Formativt, The big 5 och IUL

Om man diskuterar på twitter så kommer ibland idéer lika fort som en gris blinkar, för att citera Astrid Lindgren. Då gäller det att hålla fast den idéen så att man kan göra något av det. Mindre hållbara idéer försvinner lika fort som de kom eller sipprar iväg efter att jag har hunnit testa dom. Är det däremot en hållbar idé så brukar det inte vara något större problem att få den att slå rot och leva kvar.
En diskussion om vad en läxa är och hur man bäst individualiserar den växte på det viset fram utifrån mitt förra blogginlägg via twitter och ledde så fram till en sån där grisblinkning. En som jag beslöt mig för att hålla fast vid. Jag återkommer till den där blinkningen lite senare i texten. Först lite bakgrundstankar.

Mycket tid har jag på senare tid använt åt att fundera över formativ bedömning. Hur man genom den mentala flippen blir mer medveten om hur vi hjälper eleverna framåt. i kunskapsutvecklingen. Jag kommer att föreläsa om det och hur jag arbetar med det flippade klassrumemt på Mellanstadiekonferensen 2013 i Stockholm och Göteborg (12 och 19 april). Då ska jag också få lyssna på (och efteråt ha en pedagogisk dialog med) Inger Nordheden. Inger har arbetat länge i Botkyrka och skrivit flera böcker om kulturmöten och språkutveckling. Inger har sagt att "Läraryrket är så komplext. Det inrymmer livet." Enkelt, men också vansinnigt klokt om du frågar mig. Det är inte alltid man kan uttrycka det man tänker i enkla uttryck. Den här tanken rymmer mycket. Det innebär att den som äger sitt liv också måste vara medveten om och äga sin kunskap. Jag tycker att det flippade klassrummet ligger bra ihop med det. En flipp bör alltid utgå från var eleven befinner sig. Därför gillar jag inte att göra en massa flippar i förväg. Jag vill utgå från var eleverna befinner sig efter den förra flippen. Efter att ha arbetat med eleverna efter det kan jag avgöra vart vi ska ta vägen nästa gång. Tillsammans med eleverna analyserar jag var vi befinner oss och hur vi går vidare, ett formativt bedömningssätt som leder vidare. Där går min och Ingers föreläsningar hand i hand. I den formativa tanken.

Det sättet som jag arbetar med med IUP:er med mina elever blir också formativt. Vi arbetar så att de efter en flipp eller i samband med andra arbetsområden bestämmer sig för vad de vill träna mer på. De skriver då en IUP som de sedan diskuterar med mig. När vi är överrens om innehållet i deras IUP så skriver vi in det i Unikum. En IUP är kort och väldigt definierad (och det är mest det som eleverna behöver hjälp med, även om de blir allt bättre på det också). Det går inte att skriva "Jag vill bli bättre på matematik!" utan de måste bestämma sig för något mer konkret som tex "Jag vill lära mig 4:ans tabell!" Något som är greppbart och som de själva kan se att de kan klara av att uppnå.
Jag skriver alltid in deras egna ord i Unikum. Dels för att de faktiskt använder väldigt kloka ord själva, men också för att det är lättare för dom att veta vad de ska jobba med när de känner igen sina egna ord. Då kan de också bättre förklara för kamrater och föräldrar vad de ska arbeta med. När de känner att de behärskar det som står i deras IUP går de igenom eller redovisar för mig eller klassen. Vi kan då bocka av uppnått mål och så kan de skriva en ny IUP tifrån var de har landat. Det här arbetssättet har gjort att alla mina elever är väldigt säkra på vilka individualiserade arbetsuppgifter de har.

Nu tillbaka till grisblinkningen.
Tanken som dök upp hos mig var från början och i sig mycket liten och innehöll bara tre bokstäver: IUL. Vad är då en IUL? Enkelt förklarat så är en IUL en Individuell Utvecklings Läxa och den spinner vidare på den formativa tanken. När man tänker på det så är en IUL just det som varje elev borde ha om någon läxa alls. Somliga elever har inte behov av några läxor. De kanske rent utav mår dåligt av läxor och behöver göra sitt skolarbete just i skolan. Andra elever vill ha läxor. Tiden som finns i skolan räcker helt enkelt inte till för allt de vill arbeta med. (Märk väl att jag skriver eleverna vill, inte att föräldrarna vill.)
Jag tror att om vi skapar förutsättningar för våra elever att göra arbetet i skolan så är det flera gånger bättre än att ge hemläxor. På vår skola har vi frivillig läxhjälp två gånger i veckan. Vi pedagoger finns där för att hjälpa eleverna med arbetet. Det är alltså inte en organisation utifrån som hjälper till med läxorna och inte heller fritidspedagogerna.

En IUL gör att varje elev kan få och ska ha en läxa som är anpassad just för hen. Det betyder att många elever inte ska ha några läxor alls. (Skolarbete ska göras i skolan.) Andra elever bör ha en läxa som, precis som en IUP, finns till på just hens nivå och efter hens behov. För att förankra läxan så ska den komma utifrån eleven själv. Precis så som jag arbetar med IUP:er.
Jag gjorde alltså helt enkelt så att jag berättade om min idé för eleverna. De jublade. En elev påpekade att jag borde skriva om det på bloggen. En annan elev ville ge mig Nobelpriset för en sån utmärkt idé. En tredje elev ville ge mig tre Nobelpris.
Vi enades om att vi borde ta avstamp i "den stora femman" som mina elever säger. "Får man gå och titta på väggen?" frågade en elev. Självklart fick man det och genast stod alla elever framför Marie Andersons fina bild av The big 5, som vi har på väggen, och diskuterade förmågor med varandra.
"Vilken tänker du ta?"
"Får man ta flera förmågor?"
"Du kan väl välja det där!"
Medan de stod där diskuterade de också vad de ville arbeta med för att träna på sina utvalde kunskapsförmågor. Jag hade inte utarbetat någon bra form för hur jag skulle veta vad var och en valde att arbeta med, så den här första gången fick det bli ett lösblad som alla skrev upp sig på. (Åh vad jag önskar att jag hade en dator till varje elev. Då hade vi svängt ihop ett googledocs på nolltid!)
Det här är några av de saker som mina elever valde att arbeta med. Det är deras egna ord.

• Laga mat och redovisa för mina småbröder, för de är nog ärligare än mamma och pappa. Jag tänker arbeta med förmågorna att redovisa och samtala.
• Engelska. Jag vill ha ett övningspapper där jag får träna på att svara på frågor och samtala. Jag redovisar genom att göra en smartboardpresentation.
• Baka. Att hantera information genom att läsa recept. Att reflektera över informationen. Jag kommer att prata med mamma och pappa så får dom berätta hur det har gått.
• Arbeta med min pysselblogg. Förmågorna är Vad är viktig information och Presentera.
• Att lära mig USAs stater. Begrepp. Stater är ett begrepp. Leta efter information. Samtala och redovisa för några kompisar.

Hur stolt är man inte sen när man dagen efter allt det här sitter på ett utvecklingssamtal med en elev och föräldern använder IUL i sin vokabulär på ett sätt som gör att man förstår att eleven har kunnat förklara det hemma med både syfte och utförandets idé. När sen eleven drar igång att berätta om vilka förmågor hen hade valt och varför, då ler man ganska brett. Formativt. Härligt. Allt från en liten grisblinkning på twitter.

Jag hoppas att du har möjlighet att komma till Mellanstadiekonferensen 2013. Synligt lärande, inkludering och bedömning för lärande är alla så viktiga delar av undervisningen. Oerhört spännande och intressanta tankar kommer du att kunna lyssna på. Bland annat mina.