Diskutera reformen istället för förstelärarna

Jag vill börja med att göra klart att det här inlägget inte är ute efter att kritisera enskilda personer eller inlägg. Det är däremot klart att artikeln i Pedagogiska Magasinet dragit igång ännu en omgång med diskussion om förstelärartjänsterna- Har du inte läst den så heter den Jante frodas i lärarrummet.
Jag ser hur twitter och bloggar fullkomligt exploderar i ännu en omgång av skyttegravskrig. För det är just vad det blir. Debatten lyfter aldrig.

Jag tycker att man ska kunna säga att man gör ett bra jobb och förtjänar de belöningar som kommer i ens väg. Oavsett om det är i form av pengar, uppdrag eller positiv feedback. Kriget som just nu pågår i de sociala medierna om förstelärartjänsterna handlar inte om tjänsternas utformning, inte om hur uttagningskriterierna har sett ut eller vilket ansvar de som sjösatte reformen har. Just nu känns det mer som om det uppifrån har kastats ner ett litet köttstycke till oss lärare. Sen nedlåter vi lärare oss till att slåss om det så att politiker och tjänstemän inte behöver ta ansvar för vare sig dåligt fungerande förstelärartjänsterreform eller uteblivna löneökningar för lärarna i allmänhet. Det jag ser är nämligen böljande vågor av ifall vi ska kunna stå för att alla lärare gör ett bra jobb eller inte. Om vi ska kunna premiera vissa lärare eller inte. Om det innebär att ifall vi premierar vissa, är då andra sämre. Det finns nog ingen yrkesgrupp där alla är klockrena till 100 %, men är det verkligen det diskussionen ska handla om?

Avundsjuka. Jag har lite svårt för det ordet över huvud taget. Det känns som om det är ett ord som vi använder så fort vi inte kan förklara det på något annat sätt. Nära på som om ett sätt att höja oss själva lite. För mig är det ett ord som tonårstjejer använder när de beter sig riktigt odrygt mot varandra och sen ska rättfärdiga sitt eget elaka handlande. Avundsjuka tas till när vi inte har andra ord. "Oroa dig inte för att de retar dig, de är bara avundsjuka." och sen vill vi få barnet att känna sig bättre. Jag använder aldrig ordet avundsjuk på det viset eftersom jag tror på andra bakomliggande orsaker. Även om jag inte alltid kan förklara det så förklarar jag inte situationen bättre genom att konstatera att alla som invänder mot förstelärartjänster är avundsjuka. Nu säger jag inte att de som använder ordet "avundsjuk" i debatten är elaka människor. Jag säger bara att jag tycker att det är fel ord att använda, för det sänder fel signaler. Glöm dessutom inte att det är skillnad på att kritisera förstelärartjänster och försteläraren.

Jag önskar vi kunde lyfta blicken. Kom ihåg att alla debatterar från sin egen ringhörna. Faktum är att förstelärarreformen har fungerat väldigt bra på somliga ställen. Faktum är att de inte alls har gjort det på andra. Så om man sitter i en ringhörna där ansökningsförfarandet var ett skämt, där förstelärarna inte får den tid de behöver, där möjligheten som reformen ger i form av skolutveckling inte tas till vara, där uttagningen sköttes av nepotism eller okunskap, där förstelärarens intresse för tjänsten enbart var pengar och därför inte rör ett finger fastän möjligheterna finns - är då verkligen kritiken byggd på avundsjuka? Jag skulle snarare vilja använda ordet frustration.
Det finns skolor (precis som det påpekades i ovan nämnda artikel) där det bara var en enda som sökte. Det finns skolor där i stort sett alla är värda en förstelärartjänst, men bara en kunde bli det. (Vi hoppas på fler nu, eller hur?) Är det verkligen meningen att vi ska utse förstelärare oavsett personens kompetens? Det här är inte riktat mot exemplet i artikeln, eftersom jag inte vet vem det rör sig om överhuvud taget, men måste en förstelärare utses, även om den enda som söker inte är en bra kandidat för tjänsten? Vad gör vi med de skolor som har en stor mängd suveräna lärare, måste de andra som minst lika mycket är värda tjänsten flytta då för att få sitt minst lika mycket förtjänta lönelyft?

Handlar det här om pengar? På sätt och vis. Jag ser det som ett sätt att slippa höja alla lärares löner. Vi kan nämligen göra karriär nu. Visserligen på väldigt olika villkor om vi ser det över hela landet, eftersom olika huvudmän tolkar reformen olika. Det innebär att uttagningsförfarandet har skiftat, det innebär att kraven på förstelärarna variera enormt och att tiden som avsätts till förstelärarna är väsensskild. En liten skola, eller en skola som går back har inte samma möjligheter att avsätta tid för förstelärarna. Vem tar ansvaret för det?
Självklart finns det de som sökt tjänsten enbart för 5000 kronor mer i fickan. Lika självklart finns det då de som blir avundsjuka eftersom det vore en rättmätig ökning för samtliga lärare som grund. Om du då bär på den avundsjukan så se till att rikta den åt rätt håll. Det är inte den enskilde förstelärarens fel. Kanske är det snarare så att reformen som sådan är en chimär och borde ha styrts upp annorlunda.

Låt inte debatten traska runt kring eventuell avundsjuka eller ifall vi inte får kasta ut Jante eller inte. Självklart ska läraryrket lyftas! Jag ser bara inte hur vi gör det genom att diskutera "avundsjuka" eller vem som är en bra lärare (i anknytning till begreppet förstelärare). Det är nämligen en nivå som politikerna trivs alldeles för bra med. Vi slåss om (vad som i den här diskussionen blir) smulor istället för att rikta strålkastarljuset på det som är intressant och viktigt. När du diskuterar så tänk också på att vi alla ser det från olika håll. Själv har jag sett reformen fungera både bra och dåligt. Håll i minnet att den du diskuterar med kanske har en annan erfarenhet än vad du har.
För mig är förstelärarreformen en möjlighet till lokal skolutveckling. Hur det tas till vara eller inte - det är vad vi ska diskutera!

Läs gärna mitt tidigare inlägg om förstelärare:
Spridda tankar om förstelärare
koppla sen ihop det med min artikel om politiker i skoldebatten:
Skolan i landet Sandlådan

Nu tänker jag gå upp till Kristianstens festning och få en fantastisk vy över Trondheim.