Flippat klassrum och de fem misstagen

Idag skrev Edward Jensinger ett mycket bra inlägg om Fem misstag! som skolan upprepar ideligen. (Edward brukar skriva bra inlägg, så det här är absolut inget undantag. Läs gärna igenom allt han har skrivit om du inte har gjort det.)
Eftersom jag har varit inne på de tankar han skriver om redan, på bloggen och i debatten i övrigt, så ar det naturligt att med min RT av hans inlägg lägga till kopplingen till det flippade klassrummet. Där lämnade jag det tillfälligt, även om det i hjärnan lade sig ett litet frö.

Det är ibland en väldigt tur att jag få hjälp att spärra upp ögonen åt det håll dit näsan egentligen redan pekar. Den här gången kom puffen från Anna Kaya. Tack Anna för att det här inlägget inte bara blev liggande i en vrå i hjärnan hos mig.
Här kommer nu inlägget med mina tankar.


Det inlägg som Edward skrivit bygger på en dragning som gjordes av Mark West på den öppna hearing som gjordes i riksdagen i onsdags med medverkan av bland annat flera skolaktörer. Ja, jag erkänner. Jag hade också velat vara på plats för att lyssna. Om du känner samma sak så har du hela dagen inspelad här.
Hittills känns det som om jag har kopierat Edwards inlägg med hjälp av en massa uppradande av fakta. Det ska bli ändring på det nu.

West tar, som sagt var, upp fem punkter - fem misstag - som görs inom skolan när det gäller IKT. (Ger mig själv en varning för upprepning här.) Jag tänker nu ta upp de misstagen ett efter ett och förklara varför jag är övertygad om att det flippade klassrummet är en bra ingångsmodell för att hantera de misstagen.

Misstag 1- Teknik blir ett självändamål och inte ett medel.
Jag brukar ofta påpeka att det flippade klassrummet inte är beroende av ett visst antal datorer eller lärplattor. Det är så många gånger jag har fått höra av lärare att de inte kan flippa klassrummet "för att de inte har de digitala verktyg som krävs". På samma sätt skrev Karin Nygårds i en tweet i onsdags att programmering i skolan inte heller är beroende av ett visst antal datorer. Inte någonstans som jag har läst om det flippade klassrummet (och jag har läst mycket!) står det skrivet att det behövs x antal datorer för att sätta igång. Det handlar istället om vad du väljer att göra med det du har tillgång till.

Jag har aldrig arbetat med en-till-en. Jag skulle absolut inte ha något emot att göra det, men det har inte varit så. Och precis så är det för de allra flesta skolor i Sverige. I debatten tycker jag ofta att det glöms bort. När jag har lyssnat på föreläsare och när jag diskuterar IKT i skolan så verkar det som om de flesta utgår från en en-till-en situation eller tror att vi inte kan göra något vettigt förrän alla elever har varsin lärplatta. Senast i onsdags var jag inblandat i en sån diskussion på den pedagogiska puben i Stockholm. Vi kan inte utgå ifrån att alla måste ha varsin dator innan vi börjar arbeta vettigt med IKT.

Jag kan på sätt och vis förstå att en rektor eller huvudman inte vill spotta ur sig fruktansvärt mycket pengar på en lärarkår som använder datorerna som skrivmaskiner eller låter eleverna ägna lektionerna till att klicka på appar utan syfte eller mål. Det användandet är alldeles galet för vanligt nämligen.
 Jag kan se det absolut misslyckade ibland, när man väljer att investera i dyr teknologi och det faller som en våt trasa eftersom lärare inte vågar, kan eller vill använda digitala verktyg på ett effektivt sätt.
Jag övertygade en gång en rektor på den skola jag arbetade på att inte köpa in två klassuppsättningar med ipads. Varför? För att de lärarna som arbetade i klasserna inte hade tillräcklig kunskap för att det skulle ge något. Jag tyckte inte heller att det var en bra lösning att jag gick in som  lärare någon gång i veckan och lärde eleverna hur de skulle använda sina plattor. Gör man en investering på det sättet måste lärarna ha egna kunskaper som gör undervisningen med hjälp av plattorna bra. Vadå? Avundsjuk? Tro det eller ej, men inte ett dugg. Min devis är att en så massiv satsning måste landa i kunskap hos läraren som ska använda utrustningen. En del vill hävda att vi måste köpa in klassuppsättningar. Hur ska vi annars lära oss? Mitt svar är genom att börja använda de digitala redskap som vi redan har på ett bra sätt. Upp till bevis! Skolan är ingen experimentverkstad där vi ska ösa ut en stor del av budgeten på att under ett år eller två försöka lära oss hur vi ska arbeta med digitala verktyg. Sätt däremot gärna en ipad i händerna på läraren, som då kan få en förståelse för hur den kan stärka undervisningen innan det blir skarpt läge.

Något annat som jag har så svårt för är laptops placerade i vagnar. Jag måste alltså i förväg veta när mina elever kommer ha ett behov av en dator. Det är inte så att jag inte planerar. Men jag planerar inte min undervisning utefter om jag har tillgång till datorer eller inte. Jag planerar min undervisning, sen kan det hända att vi behöver datorer. På samma sätt kan det mycket väl hända att just det behovet uppstår då någon annan hade bokat vagnarna. Kombinera gärna det med ett totalt mobilförbud. Personligen struntar jag i mobilförbud. (Eller om min rektor läser om att jag gör det.) Jag anser att jag kan motivera när och varför mina elever får använda mobilen. Det räcker så. Men mobilen räcker inte alltid hela vägen tyvärr. När vi väl beslutar att investera i datorer eller lärplattor. Se till att de hamnar ute i verksamheten istället för på vagnar. Det innebär alldeles för ofta att vi har en vagn med skrivmaskiner och undervisningen blir underställd maskinvaran.

Jag har alltid hävdat och hävdar fortfarande:
Den digitala utvecklingen i den svenska skolan börjar inte med att vi öser ut digital teknik i skolan. Den börjar med att vi ger lärarna möjlighet att förstå hur de kan arbeta med digitala verktyg. Köper vi in klassuppsättningar med datorer/lärplattor utan att lärarna är mentalt  och kunskapsmässigt redo så kommer visserligen våra elever att bli lyckliga, men bidrar det egentligen något till undervisningen? Många gånger har vi enbart och snarare köpt oss elevernas gunst. För en kortvarig tid.

För att kunna utveckla IKT i den svenska skolan så behöver lärarna kunskap samt praktiska modeller och metoder. Den mentala flippen kommer först, sen kan vi börja prata hårdvara. Det flippade klassrummet öppnar upp för att våga tänka om och kan placera den digitala tekniken på en nivå där läraren befinner sig. Det flippade klassrummet kan ge ett flertal metoder som passar varje lärares förhållningssätt till undervisning. Glöm då att det flippade klassrummet är samma sak som att filma genomgångar. Det finns så många fler sätt att flippa klassrummet på (och jag är i sanning väldigt ledsen över att så många inte har förstått mångfaldheten i det flippade klassrummet. (Kanske i synnerhet att journalister ideligen får fel bild. Jag trodde att faktakoll var grundläggande inom journalistiken i alla fall.)

Misstag 2 - Man ersätter läraren med teknik.
När du arbetar med det flippade klassrummet blir lärarens roll ännu viktigare . Det formativa arbeta som läraren tillsammans med eleverna gör fram till och under lektionstillfället är egentligen det riktigt viktiga. Att du har skickat ut en digital flipp är inte kärnan, även om många har fascineras av att filmgenomgångar ges som läxa. Nu är jag där och trampar igen, men missuppfattningen med filmer gör att många lätt glömmer det formativa arbete som hela tiden måste fortgå. Jag läste i Lärarnas Nyheter artikeln Långt till lärare för språkelev om hur man i Pajala har löst lärarbristen genom att websända lektioner till elever vars skola inte kan anställa behöriga lärare i alla ämnen. Jag hoppas verkligen inte att någon får för sig att kalla det för flippat klassrum. Därför är jag inte heller förtjust i att köpa in hela koncept där det hävdas att "hela läroplanen täcks in i våra filmer". Det är läraren som måste arbeta formativt med sina elever, e respons och sedan se var lektionen landar innan klassen går vidare. Det kan vi inte gör om vi i förväg har bestämt vad nästa flipp är. Det kan vi inte göra ifall vi inte känner vårs elever och vilket material och vilken undervisning de behöver. Att flippa klassrummet an låta enkelt till en början, men faktum är att en aktiv undervisning kräver mer av läraren. Teknik kan aldrig ersätta läraren. Det kan inte minska behovet av läraren. Flippat klassrum är ett förhållningssätt som hjälper dig att använda digital teknik som stöd i din undervisning istället för tvärs om och det kräver i högsta grad en närvarande aktiv lärare.

Misstag 3 - Teknik används som ensamarbete istället för kollaborativt arbete. 

Vi är tillbaks till skrivmaskinerna. Möjligtvis med ett tillägg av att eleverna använder så mycket tid till att "leta information på Internet". (Finns det fö något sorgligare än att se elever som uppger Google som sin källa. Ja det skulle i såna fall vara lärare som gör det.)

Ser man på det flippade klassrummet som
läxa - se en film

lektion - prata om filmen

så kan vi till och med här riskera att hamna i ensamarbetesfällan. Vi har länge sett att ensamarbete och grupparbete kompletterar och stärker varandra. Varför skulle det inte gälla det digitala arbetet? Jag behöver bara två ord (som exempel) för att göra mig tydlig här:
Google Drive

Misstag 4 - Fokus på hårdvara istället för på mjukvara.

Den här eviga diskussionen mellan Mac eller PC. Oj vad man får på pälsen ifall man råkar påstå att det ena är bättre än det andra. För att inte tala om ifall du påpekar att det i grunden inte är det avgörande. Jag skrev på Facebook för ett tag sen om det här att vi lägger alldeles för stort fokus på en diskussion om det ena eller det andra. Och jag vet inte om det finns något som kan få igång folk mer. Om inte annat känner många att de ändå måste påpeka att "visst har du rätt, men x är faktiskt bättre". I det fallet har man missat hela poängen med det jag skrivit. Tänk efter. Har du just nu svårt att förtränga bara den tanke du har om att det ena är bättre än det andra? Gå då vidare och fundera över om just det är det mest väsentliga. Egentligen. På riktigt. Visst är det ganska värdelöst att ha vare sig x eller y ifall vi inte vet vad vi håller på med rent pedagogiskt.
Det flippade klassrummet är oberoende av valet av Mac eller PC. Det går att flippa oavsett. För du måste inte använda ett visst program eller app. Du använder de redskap som du har tillgång till och som du känner dig bekväm med. Om du fastnar i att du måste ha det ena eller det andra så har du inte gjort dig helt fri. Den mentala flippen är kanske inte helt färdig helt enkelt . Nu låter jag riktigt provocerande mot dig som tyckte att du faktiskt kände att du var hemma redan. Nästan som en frikyrkopastor, men den som har hört mig prata om det flippade klassrummet tycker nog inte att liknelsen är helt galen.  

Undervisning med hjälp av IKT i skolan får aldrig bli beroende av den hårdvara vi har tillgång till. Gör en mental flipp och utgå från pedagogiken istället. Det flippade klassrummet sätter pedagogiken i fokus och sorterar in hård- och mjukvara efter det pedagogiska behovet. Inte tvärs om.

Misstag 5 - Tekniken stödjer de som minst behöver stödet.
Det flippade klassrummet hjälper dig att hitta de svagaste eleverna. För handen på hjärtat - vi ser dom inte alltid annars. Genom att arbeta formativt och aktivt kan läraren dessutom få möjlighet att lyfta upp och stärka de svaga eleverna. På samma sätt kan du som lärare hitta och lyfta upp de elever som ligger i framkant och som behöver mer. Du ser det och du hinner det. Förutsatt att du inte ser det flippade klassrummet som en enkel utväg för att förenkla din undervisning. Det flippade klassrummet kräver engagerade lärare och ger dig möjligheter att ge en bättre och individuell undervisning. Missa inte den chansen.



Och till sist: Sluta aldrig argumentera för mer och bättre digitala resurser. Det är nämligen inte det som det här inlägget säger, utan det är minst lika viktigt som en mental flipp. Det är ett parallellt arbete - inte en konkurrenssituation.

Ett tillägg, eftersom jag har plats och möjlighet, även om det inte har med sakfrågan att göra:
Vill applådera Karin Nygårds suveräna initiativ att lyfta jämställdhetsfrågan inom skolan när det gäller föreläsningar och paneler. Skolan är en kvinnodominerad arbetsplats. Ändå dominerar männen bland föreläsarna om IKT i skolan. Och det är inte pga bristande kunskap hos oss kvinnor!  Läs gärna den här artikeln:
Helmanliga paneler - nej tack!
och besök den här sidan:
#TackaNEJ
 eller
#TackaJa / Rättviseförmedlingen

Bilden: CC (BY) Upside down by Brian Smithson