#nätmobbbning

En föreläsningslokal i Stockholm inte långt ifrån nobelpristagarna. Jag har varit här förut. Då som föreläsare. Den här gången som bloggare pöå Gothias fortbildning om #nätmobbning.. Jag påminns om att någon en gång tyckt att det var en bra idé att hänga upp röda och oranga jättelika ryamattor mot en brun tegelvägg. Säkerligen en gammal kvarleva som förr kändes helt ok. Något som bara var där och som man inte brydde sig så mycket om.

På något känns det otäckt passande att mattorna hänger kvar som en kvarleva från förr. Något man inte blir av med. Något som hänger kvar fastän ingen riktigt vet varför. Mest för att ingen orkat byta ut dom. Eller sett någon mening med att byta ut något eftersom man har blivit så van att se där gamla ryorna utan att reagera. Det ser likadant ut, fastän deltagarna i salen är andra. Idag ska jag lyssna på flera föreläsare som pratar om nätmobbning. Ryamattorna med sina dystra skägglavar känns otäckt passande.
Vi vuxna kan ställa oss frågan:När var du ute på nätet första gången och vad gjorde du då?
Tänk efter själv. För mig var det 1994 och jag arbetat på Futurekids, som var den första ”dataskolan för barn” i Sverige. (Bara den definitionen känns idag som väldigt märklig, men då var revolutionerande med både TV- och radioinslag som följd.) För våra barn är när någon var ute på nätet för första gången en ickefråga. Mina egna barn minns VHS-kassetten. Men de vet inte vad det innebär att vänta på att inte kunna ringa någon eftersom linjen är upptagen av en hysteriskt brustutande internetuppkoppling. Mina barn blir väldigt hjärntomma (vet inte vilket bättre ord jag skulle kunna använda) när jag förklarar hur jag när jag gick i skolan uppsökte ett bibliotek för att söka information. De kan ärligt talat inte riktigt greppa hur det rent praktiskt gick till. Fastän de egentligen förstår hur det gick till. Det digitala landskapet är lika naturligt för dom som det analoga en gång var för oss vuxna. 

Olle Cox, som arbetar för Friends, inleder med att ta upp tre händelser som i grunden förändrat hur vi väljer att se på nätmobbning:

Instagramupploppet i Göteborg
Män som näthatar kvnnor
Flickan i Kumla (som till en början troddes handa om nätmobbning men som visade sig vara grooming, vilket i sig vare sig gör handlingen eller följderna direkt bättre)
Alla de här händelserna har på ett helt nytt sätt satt nätmobbning på agendan.

Varför ska skolan bry sig om nätmobbning, säger vän av (gammeldags) ordning? Det som händer på fritiden, eller för all del på annan plats än skolan har väl inte med skolans verksamhet att göra. Ska vi verkligen lägga oss i elevernas fritid? Är inte det föräldrarnas ansvar?

·       Sociala relationer – Det handlar inte om teknik. Det är de sociala relationerna som utgör grunden för mobbing. Med eller utan teknik.

·       Det är vuxnas ansvar att förebygga mot mobbning på nätet – Vuxna… Med det menas alla vuxna. Risken är annars att vi lägger ansvaret för att någon blir utsatt eller utsätter andra på barnen. Är det någon som i ärlighetens namn tror att barnen föds med det inneboende rättspatos som de behöver för att till 100 % i dagens värld. På nätet eller den ”verkliga världen”. Vi vuxna har en uppgift att guida barnen fram till ansvarstagande vuxna.

·       Skollagen - Alla kränkningar som har anknytning till skolans verksamhet måste skolan följa upp

Det innebär att om en kränkning påverkar skolans verksamhet, så måste skolan agera. De sociala relationerna är inte något som avgränsat till fritiden, det kan kännas som ganska självklart. Men hur mycket tar vi in att de sociala relationerna är något som barnen bär med sig oberoende av tid och rum. Det som påverkar barnen har de också således med sig till skolan, var sig vi vill eller inte. Det i sin tur påverkar undervisningen. Positivt eller negativt.

Elsa Dunkels visar på tre steg som alla går igenom för att ta sig igenom ny teknik. Ny teknik har mycket varit i början, även sådant som vi idag inte kanske ens längre tänker på som teknik. Boken, cykeln, radion, TVn, VHS, etc. Allt har det varit nyheter som har bemötts med skepsis. 

Vi blandar ofta ihop tekniken med innehållet just för att det nya är så främmande för oss. Andra steget blir tillvänjning. Tekniken blir lite mer allmän egendom och det är vanligt, om inte tom kutym att det är var mans egendom. De flesta ser fördelarna med den nya tekniken, men vi pratar om det ur ett dåtidsperspektiv. Hur det var förr blir normen för hur vi ska hantera den nya tekniken, fastän tekniken inte i sig är problematiken. Det tredje och sista stadiet är när vi gör tekniken till vardagsteknik. Vi tänker kanske inte ens på att tekniken är just teknik. Vem skulle idag tex räkna upp symaskinen som en av de tekniska tingestar vi har i vårt hem? Tekniken har upphört att vara något för sin egen skull utan är snarare ett medel för det vi ändå skulle göra.

Tillbaka till Olle Cox pratar om att ett stort problem när vi ska hitta lösningar på nätmobbning är att vi letar efter de tekniska lösningarna istället för det sociala. Blockera sidor, begränsa speltid vid datorn etc. är inte medel som är en grundläggande lösning av nätmobbningsproblematiken. Förbjuder vi eleverna att vara inne på en viss sida så hindrar inte att mobbningen finns kvar, fast i andra forum. Det finns ideligen nya vägar som öppnas för den som mobbar eller kränker. Nya vägar som även den som är utsatt följer. Förmodligen vill inte vare sig förövaren eller den som är utsatt att mobbing och kränkningar ska hänga med till nästa forum, men det blir så ändå. Om vi inte väljer att arbeta med mobbing på ett annat sätt. Om vi inte väljer att se det som ett socialt istället för ett tekniskt problem. 

Det är egentligen ingen skillnad mot den mobbning och de kränkningar vi ser utanför nätet. Det är inte vanligare med nätmobbning än med den reella världen. Däremot har vi vuxna blivit bättre på att uppmärksamma problemet. Fundera tex en stund över din skolas trygghetsenkät. Finns frågan om nätmobbning med där? Om vi ska kartlägga ”hotspots” – ställen där eleverna känner sig otrygga – tänker vi då på att nätet just också kan vara ett av de ställen som eleverna känner sig otrygga på.

Exempel på frågor som kan finnas med på en trygghetsenkät är:·  

• Har du blivit kränkt på nätet?
• Har du blivit mobbad på nätet?
• Har du någon vuxen att prata med när du är med om kränkningar på nätet?
• Hjälpte det?
• Hur skulle du vilja att de vuxna agerar för att förebygga kränkningar som redan skett?
• På vilka platser på nätet umgås du med dina kompisar?
• Tycker du att de vuxna i din närhet har tillräckligt med kunskaper om nätet?
• Vad gjorde du när du blev kränkt/såg någon bli kränkt/kränkte själv?

Där har vi möjlighet att plocka upp det vi inte ser. En möjlighet att lyssna på barnen. Men det räcker inte där, men vilka insatser fungerar mot nätmobbning? Rent forskningsrelaterat. Några av de saker som vi vet är positiva för att motverka mobbing är (och här blir det en upprepning igen):

·       Fokus på det sociala. Empati och relationer. Vuxna behöver därför kunskaper om de här områdena. Självklart kanske, men inte alltid en realitet.

·       Hela-skolan-ansats. Ett övergripande grepp är oftast mer effektivt. Elever, vårdnadshavare och personal fundera igenom åtgärder, diskutera åtgärder och genomföra åtgärder. Med skolan som ansvarig initiativtagare och som drivande.

·       Elevperspektiv. Att eleven klarar av ett självständigt användande av tekniken. Att ha teknisk kunskap handlar inte bara om att kunna hantera tekniken för sitt lärande (vilket kanske är det första som var och en kommer att tänka på). Den tekniska kunskapen innefattar också tex exitstrategi, dvs en förmåga att identifiera risker, känna igen grupptryck och att ha kunskap kring att anmäla, hitta kontaktinformation på olika ställen på nätet. Det handlar om att göra eleverna till subjekt – aktiva användare. Lär eleverna hur de kan (och ska) blocka, stänga av och anmäla.

·       Struktur på skolan. Att främja både ett förebyggande och ett akut arbete. Det innebär en aktiv medvetenhet och arbetande med vad vi (även vuxna) gör på nätet samt ett uppföljningsarbete som leder vidare till det kommande förebyggande arbetet. Det akuta arbetet blir helt tydligt bättre på de skolor där det finns en tydlig struktur

·       Utgå från elevernas perspektiv. De skolor som ger möjligheter till samtal kring de hr frågorna klarar sig också bättre när något väl sker. Med hjälp at ständigt pågående samtal är det också lättare att identifiera de ”sårbara” eleverna. Yngre elever pratar hellre med vuxna och äldre med sina kompisar, så utifrån behov måste vi skapa forum/relationer och möjligheter att prata. Gör dig till en vuxen som barnen vänder dig till. För att vi ska kunna göra det så behöver de vuxna kunskap om nätet och de platser som ungdomarna befinner sig på.

·       Vad fungerar inte. Tekniska filter och förbud, för att uttrycka det enkelt. Tekniska filter tar bort det stora, det massproducerade och är inte helt 100 korrekt. Ibland sållar det bort det som är fullkomligt harmlöst och ibland verkar det inte finnas någon rim eller reson alls i vad ett filter rensar bort. Det är ofta de vuxnas perspektiv som står för vad som ska sållas bort. En typisk diskussionsfråga där många skolor/lärare hamnar är den om mobilförbud. Vi har förbjudit mobiler på skolan och ändå kränker eleverna varandra. Varför? Helt enkelt eftersom fokus ligger på det tekniska och inte det sociala. Lär vi eleverna ett sunt socialt förhållningssätt så blir inte tekniken ett problem. Om vi istället fokuserar på tekniken så väljer vi att inte ta itu med det sociala, dvs kränkningarna och mobbingen.

Hur kan då vuxna bidra till ett schysst klimat på nätet? Olle Cox menar att vi behöver ha ett elevperspektiv, och det går inte att göra annat än att hålla med. Det här är vad eleverna tycker att vi vuxna kan göra för att motverka kräkningar och mobbing på nätet:

·      Visa vad jag kan göra om jag blir kränkt

·      Prata om hur man är mot andra på nätet

·      Vara goda förebilder

       Ge alternativ vid okänd kontakt  Förklara varför vissa hemsidor är bra eller dåliga

·      Kolla upp vilka sidor unga är inne på för att se att det är ok

·      Vuxna kan inte skapa ett bättre klimat på nätet

Vill du, som vuxen, göra något för att förändra eller utveckla ditt förhållningssätt?

1    Välj ett resultat att ta tag i imorgon?

      Vilken kunskap behöver du?

      Hur ska du använda den?

Efter Olle talar Linda Beckman, som är fil. dr. Institutionen för hälsovetenskap och medicin vid Örebro universitet. Både titeln och den kunskap hon förmedlar när hon berättar om sin forskning imponerar. Hon pratat om varför unga nätmobbar?

Hämnd, tristess, avundsjuka, det ledde inte till några konsekvenser och förövarna slipper konfronteras med offret, vilket gör deras agerande så mycket… ja enklare helt enkelt.

Vuxnas medvetenhet/kännedom är viktig!

Hon pratar också om The Online Disihibition effect, vilket innebär att vi gör och säger saker som vi inte skulle göra bortom nätet. Ett videoklipp kan ses av många upprepade gånger utan att vi behöver tänka på hur många som ser det. Vi kanske tom vill att många ser klippet. Oavsett innehåller blir antalet likes en boost. Åskådarrollen blir diffus och ”påhejarna” blir ännu mer anonyma. Att skicka vidare eller gilla en taskig kommentera… Det blir inte lika tydligt att du bidrar till kränkningar och mobbing när det görs digitalt. Det som skrivs och görs på nätet sker inte i realtid, vilket gör att förövaren ”känner” att hen kan gå på ännu mer. Offret kan inte heller läsa av mobbarens ansiktsuttryck eller hur orden faller exakt, vilket kan göra att det hela förvärras. Det här i sig kan tyckas ge vid handen att nätmobbing är vanligare än den analoga. Skillnaden är att den digitala formen har ett förmåga att bli mer spridd och er offentlig. På så sätt är nätmobbning ett fenomen som blir ”värre”. Kanske just eftersom vi inte förstår oss på den.

Och så till slut. Olle Cox fick en fråga som gör mig ganska arg:Vi ska som lärare fokusera med undervisningen, hur ska vi då hinna med det här då? 
Varför vill lärare hela tiden skjuta ansvaret ifrån sig? Det är hela tiden någon annans fel. Hur kan vi förvänta oss att eleverna ska sluta kränka varandra när vi inte tar det på allvar? Att ta det på allvar är att inte skjuta ansvarsfrågan till någon annan. Grunden är tryggheten. Utan tryggheten är inte någon annans ansvar. Arbetar vi lärare inte med den biten så kan vi inte förvänta oss att eleverna ska lära sig något. Den sociala tryggheten är grunden för en fungerande undervisning. Det är varje lärare ansvar att arbeta med den sociala grundtryggheten parallellt med undervisningen.
Det är dags att vi faktiskt gör det nu.

Olle Cox på Gothias fortbildning om #nätmobbning