11 januari 2013

Unika olika elever

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om Digital inkludering där jag diskuterade lite om mina IKT-pedagogiska tankar utifrån Bengt Perssons (professor i specialpedagogik) forskning. Hur vi tänker kring undervisning och kunskapsinlärning för elever med särskilda behov är något jag har fortsatt att fundera på en hel del sen dess. Har du inte läst Bengt Perssons bok Elevers olikheter: och specialpedagogisk kunskap. Har du inte fått ta del av hans föreläsningar, så se till att du får det. (Ett bra tillfälle är Mellanstadiekonferensen 2013.) Jag kan nästan garantera att dina tankar kommer att snurra igång lika mycket som mina här nedan.

Så vad har jag funderat på?
Jag tycker att diskussionen om hur IKT-pedagogik kan förbättra lärande och undervisning för elever med särskilda behov är intressant och viktig. Väldigt mycket av den undervisning som är bra för de här eleverna är bra även för de flesta andra elever och det gäller absolut när vi tänker IKT-pedagogiskt. Elever med särskilda behov i undervisningssituationen har (på ett eller annat sätt) svårt att kunna anpassa sig till skolans vardag. Fastän skolan borde vara mån om att ge varje individ möjligheter och arbeta med varje elevers förutsättningar för bästa möjliga inlärning, så får de här eleverna allt för ofta kämpa med en alldeles för oflexibel skolstruktur.

Jag läser Bengt Perssons bok och slås av enkelheten och självklarheten i det inneboende budskapet om att det inte finns några "normala" barn. Alla barn är unika och olika. Vi vet att det är så och ändå är det så många elever som blir exkluderade från undervisningen i skolan eftersom vi ser det som ett problem och därför har fel utgångspunkt. Alla barn har rätt till en individualiserad undervisning. Vi borde bli bättre på att se och bejaka olikheterna. Vi bör utgå från tanken att olikheter är det normala och något positivt, istället för att se olikheter som problem som måste lösas. Om vi väljer att se på elever som problem så har vi egentligen en ganska negativ syn på elever överhuvudtaget. Det blir som att säga att "Vore det inte för alla elever så skulle min undervisning vara lyckad!"

Mina egna funderingar kring barn som får etiketten elever med särskilda behov har, efter att ha läst Bengt Perssons bok, blivit klarare och jag skulle vilja uppmana alla lärare att verkligen se det positiva i och utgå från olikheterna istället för att sortera in alla elever i någon sorts normalitetsmall där inga barn egentligen passar in. Vi vill bara att de ska göra det. Se olikheterna som tillgångar som stärker alla elever och deras kunskapsinlärning. Genom att se det positiva och individuella hos alla kan vi uppmärksamma varje elev på just deras villkor.
När du arbetar med ett omvänt perspektiv, där elever med särskilda behov är grunden för hur du tänker i din undervisning, är IKT-pedagogiken inte bara något som läroplanen förespråkar. Det är också avgörande för att kunna inkludera alla elever och ge dem de bästa möjligheterna till kunskapsinlärning. Här behövs fortutbildning och stöd för dig som lärare inom IKT-pedagogik. Digital teknik och IKT-pedagogik kan motivera och utmana eleverna oavsett vilka unika möjligheter de har. På samma sätt blir lärarens möjligheter att se och möta alla elever bättre med specialpedagogisk fortbildning.

Fortbildning är viktig och jag tror också att det är viktigt att varje lärare ingår i ett fungerande nätverk där olika professioner stöttar och kompletterar varandra. På varje skola arbetar vi förmodligen i ett lärarlag. Idag säger vi kanske inte uttryckligen att läraryrket är ett ensamjobb, men trots lärarlag och tanken kring hur det optimalt ska fungera, så kan lärarjobbet ändå vara just det. Beroende på lärarlagets faktiska "funktionsduglighet" så varierar graden av ensamt arbete för dig som lärare. Det är ändå lärarlaget som är tänkt att stötta dig när du möter dina unika elever i vardagen. Det är lärarlaget som behöver arbeta med en gemensam pedagogisk grund i alla elevers unika möjligheter.
En lärare blir aldrig färdiglärd, trots examen och lärarlegitimation. Jag tycker att det är en stor del av glädjen i yrket. Att ha ett yrke där man ständigt behöver utveckla sina kunskaper kring elever och lärande är en förmån. Även om det lärarlag där jag arbetar idag fungerar bra, så känner jag ändå att dess form är begränsade. Min absolut bästa fortbildning får jag på något sätt via sociala medier. Twitter och Facebookgrupper är oumbärliga delar av mitt lärarliv. Jag har dessutom tack vare sociala medier träffat på så många otroligt kompetenta personer som är verksamma på olika sätt inom skolan. Det har lett till massor av givande möten dels som deltagare på olika arrangemang och dels när jag själv har föreläst.

Jag håller med Bengt Persson om att allas unika olikheter ska vara vår utgångspunkt i undervisningen. Med hjälp av IKT- och specialpedagogik i kombination tror jag att vi också har bättre möjligheter att lyckas med det. Det är inte meningen att alla ska bli specialpedagoger med högskolepoäng. Våra specialister inom specialpedagogik behöver vi fortfarande. Men för att kunna föra en bra diskussion i våra arbetslag och dessutom ge våra elever de bästa möjligheterna till kunskapsinlärning behöver vi kompetensutveckling. Genom det utvidgade kollegiet och sociala medier kan vi lättare ta del av och hitta den kompetensutveckling som vi behöver. Så fortsätt ta del av pedagogiska bloggar, hemsidor och sociala forum. Du kommer fortsätta att få och hitta fortbildningsmöjligheter som inte på samma sätt dyker upp annars. Det är en stor gåva som du kan ge till alla dina unika olika elever.



0 kommentarer :

Skicka en kommentar