En vÀn pÄ Twitter skrev igÄr
Det var smickrande pÄ nÄgot sÀtt. Samtidigt sÄ undrar jag ibland just det. Hur lÀnge orkar man? Inte för att energin tar slut, utan för att det kÀnns som att jag inte har de möjligheter att pÄverka sÄ som jag skulle vilja göra.
Jag kan otroligt mycket om digitalt lÀrande och flippat klassrum i synnerhet. Expert Àr ett ord som jag har vant mig vid. Jag Àr glad över att fÄ bidra med mitt, jag har fÄtt mÄnga möjligheter till det ocksÄ. Samtidigt kan jag inte lÄta bli att fundera över hur lÄst jag Àr i min yrkesroll. Jag kan uppleva att det i sig blir en konflikt rakt emot allt det som jag kan och vill. Att utgöra nÄgot sorts inflytande högre upp verkar omöjligt om du inte har tagit rektorsvÀgen eller Àr /har varit gymnasielÀrare. Ibland verkar det tom bÀttre att inte ha varit lÀrare alls. Jo i sanningens namn sÄ verkar en termin eller tvÄ för ett antal Är sen vara fullt tillrÀckligt för att veta precis hur lÀrare har det.
Jag ger gĂ€rna. Jag önskar ibland att det kunde ge en högre utvĂ€xling. Ăr det "trögheten i systemet" eller Ă€r det jag som Ă€r jag? Allt som oftast lĂ€ser man om hur mĂ„nga lĂ€rare som lĂ€mnar yrket. Senast i samband med att Skolverket slĂ€ppte statistik över hur mĂ„nga lĂ€rare som undervisar i olika Ă€mnen trots att de Ă€r obehöriga. MĂ„nga förfasades över de höga siffrorna. ĂndĂ„ var det inte sĂ„ lĂ€nge sen som nĂ€stan alla jag mötte ville pĂ„peka att den bĂ€sta lĂ€rarens de hade haft var en person som minsann var outbildad. Den Ă„sikten hörs inte lika ofta, men den dyker upp ibland fortfarande.
I somras fick jag höra frÄn en politiker som ansÄg sig vara expert pÄ just skolpolitik att lÀrare var lata, outbildade, dÄliga pÄ att undervisa, krÀvande... Ja jag vet inte allt. Det sagt efter den gedigna erfarenheten av att ha arbetat pÄ en gymnasieskola i ett Är. Erfarenheten gav att alla lÀrare var sÄdana. Och varför inte. Det stÄr i tidningarna.
Ăr det sĂ„ konstigt att sĂ„ mĂ„nga lĂ€rare redan har lĂ€mnat och andra vill lĂ€mna yrket?
En dag för vÀldigt mÄnga Är sen ringde telefonen hemma hos min morfar. Han blev ombedd att ta en ministerpost i regeringen. Han tackade ja. Mycket av det han gjorde förblev obemÀrkt. Medierna blÄste hellre upp det som de ansÄg var fel. Mycket av det han gjorde var vÀldigt bra och hade förmodligen inte blivit genomfört ifall de hade satt en tvÀttÀkta yrkespolitiker pÄ samma post.
SÄ nu nÀr du, Stefan Löfven, sitter och funderar som vÀrst, sÄ vill jag be dig om att vara lika modig som en statsminister var för sÄ lÀnge sedan. Lyft luren och ring nÄgon som faktiskt kan nÄgot om skolan. Skulle du ha svÄrt att vÀlja sÄ tÀnker jag inte hÀnvisa till min Àrftliga fallenhet eller diskutera eventuell politisk tillhörighet (den hÄller jag för mig sjÀlv), men be gÀrna mig i alla fall.
de orkar och deras exempel sprider sig"
Det var smickrande pÄ nÄgot sÀtt. Samtidigt sÄ undrar jag ibland just det. Hur lÀnge orkar man? Inte för att energin tar slut, utan för att det kÀnns som att jag inte har de möjligheter att pÄverka sÄ som jag skulle vilja göra.
Jag kan otroligt mycket om digitalt lÀrande och flippat klassrum i synnerhet. Expert Àr ett ord som jag har vant mig vid. Jag Àr glad över att fÄ bidra med mitt, jag har fÄtt mÄnga möjligheter till det ocksÄ. Samtidigt kan jag inte lÄta bli att fundera över hur lÄst jag Àr i min yrkesroll. Jag kan uppleva att det i sig blir en konflikt rakt emot allt det som jag kan och vill. Att utgöra nÄgot sorts inflytande högre upp verkar omöjligt om du inte har tagit rektorsvÀgen eller Àr /har varit gymnasielÀrare. Ibland verkar det tom bÀttre att inte ha varit lÀrare alls. Jo i sanningens namn sÄ verkar en termin eller tvÄ för ett antal Är sen vara fullt tillrÀckligt för att veta precis hur lÀrare har det.
Jag ger gĂ€rna. Jag önskar ibland att det kunde ge en högre utvĂ€xling. Ăr det "trögheten i systemet" eller Ă€r det jag som Ă€r jag? Allt som oftast lĂ€ser man om hur mĂ„nga lĂ€rare som lĂ€mnar yrket. Senast i samband med att Skolverket slĂ€ppte statistik över hur mĂ„nga lĂ€rare som undervisar i olika Ă€mnen trots att de Ă€r obehöriga. MĂ„nga förfasades över de höga siffrorna. ĂndĂ„ var det inte sĂ„ lĂ€nge sen som nĂ€stan alla jag mötte ville pĂ„peka att den bĂ€sta lĂ€rarens de hade haft var en person som minsann var outbildad. Den Ă„sikten hörs inte lika ofta, men den dyker upp ibland fortfarande.
I somras fick jag höra frÄn en politiker som ansÄg sig vara expert pÄ just skolpolitik att lÀrare var lata, outbildade, dÄliga pÄ att undervisa, krÀvande... Ja jag vet inte allt. Det sagt efter den gedigna erfarenheten av att ha arbetat pÄ en gymnasieskola i ett Är. Erfarenheten gav att alla lÀrare var sÄdana. Och varför inte. Det stÄr i tidningarna.
Ăr det sĂ„ konstigt att sĂ„ mĂ„nga lĂ€rare redan har lĂ€mnat och andra vill lĂ€mna yrket?
En dag för vÀldigt mÄnga Är sen ringde telefonen hemma hos min morfar. Han blev ombedd att ta en ministerpost i regeringen. Han tackade ja. Mycket av det han gjorde förblev obemÀrkt. Medierna blÄste hellre upp det som de ansÄg var fel. Mycket av det han gjorde var vÀldigt bra och hade förmodligen inte blivit genomfört ifall de hade satt en tvÀttÀkta yrkespolitiker pÄ samma post.
SÄ nu nÀr du, Stefan Löfven, sitter och funderar som vÀrst, sÄ vill jag be dig om att vara lika modig som en statsminister var för sÄ lÀnge sedan. Lyft luren och ring nÄgon som faktiskt kan nÄgot om skolan. Skulle du ha svÄrt att vÀlja sÄ tÀnker jag inte hÀnvisa till min Àrftliga fallenhet eller diskutera eventuell politisk tillhörighet (den hÄller jag för mig sjÀlv), men be gÀrna mig i alla fall.