En önskelista

Min grundtanke är att alla elever i mitt klassrum ska ha samma möjligheter att nå så höga kunskapskrav som det bara går. Jag tycker personligen inte att dyslexi är  problematiskt i klassrummet idag. Jag låter eleverna visa sina kunskaper på flera olika sätt. Det är inte särskilt komplicerat att använda Legimus, Inläsningstjänst och talsyntes. Det här är kompensatoriska hjälpmedel som även elever med npf kan ha stor nytta av. Att hålla fokus är en av de svårigheterna som elever med npf har och att få lyssna på text kan göra det enklare att ta sig igenom en text. Därmed inte sagt att elever inte behöver lästräna. Avkodning och läsförståelse är en nog så viktig uppgift att arbeta med. Elevens behov styr helt enkelt hur vi arbetar och när vi gör det på olika sätt.

When Young Children "Hate" School, CC (by), wecometolearn

I en grupp som jag är med i på Facebook dök så följande inlägg upp:

Det här tyckte jag var lite konstigt eftersom det inte är skolor eller skolhuvudmän som sätter upp reglerna för hur de Nationella proven ska genomföras. Så jag skrev ett svar...

Så jag fick ett svar tillbaka. Ett svar som fortfarande gjorde att jag fick klart för mig vad tanken med det hela var, så det blev replik ännu en gång. Det som förvånade mig mesgt var att man inte verkade tycka det är nödvändigt att förtydliga informationen i tråden. Om man går ut med något som man tänker... tja... "utsätta" skolan för, då tror jag att det är väldigt viktigt att tydliggöra sina intetioner. Jag tror att det inte bara är jag som är väldigt trött på att man ideligen låter lärare och skolor ta smällarna i en politiskt styrd organisation.

Jag väntade på svaret. Inget kom. Jag hamnade i ett replikbyte med en annan person (som representerade samma organisation), men fortfarande inget förtydligande. Det enda som återkom var att elever med dyslexi blir diskriminerade p.g.a. att de inte får göra läsförståelseproven med hjälp av kompensatoriska hjälpmedel. Jag kunde fortfarande inte förstå varför man vill rättsligt pröva så att man kunde få möjlighet att testa något som man redan visste var en svårighet för de här eleverna. Var fanns den bakomliggande tanken?

Då fick jag svar. Av ytterligare en annan person. Om den här personen representerade Dyslexiförbundet eller inte vet jag inte, men nu var det i alla fall någon som kunde göra det hela lite tydligare.

Så vad är syftet med det här blogginlägget? Jag vill absolut at alla elever i vår svenska skola ska få möjligheter att nå upp till så höga kunskapskrav som möjligt. Om det innebär att eleven behöver kompensatoriska hjälpmedel eller stöd på annat sätt så måste det vara en självklarhet. Lärare måste följa skollag och läroplan. Lärare måste följa anvisningarna som finns i de Nationella proven. Om vi inte tycker att det fungerar bra så har lärare varje år chans att ge sina synpunkter på de Nationella proven. Om de prov som getts just det året och proven som helhet.

I det här fallet fick jag till slut en tydligare bild av syftet var med att försöka pröva det hela rättsligt. (Även om jag fortfarande vidstår att en elevs textförståelse inte nödvändigtvis måste testas med hjälp av en läsförståelse på Nationella provet.) Men ibland upplever jag att det är så lätt att föräldrar eller organisationer slår på stridstrumman innan man ens har försökt förstå vad det är man slåss för. Det är också viktigt att tänka över vem eller vilken nivå man lägger in stridsspetsen mot. Ibland frågar jag mig själv varför föräldrar verkar tro att vi lärare medvetet är ute efter att kunskapsmässigt skada deras barn. Ibland undrar jag varför lärare inte förstår och rätt tolkar föräldrars frustration. Jag har inga raka svar på de här varför-frågorna.

Så fastän det inte är jul på ännu ett bra tag så har jg satt ihop en liten önskelista.:
Jag önskar mig ett slut på överilade anmälningar till skolinspektionen för allt möljligt. (Jo jag vet att det ibland är bra med anmälningar till Skolinspektionen, men antalet anmälda fall är inte samma sak som att lärare/skolan alltid har gjort fel.) Jag önskar att alla lärare förstod vikten av att lära sig mer om dyslexi och npf och att de sen faktiskt omsätter sina kunskaper i kassrummet också.
Jag önskar en förståelse för att en lärare ska balansera 25 elever i klassen och inte alltid kan ta hänsyn till enbart en elev. jag önskar att alla lärare förstod att många av de saker som hjälper elever som har svårigheter också oftast gagnar de andra eleverna.

Jag önskar att föräldrar förstår att ett barn som har svårigheter har rätt till hjälp i skolan. Därmed inte sagt att föräldrar kan bestämma exakt hur den hjälpen ska utformas. Jag önskar också att lärare tog sig tid att ordentigt lyssna på föräldrarnas kunskap om sina egna barn. Jag önskar mig att både föräldrar och skola visar respekt för varandra.

Däremellan kommer det att bli en väldigt bra skola - för alla barn.

Läs mer

Filmer på elever och PUL

På Brinkskolan i Täby där jag jobbar har vi ofta stora samlingar då vi gör saker tillsammans. Från skolstarten i augusti till sista läsårsdagen i juni har vi luciafirande, dansdagar, kompisdagar och annat. Vi har också ett Instagram-konto där vi publicerar både enskilda klassers aktiviteter och barnens arbeten - från de allra yngsta på förskolan till åk 6. Fritids och alla möjliga lektioner försöker vi visa upp för alla som vill följa och följarna blir allt fler.

Givetvis så vill vi ha med även de ovan nämnda samlingarna i vårt flöde på Instagram. Det som är viktigt att tänka på är att det på en skola på ca 380 barn så finns det garanterat ett antal som inte kan läggas ut på sociala medier p.g.a. PUL. Självklart vill vi respektera det. Med foton är det relativt enkelt. Det går att fotografera barnen så att inte deras ansikten syns eller lägga på ett filter med hjälp av någon app. Vi fotograferar också mycket av barnens arbeten för sig självt och den fina arbetsmiljön som vi har på Brinkskolan.
Men det har ändå länge retat mig att det inte går att göra samma sak när jag filmar med min iPad. Visst är Lucia fin även på bild, men det är onekligen mäktigt när vårt luciatåg går på bron över ljusgården, ner för den breda trappan och sedan kliver in på scen. Eller masseffekten som är så härlig när hela skolan samlas för att sjunga eller leka tillsammans. Det skulle jag väldigt gärna vilja kunna fånga på film för att sedan också kunna dela. Hur lyckas man med det samtidigt som man tar hänsyn till PUL? Utan att exkludera något barn...

Jag har hittat appar som gör stillbilder av filmerna på ett bra sätt och jag har hittat appar som lägger på olika sorters färgade filter, text eller exempelvis söta och roliga emojisar ovanpå. Men vad jag är ute efter är inte att göra en "selfie-effekt" utan jag vill ha kvar filmen i stort sett som den är, bara fixa så att det inte går att identifiera de enskilda barn.

När vi igår hade en av våra dansdagar så tänkte jag att nu bara skulle jag hitta en app som la på ett tillräckligt bra filter på filmer för att det skulle avidentifiera enskilda elever, samtidigt som det fortfarande skulle synas tillräckligt bra vad som faktiskt försegick.
Och ibland lyckas man!
Gissa om jag blev glad! Om du har samma problem ska du därför få namnet på appen som jag hittade av mig nu:

ToonCamera  

Jag har lagt in min film från vår dansdag på vårt Instagram-konto om du vill se hur det kan bli. Om du vill följa oss på Instagram så går det förstås också bra.

Så nu kommer det att bli ännu fler filmer!

Läs mer

Behåll böckerna i skolan!

Jag har aldrig förstått varför det måste vara antingen eller. Jag kan bara anta att jag är väldigt svensk på det sättet. Lagom är ett fint ord. 
Hos mig är digitalisering något bra. Det innebär inte att jag anser att vi ska slänga ut läroböckerna. Om man påstår något sådant antar jag att det kan bero på två saker. Antingen så vill man provocera. Absolut kan det väl finnas en poäng i det, men frågan är väl om poängen landar som den ska. Det är lätt att köpa det någon skriver bara för att det är en viss person som skriver det. Det skrivna behöver inte vara mer relevant eller sant bara för det. (Tro för all del inte på allt jag skriver. I alla fall inte utan ordentlig eftertanke. ;) ) Ett provocerande inlägg är inte alltid det rätta att skriva. Om man då inte är ute efter att provocera så kan det helt enkelt vara så att man inte har någon vidare koll på pedagogik och didaktik. Man vet inte hur man ska förhålla sig till digitala verktyg och lärande. Kanske för att man vill så mycket mer än vad man vet eller kan, eftersom man inte har koll på vad som egentligen sker i ett klassrum. Det ligger absolut i tiden att skriva om digitala verktyg. Det innebär inte att man kan ämnet man skriver om. Jag ser och hör om mina egna barns lärande i skolan, men det är framförallt mina egna elever och min egen vidareutveckling inom undervisning som jag förhåller mig till när jag skriver om klassrumsarbete.

Det är alldeles - alldeles - för vanligt att man tror att de digitala verktygen är lösningen på allt. Sätt några iPads eller Chromebooks i händerna på eleverna och allt kommer att lösa sig. Sätt detsamma i händerna på lärarna och de kommer att lära sig att hantera de digitala verktygen i klassrummet per automatik. Jag har från början sagt att det inte kommer att ske, det finns de som fortfarande tror att det fungerar precis så, men vi måste diskutera digital pedagogik! Kommentaren "Eleverna kan redan det där med digitala verktyg. De kan lära oss lärare!" har två stora fel i sig. Det första felet är förenklingen att eleverna ska lära lärarna. Javisst kan de lära oss en eller annan app eller program, men det gäller inte för alla elever och dessutom så behöver läraren fortfarande ha sitt lärarperspektiv med pedagogik och didaktik i ryggen när hen förhåller sig till app/program/verktyg. Det andra felet är att eleverna faktiskt inte kan digitala verktyg. Missförstå mig nu rätt. Jag brukar säga att det finns två saker som våra elever behärskar när det gäller digitala verktyg: sociala medier och spel. Det är en förenkling, men den är ofta sant. Att lära sig, att ta till sig kunskap (och kunskap relaterat till Läroplanen!), med hjälp av digitala verktyg är inte elevernas expertisområde - det ska vara lärarens.

Problem uppstår dock när vi tror att eleverna kan och vet hur de ska hantera sitt lärande per automatik. Det är alldeles för vanligt att de digitala verktygen används till två saker: faktasökande och skrivande. (Så som jag skrev om i mitt senaste blogginlägg.) När man då ger eleven uppgiften att göra ett arbete kring t.ex. London så är det inte så enkelt att eleven ska ge sig ut på nätet och leta fakta. För att klara det behövs en grund att stå på samt ett stort mått av källkritikskunskap. Har alla eleverna de förmågorna? Utan lärarens kunskap och guidning så är svaret - nej. Läroboken kan vara ett stöd i grundkunskap. Läroboken är faktakollad och för det mesta sann. Det finns ett boktrycksår som man kan förhålla sig till och ett diskussionsunderlag att utgå ifrån. Sen bör naturligtvis även läroboken utsättas för källkritisk granskning, men sannolikheten för att innehållet är käpprätt fel är ändå mycket mindre än den fakta som finns på nätet.

När så eleven har sina grundläggande fakta, som gett vid handen att en förkunskap finns och att eleven har en kompass att utgå ifrån, så kan sökandet på nätet påbörjas. Men (och det är ett viktigt men) det är inte så enkelt som att skjutsa ut eleverna på nätet på en gång nu heller. Varför inte? Jo det är helt enkelt så att om man söker på London så får man upp en liten text där det står "Ungefär 1 840 000 000 resultat (0,45 sekunder)". Det är en enorm(!) mängd information, men innan vi ropar hurra så måste vi tänka efter. Vad innebär det här för eleven? Om hen har hoppat över det första steget med att få en grundläggande förståelse är det ytterst svårt att förhålla sig till all information som nu flödar in. Om eleven har en grund (från läroböcker) är det fortfarande svårt. Var ska man börja, vilka länkar är relevanta, vilka texter kan jag förstå, hur många artiklar ska jag läsa, har jag en källkritisk förmåga..? 

Wikipedia kommer ofta först och innehåller oftast helt korrekt information. Men åtminstone mina elever förstår inte texten rakt av. Därpå följer det faktum att man också måste arbeta språkinriktat i hög grad för att eleven ska kunna arbeta med, förstå och ta till sig en sådan text. Läroböcker är bra att grundlägga sånt kunnande i. Det är ytterst sällan jag slänger ut dem fritt på nätet. Jag kan inte säga "Forska om London!" och förvänta mig att eleverna klarar av resten på ett roligt och engagerat sätt helt själva. Någon kanske gör det, men definitivt inte alla. För att eleverna ska kunna (och dessutom lära sig) att hantera digital information behöver jag som lärare leda och undervisa. 
Jag brukar ge eleverna ett antal länkar, med varierande svårighetsgrad, som hjälper dem att hitta rätt i djungeln. Jag lägger länkarna på vår blogg, men det går att göra på andra sätt. T.o.m. att skriva upp dem på en whiteboard. (Hemskt och bakåtsträvande, men det fungerar.) Även här behöver eleverna arbeta källkritiskt. Utifrån en grundkunskap och sedan utvalda sidor kan de sedan arbeta vidare med eget sökande om så är önskvärt. 

Man kan inte prata om att slänga ut läroböcker ur klassrummen utan att också diskutera, samt förstå, hur eleverna behöver förhålla sig till "ungefär 1 840 000 000 resultat"!

Skolan måste inte vara rolig jämt. Det är inte vårt uppdrag. Det är inte lärarnas uppgift att stå på huvudet och jonglera med färgglada bollar varje lektion. Däremot ska det finnas en strävan att finna varje elev. En vilja att få varje elev att nå nya och högre mål/kunskapskrav. Läroböckerna är en del i undervisningen som vi inte kan slänga ut utan vidare. De är en bra grund att stå på både för lärare och elev.


Bild: Colorful Books Stacked (Blender), CC (BY), FutUndBeidl

Läs mer

Skriva, söka fakta och kommunicera med hemmet

Jag har varit på ett öppet hus ikväll. Var och varför spelar ingen större roll, men det var inte på min egen skola. Att ta något "skolmässigt" och förpacka det i lite finare material är på sätt och vis kanske hela essensen av ett öppet hus. Ändå bör vi kanske fundera över vad vi faktiskt säger och kommunicerar med yttervärlden. Hur mycket ytfinish kan vi lägga på utan att det blir ihåligt inuti?

Det sades att elevfokus är viktigt och självklart på skolan. På personlig erfarenhetsbasis kändes det som att de mest menade det så länge eleverna fungerar efter "normen". Jag blev lite ledsen i mammahjärtat. Jag funderade på att stanna kvar för att ställa några riktigt räviga frågor angående npf och inkluderande undervisning till lärarna. Varför inte också övergripande elevomsorg? Det skulle behövas ställas på sin kant, men jag stod över det.

Just när jag funderade som bäst över det här svängde vi av från mammas gata (så att säga) och körde upp på mammas autostrada. På så vis kanske domen faller orättvist, men jag hörde någon säga:

"Vad använder vi elevernas datorer till på skolan? Skriva, söka fakta och kommunicera med hemmet." 

Jag undrar om de hörde min djupa suck uppifrån läktaren. De hade gett mig det självklara och alldeles för enkla. Ärligt talat så förväntar jag mig mer av en "en-till-en"-skola. Om vi tar bort kommunikationen med hemmen så återstår för eleverna två saker för eleverna; skriva och söka fakta. Jag säger inte att det inte kan göras, men digitala verktyg ger oss möjligheter till så mycket mer... och det är mervärdet som vi är ute efter.

Låt mig därför inför kommande öppna hus ge bort lite fler ord. Med digital teknik kan man nämligen förutom att skriva och leta efter fakta bland annat...

Kunskap	Förståelse	Tillämpning	Analys	Utvärdering
definiera identifiera beskriva sortera lista namnge argumentera leta känna igen välja undersöka lokalisera citera reproducera klassificera berätta kopiera upptäcka duplicera samla lyssna observera läsa Recitera spela in repetera förhöra återberätta visualisera filma redovisa	ordna kategorisera förändring skapa diagram citera klassificera konvertera försvara demonstrera bestämma schemalägga differentiera särskilja rita redigera uppskatta förklara extrapolera fylla i följa formulera samla generalisera ge exempel namnge illustrera interpolera tolka specificera lokalisera organisera förutsäga förbereda citera läsa ordna om relatera ordna omformulera upprepa skriva om summera översätta uppdatera	tillämpa beräkna förändra välja klassificera processa konstruera demonstrera utveckla upptäcka generalisera manipulera modifiera driva teser organisera förutsäga förbereda producera relatera omstrukturera redovisa lösa problem överföra redovisa skissa rita förbereda filma samarbeta	analysera bedöma bryta ner kategorisera klassificera kombinera jämföra härleda försvara detektera differentiera  särskilja utvärdera formulera generera identifiera illustrera inducera planera påpeka fråga relatera spara välja jämföra separera förkorta strukturera tolka förklara	ändra beräkna förändra klassificera kombinera komponera konstruera skapa härleda konstruera utforma utveckla upptäcka diskutera leda vidare expandera förklara formulera generalisera generera modifiera organisera omskriva producera föreslå ordna om rekonstruera relatera omorganisera revidera beteckna förenkla ange summera syntetisera systematisera berätta sända skriva besluta bedöma motivera summera rekommendera överväga

Läs mer

Synonymer sa hon

Begrepp är en del av The Big Five. Inom svenskämnet innebär det bland annat alla grammatiska uttryck, men det handlar också om att prata om synonymer. Samtidigt som vi vill att eleverna ska variera sitt språk genom att t.ex. använda synonymer så är det inte alltid helt enkelt att få till det där. Ordet sa är kanske det som oftast förekommer och som samtidigt verkar vara svårt att byta ut. (Det innebär inte alltid att ordet ska bytas ut, ibland har det definitivt sin givna plats i en text.) Att stärka ordförrådet kan man givetvis göra genom läsning, men jag tror på att samtidigt aktivt arbeta med synonymer. Hur kan man då veta hur man ska variera sig om orden ännu inte finns?

Så jag har funderat på hur jag bäst hjälper mina eleverna att påminnas om att variera samtidigt som de får bra exempel på andra ord att använda. I mitt förra inlägg la jag ut några posters och plötsligt blev kombinationen given. Den här gången blev det således posters med synonymer. Då kan eleverna gå fram till en rad med ord när de behöver och samtidigt blir det en aktivitet som stärker skribenterna i att variera språket som kanske smittar av sig även på andra ord. Resultatet återstår att se. Jag har valt några av de vanligaste orden som jag tyckte behövde få lite sällskap och givetvis behöver man prata om de olika värdena som ligger i orden.

Istället göt SA - PDF via länk

Gå och springa - PDF via länk

Med andra ord 1 - PDF via länk

Med andra ord 2 - PDF via länk

Läs mer

Growth mindset - posters

I USA har man ofta uppmuntrande posters på väggarna i skolan. Jag har nu gjort ett antal själv som jag tänker sätta upp i klassrummet. Om du vill ha någon så är du välkommen att låna.

(Några fler posters har du i det här blogginlägget.)

PDF länk - I vårt klassrum

PDF länk - Du är modigare

PDF länk - OM du gör ett misstag

PDF länk - Ändra hur du tänker

PDF länk - Metakognition

Jag lägger in den här också. Det var ett tag sen jag gjorde den, men den har varit väldigt populär. Blogginlägget om "Segertrappan" finns här.

PDF länk - Segertrappan

Läs mer

För vems skull är du i skolan?

Om du är elev kanske svaret på rubriken blir "Eftersom mamma och pappa säger det." eller "För att jag ska lära mig saker," Men om du är lärare, vad blir svaret då? (Förutom det mest grundläggande - att alla (i alla fall de allra flesta) behöver tjäna pengar på något sätt.) Jag har den senaste tiden nämligen funderat en del på vad som skrivs av lärare i sociala medier. Bloggar som ska pushas, inlägg som ska spridas. Det är bra att sprida en positiv bild av skolan, jag gillar det. Men på vika villkor?

Det som jag tycker gör att det blir svårt är ifall gränsen mellan det privata och jobbet suddas ut för mycket. Jag tänker att en del bloggposter mer verkar vara en reklampelare för den egna skolan eller för läraren själv. Vem är det jag vill sälja egentligen? Jag som på något naivt sätt ändå trott att vi lärare är i skolan för att alla barn har rätt till en bra utbildning. Men när vi försöker sälja in vår skola, eller oss själva, så tycker jag att den primära anledningen hamnar alldeles för långt bak i prioriteringsordningen.

Det har hänt att jag har skrivit saker som jag tycker är bra med den skolan jag jobbar på, det är egentligen inte det jag är ute efter. Men ibland märks det alldeles för tydligt att fokus inte finns på eleverna, även fast man vill göra gällande att det är så. Jag älskar att läsa texter om hur lärare lyckas med sina lektioner, hur de förbättrar sin undervisning och/eller vilka resultat eleverna verkar ha upppnått efter vissa arbetspass. Men från det till att hela tiden behöva konstatera att den egna skolan är bäst (och därmed också att alla andra skolor är sämre)... Säljmomentet verkar mest gå ut på att visa vilket vansinnigt bra jobb lärarna gör istället för att ha fokus på eleverna. För att personalen ska få tillfällen att synas ännu mer eller för att man ska kunna dra till sig fler elever eftersom skolan ligger så i framkant att man snart trillar över samma kant.
Nej jag gillar inte idén med att skolor ska vara säljande enheter. Strävan måste vara att alla skolor ska vara bäst. Inte att vi ska som mål att hela tiden hissa oss själva på bekostnad av att vi indirekt dissar andra skolor där inte alla innoativa och världsbästa lärare finns.
Nej jag förstår inte det. Vad tjänar vi på att kliva på varandra för att nå ut med vårt budskap?

Nu kommer det en snutt reklam, men förhoppningsvis en sund sådan.
På den skolan som jag jobbar på nu finns det otroligt många positiva saker, precis som det gör på de allra flesta andra (om inte alla) andra skolor i Sverige. Men det jag absolut gillar mest är att skolan (och rektor) inte har som första prioritet att sälja konceptet Brinkskolan. Det behöver inte vara pukor och trumpeter i ett högt tempo för basunera ut ett budskap om att skolan sär en väldigt bra skola.

På Brinkskolan är första prioritet eleverna, det är därför vi är i skolan och gör det vi gör, precis så som det ska vara.
Reklam slut.

Alla foton på min blogg kommer (när inget annat anges) från min egen kamera.
Fler av mina foton hittar du på Flickr.

Läs mer

Tankar om listor

För tredje året i rad finns jag med på Cisions lista över Sveriges största pedagogiska bloggar.
Jag tänker så här...
Det handlar inte om att ligga först på en lista. Det handlar inte om att få flest läsare eller likes. Att Alistair Creelman hamnar högst upp på Cisions lista förvånar mig inte ett dugg. Har du missat hans blogg är det en god idé att söka upp den. Han skriver bra och om mycket intressant inom digitalt lärande. Jag hoppas också innerligt att jag inte svävar om Omvärlsdbloggen. Stefan Pålsson skriver otroligt genomtänkt och kunnigt. Alltid.
Som sagt. Det är inte en tävling om att hamna på en lista. Det handlar om att skriva om det du känner är viktigt. För dig själv. Det kan hända att det också intresserar andra. Att jag ligger på listan utan att ha hävt mig upp ditt med hjälp av något företag eller bloggportal gör att jag känner att det jag skriver är mer trovärdigt än hur det hade känts annars. (Andra känner tvärs om.) Det visar också att det faktiskt går att nå ut med sina pedagogiska tankar på en egen plattform. Varför man ska blogga pedagogiskt har jag skrivit om i ett inlägg som heter just Att blogga pedagogiskt.

En del av "framgången" med min blogg beror väldigt troligt på att jag har skrivit en hel del om digitalt lärande och då om flippat klassrum i synnerhet. Det är alltså er jag har att tacka för att jag alls ligger på någon lista, Tack du som läser min blogg!

I vilket fall som helst... Idag fick jag inte bara veta att jag ligger kvar bland de tio största pedagogikbloggarna. Idag publicerades också en annan lista, nämligen The FLGI 100. Visst har du koll på The FLGI 100? Inte? Det förvånar mig inte, men det är helt enkelt The top one hundred educators leading flipped learning worldwide. Eller på ren svenska; En lista på de 100 ledande lärarna inom flippat klassrum i världen. Den listan gjorde mig glad redan för några veckor när jag blev informerad om att den skulle upprättas, men idag blev den officiell.

Så... Två trevliga saker på samma dag.

Så som jag redan skrivit så skriver jag inlägg när jag har något jag vill säga och inte för att bara skriva för skrivandets skull. Därför har det varit dåligt med inlägg på bloggen ett tag. Livet har varit fullt av annat. Förhoppningsvis kommer jag igång med skrivandet i samma takt igen. Vi får se när det dyker upp intressanta saker att tycka om. Det närmaste som jag funderar på är annars att göra om bloggen med färg och form. Så bli inte förvånad om du inte känner igen dig nästa gång som du är här inne och läser.

Humlegården in September CC (by nc nd), Karin Brånebäck

Läs mer

Alla matematiker är klåpare

Connie Askenbäck var en student från USA när hon valde att läsa matematik vid Mälardalens högskola. Eftersom hon är amerikansk medborgare så fick hon betala utbildningen själv. Det kostade ungefär 180000 kronor. Det är mycket pengar. Man kan förstå att hon därför protesterade när utbildningen inte levde upp till de förväntningar som hon hade på den. Utbildningen fick dessutom underkänt av Universitetskanslerämbetet på fyra av fem punkter. Det är ganska illa kan man tycka. Så Connie fick hjälp av Rättvisecentrum och stämde Mälardalens högskola. Idag fick hon beskedet att hon vunnit tvisten och hon får därför tillbaka alla sina pengar. I mina öron låter det som sunt förnuft. Betalar man dyrt för en utbildning så ska de löften man får också hållas.

Connie läste matematik. Det vet vi vad det är 1+1=2. Det kan väl inte vara så svårt att lära ut. Alla har vi gått i skolan och förmodligen skulle vi göra ett bättre jobb än Mälardalens högskola. Det är visserligen något ironiskt tänkt, men man måste kunna kräva mer än så på en högskoleutbildning, eller hur? Men eftersom utbildningen är så dålig, så blev inte Connie någon bra matematiker. Det är därför hon får sina pengar tillbaka kan man väl säga.
Men om vi nu tänker vidare... Eftersom utbildningen är så dålig och bevisligen ger dåliga matematiker så vet vi nu: De där matematikerna är ganska usla på något så enkelt som matematik, för det måste gått många fler än Connie på den där utbildningen. Kan vi lita på våra matematiker? Vi vet att utbildningen är riktigt dålig. Det finns det bevis på genom domslut. Jag tycker att det borde bli bättre kontroll på matematiker. Någon borde styra upp deras arbete mer. Sitter de inte och smygsurfar på jobbet allihop och finns det verkligen arbetsro? Betalt för sitt arbete kan de inte få, det får bara folk som gör ett bra jobb. Folk som är dåligt utbildade gör inte ett bra jobb. Och, som sagt var, matematikutbildninger är riktigt usel.

Matematiker kan få olika yrken, det är det knepiga. De arbetar som aktuarier, analytiker, och IT-specialister. De finns med andra ord lite varstans och kan ställa till det. Borde man då inte sätta in ett matematiklyft för matematiker? Så att de vet vad de egentligen pysslar med? Så att de faktiskt får lite kunskaper. Egentligen borde de också legitimeras. Ingen ska kunna gå en usel utbildning i matematik och sen tro att man kan jobba som analytiker hur som helst, för det blir inte bra med en så dålig utbildning.
Jag vet att jag tjatar, men... Matematikutbildningen är dålig - ergo - alla matematiker är dåliga. Det spelar ingen roll när de utbildat sig eller vid vilken högskola i Sveriges avlånga land. Vi som har lärt hos matematik i skolan borde se till att skärpa till dom.
Övervaka. Se till att de får fortbildning. Legitimera.

När Olle Lundin (professor i offentlig rätt) kommenterade fallet Askenbäck idag i P1 så tyckte han i stort att det här var ett bra domslut. Sen sa han å andra sidan också:
"Vilket ansvar har studenten att tillgodogöra sig utbildningen?"
Säger du så till en student som anser sig få en dålig lärarutbildning, vilket jag också har gjort vid tillfälle, får du en ordentlig dusch av att det faktiskt är högskolans ansvar att leverera. Och det ska det levereras bra utbildning, men visst ligger det också något i att du har ett eget ansvar också som student. Förhoppningsvis kan de båda gå hand i hand.

Har du förstått vart jag vill komma?
Vi förstår varför Connie får pengarna tillbaka, men vi är inte så tokiga att vi för den sakens skull fördömer all matematikutbildning flera årtionden tillbaka i tiden, oavsett inriktningen på matematiken eller vilken högskola som stått för innehållet.
Men när det gäller lärare så är det fullkomligt fritt att resonera just så. I mina ögon är det minst lika tokigt. Jag är trött på att höra att all lärarutbildning är och har varit dålig sen 1980-talet. Jag förstår inte resonemanget att det föregående påståendet (hur osant det än må vara) därför i princip enbart har gett oss en urusel lärarkår. Jag går inte med på att det därför är helt okej att varenda kotte (och politiker i synnerhet) har rätt att jonglera med oss lärare och hytta med pekfingret åt alla möjliga håll.
Nej alla lärare är inte perfekta. Är alla frisörer det? Alla advokater? Tandläkare? Trädgårdsmästare? Föräldrar? Politiker? Twittrare?

Det finns massor av bra lärare i Sverige. Jag vill tom sticka ut hakan och påstå att den absoluta majoriteten av Sveriges lärare är väldigt bra i sin yrkesutövning. Perfekta varenda lektion, föräldrasamtal eller i varje sekund? Troligtvis inte, men det är faktiskt inte mer än mänskligt. 

Att en utbildning är dålig någonstans under en tid legitimerar inte att vi bestämmer oss för att alla med samma utbildning är klåpare. Om jag har fel så väntar jag med intresse på debatten och efterföljande reformer som nu lär följa angående matematiker.

CC (by), MCC, Dmitry Dzhus

Läs mer

Vill du bli min kollega i höst?

Nu har du chansen att få arbeta på en nybyggd en-till-en skola i höst. Jag kommer att arbeta med klass 5B och jag hoppas att du vill bli min kollega i 5A.
Brinkskolan ligger i Täby, norr om Stockholm och har ca 200 elever. Det är små klasser och fantastiska ljusa lokaler. (Se bilder.) Det finns vanliga klassrum, ett flertal grupprum och andra arbetsplatser till eleverna. Varje arbetslag har ett gemensamt arbetsrum med många arbetsplatser. Det blir en hel del kollegialt och synligt lärande samt digital pedagogik. Därutöver är det en lyssnande, engagerad och drivande ledning med bra fokus samt roliga kolleger. ;)
Det är en fördel om du har en Ma/NO inriktning, men det är inte helt nödvändigt.
Så... Är det du och jag som ska jobba tillsammans i höst?

Du söker via Platsförmedlingen så nu är det är bara att sätta igång med att skriva en ansökan. :)

Stora trappan.

Biblioteket med mysiga läsplatser

Den ena ljushallen med stora fönster ut mot skolgården.

Samma ljusgård från en annan vinkel.

Arbetsplatser utanför ditt och mitt klassrum.

Två klasser delar på en ingång.

Den andra ljusgården där matsalen ligger.

Ditt klassrum.

Utanför ditt och mitt klassrum från andra hållet.

Läs mer

Att byta skola

Flyttlärare kallas en yrkesart som företar årsvisa förflyttningar, så kallat jobbyte, mellan olika skolområden. En lärare som däremot inte flyttar kallas stannlärare. En majoritet av Sveriges alla lärare flyttar någon gång under sin yrkeskarriär. De som varken beter sig som typiska flyttlärare kallas stagnerade lönelärare.

Förhoppningsvis har du redan gissat att det jag skrivit ovan är mest kopierat (från Wikipedia) och därutöver lite påhittat. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att vi lärare har ganska stora likheter med flyttfåglar.
Faktum är att vi lärare till absolut största delen flyttar under en mycket begränsad period. Det börjar lite smått i april/maj med att någon enstaka frigör en plats på en skola. Kanske är det någon som gett upp läraryrket, någon som följer med sin fru som fått ett toppjobb utomlands eller också en lärare som av en eller annan anledning flyr hals över huvudet från en skola. Man kan fly ifrån föräldrar som träder över alla gränser och man kan fly från kolleger som man inte kan arbeta med av olika anledningar. Det kan också hända att en lärare blir uppsagd mitt under ett läsår efter att det har upptäckts att hen skaffat sig en lärarlegitimation genom klipp-och-klistra-metoden och photoshop. Jag känner till två såna lärare. (Hej på er, jag vet att åtminstone en av er läser min blogg.) Det i sig är ett sorgligt faktum, men det frigör även en plats som någon annan (som är mer noga med att inte ljuga om sina meriter) kan flytta till. Det är väl extra intressant om det är en försterlärartjänst som blir ledig.

Det finns massor av skäl att byta jobb när du är lärare, men det sker som sagt under en ganska begränsad period av året för det mesta. Maj till augusti är den mest intensiva perioden på hela flyttkalaset. Det börjar, som sagt var, med någon enstaka som drar upp sina lärarpålar, sen följer mer eller mindre ett skred av lediga lärartjänster och lärare som hoppar från det ena till det andra jobbet. Skolor som tror att de har att en lärare på kroken kan lika gärna snopet få konstatera att läraren de hoppades på valde ett annat jobberbjudande. För just så ser det ut just nu. Det saknas lärare och det saknas lärare med rätt kompetens i många fall. Det blir allt mer tydligt för varje år kan jag tycka.

Så vad ska en skola göra för att fånga en lärare, kanske t.o.m. en riktigt bra lärare? Jag skulle tro att det till stor del beror på varför en lärare väljer att avsluta sin tjänst på en skola. En del gillar inte rektorn, andra känner att de inte får utvecklas, somliga känner att rektorn kräver för mycket av dom och ytterligare några ser det som ett utmärkt sätt att öka på lönen lite mer rejält. Det senare är ofta det enda sättet att få upp lönen till en vettig nivå. Så som jag ser det så har nyutexaminerade lärare inte särskilt dålig lön. Det är snarare pinsamt att lärare runt 60+ tjänar lika mycket (lite) eller t.o.m. sämre. Jag vet inte säkert, men jag kan tro att om man inte har alltför många år kvar till pensionen kanske man inte heller är lika benägen att flytta. Sen har vi det privilegium som finns för oss lärare som arbetar i eller i närheten av Stockholm. Här finns massor av huvudmän att välja bland och att byta kommun behöver inte innebära att resvägen blir så enormt mycket längre. Den fördelen har inte lärare som bor i våra kommuner med färre skolor och längre mellan kommungränserna. 
Oavsett så borde huvudmännen inse att lönen, eller kanske snarare bristen av en vettig lön, spelar en stor roll för om lärare ska stanna kvar eller ifall de väljer att byta arbetsgivare. Om du är läkare, ingenjör eller ekonom så kanske det låter konstigt, men får oss lärare är det en krass verklighet att erfarenhet inte nödvändigtvis betyder ett antal flera tusenlappar på fickan varje månad vid en lönerevision. Istället är vi glada om vi befinner oss i den övre delen av de procent som delas ut. Med en låg lön från början blir det snarare hundralappar vi pratar om. De nyutexaminerade (som jag inte på något sätt missunnar en bra ingångslön) springer enkelt om erfarna och kunniga lärare i löneligan. Lärare måste ta egna initiativ för att höja sin lön genom att t.ex. byta huvudman. Bättre är ifall huvudmän inser att det kostar att få bra och erfarna lärare till skola och därutöver dessutom behålla dom.

Men man får inte glömma att det även kräver ett visst mod att byta skola. Ibland mindre och ibland lite mer. Det är som att hoppa rakt ut från en sommarbrygga. Vattnet kan vara iskallt, vilket iofs kan vara uppfriskande, men det kan också vara varmt och behagligt. Varmt är inte med säkerhet bra, i värsta fall kan man t.o.m. somna, invaggad i beklaglig kvalmig bekvämlighet. Vilken temperatur vattnet känns att ha vet man inte helt säkert förrän man har plumsat i. Just nu pågår flyttkarusellen som värst. Förhoppningsvis landar vi alla bra eller också så ser vi till att vara en del av det som blir bra.

Jag är en av dom som byter skola i höst. Jag känner mig extra privilegierad eftersom jag ombads söka tjänsten. Lite av en "headhunt" med andra ord (och det borde det finnas mer av). Jag byter av två skäl kan man egentligen säga. Jag söker ifrån - och jag söker till.
Jag söker inte ifrån en dålig skolledning eller dålig lön. Det finns andra anledningar, men det vill jag inte gå in på här. Det jag söker till är en nybyggd skola utan korridorer och med en-till-en i undervisningen. En skola som vill tänka längre än enbart till själva inköpet av digitala verktyg. En skola som anser att den pedagogiska biten är det viktigaste, men att IKT är en självklar del därav. En skola som har idéer och pedagogiska tankar som utgår från pedagogik och digital pedagogik och som vill hitta lösningar för hur det ska fungera på bästa sätt. Ibland behöver man gå sin egen väg, utan att tappa fokus på vare sig Läroplan eller elevernas lärande.

Skolan heter Brinkskolan och ligger i Täby. (Det är den skolan som syns på bilderna här.) Kanske är det bäst att påpeka att det är en kommunal skola också, med tanke på hur många friskolor den kommunen har. Jag hoppas att mitt bloggande ska komma igång igen nu när jag byter skola. Det finns flera skäl till varför mitt bloggande har legat nere. Jag kan nog med ganska stor säkerhet säga att det är ungefär samma anledningar till varför jag byter skola. Jag kommer självklart att sakna mina elever framför allt. Vi har delat mycket under de två år som jag har haft klassen. Samtidigt känner jag redan nu mig mer fylld av energi. Det är en hel del saker som förhoppningsvis kommer att falla på plats i höst.
Jag tänker tjuvstarta med mina tankar redan nu.

Läs mer