Något att se fram emot

Jag har haft ett litet uppehåll i bloggskrivandet. Längre än vad jag brukar ha. Jag skyller villigt på det intensiva arbete som så många av oss genomgår i maj. Det här med att sätta omdömen och betyg är trots allt inte det enklaste. Det är ett oerhört ansvar som vilar i våra händer och självklart vill vi alla få ner de bästa omdömen som vi kan. För säga vad man vill om skriftliga omdömen (som det trots allt handlar om för mina elever) så är det inte lätt att i skriftlig form formulera sig så tydligt som möjligt. Och samtidigt som jag försöker formulera mina omdömen så tydligt som möjligt i matriser och inför/på utvecklingssamtal så ligger jag i ofas med det dagliga arbetet med eleverna som ändå är basen i mitt arbete.
För där jag någonstans försöker runda av året både för att avsluta olika arbetsområden med eleverna och för att vi tillsammans ska kunna göra något sorts bokslut över året så blickar vi också framåt. Vad ska vi arbeta vidare med, vad vill vi uppnå nästa år och hur ska vi på bästa sätt se till att nästa år blir ännu, bättre, mer, roligare och med större kunskapsmässig bärkraft. Det är mitt ständiga mål att utvärdera och se om jag kan förbättra något, utveckla något eller hitta nya tankesätt eller arbetsmetoder som kan ge ett mervärde för mina elever. Numer går de här tankarna runt enbart i mitt eget huvud utan jag gör det framförallt tillsammans med mina elever. Det är fördelen med att fortsätta arbeta med en grupp elever, att få sträva vidare och hitta nya vägar tillsammans. På redan upptrampade stigar eller på vägar som vi skapar själva.

Nästa år ser ut att bli intressant på flera sätt. Jag vet vad jag ska göra i sommar. Min hjärna kommer inte att slå av helt över sommaren. En del kan tycka att det är heltokigt att arbeta när man är ledig. Själv har jag hittat ett sätt att vila i att fortbilda mig själv, fundera och reflektera i gammalt och nytt samt att låta hjärnan ta nya tankesprång utan att de vardagliga rutinerna bromsar ner. Missförstå mig rätt - att undervisa och arbeta tillsammans med elever är härligt och fullkomligt störtkul, men jag behöver perioder då jag får en paus så att hjärnan kan tänka lite friare för att jag inte ska stagnera.

Så jag planerar redan vilka böcker jag vill läsa i hängmattan. Jag skapar nya blogginlägg i huvudet och funderar över både tokiga och mindre galna idéer att genomför i höst. Andra saker är mer konkreta, som att boka in de tillfällen då jag ska få träffa pedagoger över hela Sverige för att berätta om hur jag arbetar och visa på olika möjligheter att arbeta med IKT-pedagogik eller The Big 5. Det blir en del datum som jag kommer att vara på resande fot, vilket känns väldigt roligt.

Sen har vi det där speciella Det där som dyker upp när man minst anar det. Som man har önskat och tänkt att det händer väl någon gång, men man vet inte riktigt när eller hur. Det är ibland svårt att hålla inne med något som man så gärna vill berätta och nu har jag haft något sådant att bära på angående hösten ett litet tag. För mig är det här stort. Det blir nästan löjligt på så vis att jag blir lite som ett barn inför julafton. Jag vet vad presenten innehåller, men får inte öppna den riktigt än. Men nu när jag skriver det här så har jag fått klartecken att berätta det som för varje flippare bör vara en stor händelse i Sverige. Så utan att svamla runt så mycket mer än vad jag redan har gjort:

Boka den 8 oktober!

För det datumet får vi besök här i Sverige av Jonathan Bergmann. Exakt plats är osäkert än, men det kommer att bli i Stockholm. Och om du är det minsta intresserad av det flippade klassrummet så är det verkligen något att se fram emot. Anmälan till konferensen kan du göra på InfoMentors sida.

Och ovanpå det får ni nu här också en liten film där Bergmann själv berättar om just det här. Håll till godo!