29 juni 2013

Det var en gÄng och efter det

För bra mĂ„nga  Ă„r sen arbetade jag.... Nej stopp tĂ€nk om! Inte sĂ„ mĂ„nga Ă„r sen. Riktigt sĂ„ gammal Ă€r jag inte. Vi tar om.
För mĂ„nga Ă„r sen arbetade jag pĂ„ en skola som det inte var nĂ„got speciellt med alls. (Tack det var lagom mĂ„nga Ă„r som du tĂ€nkte dig den hĂ€r gĂ„ngen.) Precis som de allra flesta andra skolor runt om i landet. Det var en trevlig arbetsplats med ambitiösa  Ă¶verlag elever, trevliga kollegor samt en bra och tydlig rektor. Jag undervisade en Ă„rskurs 5 i en lĂ„ng korridor med fyra klassrum som lĂ„g med utsikt över skolgĂ„rden. I korridoren fanns höga fönster dĂ€r man kunde se ut över parkeringsplats och fotbollsplan. TvĂ„ gamla skolpianon fanns i korridoren och de anvĂ€ndes omvĂ€xlande som sittbĂ€nk och... instrument?
I den hÀr korridoren stod ocksÄ tvÄ datorer att dela pÄ de hÀr fyra klasserna. Det var bra att de stod sÄ nÀra som i korridoren och nÄgon datasal hade vi inte. Ordentliga burkar var det och det Àr svÄrt att sÄ hÀr i efterhand förstÄ att man var rÀdd för stölder med tanke pÄ den vikt som dessa tekniska under ÀndÄ innehade.
Det var med knapp nöd vi slapp logga in i Windows 3.11 via dosprompten, för att dĂ€r kunna arbeta med programmen Chefrens pyrmid, Dyslexia och Mias Mattehus. Vi hade uppkoppling mot nĂ€tet som dĂ„ betraktades som rĂ€tt ok, men som idag antagligen skulle Ă€ven de mest datorintresserade barn att hellre skriva skrivstil eller lĂ€ra sig Lilla Katekesen utantill, Ă€n att vĂ€nta den tid som uppkopplingen tog dĂ„. I vilket fall tyckte vi att vi hade det ganska bra med de dĂ€r tvĂ„ datorerna. De stod dĂ€r, de fungerade trots att de var sammankopplade med kommunens nĂ€tverk och de anvĂ€ndes relativt flitigt.

Jag hade framförallt tvÄ elever som gÀrna satte sig vid datorn och arbetade. De ville inte sÀtta sig för att utföra de arbeten jag föreslog, men de satt gÀrna inne under rasten om de fick för att arbeta med Chefrens pyramid. Redan dÄ var jag sÄ snÀll att jag tÀnkte att de kunde de vÀl fÄ göra. Det skadade inte att de satt dÀr, inte alla raster, men vid nÄgra tillfÀllen. Att de alltid var i god tid till lektionerna uppfattade jag mest som att de var tvÄ ordningsamma gossar och jag förlÀngde inte tanken till att de eventuellt tillbringade fler raster framför burken Àn jag trodde.

Vi arbetade med Europa, som man sĂ„ ofta gör i Ă„rskurs 5. Eleverna jobbade pĂ„ bra och förhoppningsvis lĂ€rde de sig en hel del. Alla utom de tvĂ„ pojkarna med rastvanor som jag inte var helt insatt i.  De satt och hĂ€ngde över böckerna men fick inte sĂ„ mycket arbetsuppgifter gjorda. Jag diskuterade det Ă€r med dem vid nĂ„gra tillfĂ€llen, vilket inte ledde till nĂ„gon större förĂ€ndring. DĂ€r intrĂ€ffade alltsĂ„ ett dilemma i min lĂ€rarhjĂ€rna. Hur fĂ„ dessa tvĂ„ pojkar att bli mer aktiva pĂ„ lektionerna? Hur skulle jag fĂ„ Dem att lĂ€ra sig nĂ„got?
Nu tror du förstÄs att jag kom pÄ den briljanta idén att sÀtta dom framför datorn och arbeta. Men se det gjorde jag inte. Eftersom vÄra program inte alls hade med geografi att göra sÄ fanns det inte i min sinnevÀrld att göra den kopplingen.

Tiden smög vidare och jag funderade. Tills den dagen jag hade glömt ett papper i klassrummet och gick tillbaka dit pÄ rasten. Du vet precis vad jag hittade, nÀmligen tvÄ nÄgot överraskade elever vid datorn i korridoren utanför klassrummet. Innan jag kom pÄ tanken att skÀlla ut dom för att de pÄ rasttid lekte i Mias Mattehus, sÄ slapp en frÄga ur mig i ren förvÄning. En dum frÄga eftersom jag trodde att svaret var ganska sjÀlvklart, men en ganska vettig sÄdan visade det sig nÀr jag just inte fick det svar som jag förvÀntade mig.
Vad gör ni inne?
Svaret kom snabbt och i ett ganska tyst tonlÀge. De tvÄ huliganerna arbetade med en hemsida. Jag frÄgade varför. En lika dum frÄga det egentligen nÀr man tÀnker efter sÄ hÀr efterÄt. Nu blev de i alla fall ivriga. Det syntes att de var klart entusiastiska och de förklarade att de gÀrna visade. De var sÄ stolta över sitt verk att de helt enkelt inte klarade av att balansera det med nÄgot sorts dÄligt samvete för att ha tillbringat rasttiden inomhus lÀngre.
De visade mig alltsÄ hemsidan. Ett helt enormt stort nÀtverk med text och lÀnkar till olika sidor med kÀllor etc. Allt handlade om Europa. Jag tror inte att jag överdriver nÀr jag Ätminstone rent tankemÀssigt gapade av förvÄning. Allt de som jag inte trodde att de hade lÀrt sig fanns dÀr och mer dÀrtill. Det fanns inget annat att göra Àn att lÄta grabbarna fortsÀtta arbeta med sitt verk. Fast frÄn och med nu gjorde de det med mitt goda minne och mer pÄ lektionstid.

Jag insĂ„g att det lĂ€rande som Ă€r bĂ€st för eleven inte alltid Ă€r det som vi lĂ€rare ser. Ibland behöver vi erkĂ€nna att eleven kĂ€nner sig bĂ€st sjĂ€lva och att det bĂ€sta sĂ€ttet för dem att inhĂ€mta kunskap kanske de kĂ€nner till bĂ€st sjĂ€lva ocksĂ„. FrĂ„gan Ă€r om det Ă€r vĂ€rt att sĂ€tta sig över eleverna och bestĂ€mma hur vi ska arbeta, med vad och nĂ€r. För vems skull bestĂ€mmer vi det? Mitt absoluta svar att det ofta Ă€r för vĂ„r egen skull. Att som lĂ€rare vilja ha kontroll Ă€r inte ovanligt, men till syvende och sist Ă€r det trots allt elevens om ska göra jobbet och Ă€r det dĂ„ inte en fördel att de faktiskt kĂ€nner entusiasm inför lĂ€randet? . Det innebĂ€r inte att vi slĂ€pper kontrollen bara för att vi vĂ€ljer att lyssna pĂ„ eleverna. Vi kan ge förslag, vi kan styra upp och vi kan finnas dĂ€r som stöd och hjĂ€lp och det vill jag
Vad jag dÀremot inte gjorde efter att ha hittat mina elever i korridoren var att berÀtta för nÄgon annan i skolan vad de sysslade med. Hade jag haft mer rÄg i ryggen sÄ hade jag gjort det. Men med bakgrund av Mias Mattehus, datasalar och datakörkort som var grunden vid den hÀr tiden sÄ visste jag inte riktigt hur jag skulle försvara att jag lÀt mina elever arbeta pÄ det hÀr sÀttet, Àven om jag instinktivt kÀnde att det var rÀtt. Helt klart gör jag pÄ ett helt annat sÀtt idag.

Vad lÀrde jag mig mer frÄn den hÀr episoden. Dels att barn faktiskt lÀr sig Àven om det inte syns pÄ dom. VÄr uppgift som lÀrare behöver vara att hitta bÀsta sÀttet att fÄ det att synas.Det Àr inte heller ett visst program eller app som Àr avgörande för hur mycket en elev lÀr sig. Oftast tycker jag att de program som inte Àr lÄsta till speciella uppgifter Àr de som Àr mest anvÀndbara i undervisningen. Jag kan inte anvÀnda en app eller ett program för varje arbets- eller ÀmnesomrÄde. Det Àr dyrt att anvÀnda alltför mÄnga varianter och det kan vara tidsödande att sÀtta sig in hur de fungerar. För jag sÀtter mig alltid in i de program jag vill att eleven arbetar med. Visst kan man sÀtta eleverna att arbeta med nÄgot utan att kontrollera det, men jag tycker att jag kan ge en bÀttre formativ feedback och ha koll pÄ att de arbetar pÄ ett bra sÀtt om jag faktiskt vet hur det fungerar och hur jag sjÀlv kan koppla det till kunskapsförmÄgor i LÀroplanen . DÀrutöver kommer det nu sÄ mÄnga nya program, för att inte tala om appar, som jag omöjligt kan hÄlla mig ajour med. Visst hjÀlper sidor som Skolappar och Pappas appar, men en viss sortering och grubblande över appens relation till LÀroplanen vill jag ÀndÄ göra.

Men det viktigaste jag lÀrde mig var nog ÀndÄ att ha ett öppet arbetssÀtt med mina elever. Jag vill att de ska kÀnna att de kan komma med förslag, ifrÄgasÀtta mina idéer eller helt enkelt bara kunna diskutera olika arbetssÀtt eller ÀmnesinnehÄll i ett arbetsomrÄde. Mina elever fÄr inte göra precis som de vill, men jag tycker att det Àr viktigt att vi tillsammans kommer fram till hur vi ska arbeta och med vad med utgÄngspunkt frÄn lÀroplanen. Det hÀnder att mina elever kÀllkritiskt ifrÄgasÀtter det jag sÀger. Det ser jag som en framgÄng och jag hoppas att de inte uppfattas som nÀsvisa negativister nÀr de tar sig vidare till nÀsta skola, utan istÀllet ses som de nyfikna och vetgiriga sjÀlar som de faktiskt Àr.



Det dök upp en lÀnk till en film om barns kreativitet i de sociala medierna efter det att jag hade skrivit det hÀr. Jag tycker att den passade sÄ bra in i sammanhanget att jag lÀgger in den sÄ hÀr i efterhand. Det Àr tur att barn inte alltid lÄter sig hindras av vuxnas tankesÀtt.






16 juni 2013

LĂ€rarlegitimation


SÄ hÀr ser mina Är pÄ universitetet ut. Jag skickade in Ätta papper och fick tillbaka ett. Det tog 9 mÄnader. Jag klagar inte pÄ designen, men funderar över innehÄllet. I botten har jag min 1-7 SO lÀrarexamen. Den var gratis pÄ den tiden. Idag kostar det de facto 1500 kronor att fÄ ut sin examen eftersom du inte kan undervisa (efter 2014) utan att ha det hÀr pappret. Det Àr inget du fÄr per automatik efter x antal Är pÄ lÀrarhögskolan, utan eftersom det ingÄr ett introduktionsÄr i det hÀr pappret (inte synligt utan implicit) sÄ mÄste man betala för det. Jag antar att det innebÀr att man betalar för sin introduktionsÄr dÄ?

VadÄ? Skrev jag fel? Nej dÄ. Jag har gÄtt en lÀrarutbildning som heter 1-7 SO. Av nÄgon anledning hade lÀrarhögskolan nÄgra Är dÄ de hade den utbildningen. Men se svenskan slank med i alla fall. Det fÄr mig att undra över hur de som lÀste 1-7 Sv fÄr ut sin legitimation. FÄr de med SO Àmnena pÄ samma sÀtt? (Om nÄgon av er sitter inne med en sÄn examen sÄ fÄr ni gÀrna berÀtta.) Den hÀr utbildningen, 1-7 SO hade en sÄ kort livstid att knappt nÄgon har hört talas om den. Jag undrar om ens mina gamla kursare minns att svenskan inte var med dÀr. Det hÀr innebÀr att alla alltid har tagit för givet att jag varit 1-7 lÀrare SO/Sv oavsett vad jag har sagt och visat upp papper pÄ, men hÀrmed erkÀnnes att sÄ icke varit fallet. FörrÀn nu dÄ.
Att till pÄ köpet vara legitimerad för SvA - Àr det en extra bonus? Och i sÄ fall för vem?

Jag har inte legitimation för att undervisa matematik över Ärskurs 3 och NO bör jag inte peta pÄ alls. Det Àr helt ok i min bok. Det finns otroligt skickliga lÀrare som kan sköta den biten. för mina elever efter 1 juli 2015.
NĂ€r det gĂ€ller SO Ă€mnena har jag en liten extra behörighet, ser du det? Jag fĂ„r nĂ€mligen undervisa i historia upp till Ă„k 9. Det hĂ€r kommer sig av att jag har studerat lite mer Ă€n bara pĂ„ LĂ€rarhögskolan.(Ja det hette sĂ„ pĂ„ den tiden.) För att vara riktigt noga Ă€r det 190 poĂ€ng enligt det gamla systemet och i det ligger en fil kand i samhĂ€llsvetenskapliga Ă€mnen. Fast tio av dom (i specialpedagogik) skickade jag aldrig in.180 poĂ€ng  i det nya systemet blir 360 poĂ€ng om jag inte tĂ€nker helt fel..Vi behöver inte gĂ„ in nĂ€rmre pĂ„ vad de hĂ€r dubbla examina innebĂ€r. Jag nöjer med att nĂ€mna ordet 1990-talskris. I vilket fall... Eftersom jag hade poĂ€ngen sĂ„ skickade jag in dom.

Andra terminen som jag pluggade i Lund (för att fĂ„ min fil kand) sĂ„ gjorde jag det misstaget att glömma bort att söka till de enstaka kurser som ingick i min utbildning. Det innebar att jag helt enkelt fick lĂ€sa den kurs som inte krĂ€vde nĂ„gon formell ansökan utan istĂ€llet gick under devisen "dyker du upp sĂ„ skriver vi in dig pĂ„ kursen". Den enda sĂ„dana kurs som intresserade mig var historia. Det Ă€r den terminens 20 poĂ€ng som nu ger mig utökad behörighet som lĂ€rare. TĂ€nk vad det kan slumpa sig. Ännu ett erkĂ€nnande: Kursen hette faktiskt Ekonomisk historia. Men det dĂ€r första ordet tycks inte spela nĂ„gon roll för min behörighet. Jag kanske helt enkelt borde ha varit smart nog att söka behörighet för att undervisa i ekonomi upp till Ă„k 9 ocksĂ„. Det kanske hade gĂ„tt igenom enligt samma princip. Alla andra kurser som jag har lĂ€st inom samhĂ€llskunskap har inte gett mig ett dugg i den hĂ€r legitimationen. Jag fĂ„r anta att det beror pĂ„ att kurserna inte hade rĂ€tt ord i rubriken. Även om innehĂ„llet i de kurserna Ă€r minst lika relevanta innehĂ„llsmĂ€ssigt som kursen i ekonomisk historia. Men förklara du det för en tjĂ€nsteman pĂ„ ett inhyrt företag. DĂ€r tycks det endast vara rubriker med skolans Ă€mnesord i som Ă€r rĂ€tt och inget annat om det ska gĂ€lla för behörighet.

Allt som jag skrev ovan gÀller inte riktigt. Eftersom jag har arbetat mer Àn Ätta Är över en 15-Ärsperiod sÄ Àr jag per automatik legitimerad i alla de Àmnen jag har undervisat i och i de Ärskurser som jag har gjort det. Tydligen ska min arbetsgivare ta hand om den saken och se till att det blir validerat.

Nu kanske du, efter den hÀr massakern av min egen lÀrarlegitimation, tror att jag inte tar det hÀr med lÀrarlegitimation pÄ allvar, men det gör jag absolut. Jag tycker att det Àr jÀttebra att det finns en lÀrarlegitimation. Det Àr bara det att jag inte kÀnner mig sÀrskilt annorlunda mot vad jag gjorde innan klockan 13.19 lördag 15 juni 2013. (Ja jag blev ocksÄ förvÄnad över att det skickades ut en lördag. Jag hoppas att den som skickade ut det fÄr ut rÀtt OB-tillÀgg.) Jag var stolt över mitt yrke redan innan jag fick mitt mail. Jag har precis samma erfarenheter och kunskaper inbakade i min lÀrargÀrning som innan. Det enda Àr att nu Àr vissa kurser mer vÀrda Àn andra och prÀntade pÄ papper (eller i ett digitalt system om du sÄ vill), vilket i sin tur har begrÀnsat eller förstÀrkt mina undervisningsmöjligheter. Och om jag ska vara Àrlig sÄ förstÄr jag inte riktigt hur och med vilken rÀtt nÄgon kan vÀrdera det för mina elever utan att faktisk veta vad innehÄllet i mina studier bestÄr av.

15 juni 2013

VÄga lyssna - ett inlÀgg i antielefantenJante-anda

Det hÀr Àr kanske att skjuta sig sjÀlv i foten, men jag tycker att det ibland Àr sÄ synd att fokus ligger pÄ en till en. Jag kan nÀstan kÀnna mig avfÀrdad ibland eftersom jag inte har den erfarenheten. Det kan mycket vÀl vara sÄ att det tillkortakommandet ligger hos mig sjÀlv förstÄs.
Jag har arbetat aktivt med att undervisa barn med hjÀlp av datorer i 20 Är. Det Àr en ganska gedigen erfarenhet, men det Àr lÀtt att i vissa lÀgen i vissa kretsar inte bli rÀknad med eftersom jag har rÄkat hamna pÄ en skola som inte har den ekonomiska möjligheten att gÄ upp till en till en.

Jag gör ett vÀldigt bra jobb med de digitala verktyg jag har och har du lika skrynkligt med digitala verktyg som jag, sÄ har du samma möjlighet att arbeta utifrÄn de premisserna. Jag gÄr inte med pÄ att inte göra mitt bÀsta enbart beroende pÄ att jag inte har en till en. Jag önskar mig det. Jag anser att jag har stora förutsÀttningar att göra ett vÀldigt bra jobb Ànnu bÀttre med en ökad tÀthet av digitala verktyg. Men att mina 20 Är (i vissa lÀgen) blir avfÀrdade eftersom jag saknar just en viss sorts erfarenhet kÀnns ganska naivt frÄn avfÀrdarens sida. För utom att veta ett dugg om vad jag har gjort, hur jag har jobbat och vilka möjligheter jag skapar sjÀlv sÄ förstÄr jag inte varför en en till en satsning Àr den yttersta trumfen som slÄr all annan erfarenhet av undervisning med digitala verktyg.

Jag hoppas pĂ„ och arbetar fortfarande för en till en. Men döm inte ut mig, för att jag gör underverk med min en till tolv satsning tills jag nĂ„r det trappsteget. HĂ€r ligger min kompetens. Jag tar inte bort din kompetens bara för att den finns dĂ€r. Och i ett lika lĂ€ge ber jag dig tĂ€nka om andra kompetenser. Att strĂ€va efter att slĂ„ andra pĂ„ fingrarna blir sĂ€llan bra och uppfattas mĂ„nga bara negativt. Egentligen kan hela din tanke med att nĂ„ fram misslyckas just eftersom folk vĂ€ljer att ignorera dig i det lĂ€get. Konsten Ă€r att vĂ„ga stĂ„ för det man kan och vill men samtidigt ta in andras perspektiv. Även om du tror att det inte kommer att ge dig nĂ„got. Det handlar inte om att vissa saker och erfarenheter trumfar över andra.
Det handlar om att komplettera och att vÄga lyssna!

Godnatt elefant Jante!







11 juni 2013

Fruktar vi skolutveckling eller lÄter vi den bÀra frukt?

MÄnga. VÀldigt mÄnga har Äsikter om skolan. Det kÀnns nÀstan som ett obligatorium att alla ska tycka nÄgot om skolan. LÀser man i tidningarna sÄ Àr det oftast att man ska tycka nÄgot riktigt dÄligt dessutom. Det kan ibland kÀnnas som att de enda som inte bör uttala sig om hur det Àr i skolan Àr... lÀrarna sjÀlva. För nÀr en lÀrare berÀttar om hur de upplever skolan sÄ kan man fÄ höra att man antingen gnÀller eller att eftersom lÀrare har sÄ dÄlig koll sÄ kan de inte veta vad som Àr bÀst för skolan. Det vet alla andra som inte arbetar i skolan mycket bÀttre. Konstigt nog kÀnns det inte helt bra att alla andra vet sÄ mycket mer och bÀttre om mitt jobb Àn jag sjÀlv som faktiskt jobbar dÀr.
Jag sÀger inte att ingen som inte arbetar inom skolan inte fÄr uttala sig alls. Det jag önskar Àr dock mÄnga gÄnger lite bÀttre argument för vad som ska förÀndras, varför och hur. För just det kan jag tycka kÀnns lite dÄligt underbyggt ibland. Ett argument som "Det vet jag för det sÀgs i media" Àr i mina ögon inte ett riktigt slagfÀrdigt argument. Ett annat sÄnt dÀr genombra argument frÄn mÄnga som inte Àr lÀrare Àr

"Skyll dig sjÀlv om du har valt att bli lÀrare. Om det Àr sÄ dÄligt som du sÀger sÄ kan du ju alltid sluta!"

MÄnga gÄnger har jag funderat över varför det mÄste vara sÄ. Jag tÀnker att vi lika gÀrna kan vÀnda pÄ det argumentet.

Om du har sÄ mÄnga Äsikter om hur det Àr att vara lÀrare, om du vet precis var felet ligger och hur vi ska fÄ hela skolan bÀttre ur ett PISA-perspektiv, varför blir du inte lÀrare sjÀlv?

Och nej - jag rÀknar inte den gÄngen du vikarierade en hel termin innan du började jobba "pÄ riktigt", för det Àr inte samma sak. Att vikariera Àr en sak. (Somliga vikarier gör ett toppenjobb. Andra vikarier gör det inte.) Att arbeta som lÀrare Àr en annan sak. Det jag menar Àr att om du pÄ fullt allvar tycker att vi lÀrare inte har nÄgra rÀttigheter att arbeta för förbÀttringar för vÄra elever eller vÄr egen arbetssituation - dÄ vill jag vÀnda pÄ det och med samma logik inte heller ge dig nÄgra rÀttigheter att tycka nÄgot om hur det ska vara om du inte vÀljer att börja arbeta som lÀrare och aktivt göra nÄgot Ät den negativa skolsituationen (sÄ som du upplever den).
Snart gÄr Sveriges alla lÀrare pÄ sommarlov. NÄgot som Àr en lyx enligt mÄnga och inte till stor del inarbetad tid, vilket faktiskt Àr det som stÀmmer med verkligheten. För min del innebÀr inte sommarlovet att jag lÀgger ner hela min tankeverksamhet kring mitt yrke. Förutom det att jag har ca tvÄ veckors arbete pÄ skolan utan elever under det som Àr elevernas sommarlov sÄ fortsÀtter jag att tÀnka kring skolutveckling Àven nÀr min egen "semester" börjar. Det Àr dÄ jag har ro att reflektera över min undervisning och att lÀra mig mer för att utveckla den.

I dagarna fĂ„r ca 3700 lĂ€rare besked om de fĂ„r en förstelĂ€rartjĂ€nst eller inte. Ett cirkaantal eftersom tvĂ„ förstelĂ€rartjĂ€nster kan slĂ„s ihop för att bli en lektorstjĂ€nst. Jag hoppas innerligt att alla som sökt tjĂ€nster har gjort det utifrĂ„n ett genuint intresse för att vilja skolutveckla. Att vara en av alla de som bidrar till att göra skolan kan borsta av sig sitt solkiga rykte. Om nĂ„gon har sökt tjĂ€nsten enbart för att de ser det som enda möjligheten att höja lönen sĂ„ hoppas jag att alla de som har ansvaret för rekryteringar ser igenom det.AllmĂ€nna löneökningar fĂ„r vi hoppas pĂ„ Ă€ndĂ„.
Men alla dessa förstelÀrare har verkligen en möjlighet att göra skolan till nÄgot mer och nÄgot större.

Idag hade vi en heldag med hela skolan utomhus. Traditionsenligt var det lekar anordnade av 5:orna pÄ och
kring den nÀrbelÀgna, vÀldigt stora grÀsbevuxna fd. skrÀpkullen som kallas för "Tippen".
Tippen Àr inte en kulle som du besegrar i nÄgra enkla kliv. För barnen Àr det sÀkert extra lÄngt (för att inte tala om hur lÄng tid det skulle ta för Charlie att springa upp pÄ sina smÄ ben).
Jag gjorde bergsbestigningssÀllskap med nÄgra av vÄra ettor. De pinnade pÄ i mycket god takt och jag sa att de verkade vara i god form och följande konversation utspelade sig:

- Ja jag Àr bra pÄ trÀning!
- Ja jag ser det.
- Jag mÄste vara det för jag ska bli en sÄn dÀr som ligger i lera och Àter maskar!

-. Vad skulle du bli för nÄgot sa du? Det dÀr fÄr du nog förklara sÄ att jag förstÄr.
- Jo jag trÀnar mycket för det. Jag kan ta i sniglar ocksÄ. Det Àr inte lÀskigt alls. Jag ska lÀra andra hur man gör ocksÄ.

HÀr ökade den lille modige och vÀltrÀnade killen tempot vidare upp mot toppen av Tippen, medan jag stannade upp och tÀnkte. Jag tÀnkte riktigt ordentligt och insÄg efter en stund av fullstÀndig vilsenhet att han avsÄg att göra karriÀr i TV-programmet Fear Factor. Jag funderade och kom fram till att han inte ville skaffa sig det "jobbet" för att tjÀna pengar. Det han ville göra var att ta tag i sina rÀdslor, trÀna riktigt mycket och visa andra hur lÀtt det var att utmana sig sjÀlv. NÀr han behÀrskade det sÄ ville han lÀra andra detsamma.

NÀr jag nu sitter hÀr i min soffa och Àr mycket nöjd med att jag slipper Àta maskar sÄ har jag kommit till insikt att det hÀr med förstelÀrare och Fear Factor pÄ nÄgot sÀtt har vissa saker gemensamt.
Det gÀller att utmana rÀdslor. Hos sig sjÀlv och andra. LÀra sig att utveckla svÄrigheter och anvÀnda dem till/som en fördel. Och dessutom omvandla det till en fördel för andra ocksÄ. Om man översÀtter ordet fear sÄ betyder det frukta. MÄnga Àr rÀdda för skolutveckling. En del vill stÄ stilla eller bakÄtveckla skolan istÀllet. SjÀlvklart ska vi inte frukta skolutveckling utan vÄga bemöta och vara en del av den. Vad som Àr skolutveckling Àr dÀremot en intressant diskussionsfrÄga, men ocksÄ en som jag inte tÀnker gÄ nÀrmre inpÄ just hÀr. DÀrför vÀljer jag att fortsÀtta spinna pÄ ordet och lÄter skolutveckling vara nÄgot som ska bÀra frukt istÀllet. Det finns mÄnga olika sorters frukter. Vi gillar olika och vi vÀljer olika.
Jag hÄller tummarna för att skolans egen Fear Factor ska hjÀlpa till att driva skolan framÄt. Jag hoppas att det blir nÄgot som fÄr folk att sluta tycka att jag ska byta jobb eftersom jag rent konkret kan visa pÄ hur mÄnga det finns inom skolans vÀrld som arbetar för skolan och skolutveckling. Det Àr engagerade yrkesproffs som driver skolan framÄt och som arbetar för att saker i skolvÀrlden kan bli Ànnu bÀttre. Och det innebÀr ju faktiskt inte att de borde byta jobb.