Digital inkludering

Jag vet att det är jul snart. Det är bara det att det är lättare att säga att man ska ta helt ledigt än att faktiskt göra det. Tankarna snurrar vidare oavsett om man tar julledigt eller inte. För mig är det iofs inte något som stör mig, snarare något som ger mig mer. Att ha julledigt innebär att tankarna inte ockuperas av måsten utan bara viljor.

En av skolans viktigaste uppgift: att se varje individ och utgå från varje individs förutsättningar. Just nu läser jag en hel del om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Det som slagit mig som intressant är hur elever med NPF-diagnos bemöts i skolan. Frågan är vilken förmåga och vilja skolan har att möta och ta tillvara den naturliga variationen av olikheter hos eleverna. Det varierar mellan skolor som helhet och även hos enskilda lärare. Ibland verkar det som om skolan totalt misslyckas med att skapa goda lärandemiljöer för de här barnen och ibland är de här eleverna en naturlig del av helheten på ett väldigt positivt sätt. Jag tror att de flesta elever mår bra av en inkluderande undervisning och att de i gruppen får den hjälp som de behöver. Både med hjälp av varje lärare (som bör ha specialpedagogiskt stöd i ryggen) och av digitala verktyg.

Bengt Persson, professor i specialpedagogik, säger i en intervju (se film nedan) att en bra skola ur ett specialpedagogiskt perspektiv "ger även de här eleverna utmaningar och möjligheter att utvecklas utifrån sina förutsättningar". Jag gillar det perspektivet eftersom det ibland känns som att skolan bara vill lyfta elever med svårigheter upp till en viss gräns. All den potential som de besitter kommer inte alltid till sin rätt. Det är intressant att höra om hur det elevernas interaktion i klassrummet är en stor bidragande faktor som avgör ifall en elev får specialundervining eller inte. De klassiska bakgundsfaktorerna är annars begåvningsnivå, kön och socialgruppstillhörighet, men de förklarar endast 20% av de elever som bedöms behöva särskilt stöd, har Bengt kommit fram till i sin forskning.

Alla elever, men kanske i synnerhet elever med svårigheter (av vilket slag det än må vara) behöver få utmaningar men också få se möjligheterna. Jag är säker på att elever som har tillgång till digitala verktyg har en mycket bättre möjlighet att få se vilka möjligheter som finns för just dom. Visst ska det vara så att elever som har ett särskilt behov får digitala möjligheter att arbeta i skolan, men det är ännu bättre om de inte känner sig som det udda inslaget i klassen just pga det. Att vara den ende i en hel klass som får ha med sig dator eller använda en ipad under lektionerna, kan för ett barn kännas exkluderande. Inkludering är inte bara den fysiska placeringen i klassrummet. Då väljer de kanske hellre bort den möjligheten. Det är så, i min erfarenhet, att det som är bra för elever med speciella behov också är bra för absolut flesta andra elever. Så frågan är om det blir ett evigt snuttifierande när vi ger enbart vissa elever digitala verktyg istället för att lära av specialpedagogiken och ge alla elever samma möjlighet. Det ger en mer individualiserad undervisning och visar alla elever fler och större möjligheter. Vi kan också inkludera fler elever istället för att exkludera de som inte klarar av klassrumsklimatets interaktionsregler. Läraren är en väldigt viktig nyckel till hur de digitala verktygen kan användas inkluderande istället för exkluderande.

Bengt föreläser på Mellanstadiekonferensen 2013 och det ska för egen del bli väldigt intressant att få lyssna och sedan tänka mer om hur hans tankar och forskningsresultat kan appliceras på mina egna tankar kring digitalt lärande. En vild gissning är att jag kommer att skriva mer om det här.