Vårt gemensamma mål som lärare är en kombination av en önskan och en skyldighet att ge våra elever de kunskaper och förmågor som de behöver för att ge dom de bästa förutsättningarna för framtiden. Eleverna ska bli ägare av sin kunskapsinlärning, känna sig motiverade och kunna se samt göra kopplingar mellan den abstrakta bilden i klassrummet med den verkliga världen. Eleverna måste behärska kritiskt tänkande, problemlösningsförmåga, lagarbete, kollaborativt lärande och kommunikation på en mängd olika sätt.
För att klara av den utmaningen strävar vi efter att hantera klassrumstiden effektivt.
Jag tror på att undervisningen behöver vara en blandning mellan aktiv klassrumstid och den kunskapsinlärning som sker på all övrig tid för eleverna. Genom att använda digitala verktyg finns det möjligheter att effektivare knyta ihop interaktioner som sker i och utanför klassrummet. Ingen teknik kan ta bort värdet och fördelarna med verklighetens närvaro människor emellan, men det finns aspekter av lärande där tekniken har klara fördelar för att knyta ihop lärandet i tid och rum. Jag kan se hur digitala verktyg ökar elevernas engagemang och möjligheter att se det egna lärandet. Att fortsätta att använda och utveckla kommunikationsteknik för att hitta flera nivåer i elevernas aktiva lärande är viktigt.
Inlärningen behöver ägas av eleverna själva. Det kan lättare uppnås ifall undervisnings fokus flyttas från läraren till eleverna. Det betyder inte att läraren är oviktig, snarare tvärs om. För att göra en grov generalisering: Gör man ett bra jobb som lärare så märks det inte att man är där, gör man ett dåligt jobb märks det alltför väl.
Om läraren vågar låta eleverna ta plats genom diskussioner och aktiv elevmedverkan ger det stor inverkan på elevernas kunskapsinlärning. Att lyssna till läraren är en sak och kunskap kan memoreras. Att behöva ta ställning och aktivt deltaga i lektionen ger ett mervärde i form av förståelse och djupare kunskap.
Läraren och eleverna behöver arbeta tillsammans och inte fungera som parallella enskilda aktörer som råkar befinna sig i samma rum.
Mycket av en kunskapsbärande dialog kan ske utanför klassrummet, tack vare digitala verktyg. Interaktion är inte bara möjlig genom fysisk närvaro utan går i högsta grad att föra digitalt. En pågående dialog mellan elev - elev eller elev - lärare stärker inlärningen även under klassrumstiden. Den tid vi väljer att lägga ner på interaktion med eleverna utanför klassrummet ger ett ökat engagemang i detsamma.
Eleverna kan delta i diskussioner i det traditionella klassrummet, men ändå fortfarande mestadels vara passiva. Att göra eleverna mer aktiva i klassrummet är en utmaning. Ofta fokuserar vi dock på undervisning snarare än lärande. Med förkunskaper inför lektionen och med en aktivt pågående dialog i och utanför klassrummet tror jag att vi kan komma längre för ett ökat elevengagemang och för att göra eleverna till ägare av sin egen kunskap. För mig sker det genom att flippa klassrummet. Det flippade klassrummet fokuserar mer på att lära än att undervisa och jag är övertygad om att interaktioner även utanför klassrumstid ger stora vinster för elevernas kunskapsutveckling. Aktivt lärande ger en bättre resultat än passivt. Undervisning bör utformas för att öka, och inte minska interaktionen mellan elever och lärare. Oberoende av tid och rum.
0 kommentarer :
Skicka en kommentar