Läroplanen betonar användandet av IKT i undervisningen.
Det verkar dock ofta vara så att den mesta tid som tilldelats lärarna att lära sig om IKT har lagts på att lära sig använda tekniken snarare än pedagogiken ur ett läroplansperspektiv. Det förstärks dessutom av det ständiga behovet att uppgradera färdigheter som tillkommer med nya digitala verktyg. Vissa lärare gör lätt den mentala flippen och tar steget från IKT-pedagogisk diskussion till att kunna integrera det i klassrummet. Andra gör det inte, vilket har resulterat i en relativt långsam integrering av den IKT-pedagogik i många skolor.
Problemet med att lära sig använda tekniken förvärras av den begränsade tillgången många lärare har av IKT för sitt eget och elevernas lärande. Även om lärarna vill använda sig av potentialen i ny teknik, så kan den ibland inte förverkligas på grund av bristande tillgång av densamma.
Till viss del är det omöjligt att undervisa med hjälp av IKT utan att behärska grundläggande tekniska färdigheter, vilket kanske är ett onödigt konstaterande eftersom det kan tyckas vara självklart. Men att göra skillnad mellan hur vi använder tekniken och varför vi gör det är en viktig fråga.
Nödvändigheten att lära sig de tekniska färdigheterna kan lätt skymma undan viktigare (och på längre sikt mer relevanta) diskussioner om hur verktygen kan användas för att förbättra lärandet.
För att komma vidare skulle vi egentligen behöva gå via två vägar.
Det ena är att arbeta med att ge lärarna stöd för att bearbeta tankar kring nya arbetssätt och deras konsekvenser för undervisningen. Genom att problematisera lärares föreställningar om IKT och pröva nya idéer i ett fiktivt scenario kan vi träna oss i att tänka nytt. Nya perspektiv i ett diksussionsforum gör det lättare att senare utmana rådande normer och gamla strukturer .
Det andra är ett fokus på att tillsammans försöka analysera effekterna av IKT för undervisningen och elevernas lärande. Vilka förväntningar har vi på oss själva, på eleverna och oss själva som lärare? Vilka skillnader kan undervisning med hjälp av IKT göra i positiva och negativa termer?
Genom att gemensamt diskutera ett kollektivt ansvar för elevernas lärande med hjälp av IKT kan vi förskjuta fokus från det individuella utmaningarna till ett kollektiv medvetenhet kring IKT-pedagogik. Fokus och pressen på den enskilde läraren skulle på det sättet kunna minskas.
Med andra ord är det viktigt att se lärarens eget lärande i förhållande till sitt eget klassrum och ge alla lärare möjlighet att behålla ett kritisk men utvecklande tankesätt för att få en bestående inverkan på skolutvecklingen med hjälp av IKT.
Det kan verka logiskt att lärare först introduceras till det tekniska kunnandet och först därefter hur de ska integrera det i sin undervisning. Genom att istället diskutera ovanstående problematiseringar kan lärare bättre förstå de digitala teknikens möjligheter och på så sätt också ge det större möjligheter att aktivt introduceras och lyckas även i klassrummet.
Det innebär å andra sidan att lärare behöver lära sig om det rent tekniska handhavandet separerat från diskussionen om att se och diskutera behovet av IKT-pedagogik i undervisningen. Frågan är hur mycket av utbildningen för det rent tekniska som bör ligga på skolan, som ändå i grunden har ett pedagogiskt uppdrag, och hur mycket av ansvaret som bör ligga på den individuella läraren själv.
Det är en evig fråga. Hönan eller ägget. Vad kommer först: teknik eller pedagogik? Jag vet vad jag tror på och det är att ta itu med IKT-pedagogik som en del av skolutveckling i första hand.
0 kommentarer :
Skicka en kommentar