Perspektiv västerut - NKUL ~ Kilskrift

Jag brukar försöka tänka att det är nyttigt att hela tiden flytta gränserna för vad man vet ytterligare. Ibland kan det ske i små steg och ibland i större. Det viktiga är ändå att vi gör det, även om utgångspunkten för oss alla är olika. Inte heller behöver gränserna flyttas varje dag om det inte är vad som fungerar, men fortfarande är utvecklingen framåt viktig. Jag skulle vilja säga att det gäller alla människor. Från det att vi påbörjar våra liv och sen vidare. Kanske ser vi skolan som det naturligaste av de cykler vi ska igenom för att få nya insikter och kunskaper. Därför är det kanske också viktigast för just lärare att vara de som aldrig slutar upp att hämta nya kunskap och omvandla det i sin egen undervisning och i relation till de egna eleverna. Vi kan alla gör a det på olika sätt, men att inte göra det alls är för mig svårt att förstå. Jag hoppas innerligt att jag inte hamnar i den situationen att jag nöjer mig eller att jag konstaterar att "nu vet jag hur jag gör det här". Undervisning är inte en konstant utan en ständig rörelse.

För min egen del befinner jag mig just nu på en plattform som jag tycker behöver få nya trappsteg upp till en ny nivå. Oftast så är min egen utveckling, liksom skolutveckling ständigt närvarande. Tankar och reflektioner är inte något som är frånvarande i särskilt långa perioder. Ibland släpper jag det tankefrö som får gro vidare och ibland stannar det upp. Jag har ändå lärt mig att det som stannar upp inte har tagit onödig tid från mig. Varje del ger något mer även om det inte gror vidare och ibland gror det vidare vid en senare tidpunkt. Precis så är hur jag ser på inlärning. Gigantiska skutt inträffar inte alltid och inte heller alltid när vi förväntar oss det, men viljan att få en allt större värld att relatera till är också det som driver oss framåt. I ett flippat klassrum får både elever och lärare nya perspektiv på både sitt och andras lärande. Ökade faktakunskaper går i ett flippat klassrum parallellt med didaktiska och pedagogiska dito.

När jag landar på en nivå (och landa behöver man göra ibland) så kan jag visserligen reflektera över var jag befinner mig, men eftersom den reflektionen är ständigt pågående så är en stillastående plattform sällan något som jag stannar på länge. Nya projekt sätts igång antingen av mig själv eller pga att något korsar min väg. I nuläget så kan man säga att det finn två saker som jag räknar med ska ge mig dels mer ren praktisk erfarenhet, men också ge mig pusselbitar till mitt personliga lärarpussel.

Det ena är att arrangera #Flippkon14 i Vaxholm helgen 14-15 juni. Det har knappt kommit igång, men det är redan många som har anmält och än fler som tänker göra det. Jag har samtal på gång åt alla möjliga håll för att det ska bli en så bra upplevelse som möjligt för alla inblandade. Jag gillar att hålla i alla dessa trådar för att se det löpa samman alltmer tills jag faktiskt står där och upplever. Det finns mycket jag vill skriva redan nu om #Flippkon14, men som jag behöver vänta med ett litet tag till. Förhoppningsvis faller några fler bitar på plats i veckan och då blir det enklare att utveckla vad jag egentligen pratar om.

Det andra som jag är på gång med är att åka till Norge. Det kan tyckas rätt banalt. Det är inte långt till Norge och jag är inte den enda som redan varit där eller som planerar att åka dit. Det som däremot kan vara lite ovanligt är min anledning att åka dit.
När jag förra året besökte Oslo gjorde jag det för att föreläsa och hålla i en workshop för Hundsund Ungdomsskole. Det var ett av de mest kreativa gäng lärare jag har träffat. De kom igång med både idéer och rent praktiskt arbete oerhört fort. Det var här jag första gången hörde talas om NKUL. Jag tänkte då, precis som alla andra som jag nämnt NKUL för efter det: Vad för något? Vad är det?
Tur är det väl att mina värdar inte bara nämnde den nya bokstavskombinationen utan också förklarade vad det handlade om. NKUL är en förkortning för
Nasjonal Konferanse om bruk av IKT i Utdanning og Læring.
För den som även vill ha det översatt i något mer så innebär det att NKUL är Norges största skolmässa för IKT som varje år sker i Trondheim vid NTNU (Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Universitet). Det tändes en gnista i mig. Dit ville jag åka. Olyckligtvis så sammanföll det med en annan mässa, men så var det tanken med att utmana. Jag ville se och höra nytt och träffa andra människor än de jag brukar. Det är absolut inte något fel på de jag diskuterar och agerar med i vanliga fall, snarare tvärsom. Jag har haft turen att träffa, lyssna på föreläsare och diskutera med kollegor över hela Sverige som alla har ett engagerande driv och kunskap om skolutveckling. Det är inte så att jag vill lämna allt det, men ibland känns det som att det behövs en liten högre snöhög behövs för att hoppet ska kännas lite mer intensivt när man landar i det som är mer bekant.

Så...
Flygbiljett är köpt och anmälan är inskickad till både mässan och Teachmeet. Det är en mässa med ett otroligt engagemang och ett väldigt personligt betraktelsesätt och jag känner mig redan välkommen tack vare de kontakter jag har haft över kölen. Mitt schema för tre hela dagar är fullt med intressanta föreläsningar, workshops och sammankomster. Mycket handlar om flippat, men det finns även seminarier som handlar om lärarutbildning och övergripande IKT-strategier. Det kommer att bli ett flertal roliga möten med flera personer som jag redan har kontakt med och förhoppningsvis även flera nya. Jag är säker på att det här inte bara öppnar ett nytt fönster som berikar mig personligen utan också ger mig idéer till #Flippkon14 på flera plan.
Nu återstår det bara två saker.
Det första är att ordna en tröja med mitt twitternamn på. En svensk flagga känns för utmanande och att ha en vanlig tröja känns som en outnyttjad möjlighet.
Det andra är att hitta på något genialiskt sätt att flippa det hela på till mina elever. Idéena samlar sig redan.
Utan tvekan så kommer NKUL inte att ge något, utan snarare ganska mycket.