Jag började att svara på frågan, men som så ofta märkte jag att svaret tog så mycket plats att det var värt ett blogginlägg. Alltså...
Jag tror att du kan få olika svar beroende på om du pratar med en klass- eller ämneslärare. Det är för mig som klasslärare inte möjligt att flippa all min undervisning. Om du har 11 ämnen att undervisa i och förhålla dig till i läroplanen är det något helt annat än om du har ett eller två ämnen att flippa. Det går helt enkelt inte att flippa all undervisning när du har så många ämnen. Det kan se "spektakulärt" ut att flippa all sin undervisning, men det är minst lika "spektakulärt" att flippa när du undervisar som klasslärare, även om det inte ser ut så utifrån. Jag önskar att de flippande lärarna i åk 1-5/6 fick synas mer i media.
Effektiv undervisning blir det eftersom jag har bättre möjligheter att arbeta formativt, vilket också kräver en del av dig som lärare. Det går inte att tro att det blir effektivare undervisning av att ge en film i läxa (klassiskt) och sen inte göra något vettigt av det. Dels att arbeta med det formativa med eleverna innan den lektion som du ska "hämta upp" flippen på och dels att verkligen öra något som ger något utöver det vanliga på själva lektionen. Det är lätt hänt att man inte plockar upp det fördelar som det ger att skicka hem en flipp. Ett flippat klassrum kräver mer av läraren i form av flexibilitet och närvaro.
Genom att arbeta så här och hela tiden kommunicera med eleverna gör att jag bättre vet var varje elev befinner sig och vart hen ska vidare kunskapsmässigt.
Jag tror inte heller att man ska tappa de traditionella undervisningsmetoderna. Barn behöver fortfarande uppleva kunskap p massor av olika sätt. Det är trots allt en annan känsla i att gå ut i naturen och ställa sig i en myrstack än att se myror på film. När man ska flippa är upp till varje lärare. Vilket moment och när man ska göra det avgörs av i vilken organisation du arbetar, vilken ingång du har som lärare till undervisning och teknik samt att det är beroende av vilka elever du har. Där handlar det också mycket om ett samspel. Vill du verkligen arbeta med det flippade klassrummet så kommer du att få med dig dina elever bättre än om du känner lite halvhjärtat för det.
Hur man tar reda på att det är effektiv undervisning? Trots allt är både de summativa bedömningarna i form av prov och betyg subjektiva i sin form. Kan det då vara möjligt att utvärdera ifall eleverna har en ökad kunskapsinhämtning med hjälp av de här metoderna? För mig känns det tveksamt. Att läraren är medveten om sin egen undervisning är en nyckelfråga för att eleverna ska få bästa möjliga förutsättningar för kunskapsinhämtning. Så för mig som flippar klassrummet så är det som avgör ifall det är en effektiv undervisningsstrategi eller inte att lägga märka vad som händer underlektionerna. Jag känner att vi hinner gå djupare in i ett ämne, eleverna hinner - och vågar - ställa alla de frågor som de inte gjort innan och jag ser ett helt annat engagemang hos eleverna. Ett intresse i sin egen kunskapsinhämtning helt enkelt. Det kan hända att de smittas av min entusiasm, för jag är ännu mer närvarande och engagerad under lektionerna nu, eller om det är modellen i sig kan jag inte uttala mig om med tvärsäkerhet egentligen. Men spelar det någon roll var intresset och energin kommer från i grunden. Om undervisningsmodellen ger mig som lärare tillräckligt mycket för att kunna entusiasmera mina elever så gynnar det eleverna. Om det är modellen är nyckeln så är det också bra. Men kombinationen av de bägge måste förmodligen till för att det verkligen ska ge något. Jag är övertygad om att det gäller all sorts undervisning. Det flippade klassrummet ger en möjlighet att få in de digitala verktygen i undervisningen på ett naturligt sätt och det kan framför allt hjälpa de lärare som kanske känner sig osäkra på hur de ska få ihop det hela. En modell att hålla sig till gör det enklare.
Jag läser oerhört mycket om det flippade klassrummet. Forskning, bloggar, texter, artiklar etc. Dels det som skrivs på svenska, men kanske framför allt det som skrivs i andra länder. Mycket från USA, men även andra länder. Jag diskuterar också det flippade klassrummet med lärare från USA, Finland, Danmark, Norge, Spanien och Tyskland. Det jag upplever är att mina upplevelser av det flippade klassrummet går igen. Om det nu går igen i olika länder och undervisningskulturer, så kan det vi tillsammans har upptäckt ger något positivt i undervisningen inte vara fel. Vi är dom som står på golvet och möter eleverna varje dag. Vi är sällan fler än en undervisande lärare i klassrummet. Därför behöver vi också ta ansvar för och våga utvärdera vår egen undervisning. Gärna i samarbete med andra lärare, men för att kunna göra det behöver vi se oss själva först.
Oavsett vilket modell du väljer att undervisa efter så är läraren alltid det (den) som är viktigast för eleverna.
0 kommentarer :
Skicka en kommentar