28 september 2014

En jobbansökan

En vÀn pÄ Twitter skrev igÄr

"Ibland undrar jag om vi vÄrdar vÄra eldsjÀlarsom t.ex. @braneback sÄ att
de orkar och deras exempel sprider sig"

Det var smickrande pÄ nÄgot sÀtt. Samtidigt sÄ undrar jag ibland just det. Hur lÀnge orkar man? Inte för att energin tar slut, utan för att det kÀnns som att jag inte har de möjligheter att pÄverka sÄ som jag skulle vilja göra.

Jag kan otroligt mycket om digitalt lÀrande och flippat klassrum i synnerhet. Expert Àr ett ord som jag har vant mig vid. Jag Àr glad över att fÄ bidra med mitt, jag har fÄtt mÄnga möjligheter till det ocksÄ. Samtidigt kan jag inte lÄta bli att fundera över hur lÄst jag Àr i min yrkesroll. Jag kan uppleva att det i sig blir en konflikt rakt emot allt det som jag kan och vill. Att utgöra nÄgot sorts inflytande högre upp verkar omöjligt om du inte har tagit rektorsvÀgen eller Àr /har varit gymnasielÀrare. Ibland verkar det tom bÀttre att inte ha varit lÀrare alls. Jo i sanningens namn sÄ verkar en termin eller tvÄ för ett antal Är sen vara fullt tillrÀckligt för att veta precis hur lÀrare har det.

Jag ger gĂ€rna. Jag önskar ibland att det kunde ge en högre utvĂ€xling. Är det "trögheten i systemet" eller Ă€r det jag som Ă€r jag? Allt som oftast lĂ€ser man om hur mĂ„nga lĂ€rare som lĂ€mnar yrket. Senast i samband med att Skolverket slĂ€ppte statistik över hur mĂ„nga lĂ€rare som undervisar i olika Ă€mnen trots att de Ă€r obehöriga. MĂ„nga förfasades över de höga siffrorna. ÄndĂ„ var det inte sĂ„ lĂ€nge sen som nĂ€stan alla jag mötte ville pĂ„peka att den bĂ€sta lĂ€rarens de hade haft var en person som minsann var outbildad. Den Ă„sikten hörs inte lika ofta, men den dyker upp ibland fortfarande.

I somras fick jag höra frÄn en politiker som ansÄg sig vara expert pÄ just skolpolitik att lÀrare var lata, outbildade, dÄliga pÄ att undervisa, krÀvande... Ja jag vet inte allt. Det sagt efter den gedigna erfarenheten av att ha arbetat pÄ en gymnasieskola i ett Är. Erfarenheten gav att alla lÀrare var sÄdana. Och varför inte. Det stÄr i tidningarna.
Är det sĂ„ konstigt att sĂ„ mĂ„nga lĂ€rare redan har lĂ€mnat och andra vill lĂ€mna yrket?

En dag för vÀldigt mÄnga Är sen ringde telefonen hemma hos min morfar. Han blev ombedd att ta en ministerpost i regeringen. Han tackade ja. Mycket av det han gjorde förblev obemÀrkt. Medierna blÄste hellre upp det som de ansÄg var fel. Mycket av det han gjorde var vÀldigt bra och hade förmodligen inte blivit genomfört ifall de hade satt en tvÀttÀkta yrkespolitiker pÄ samma post.
SÄ nu nÀr du, Stefan Löfven, sitter och funderar som vÀrst, sÄ vill jag be dig om att vara lika modig som en statsminister var för sÄ lÀnge sedan. Lyft luren och ring nÄgon som faktiskt kan nÄgot om skolan. Skulle du ha svÄrt att vÀlja sÄ tÀnker jag inte hÀnvisa till min Àrftliga fallenhet eller diskutera eventuell politisk tillhörighet (den hÄller jag för mig sjÀlv), men be gÀrna mig i alla fall.

21 september 2014

Skolan och hemmet - en motsÀttning?

Jag lÀser Frida Boisens krönika i Expressen med titeln "Ta tillbaka makten i hemmen". Jag hamnar Äter igen i en virvelvind av Äsikter pÄ sociala medier om vad som stÄr dÀr. I mina ögon Àr det som stÄr dÀr egentligen en uppmaning till förÀldrar sÄ att vi kan arbeta pÄ parallella spÄr. Det Àr egentligen inget nytt. Det Àr inte ens sÀrskilt mÀrkligt.

Jag ser i min roll som lÀrare nödvÀndigheten i att stötta barnet. I skolan först och frÀmst, men Àven i den situation som hen befinner sig i hemma. I vÀrsta och yttersta fall kan det leda till att jag som lÀrare gör e orosanmÀlan. Det Àr alltid med barnets bÀsta i tanken. Förhoppningsvis gÄr det sÀllan sÄ lÄngt. Att söta barnet i hemmiljön som lÀrare kan innebÀra att det finns en extra kram nÀr hamstern har dött, om storebror Ät upp sista filen eller om mamma och pappa brÄkar. Det kan vara sÄ enkelt och det kan vara sÄ svÄrt. För utan att barnet kan finna den tryggheten i skolan sÄ kommer kunskapsresultaten pÄ skam.
Trygghet först. Kunskap sen.

PÄ samma sÀtt hoppas jag att förÀldrarna stöttar skolan och mig som lÀrare. Det Àr det jag upplever att Boisen skriver om. För mig Àr inte ordet curling ett positivt begrepp. För mig Àr curlande omtanke som gÄtt för lÄngt. En omtanke som bÀddar för att barnet aldrig ska behöva uppleva trÄkigheter i sitt liv En omtanke som gör att barnet inte stÄr med nödvÀndiga verktyg den dag de behöver det. Om vi befinner oss i skolan ska vi sjÀlvklart se varje individ och hitta vÀgar för var och en för pÄ bÀsta sÀtt nÄ alla kunskapskrav. Samtidigt sker det i en gemenskap, vilket innebÀr att alla inte kan göra precis som de vill. Det Àr en del av att lÀra sig att hantera det liv som vi lever som individer i ett samhÀlle. Att lÄta det individualistiska skapa ickefrÄgor som "varför skola" blir för mig ointressant. Se pÄ vardagen som barnen befinner sig i. I litet och i smÄtt. Arbeta dÀrefter.

Men vad vet jag. Tre barn har jag. Jag upplever att de klarar sig bra och i just stort och i smÄtt samt har respekt för skolan och sina lÀrare Àven om det hÀnder att de ibland inte hÄller med om vad som sker. De verkar vara fungerande tonÄringar fastÀn de inte alltid har fÄtt som de velat, fastÀn min första frÄga nÀr de har berÀttat om nÄgon orÀttvisa i skolan alltid har varit "Vad hÀnde precis innan?" eller "Tror du inte att fröken tÀnkte sÄ hÀr?"
Men vad vet jag. Mina Är som lÀrare kÀnns som om de har gett mig tillrÀckligt pÄ fötterna för att sÀga att ett bra samarbete med hemmet Àr bÄde A och O nÀr vi vill att vÄra elever ska lyckas i skolan. SjÀlvklart blir det arbetet enklare ifall jag kan hitta en dialog dÀr förÀldrarna och jag Àr pÄ samma sida. Om jag vet att de inte skjuter mig i sank hemma. Det Àr inte mÀrkligt att det blir svÄrare att arbeta mot kunskapsmÄl om ett samarbete inte fungerar. Min devis Àr att uppmana till frÄgor och samtal och min förhoppning Àr, precis sÄ som Boisen skriver, att förÀldrarna stöttar skolan och lÀrarna. Inte till rent dumhet. Det Àr det ingen som begÀr, men som en grundlÀggande förutsÀttning. Inte heller ska barn lyda lÀraren till ren dumhet, men en fungerande grupp bygger ocksÄ pÄ respekt Ät bÄda hÄllen. För att barn ska kunna bygga upp den respekten krÀvs att de vuxna, bÄde i skolan och hemma vÄgar sÀtta grÀnser nÀr det behövs.

Det Àr pÄ sin plats att referera till "det gamla talesÀttet"

Om ni lovar att inte tro pÄ hÀlften av vad era barn sÀger utan att kontrollera med mig först, sÄ ska jag lova att inte tro pÄ vad hÀlften av vad era barn berÀttar för mig om er.
Vi kan lÀsa Boisens krönika och leta efter fel, eller ocksÄ sÄ kan vi ta tankarna med oss och fundera över ifall ett samarbete mellan skola och hem inte Àr det viktigaste och att det ÀndÄ Àr det som hon försöker fÄ fram.
Stötta dina elevers förÀldrar. Stötta ditt barns lÀrare.

LĂ€rare vill inte sina elever ont.
FörÀldrar vill inte sina barn ont.
Det Àr vÀl sjÀlvklart att vi arbetar pÄ bÄde ett gemensamt likvÀl som parallella spÄr för barnens bÀsta. Varför finns det ens en schism dÀr emellan?

18 september 2014

Har vi grÄtit fÀrdigt nu?

Även om jag inte ser nĂ„gra SD-partiska inlĂ€gg i mitt direkta sociala flöde (tack för det) sĂ„ spretar de politiska inlĂ€ggen Ă„t alla möjliga hĂ„ll. En del Ă€r lyckliga och en del Ă€r förtvivlade. Somliga har gett upp hoppet om demokratin och andra vill stĂ€lla allt och alla mot vĂ€ggen och ifrĂ„gasĂ€tter den demokratiska rĂ€tten att inte behöva avslöja vad man röstade pĂ„. (Det senare kan jag inte förstĂ„ mig pĂ„ eftersom det Ă€r en grundlĂ€ggande princip i ett demokratiskt land.) Det kanske Ă€r tur att ni inte lĂ€ser varandras texter. Eller gör ni det? HĂ„ller man sig till samma jubel- eller klagosĂ„ng och blundar benhĂ„rt för allt det andra?

Jag sticker inte under stol med att jag inte beklagar nÀr vi nu med största sannolikhet byter utbildningsminister. (SÄ lÀnge inte Björklund vÀljer att avgÄ som partiledare sÄ kvarstÄr min osÀkerhet ett tag till.) Jag vet inte om jag föredrar rött eller blÄtt. Just nu kÀnns varken det ena eller det andra alternativet som ett vettigt alternativ. I synnerhet nÀr vi pratar om skolpolitik.

Kan vi vara överens om att vi alla hade önskat en stark majoritetsregering före den hÀr mÀrkliga situationen. Men kan vi kanske ocksÄ komma överens om att trots den önskan sÄ Àr det nu som det Àr. Du kommer inte undan det i nulÀget. Eventuellt blir det ett nyval, men dÀr finns inte heller nÄgon garanti för att procenten fördelar sig "bÀttre" Ät vare sig det ena, andra eller tredje hÄllet. SÄ vore det inte lite mer önskvÀrt om vi försökte dra Ät samma hÄll istÀllet för att smutskasta varandra? Vad hjÀlper det att skriva ut sin ilska över att Löfvén Àr en smutsskalle (ja fritt lÄnat frÄn Harry Potter) eller att alla moderater Àr bittra och avundsjuka?

Nej det blev inte som du ville. Det blev inte som nÄgon ville skulle jag faktiskt vilja vÄga mig pÄ att strÀcka mig till, för vem vill inte hellre ha makten helt istÀllet för att vara vÄgmÀstare? (Ja det skulle vÀl vara att man dÄ blir tvungen att ta faktiskt ansvar för sin politik, vilket inte alltid visar sig vara hÄllbart nÀr krutet blir torrt).
SÄ kan vi sluta grÄta nu och ta tag i det som faktiskt ligger? Hur löser vi det hÀr bÀst? Knappast genom kiv och kÀbbel. Knappast genom att lÀgga hela skulden för valresultatet pÄ vare sig det ena eller andra lÀgret. Egentligen inte genom regeringskris och nyval heller.

Jag hoppas att politikerna lyckas prata mer samstĂ€mmigt Ă€n den kör av splittring jag ser i de sociala flödena jag deltar i. Min förhoppning Ă€r att vi fĂ„r en skolpolitik som vĂ„gar lĂ€gga det pedagogiska ansvaret pĂ„ lĂ€rarna och skolan p samma sĂ€tt som vi förĂ€ldrar gjorde pĂ„ det förĂ€ldrakooperativ som vi hade mina barn pĂ„. Det fungerade hur bra som helst. Vi betalade, handlade mellanmĂ„l och stĂ€dade. Personalen hade det pedagogiska ansvaret. Kan jag fĂ„ samma förtroende frĂ„n politikerna för  skolan sĂ„ skulle jag bli lycklig.
I mina utopiska drömmar sÄ skulle partierna i det hÀr lÀget "ta sig rejÀlt i hampan" (som min farfar skulle ha sagt) och göra en fantastisk och historisk överenskommelse över (nÀstan) alla partigrÀnser och dÄ samtidigt vÄga slÀppa det pedagogiska taget om skolan.

Nu kan du spekulera om i vilket politiskt lÀger jag befinner mig i, för det har inte med saken att göra just nu och det hÀr inlÀgget har egentligen inte med partifÀrg att göra. Jag Àr bara en person som finner mig i att det Àr dags för rotfyllning eller att livet pÄ olika sÀtt gör ont ibland. DÄ fÄr man ta sig igenom det som Àr jobbigt (vad det Àn mÄ vara) och försöka göra det bÀsta av det.
MegaPedaPub den 6:e oktober. DĂ„ rackarns!

17 september 2014

Utvecklingstrappan

Twitter Ă€r vĂ€ldigt bra. Du kan hitta kollegor och andra att interagera med för att utveckla dig sjĂ€lv eller din profession. Det dyker upp tips till blogginlĂ€gg, tidningsartiklar och event. Det gĂ„r att fĂ„ tag pĂ„ författaren till en bok eller Skolverket pĂ„... nĂ„ja relativt kort tid. letar du efter en app eller vill ha tips pĂ„ bra onleineverktyg sĂ„ behöver du inte vĂ€nta fullt lika lĂ€nge. Det jag kunde önska, sĂ„ hĂ€r i efterdyningarna efter ett val, Ă€r  att fler politiker inte bara hittade twitter utan faktiskt ocksĂ„ anvĂ€nde det.

I vilket fall dök det upp en fantastiskt tydlig bild pÄ utveckling i mitt twitterflöde igÄr. (Efter lite sökande kunde jag hitta den som gjort den och fick tillstÄnd att förÀndra och anvÀnda den med svensk text.) Det jag omedelbart tÀnkte pÄ nÀr jag sÄg bilden var det flippade klassrummet och alla de samtal jag har haft med lÀrare som stÄtt pÄ det ena eller andra trappsteget.


Ursprungsidé Which step have you reach today, CC0, imgur

Men trappan behöver inte gĂ€lla det flippade klassrummet. Det handlar om (skol)utveckling över huvud taget. The Big five Ă€r ett exempel pĂ„ nĂ„got som inte har  varit det lĂ€ttaste att fĂ„ hjĂ€rnvĂ„gorna att hamna rĂ€tt med för alla nĂ€r det ska till planering och utförande. Även om upplĂ€gget Ă€r genialiskt. Det kan finnas en tanke. Du kanske förstĂ„r ett koncept. Men att klockrent sĂ€tta dit det Ă€r inte sjĂ€lvklart. PĂ„ samma sĂ€tt kan vi lĂ€sa Lgr11och fundera över hur mĂ„nga det var som lĂ€ste den frĂ„n pĂ€rm till pĂ€rm och sedan omedelbart satte den klockrent i sin undervisning. Även om vi anammar The Big Five sĂ„ kan det hĂ€nda att vi inte fĂ„r till det precis sĂ„ som vi vill eller som vi ser att nĂ„gon annan gör.
Kom ihÄg att det handlar inte om att lyckas varenda lektion. Det handlar om att vÄga börja kliva och sen kliva vidare. Om du hela tiden Àr rÀdd för att ramla ner eller om du misstÀnker att du kommer att fÄ svindel pÄ översta trappsteget sÄ kommer du kanske inte ta nÄgra kliv alls.

Ibland har vi en önskan att stÀlla oss pÄ det översta trappsteget pÄ en gÄng. Genom ett enormt kliv ska du ta alla trappsteg pÄ en gÄng och kÀnna segervindarna blÄsa genom hÄret. Om klivet blir för stort, eller för snabbt, sÄ stöper du kanske istÀllet pÄ nÀsan och blöder nÀsblod precis som Ivan Olsen och önskar att du aldrig hade blivit uppslÀngd sÄ högt upp av en Tarzan-Àlskande förelÀsare eller rektor.

Jag tror att tricket Ă€r att lĂ„ta det ta den tid det tar. Vi mĂ„ste inte klara av mer Ă€n ett steg i taget och det Ă€r inte ett misslyckande ifall du inte nĂ„r överst varje lektion eller tillrĂ€ckligt snabbt. Om du inte börjar gĂ„ uppĂ„t precis pĂ„ det steg dĂ€r du stĂ„r sĂ„ kan det hĂ€nda att du ramlar. Eventuellt fĂ„r du mycket svĂ„rare att klĂ€ttra upp igen, eftersom du nu hĂ€nger och dinglar med ena handen i trappan. Ta ett kliv i taget. Åtminstone det antal steg som du klarar av. En del steg kommer att gĂ„ fortare och en del lĂ„ngsammare. Det kan hĂ€nda att nĂ„gon gĂ„r förbi dig i trappan. Knuffa inte tillbaka, Ă€ven om du blir knuffad sjĂ€lv i förbifarten. HĂ„ll balansen och kĂ€mpa vidare. Det Ă€r bĂ€ttre Ă€n att vĂ€nda om. Inte helt omöjligt sĂ„ kan det vara trögare att gĂ„ upp för trappan ibland. SĂ€tt dig dĂ„ ner och vila ett tag. Ta nya steg nĂ€r utvecklingssamtalen eller nationella proven Ă€r förbi.

VÄga strÀva uppÄt och vÄga tro pÄ att du faktiskt kan ta dig upp för alla steg.
Förra Äret hade jag mitt klassrum pÄ första vÄningen. I Är ligger det pÄ tredje. Tunga marmortrappor. TvÄ halvtrappor till varje vÄning. Det gÄr att ta hissen, men eftersom jag tror att klivandet i sig faktiskt ger mig nÄgot sÄ fortsÀtter jag att gÄ. Flera gÄnger varje dag. Det blir lÀttare varje gÄng jag gör det, eftersom jag har bevisat för mig sjÀlv att det faktiskt gÄr och eftersom benen bÀr bÀttre av erfarenheten de fÄr.
TrÀgen vinner.

Du kommer att stöta pÄ mÄnga trappor i ditt lÀrarliv. (Eleverna har just börja kliva upp för sina, sÄ tÀnk pÄ trappan tillsammans med dom ocksÄ.) Ta gÀrna sÀllskap pÄ Twitter, Facebook eller i kollegiet pÄ skolan nÀr du kliver uppÄt. Det gör resan enklare och med största sannolikhet snabbare och sÀkrare.
Varje trappa och varje trappsteg Àr en erfarenhet. Erfarenheten Àr en vinst i sig. Tillsammans orkar vi mÄnga trappor.

13 september 2014

Flippat och Digitala Intryck

Alla nationella prov var klara och terminen nĂ€rmade sig sitt slut nĂ€r klassen fick det vĂ€ntade besöket av journalisten Åsa Larsson och fotografen Peter Rutherhagen. Mina elever var inte sena att stĂ€lla upp pĂ„ ett reportage om flippat klassrum. NĂ€r kĂ€nslan infinner sig i att jag behöver inte göra nĂ„got. Jag behöver inte förbereda mina elever pĂ„ vad de ska göra eller sĂ€ga. De Ă€r bara genuint formidabelt suverĂ€nt bra.

Tidningen som besökte oss heter Sli  och Ă€r en gratistidning till alla skolor i Sverige. NĂ€r nu tidningen finns i tryck och jag ser pĂ„ bilderna av mina fd elever sĂ„ blir jag sĂ„ glad över att se dom igen. NĂ„gra har redan hunnit hĂ€lsa pĂ„ och fler kommer att göra det, men de har börjat nya skolor och gĂ„tt vidare med sina studier. Den bĂ€sta kĂ€nslan Ă€r nĂ€r man vet att det kommer att gĂ„ bra. De kommer att klara det hĂ€r som vi kallar för livet och det Ă€r inte det enklaste att göra det. Vi lĂ€rare, du och jag, Ă€r viktiga för att dom ska fĂ„ den möjligheten.

Den nya tidningen Digitala Intryck Ă€r full av vĂ€lskrivna intressanta artiklar och notiser. Reportaget om mig och min klass och vĂ„rt flippade klassrum finns med. För mig Ă€r det minnen och stolthet över mina elever. (Samt en viss leende insikt om att jag ser otĂ€ckt seriös ut pĂ„ sista bilden.)  För dig hoppas jag att det kan vara en inspiration och möjlighet till inblick i mitt klassrum. För nĂ„gon kanske det Ă€r kunskap om ett helt nytt sĂ€tt att tĂ€nka kring undervisning.

Fem sidor ur första numret av Digitala Intryck. HÄll till godo!



Hela numret gĂ„r att ladda ner digitalt hĂ€r.

12 september 2014

Vem ska "Ă€ga" en flippsida?

Jag har fortfarande ett hopp om att vi skulle kunna ha en gemensam kanal över hela Sverige för flippar. NÄgot vars "Àgande" vi har tillsammans. Inget ont om att samla in flippar pÄ olika sajter, men för mig Àr det hÀr nÄgot som Àr mer Àn nÄgot som ligger tillhörande en eller annan, om du förstÄr vad jag menar.

Försöket med FlippKlipp har delvis gÄtt pÄ sparfart. Delvis eftersom jag sjÀlv trots allt har ett vanligt lÀrarjobb och delvis eftersom det verkar vara viktigt för mÄnga att sjÀlva fÄ stÄ för den stora sajten dÀr det samlas allt om Flippat.

Jag vet inte sÀkert pÄ vad det beror pÄ att sÄ mÄnga vill "Àga" sajten som samlar allt material. Varför det Àr sÄ viktigt att fÄ kunna framhÀva att just "Hubba-hopp"-sajten tillhörande Skolan X, Kommunen Y eller personen Z Àr det stÀlle man hittar allt flippat. Du kan tycka att det inte spelar nÄgon större roll. Att det Àr ovÀsentligt vart allt material ligger. Men nÄgonstans kan jag inte undvika att tycka att det Àr just viktigt. Viktigt att det inte finns dÀr eller dÀr. Eller snarare att det finns dÀr. Nej inte för att jag var en av de som startade upp FlippKlipp. Jag vill istÀllet att allt ska kunna samlas pÄ ett enda stÀlle för att ingen fysisk person eller faktiskt företag, kommun eller vad du vill har stÀllet dit alla surfar in.
Kanske Àr FlippKlipp för okÀnd. Kanske Àr sidan för "krÄnglig". Kanske Àr det fler som vill hÀmta Àn bidra. Kanske Àr det för mÄnga som vill "Àga" den ultimata flippsidan. Kanske Àr det helt enkelt intresset för lÄgt för att samla allt under ett tak som tillhör alla. Jag har mÄnga frÄgetecken, men fortfarande ett hopp.

Över hela Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island sitter lĂ€rare och gör flippar. Det finns ett mervĂ€rde i att det kunde samlas pĂ„ ett enda gemensamt stĂ€lle. Min tanke var att Wikimedia var det bĂ€sta stĂ€llet att samla allt pĂ„. Det verkar som om det finns mĂ„nga som inte hĂ„ller med mig. Jag vill inte att ljuset ska lysa in pĂ„ FlippKlipp. Jag vill att ljuset ska lysa ut frĂ„n sidan pĂ„ alla de pedagoger som gör ett sĂ„ oerhört bra jobb och som vill dela med sig. För det behövs en sida som inte Ă€r en mellanhand. För det behövs en sida som Ă€r just sig sjĂ€lv.

TÀnk dig alla flippar fria. Som ligger pÄ en sida som Àr vÄr gemensamma. För att det ska fungera behövs det engagemang och vilja. FrÄn oss alla. Eller ocksÄ lÄter vi ljuset sippra ut via nÄgon annan sida hÀr eller dÀr. Vi lÀrare Àr fantastiska. Kunde vi fÄ sidan att rulla mer tillsammans sÄ skulle det vara ett gigantiskt framsteg inom skola, lÀromedel och kollegialt lÀrande.
TĂ€nk om alla de som vill göra en egen sida med samlat flippat material istĂ€llet kunde peka pĂ„ den vi har tillsammans! 

Jag önskar - ja jag önskar verkligen! - att vi kan ta oss dit. Jag önskar av hela mitt hjÀrta att möjligheten fortfarande finns.

3 september 2014

Inspiration sÄ in i Norden

Idag har jag haft sÄ mÄnga bra samtal pÄ min skola. Ni vet dom dÀr samtalen som sker dÄ du möter nÄgon vid kopieringsapparaten eller pÄ vÀg ut ur matsalen. Inte samtal som begrÀnsas till
"Har du sett lÀrarhandledingen i Geografi?"
"Kan du följa med pÄ utflykten pÄ onsdag?"
eller i vÀrsta fall
"Vem har druckit upp min juice som stod i kylen?"
Nej, det hÀr har varit samtal som har visat pÄ engagemang, medvetenhet och ett genuint intresse för elevers lÀrande. Det har varit samtal fyllda med idéer, funderingar och glÀdje mitt i alla de mÄsten som vi har att göra.
Det har varit specialpedagogik, IT-pedagogik och diskussioner om precis rÀtt kompendium som nÄgon har hittat pÄ Skolverkets hemsida.

Jag och en av kollegorna dröjde just vid det att vi alla inte alltid vet vad andra gör pÄ en skola. Att vi behöver visa, berÀtta, besöka och inte minst berömma varandra. Jag bad en annan kollega att vid ett tillfÀlle visa sin ppt som hon och en annan kollega gjort i samband med att de fortbildat sig. LÀslyft sig. Jag ser fram emot det lika mycket som jag lÀngtar efter de svenska-grupper vi ska ha kommer igÄng.

LÀrare gör sÄ mycket. LÀrare vill sÄ mycket. LÀrare kan ge varandra sÄ mycket. Det bÀsta Àr att det Àr sÄ enkelt som att frÄga nÄgon.
"Hur var den dÀr kursen?"
"Kan inte du visa mig hur den dÀr appen fungerar!"
"Jag hörde att du hade haft en sÄ bra lektion - vad gjorde du?"


Det Àr inte för att det ska bli trevligare pÄ arbetsplatsen. Det Àr för att jag tror att de allra flesta faktiskt tycker att elevers lÀrande, forskningsanalyser och metodtips Àr intressant att fÄ veta mer om. Trevligare blir det per automatik om du vÄgar frÄga vad som Àr pÄ gÄng.
Jag gör inte allt rÀtt. Du gör inte allt rÀtt. Tillsammans gör vi otroligt mycket rÀtt. Det vi Ànnu inte riktigt fÄr till - det skapar vi tillsammans.

Mitt pĂ„ dagen fick jag en inbjudan till en ny facebookgrupp frĂ„n Stefan. Jag hörde en gĂ„ng att nĂ„gon frĂ„gade en person som kĂ€nner mig om jag har "sĂ„ dĂ€r mycket energi pĂ„ riktigt"? Tydligen var svaret ja och om jag dĂ„ sĂ€ger att Stefan Ă€r snĂ€ppet mer pĂ„hittig och energisk sĂ„ kanske ni anar potentialen. Stefan Ă€r dansk och arbetar pĂ„ Vonsild skole i... Danmark. Det kĂ€nns naturligt pĂ„ nĂ„got vis. Fast det hĂ€nder för all del att det dyker upp kollegor i ett annat nordiskt land Ă€n det egna. Han Ă€r en otroligt pĂ„hittig lĂ€rare och nu bjöd han som sagt in mig till en nystartad grupp som heter Nordisk Skolesamarbejde. Det Ă€r en grupp som bygger ihop en enorma kunskap som finns i alla nordiska lĂ€nder tillsammans. Eller som Stefan skriver i gruppbeskrivningen:
"Inspirations- og samarbejdsforum for lĂŠrere i grundskolen fra alle de nordiske lande! Nordisk Skolesamarbete."
Jag och mina elever har arbetat lÀnge med Stefan och hans elever. HC Andersen, Astrid Lindgren, svenska elever som skrivit dikter pÄ danska och riktiga analogiska snigelbrev pÄ danska som med glÀdje lÀsts av svenska barn. Flera gÄnger har vi skypat med eleverna som har förstÄtt varandra alldeles utmÀrkt.
Mitt tips Ă€r att du gĂ„r med och vidgar kollegiet ytterligare. Missa inte gruppen, den Ă€r ett guldkorn!

Jag studsade ut genom vÄr gröna grind i slutet av skolgÄrden idag en timme efter att min ordinarie arbetstid hade tagit slut. Inte för att jag "Àntligen fick gÄ hem" utan för att jag Àr sÄ glad över den oerhörda styrka som finns i lÀrare.

2 september 2014

Dags för förÀldramöte?

Nu Àr vi igÄng. Skolor över hela landet. Alla elever och alla lÀrare.

Hundratals flippade klassrum kommer att nystartas eller Äterlanseras. En del kommer att vara helt beroende av det digitala verktygen, andra kommer att ha flippat som en del av mycket mer. Vilket som Àr bra. Flippat klassrum vidgar perspektiven och fÄr oss att bÄde integrera samt anvÀnda digitalt pÄ ett bÀttre sÀtt i skolan. Det ska lyftas fram och premieras.

Det Àr inte bara vi i skolan som har börjat en ny termin. FörÀldrarna gör det ocksÄ. FörÀldrar Àr en viktig del av skolan. Kommunikationen mellan skola och hem behöver vara tydlig och visa pÄ att det faktiskt finns en förankring mellan det som utgör ett flippat klassrum och modern/beprövad pedagogik samt forskning. NÀr jag börjar med en ny grupp elever Àr det viktigt för mig att inte bara kasta mig in i det flippade utan nÄgon eftertanke just bara eftersom jag sjÀlv kan modellen sÄ vÀl. Det Àr snarare viktigt att klargöra begreppet och arbetssÀttet för inte minst eleverna, men Àven förÀldrarna. Om du inte gör det kan du i vÀrsta fall möta ett motstÄnd som inte alls hade behövt finnas dÀr.
För förÀldrar brukar jag ge en kort version av det jag brukar förelÀsa om ungefÀr. Att informera förÀldrarna Àr viktigt sÄ att de förstÄr den dÀr pedagogiska tanken bakom. NÀr du presenterar den för dina förÀldrar sÄ tÀnk pÄ att det Àr en klar fördel att faktiskt veta en hel del om det sÀtt du tÀnker undervisa pÄ. LÀs pÄ! HÀr pÄ min blogg finns det vÀldigt mÄnga inlÀgg om flippat klassrum sen över tvÄ Är sen nu. Det Àr en kunskapskÀlla. (Du kan ordsöka pÄ min blogg i rutan lÀngst upp till höger.) Gör ingenting som du inte kan stÄ för utan att kunna förankra det i LÀroplan och forskning. LÀs LÀroplanen och gör dig bekant med hur du vill matcha kunskapskraven i just ditt Àmne med hjÀlp av det flippade klassrummet.

Var generös med att svara pÄ frÄgor! Ifall vi ignorerar frÄgor sÄ blir oron större. För det Àr vad det handlar om. FörÀldrar vill veta hur vi tÀnker och varför och det kan visa sig pÄ olika sÀtt. Genom nyfikna frÄgor eller genom ett utspel som inte alltid blir sÄ vackra. I botten finns en genuin omtanke om de egna barnen. Du har sÀkert hört talesÀttet om hur en mamma Àr som en tigrinna och försvarar sina barn dÀrefter. Det gÀller med all sÀkerhet alla förÀldrar.
Se till att du hÀnger pÄ en eller flera diskussionsfrÄgor med det du skickar hem till förÀldrarna. Utnyttja möjligheten att skapa diskussionsutrymme pÄ förÀldramötet. Skicka det som du ocksÄ Àr beredd att diskutera. Det Àr ok att ge ramar, men se till att de inte Àr för snÀva.

Fundera över vilket innehĂ„ll pĂ„ förĂ€ldramötet som du bara förmedlar. Det som endast Ă€r envĂ€gs kommunikation. Är det vettigt att anvĂ€nda förĂ€ldramötestid till att rĂ€kna upp de gamla vanliga fakta som vi egentligen inte har nĂ„gon diskussion kring? Om du redan har bestĂ€mt vilket utfall du vill ha av nĂ„got sĂ„ Ă€r det knappast en diskussionsfrĂ„ga. De frĂ„gorna som inte Ă€r diskussionsmaterial kan du lika gĂ€rna skicka hem i form av skrift. Sen finns det en del saker som Ă€r vettiga att diskutera i klassrummet tillsammans med förĂ€ldrar. Gör ett flippat innehĂ„ll och anvĂ€nd helt enkelt förĂ€ldramötet till att för en bra diskussion med klassens förĂ€ldrar och se till att du verkligen lyssnar. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kan förĂ€ldrar bli en verklig tillgĂ„ng.