i sådana fall. Vad är ditt syfte och ditt mål? Kopiera nu inte bara facit och säg det som först hoppar fram i din hjärna, det som du nära på förväntas säga. Fundera istället en vända till och försök sätta dina egna konkreta ord på din egen mentala flipp. Om du inte vet varför du ska/vill använda digitala verktyg på ett visst sätt och vilka pedagogiska syften det i sig skulle uppfylla så kanske det inte är en absolut nödvändighet att använda det digitala. Den enkla vägen att säga att det är enklare för eleven att skriva på en dator eller att använda en app håller inte riktigt. Det måste till något mer. Det måste förankras pedagogiskt.

Att hävda att ”om alla elever (och lärare) bara får en dator så kommer det pedagogiska att lösa sig” är en otrolig optimism i min värld. Bara för att du själv hanterar datorn som ett arbetsredskap utan att tänka på det nämnvärt innebär inte att dina kollegor gör det. Det innebär inte heller att de automatiskt kommer att lära sig bara för att någon sätter en laptop i handen på dom. Det kräver utbildning och ett eget ansvar att lära sig. Det kan inte alla göra parallellt med att vi ska försöka använda digitala verktyg i undervisningen. Visserligen kommer många av oss att utveckla vårt pedagogiska kunnande vartefter vi arbetar med digitala verktyg. Men att förutsätta att alla ska klara att undervisa med ett syfte i sitt digitala användande är inte realistiskt. Det är inte heller realistiskt att tro att varje lärare kommer ta det egna ansvar som behövs, eftersom alla befinner sig på olika nivåer och det måste vi inte bara se utan även möta upp. Vi måste också inse att frasen ”alla elever kan det där med IT” inte riktigt stämmer. Läraren är expert på att lära ut. Läraren är den som måste ta ansvar för det digitala lärandet i förhållande till läroplanen på samma sätt som att hen måste göra det utan datorer och plattor. Läraren behöver utbildning och förståelse. Syfte och mening. Det behövs både morot och piska om det ska fungera. Om inte den mentala flippen och en förankring av det pedagogiska sker först så är det väldigt dyra leksaker som du står beredd att slänga ut till Sveriges alla elever. Och det spelar inte roll hur mycket du än tycker att ”alla borde” och ”det är arbetsgivarens ansvar”. Verklighet är verklighet och ska den ändras på så måste det göras med respekt.

Något annat som kanske inte direkt kan beskrivas som en åsikt som felaktigt tillskrivits mig, utan snarare en felaktig placering som har gjorts någon gång eller två, är att jag på något sätt skulle vara en del av Skolvåren. Det är jag inte. Jag har snarare svårt att förstå deras syften. Att finnas till för sitt eget finnandes skull är något som flyger mig över huvudet. Att finnas till utan att ha ett syfte eller en programförklaring är varken något som tilltalar mig eller som jag har förståelse för. Jag vill veta vilka krafter och syften som finns bakom för att kunna ta ställning till ifall det finns någon substans bakom det som sägs. Om någon skulle säga till mig att jag skulle föreläsa någonstans utan att jag egentligen fick veta vem som anlitar mig eller hur agendan ser ut så skulle jag med största sannolikhet inte ställa upp på det heller.
Då ser jag en klarare tanke bakom Skolsmedjan. Skolsmedjan är inte samma sak som Skolvåren, även om det ibland förväxlas. Kanske för att Skolvåren lånar hahtags lite här och var eller för att namnen är lika, men det gäller väl annat också som har förledet skola i namnet(?), vad vet jag… Skolsmedjan har en förankring i forskning och ser inte skolan som ett system som behöver ryckas upp med rötterna. Där är det lättare att se en stringens och att diskutera. Jag kan diskutera med de allra flesta och tycker att det är intressant att få göra så. En sammanslutning av människor är lättare att diskutera med ifall det finns ett gemensamt syfte och ett mål. Annars blir det enbart individers åsikter som jag bemöter i en enda röra, men under samma flagg. Jag anser mig inte vara elak bara för att jag inte håller med i sakfrågor eller vill få något förklarat för mig. Får jag en vettig diskussion så kan jag ta att alla inte tycker lika. Jag är inte obenägen att ändra min åsikt, men jag bestämmer helst själv vad jag tycker eller inte.