26 februari 2014

Ett stycke skolhistoria

Jag tÀnkte bidra med lite skolhistoria. Att det sammanfaller med den stegrade debatten om ordning och reda Àr pÄ sÀtt och vis passande, men (nÀstan) en ren slump. Det blir lite utvikningar i historien pÄ det personliga slÀktplanet, men det bjuder jag pÄ och jag har fÄtt pappas tillstÄnd till det ocksÄ.
NÄvÀl, lÄt oss börja.

Vi befinner oss i Stockholm. KĂ€nner man till stadsdelen Bromma lite sĂ„dĂ€r lagom sĂ„ kan det lĂ„ta vĂ€ldigt tjusigt att bo dĂ€r. (I alla fall om man tĂ€nker bort bullret frĂ„n flygplatsen med samma namn.) MĂ„nga tĂ€nker pĂ„ pittoreska hus och lummiga Ă€ppeltrĂ€dgĂ„rdar i en lugn del av staden. Bromma för ocksĂ„ tankarna till politiker som Tage Erlander, Per-Albin Hansson och... ja faktiskt Jan Björklund som bor dĂ€r idag. Min mamma bodde i ett sĂ„nt dĂ€r gulligt litet hus och hennes pappa var dessutom politiker. SĂ„ledes var de ett klockrent exempel pĂ„ Bromma-familj. Skillnaden mot andra familjer skulle möjligtvis kunna vara att min morfar valde att gifta sig med en judinna, vilket inte riktigt rimmade vĂ€l med en hel del av strömningarna i kvarteren runt omkring. Bromma kan delas upp i mindre delar och mamma vĂ€xte upp i Äppelviken. ErkĂ€nn att namnet lĂ„ter idylliskt! Men det Ă€r inte henne det hĂ€r ska handla om.

Det ska egentligen inte handla om min pappa heller, utan det Ă€r mer en tillbakablick pĂ„ debatten om ordning och reda, men ni fĂ„r liksom pappa pĂ„ köpet. Min pappa vĂ€xte ocksĂ„ upp i Bromma, men inte i Äppelviken, utan i det mindre idylliska Traneberg. För farmor och farfar som flyttade dit pĂ„ 1930-talet var det en obeskrivlig lyx att fĂ„ lĂ€mna en sĂ€mre lĂ€genhet med utedass, tunna vĂ€ggar och trĂ„ngboddhet. NödbostĂ€derna vid Alviksplan hade varit en riktigt livsnödvĂ€ndig möjlighet nĂ€r min farmors familj flydde undan finska inbördeskriget 1918 och fĂ„tt lĂ€mna allt de Ă€gde i vĂ€rlden. (Farmors pappa flyttade till Helsingfors i början av 1900-talet för att göra karriĂ€r som typograf pĂ„ Huvfudstadsbladet. Det var en oĂ€ndlig tur att Sverige stĂ€llde upp med nödbostĂ€der nĂ€r de tvingades fly hals över huvud tillbaka till Sverige.)
Uppe i Traneberg byggdes det barnrikeshus under hela 1930-talet och farmor och farfar hade tur att fÄ 47,5 kvadrat till sig och sina fyra barn. Husen var fulla med ungar. Bara i trappuppgÄngen pÄ Hoburgstigen bodde det ca 50 barn i tio lÀgenheter. NÀr de hÀr barnen inte lekte krig i skogen bakom husen, letade muttrar pÄ industritomterna eller "jumpade pÄ isflak" över Ulvsundasjön vid Marabou River (utslÀppen vid fabrikerna fÀrgade vattnet chokladbrunt) sÄ var de tvungna att gÄ i skolan.


Skolan hette Alviks folkskola, eller kort och gott Alviksskolan. Pappa började i första klass hösten 1940. Det var som en skola Ă€r mest. Pappa lĂ€rde sig skriva skrivstil, rĂ€kna och om hembygden. Han blev ocksĂ„ bĂ€ttre bekant med om hur livet pĂ„ landet fungerade, för trots att dĂ„tidens Bromma nĂ€rapĂ„ lĂ„g pĂ„ landet sĂ„ var han ett stadsbarn. Till det ritade han en bild av en ko som mjölkas.

PÄ avslutningen pÄ vÄren 1941 spelade klassen (precis som alla andra klasser) upp Blomsterfesten i tÀppan av Elsa Beskow. Pappa fick spela snödriva utan repliker. Han hade som enda uppgift att ligga under ett vitt lakan och sedan krypa ut frÄn scenen nÀr han blev ombedd att göra sÄ. Pappa missade att krypa ut, eftersom han lÄg och funderade pÄ annat, och fick sig en spark av de vackra blommorna för att göra det han blev tillsagd. Kanske var det tur att betygen redan var satta. Pappa hade betyget B i de flesta Àmnen och stort A i bÄde ordning och flit. I Àmnet sÄng blev det dÀremot ett streck. Min sjuÄrige pappa vÀgrade nÀmligen att sjunga. FörstÄende fröken Elsa BjÀrvall lÀt honom hÄllas i samrÄd med min farmor. (LÄt mig sÀga som sÄ att sÄngtraditionen inte Àr sÀrskilt stark i min familj överhuvud taget.) Pappa började sjunga i fjÀrde klass och fick dÄ betyget B? .
Just precis, B frÄgetecken. Det var ocksÄ ett betyg, om Àn inte ett officiellt sÄdant.

Frid och fröjd samt ordning och reda pÄ Alviks folkskola med andra ord.
Eller inte. PĂ„ hösten 1946 gĂ„r pappa i sjunde klass och sitt sista Ă„r pĂ„ skolan. (SĂ„ngbetyget Ă€r nu uppe i Ba+ .) Den hösten blir det stora rubriker i tidningarna. Vi mĂ„ste trots allt minnas vad det Ă€r för sorts barn som gĂ„r i den hĂ€r skolan. Det Ă€r inte det fina folket eller barn till politikerna i Äppelviken, SmedsslĂ€tten och Ă…lsten vi pratar om. Inte heller de lite förbĂ€ttrade eleverna frĂ„n egnahemshusen i Norra Ängby. Nej tranebergsungarna Ă€r, tillsammans med barnen frĂ„n Alvik, av en annan sort.  Det gĂ„r att fĂ„ pli pĂ„ dom, men det behövs hĂ„rdare metoder. Eller som en lĂ€rare sĂ€ger till en mamma som klagar pĂ„ hur hennes son har behandlats
"Hit fÄr vi all pöbel och ligisterna frÄn barnrikeshusen".
Mammans son hade pryglats sÄ illa att han blödde, eftersom han hade glömt ransoneringskorten till mÄlbespisningen hemma. I ett annat fall hade en pojke tvingats vara kvar tvÄ timmar extra i skolan, eftersom han hade glömt att göra lÀxan. För sÀkerhets skull hade han fÄtt prygel för samma förseelse ocksÄ. Man kan aldrig vara nog sÄ ordentlig med att inprÀnta ordning och reda i tranebergsungar.
FastÀn skolaga Àr helt lagligt, enligt folkskolestadgans prygelparagraf, sÄ uttalar sig överlÀrare Gabrielsson i tidningen och sÀger att han "finner det intrÀffade trÄkigt."
I tidningen Ny Dag den 13 november 1946 finns en artikel med den hÀr rubriken:


HÀr fÄr man veta lite om hur lÀrare MÄrtensson har resonerat kring varför han har agat sina elever.
"Den rotting MÄrtensson anvÀnder för nÀrvarande, sade han sig ha fÄtt av överlÀraren, fil. dr. Ruben Gabrielsson. Eftersom denne inte gÀrna kan tÀnkas köpa rottingar för utdelning till lÀrarna av egna medel, skulle alltsÄ folkskoledirektionen ha tillhandahÄllit den. Hur Àr det med den saken? PÄgÄr verkligen central upphandling av rottingar för Stockholms folkskolors rÀkning?"

I förlÀngningen ledde klagomÄlen frÄn förÀldrarna (pÄ prygel och obefogat extraarbete i form av timslÄnga kvarsittningar) till att tre lÀrare pÄ skolan anmÀldes och fick en tillsÀgelse om skÀrpning samt att en utredning tillsattes av samlingsregeringen för att utreda skolagans vara eller icke vara. Skolagan avskaffades 1958.
Pappa rĂ„kade aldrig ut för MĂ„rtenssons ordningsiver, Ă€ven fast han hade just honom som lĂ€rare under en period i Alviks folkskola. Han var dĂ€remot ett ofrivilligt vittne till tillrĂ€ttavisandet av andra, mer vanartiga barn. Det var inte heller alla lĂ€rare som slog. Fröken BjĂ€rvall gjorde det aldrig tex.  Regeln var annars att straff utdelades vid en ordentlig förseelse eller tre upprepade mindre. Inte alltid helt logiskt eller förvarnat.
I vilket fall tog sig pappa vidare till yrkesskolan och blev flygmekaniker. Sen började ha lÀsa pÄ kvÀllarna och tog ingenjörsexamen. Helt oberoende av sina sÄngbetyg.


Vi pratar inte om att införa prygelstraff i dagens skola (och för somliga kan jÀmförelsen verka absurd) men faktum Àr att vi pratar bestraffning. LÄs ute de som kommer för sent, krÀv extra arbete av de som inte gjort det de ska och krÀv att alla ska göra samma saker samtidigt. Jag tror att vi börjar i fel Ànde. Varför reagerar eleverna med att skolka, strunta i lÀxor och pÄ andra sÀtt göra uppror mot skolan? Det Àr inte ett helt skolsystem som behöver rivas upp och göras om totalt. Vi Àr bÀttre pÄ att se barn idag Àn vad vi var för 70 Är sen. Det gÀller att vi bevisar det ocksÄ genom att inte bestraffa ett felaktigt beteende med ett annat.


Om du Àr intresserad av att lÀsa mer om vad som skrevs i tidningarna om hÀndelserna i Alviks folkskola under hösten 1946 sÄ kan du göra det hÀr.



Det hÀr Àr pappas betyg frÄn första klass. Ett betyg som han aldrig har haft nÄgon nytta av eller förstod meningen med som sjuÄring. Betyg till elever för att lÀraren ska ha bÀttre koll? Behöver vi verkligen betyg för det?



Ett tillÀgg kommer hÀr. NÀr man funderar över resonemangen kring straffen blir det riktigt intressant.



Bild pĂ„ Alviksskolan Ă€r plockad frĂ„n Wikimedia/Bysmon med licensen

16 februari 2014

Hannibal nummer 3

Jag vill ge min tredje antielefantJante-badge till Svedala kommuns förstelÀrare som bloggar pÄ sidan FörstelÀrare bloggar. Jag tycker att det Àr ett utmÀrkt sÀtt att visa hur förstelÀrare aktivt kan sprida sina tankar och vara del av att driva skolutveckling i sociala medier. Det blir inte sÀmre av att man medvetet kastat ut elefanten Jante i utvecklingstÀnket i Svedala. Jag följer Svedalas förstelÀrare med glÀdje och intresse. Gör det du ocksÄ!

Kudos till
och inte minst



14 februari 2014

Flipcon Sweden - enkÀt

Jag har lÀnge tÀnkt att det vore hur roligt som helst att trÀffa mÄnga, vÀldigt mÄnga, som flippar över hela Sverige. Helt pÄ initiativ frÄn lÀrare sjÀlva. Lite som en mix mellan Edcamp, flipmeet och konferens. FrÄgan Àr om jag skulle sitta sjÀlv eller om det finns fler som kan tÀnka sig att delta.

HjÀlp mig fÄ ett hum om hur det ligger till.

Om det hÀr blir stort eller smÄtt - det vet jag inte Àn. Jag hoppas verkligen att det blir nÄgot och jag beslutade mig i vilket fall precis nu att det hÀr fÄr bli mitt Digitala Skolyft.

Ibland blir flippat flippat

LÄt mig först konstatera att det inte Àr jag som har gjort den hÀr listan. Den kommer frÄn bloggen Teach Thought, men den Àr sÄ bra att jag kÀnner att jag vill ha den pÄ min blogg och översatt till svenska. Tolkningarna Àr dock mina egna.
Jag brukar tjata för att rÀta ut krokiga missuppfattningar. Jag har skrivit till ett antal journalister nÀr jag mÀrkt att deras artiklar har missat stora delar av poÀngen med flippat klassrum. Det hÀnder alldeles för ofta tyvÀrr. Deras instÀllning verkar vara att det inte spelar nÄgon större roll. Om jag fick bestÀmma sÄ skulle jag vilja lÀgga in en kurs i enkelt googlande pÄ journalisthögskolan, det skulle avhjÀlpa mÄnga faktafel. MÄnga inom skolans vÀrld sitter ocksÄ fast i missuppfattningar kring det flippade klassrummet, vilket Àr vÀldigt synd.
Vanliga missuppfattningar sÄ.

Du kan bara flippa genom film.
Den absolut vanligaste missuppfattningen och den Ă€r sĂ„ tokigt fel. Ta en titt pĂ„ min Nybörjarguide sĂ„ finner du en mĂ€ngd verktyg (alla utom nĂ„got enstaka Ă€r gratis) som alla hjĂ€lper dig att flippa klassrummet pĂ„ det sĂ€tt som passar just dig bĂ€st.

Det Àr bara den senaste flugan, det Àr bar en trend och det Àr helt nytt.
Flippat har seglat upp stort. SjĂ€lva tankesĂ€ttet med att elever ska förbereda sig inför lektionerna Ă€r dĂ€remot inte nytt. Det som Ă€r nytt Ă€r att de digitala verktygen underlĂ€ttar undervisning och bedömning. Att be elever förbereda sig inför en lektion har inte varit sĂ€rskilt vanligt i de yngre Ă„ldrarna och vanligaste pĂ„ högskolor och universitet. (Även om jag tvivlar pĂ„ att varenda student i högre undervisning har lĂ€st igenom föreskriven litteratur i förvĂ€g.)
Flippat har varit ett av det senaste Ärets hetaste samtalsÀmnen. Jag har aldrig trott att det flippade Àr den ultimata lösningen. Det flippade klassrummet Àr en vÀg emot ett nytt sÀtt att tÀnka. En mental flipp. Vi behöver mÄnga olika sÀtt att arbeta i skolan och det flippade klassrummet tÀcker in dem alla eftersom det centrala Àr den mentala flippen. Det Àr lÀtt att sÀga att vi mÄste börja arbeta mer digitalt, det Àr bra mycket svÄrare för vÀldigt mÄnga lÀrare att rent praktiskt börja arbeta med nya metoder.
Jag tror inte att alla lÀrare mÄste arbeta med flippat klassrum. Det jag dÀremot tror Àr att alla lÀrare mÄste göra en mental flipp, om de inte redan har gjort det.

Det Àr antingen eller. Flippa allt eller inget.
Fel. Det gÄr alldeles utmÀrkt att flippa en enda lektion eller en enda kurs. Kanske för att det kÀnns som det bÀsta sÀttet att arbeta pÄ just dÀr och dÄ eller för att du som lÀrare rent tidsmÀssigt faktiskt inte anser dig hinna mer. Eller om du vill testa om det Àr nÄgot som passar dig som lÀrare. Var lite mer försiktig med att utvÀrdera om det passar dina elever, för det kan ta tid för elever att gÄ frÄn passiva mottagare till aktiva producenter av kunskap.
Du behöver absolut inte lÀgga upp en stor bank med filmer (eller annat) som du sen kör dina kurser/lektioner med. FrÄgan Àr om det kanske i vÀrsta fall tom lÄser fast kunskapen i en enda riktning. Det Àr i vilket fall inte ett absolut mÄl att strÀva efter.
Flippa precis sÄ mycket som du kÀnner dig bekvÀm med. SvÄrare Àr det inte.

Att flippa Àr antingen rÀtt eller fel.
Det finns de som undervisar pÄ ett suverÀnt sÀtt utan att flippa en enda sekund. Det finns ocksÄ sorgliga exempel pÄ hur flippandet kan bli vÀldigt fel. NÀr man förlitar sig för mycket pÄ tekniken eller flippen i sig. Tekniken blir aldrig bÀttre Àn lÀrarens pedagogik och nÀr eleverna kommer till klassrummet sÄ mÄste flippen följas upp av en lektion som ser till att utnyttja den frigjorda tiden pÄ bÀsta sÀtt. Det gÄr inte att glömma att det Àr i klassrummet och tillsammans med lÀraren som den verkliga magin sker.

Det passar bara visas Àmnen.
Jag har sett flippar i nÀstan varenda Àmne som finns. Slöjd, svenska, moderna sprÄk, idrott, hemkunskap, psykologi, vÄrdkunskap, matematik, historia... Jag kan fortsÀtta en bra stund till. Det hela handlar mest om olika ingÄngssÀtt och hur du vÀljer att anvÀnda den frihet som det flippade klassrummet ger.

Du mÄste skapa allt flippinnehÄll sjÀlv.
Det kan vara en fördel att göra det eftersom du sjÀlv bÀst vet var dina elever befinner sig och behöver. MÄnga elever trivs ocksÄ bÀst med det material som den egna lÀraren tar fram i det flippade klassrummet. Samtidigt sÄ finns det idag en otrolig mÀngd flippat material Àven pÄ svenska. JÀmfört med mÀngden som fanns för ett Är sedan sÄ har det fullstÀndigt exploderat. Sen kan det finnas en viss glÀdje i att se mÄnga egna och andra elever anvÀnda det egna materialet. Men det bör inte vara ett mÄste eller ett sjÀlvÀndamÄl. Om du lÄnar sÄ var bara uppmÀrksam pÄ att du inte tappar kontrollen över innehÄllet. Att betala för ett helt koncept Àr för mig obegripligt. Jag skulle inte vilja lÀgga upp plÄnboken för nÄgon annans tolkning av innehÄllet i lÀroplanen. Det finns gratis resurser och det kommer allt fler. LÀgg pengarna pÄ en vettig mikrofon istÀllet för att betala för tex filmer med tillhörande frÄgor. Ett sÄdant koncept kÀnns snarare för mig som en fylleribok utan tanke, mening eller genomtÀnkt syfte.

Det finns inget bevis för att det fungerar.
Förutom de flippande lÀrarnas vittnesmÄl om den stora förÀndring som har skett i klassrum vÀrlden över, sÄ finns det en mÀngd forskning som visar pÄ de positiva effekterna. Allt fler studier kommer hela tiden.


Bland det bÀsta med det flippade klassrummet Àr att det Àr sÄ mÄngsidigt. Alla lÀrare kan hitta en bra ingÄng och fÄ möjlighet att utveckla sitt förhÄllningssÀtt till digitala verktyg. Jag har sÄ svÄrt att se nÀr en del drar upp strikta ramar kring vad som Àr flippat och inte. (Ramar som inte alls finner sin motsvarighet i det flippade klassrummet.) NÀr man sen ska bestÀmma över andra om det de gör Àr flippat eller inte sÄ kanske det snarare leder till att vi hindrar att de digitala verktygen börjar anvÀndas vettigt, Àn att skolan blir mer och framför allt bÀttre digitaliserad. I grunden spelar det inge roll om vi kallar det för flippat eller inte. DÄ ser jag det som mycket tristare att en del trycks ner eftersom de inte lever upp till en viss (missuppfattade och absolut) form.
Ledsen om det inte blir en wow-effekt pÄ det hÀr med flippat klassrum nu efter att jag har radat upp alla missuppfattningar (efter förlaga som jag nÀmnde tidigare). Det viktigaste mÄste ÀndÄ vara att de svenska lÀrarna ser möjligheterna i att arbeta mer digitalt och pÄ ett vettigt sÀtt.




8 februari 2014

Flippat klassrum och de fem misstagen

Idag skrev Edward Jensinger ett mycket bra inlĂ€gg om Fem misstag! som skolan upprepar ideligen. (Edward brukar skriva bra inlĂ€gg, sĂ„ det hĂ€r Ă€r absolut inget undantag. LĂ€s gĂ€rna igenom allt han har skrivit om du inte har gjort det.)
Eftersom jag har varit inne pÄ de tankar han skriver om redan, pÄ bloggen och i debatten i övrigt, sÄ ar det naturligt att med min RT av hans inlÀgg lÀgga till kopplingen till det flippade klassrummet. DÀr lÀmnade jag det tillfÀlligt, Àven om det i hjÀrnan lade sig ett litet frö.

Det Àr ibland en vÀldigt tur att jag fÄ hjÀlp att spÀrra upp ögonen Ät det hÄll dit nÀsan egentligen redan pekar. Den hÀr gÄngen kom puffen frÄn Anna Kaya. Tack Anna för att det hÀr inlÀgget inte bara blev liggande i en vrÄ i hjÀrnan hos mig.
HÀr kommer nu inlÀgget med mina tankar.


Det inlĂ€gg som Edward skrivit bygger pĂ„ en dragning som gjordes av Mark West pĂ„ den öppna hearing som gjordes i riksdagen i onsdags med medverkan av bland annat flera skolaktörer. Ja, jag erkĂ€nner. Jag hade ocksĂ„ velat vara pĂ„ plats för att lyssna. Om du kĂ€nner samma sak sĂ„ har du hela dagen inspelad hĂ€r.
Hittills kÀnns det som om jag har kopierat Edwards inlÀgg med hjÀlp av en massa uppradande av fakta. Det ska bli Àndring pÄ det nu.

West tar, som sagt var, upp fem punkter - fem misstag - som görs inom skolan nÀr det gÀller IKT. (Ger mig sjÀlv en varning för upprepning hÀr.) Jag tÀnker nu ta upp de misstagen ett efter ett och förklara varför jag Àr övertygad om att det flippade klassrummet Àr en bra ingÄngsmodell för att hantera de misstagen.

Misstag 1- Teknik blir ett sjÀlvÀndamÄl och inte ett medel.
Jag brukar ofta pÄpeka att det flippade klassrummet inte Àr beroende av ett visst antal datorer eller lÀrplattor. Det Àr sÄ mÄnga gÄnger jag har fÄtt höra av lÀrare att de inte kan flippa klassrummet "för att de inte har de digitala verktyg som krÀvs". PÄ samma sÀtt skrev Karin NygÄrds i en tweet i onsdags att programmering i skolan inte heller Àr beroende av ett visst antal datorer. Inte nÄgonstans som jag har lÀst om det flippade klassrummet (och jag har lÀst mycket!) stÄr det skrivet att det behövs x antal datorer för att sÀtta igÄng. Det handlar istÀllet om vad du vÀljer att göra med det du har tillgÄng till.

Jag har aldrig arbetat med en-till-en. Jag skulle absolut inte ha nÄgot emot att göra det, men det har inte varit sÄ. Och precis sÄ Àr det för de allra flesta skolor i Sverige. I debatten tycker jag ofta att det glöms bort. NÀr jag har lyssnat pÄ förelÀsare och nÀr jag diskuterar IKT i skolan sÄ verkar det som om de flesta utgÄr frÄn en en-till-en situation eller tror att vi inte kan göra nÄgot vettigt förrÀn alla elever har varsin lÀrplatta. Senast i onsdags var jag inblandat i en sÄn diskussion pÄ den pedagogiska puben i Stockholm. Vi kan inte utgÄ ifrÄn att alla mÄste ha varsin dator innan vi börjar arbeta vettigt med IKT.

Jag kan pÄ sÀtt och vis förstÄ att en rektor eller huvudman inte vill spotta ur sig fruktansvÀrt mycket pengar pÄ en lÀrarkÄr som anvÀnder datorerna som skrivmaskiner eller lÄter eleverna Àgna lektionerna till att klicka pÄ appar utan syfte eller mÄl. Det anvÀndandet Àr alldeles galet för vanligt nÀmligen.
 Jag kan se det absolut misslyckade ibland, nĂ€r man vĂ€ljer att investera i dyr teknologi och det faller som en vĂ„t trasa eftersom lĂ€rare inte vĂ„gar, kan eller vill anvĂ€nda digitala verktyg pĂ„ ett effektivt sĂ€tt.
Jag övertygade en gĂ„ng en rektor pĂ„ den skola jag arbetade pĂ„ att inte köpa in tvĂ„ klassuppsĂ€ttningar med ipads. Varför? För att de lĂ€rarna som arbetade i klasserna inte hade tillrĂ€cklig kunskap för att det skulle ge nĂ„got. Jag tyckte inte heller att det var en bra lösning att jag gick in som  lĂ€rare nĂ„gon gĂ„ng i veckan och lĂ€rde eleverna hur de skulle anvĂ€nda sina plattor. Gör man en investering pĂ„ det sĂ€ttet mĂ„ste lĂ€rarna ha egna kunskaper som gör undervisningen med hjĂ€lp av plattorna bra. VadĂ„? Avundsjuk? Tro det eller ej, men inte ett dugg. Min devis Ă€r att en sĂ„ massiv satsning mĂ„ste landa i kunskap hos lĂ€raren som ska anvĂ€nda utrustningen. En del vill hĂ€vda att vi mĂ„ste köpa in klassuppsĂ€ttningar. Hur ska vi annars lĂ€ra oss? Mitt svar Ă€r genom att börja anvĂ€nda de digitala redskap som vi redan har pĂ„ ett bra sĂ€tt. Upp till bevis! Skolan Ă€r ingen experimentverkstad dĂ€r vi ska ösa ut en stor del av budgeten pĂ„ att under ett Ă„r eller tvĂ„ försöka lĂ€ra oss hur vi ska arbeta med digitala verktyg. SĂ€tt dĂ€remot gĂ€rna en ipad i hĂ€nderna pĂ„ lĂ€raren, som dĂ„ kan fĂ„ en förstĂ„else för hur den kan stĂ€rka undervisningen innan det blir skarpt lĂ€ge.

NÄgot annat som jag har sÄ svÄrt för Àr laptops placerade i vagnar. Jag mÄste alltsÄ i förvÀg veta nÀr mina elever kommer ha ett behov av en dator. Det Àr inte sÄ att jag inte planerar. Men jag planerar inte min undervisning utefter om jag har tillgÄng till datorer eller inte. Jag planerar min undervisning, sen kan det hÀnda att vi behöver datorer. PÄ samma sÀtt kan det mycket vÀl hÀnda att just det behovet uppstÄr dÄ nÄgon annan hade bokat vagnarna. Kombinera gÀrna det med ett totalt mobilförbud. Personligen struntar jag i mobilförbud. (Eller om min rektor lÀser om att jag gör det.) Jag anser att jag kan motivera nÀr och varför mina elever fÄr anvÀnda mobilen. Det rÀcker sÄ. Men mobilen rÀcker inte alltid hela vÀgen tyvÀrr. NÀr vi vÀl beslutar att investera i datorer eller lÀrplattor. Se till att de hamnar ute i verksamheten istÀllet för pÄ vagnar. Det innebÀr alldeles för ofta att vi har en vagn med skrivmaskiner och undervisningen blir understÀlld maskinvaran.

Jag har alltid hÀvdat och hÀvdar fortfarande:
Den digitala utvecklingen i den svenska skolan börjar inte med att vi öser ut digital teknik i skolan. Den börjar med att vi ger lĂ€rarna möjlighet att förstĂ„ hur de kan arbeta med digitala verktyg. Köper vi in klassuppsĂ€ttningar med datorer/lĂ€rplattor utan att lĂ€rarna Ă€r mentalt  och kunskapsmĂ€ssigt redo sĂ„ kommer visserligen vĂ„ra elever att bli lyckliga, men bidrar det egentligen nĂ„got till undervisningen? MĂ„nga gĂ„nger har vi enbart och snarare köpt oss elevernas gunst. För en kortvarig tid.

För att kunna utveckla IKT i den svenska skolan sÄ behöver lÀrarna kunskap samt praktiska modeller och metoder. Den mentala flippen kommer först, sen kan vi börja prata hÄrdvara. Det flippade klassrummet öppnar upp för att vÄga tÀnka om och kan placera den digitala tekniken pÄ en nivÄ dÀr lÀraren befinner sig. Det flippade klassrummet kan ge ett flertal metoder som passar varje lÀrares förhÄllningssÀtt till undervisning. Glöm dÄ att det flippade klassrummet Àr samma sak som att filma genomgÄngar. Det finns sÄ mÄnga fler sÀtt att flippa klassrummet pÄ (och jag Àr i sanning vÀldigt ledsen över att sÄ mÄnga inte har förstÄtt mÄngfaldheten i det flippade klassrummet. (Kanske i synnerhet att journalister ideligen fÄr fel bild. Jag trodde att faktakoll var grundlÀggande inom journalistiken i alla fall.)

Misstag 2 - Man ersĂ€tter lĂ€raren med teknik.
NÀr du arbetar med det flippade klassrummet blir lÀrarens roll Ànnu viktigare . Det formativa arbeta som lÀraren tillsammans med eleverna gör fram till och under lektionstillfÀllet Àr egentligen det riktigt viktiga. Att du har skickat ut en digital flipp Àr inte kÀrnan, Àven om mÄnga har fascineras av att filmgenomgÄngar ges som lÀxa. Nu Àr jag dÀr och trampar igen, men missuppfattningen med filmer gör att mÄnga lÀtt glömmer det formativa arbete som hela tiden mÄste fortgÄ. Jag lÀste i LÀrarnas Nyheter artikeln LÄngt till lÀrare för sprÄkelev om hur man i Pajala har löst lÀrarbristen genom att websÀnda lektioner till elever vars skola inte kan anstÀlla behöriga lÀrare i alla Àmnen. Jag hoppas verkligen inte att nÄgon fÄr för sig att kalla det för flippat klassrum. DÀrför Àr jag inte heller förtjust i att köpa in hela koncept dÀr det hÀvdas att "hela lÀroplanen tÀcks in i vÄra filmer". Det Àr lÀraren som mÄste arbeta formativt med sina elever, e respons och sedan se var lektionen landar innan klassen gÄr vidare. Det kan vi inte gör om vi i förvÀg har bestÀmt vad nÀsta flipp Àr. Det kan vi inte göra ifall vi inte kÀnner vÄrs elever och vilket material och vilken undervisning de behöver. Att flippa klassrummet an lÄta enkelt till en början, men faktum Àr att en aktiv undervisning krÀver mer av lÀraren. Teknik kan aldrig ersÀtta lÀraren. Det kan inte minska behovet av lÀraren. Flippat klassrum Àr ett förhÄllningssÀtt som hjÀlper dig att anvÀnda digital teknik som stöd i din undervisning istÀllet för tvÀrs om och det krÀver i högsta grad en nÀrvarande aktiv lÀrare.


Misstag 3 - Teknik anvĂ€nds som ensamarbete istĂ€llet för kollaborativt arbete. 
Vi Àr tillbaks till skrivmaskinerna. Möjligtvis med ett tillÀgg av att eleverna anvÀnder sÄ mycket tid till att "leta information pÄ Internet". (Finns det fö nÄgot sorgligare Àn att se elever som uppger Google som sin kÀlla. Ja det skulle i sÄna fall vara lÀrare som gör det.)
Ser man pÄ det flippade klassrummet som
lÀxa - se en film
lektion - prata om filmen
sÄ kan vi till och med hÀr riskera att hamna i ensamarbetesfÀllan. Vi har lÀnge sett att ensamarbete och grupparbete kompletterar och stÀrker varandra. Varför skulle det inte gÀlla det digitala arbetet? Jag behöver bara tvÄ ord (som exempel) för att göra mig tydlig hÀr:
Google Drive

Misstag 4 - Fokus pÄ hÄrdvara istÀllet för pÄ mjukvara.
Den hÀr eviga diskussionen mellan Mac eller PC. Oj vad man fÄr pÄ pÀlsen ifall man rÄkar pÄstÄ att det ena Àr bÀttre Àn det andra. För att inte tala om ifall du pÄpekar att det i grunden inte Àr det avgörande. Jag skrev pÄ Facebook för ett tag sen om det hÀr att vi lÀgger alldeles för stort fokus pÄ en diskussion om det ena eller det andra. Och jag vet inte om det finns nÄgot som kan fÄ igÄng folk mer. Om inte annat kÀnner mÄnga att de ÀndÄ mÄste pÄpeka att "visst har du rÀtt, men x Àr faktiskt bÀttre". I det fallet har man missat hela poÀngen med det jag skrivit. TÀnk efter. Har du just nu svÄrt att förtrÀnga bara den tanke du har om att det ena Àr bÀttre Àn det andra? GÄ dÄ vidare och fundera över om just det Àr det mest vÀsentliga. Egentligen. PÄ riktigt. Visst Àr det ganska vÀrdelöst att ha vare sig x eller y ifall vi inte vet vad vi hÄller pÄ med rent pedagogiskt.
Det flippade klassrummet Ă€r oberoende av valet av Mac eller PC. Det gĂ„r att flippa oavsett. För du mĂ„ste inte anvĂ€nda ett visst program eller app. Du anvĂ€nder de redskap som du har tillgĂ„ng till och som du kĂ€nner dig bekvĂ€m med. Om du fastnar i att du mĂ„ste ha det ena eller det andra sĂ„ har du inte gjort dig helt fri. Den mentala flippen Ă€r kanske inte helt fĂ€rdig helt enkelt . Nu lĂ„ter jag riktigt provocerande mot dig som tyckte att du faktiskt kĂ€nde att du var hemma redan. NĂ€stan som en frikyrkopastor, men den som har hört mig prata om det flippade klassrummet tycker nog inte att liknelsen Ă€r helt galen.  

Undervisning med hjÀlp av IKT i skolan fÄr aldrig bli beroende av den hÄrdvara vi har tillgÄng till. Gör en mental flipp och utgÄ frÄn pedagogiken istÀllet. Det flippade klassrummet sÀtter pedagogiken i fokus och sorterar in hÄrd- och mjukvara efter det pedagogiska behovet. Inte tvÀrs om.

Misstag 5 - Tekniken stödjer de som minst behöver stödet.
Det flippade klassrummet hjÀlper dig att hitta de svagaste eleverna. För handen pÄ hjÀrtat - vi ser dom inte alltid annars. Genom att arbeta formativt och aktivt kan lÀraren dessutom fÄ möjlighet att lyfta upp och stÀrka de svaga eleverna. PÄ samma sÀtt kan du som lÀrare hitta och lyfta upp de elever som ligger i framkant och som behöver mer. Du ser det och du hinner det. Förutsatt att du inte ser det flippade klassrummet som en enkel utvÀg för att förenkla din undervisning. Det flippade klassrummet krÀver engagerade lÀrare och ger dig möjligheter att ge en bÀttre och individuell undervisning. Missa inte den chansen.



Och till sist: Sluta aldrig argumentera för mer och bÀttre digitala resurser. Det Àr nÀmligen inte det som det hÀr inlÀgget sÀger, utan det Àr minst lika viktigt som en mental flipp. Det Àr ett parallellt arbete - inte en konkurrenssituation.

Ett tillÀgg, eftersom jag har plats och möjlighet, Àven om det inte har med sakfrÄgan att göra:
Vill applĂ„dera Karin NygĂ„rds suverĂ€na initiativ att lyfta jĂ€mstĂ€lldhetsfrĂ„gan inom skolan nĂ€r det gĂ€ller förelĂ€sningar och paneler. Skolan Ă€r en kvinnodominerad arbetsplats. ÄndĂ„ dominerar mĂ€nnen bland förelĂ€sarna om IKT i skolan. Och det Ă€r inte pga bristande kunskap hos oss kvinnor!  LĂ€s gĂ€rna den hĂ€r artikeln:
Helmanliga paneler - nej tack!
och besök den hÀr sidan:

#TackaNEJ
 eller
#TackaJa / RÀttviseförmedlingen

Bilden: CC (BYUpside down by Brian Smithson