21 september 2013

Antielefant Jante intar bloggvärlden

Jag har enda sen min egen blogg tog fart funderat över det här med pedagogiska bloggar. Jag läser många bloggar och jag försöker kommentera bloggar mer. Framför allt så försöker jag uppmuntra lärare i skolan att blogga mer.Någonstans så hör det ihop med Antielefant Jante.

Att våga börja blogga pedagogiskt är inte alltid det lättaste. Dels vill man att det man skriver ska intressera andra pedagoger, eller möjligtvis inspirera. Framför allt så vill man inte framstå som en komplett idiot. Jag tror att det där mest är ett hjärnspöke. Vi lärare i skola och förskola sitter inne med en otrolig mängd kunskap och jag tror att det är bra att blogga om det av flera skäl.
Det öppnar upp till de egna pedagogiska tankarna, det öppnar nya världar till andra lärares tankar och det visar att lärare är är en kraft att räkna med.

Webbstjärnan och Moobis är två suveräna initiativ som fått många lärare att börja blogga med sina klasser. Snart kommer det att vara lättare att räkna klasser som inte bloggar än klasser som gör det. Tittar du på och läser igenom klassbloggarna så upptäcker du snart att de kan se ut på många olika sätt. Bloggen formas efter klassens och lärarens behov. Med Webbstjärnan har man möjlighet att vinna pengar till klassen, vilket lockar många. Jag tror ändå att många också bloggar för att man ser fördelarna med bloggandet. Här är en film om det. Visserligen på engelska, men barnen är härliga och fördelarna med klassblogg kommer verkligen fram.




Men hur är då med lärarnas bloggande? Det dyker upp allt fler, men många är tveksamma till att starta en pedagogisk blogg av olika anledningar. Många tror inte att de har något att säga. Jag tror att ju mer du tänker på det desto osäkrare kommer du på att du verkligen har något att säga. När jag ska skriva något på bloggen så undrar jag ofta om det verkligen kommer att intressera någon. Jag har valt att inte fastna i den tanken. Om inte annat så vet jag att mitt bloggande ger mig själv något. Det utvecklar min tankar kring pedagogik och lärande på flera sätt och bara det är en tillräcklig anledning att fortsätta skriva mina inlägg. Det är inte fel att veta att många uppskattar mitt bloggande, men om du skriver enbart för att få följare eller uppnå någon sorts hävd inför andra så lyser det förmodligen igenom i texten. Som en följd blir kanske inte bloggen så intressant för andra, vilket i det fallet var meningen.Jag tror att bloggar där lärare "slänger ut sina tankar, ja helt enkelt det som rör sig i huvudet, har bra mycket större chans att nå andra än en blogg som medvetet tävlar för att bli en populär blogg för sakens skull.
Med det sagt så vill jag att om du inte redan bloggar pedagogiskt sätter igång så snart du slutat läsa det här inlägget. Ägna det inte så många tankar utansläng ut elefanten Jante och sätt igång.

Jag kan inte starta en tävling för pedagogiska bloggar som ger ut pengar. (Kanske någon borde göra det.) Det jag kan göra är att bättre uppmärksamma andra lärares bloggar på ett mer tydligt sätt. Jag har alltså skapat en liten badge som jag tänker dela ut till bloggare som vågar dela med sig av sina tankar.
Den första som jag tänker ge en badge till är Lotta Malm Nilsson. Lottas blogg heter IKT i undervisning och är riktigt bra. Vi fick tjata lite på henne, men nu finns bloggen sen ett tag tillbaka att läsa för alla. Gå in och läs du också.

Så här ser Lottas Badge ut:



På badgen står det blogito ergo sum praeceptor, vilket med min hemmasnickrade latinkunskap betyder "Jag bloggar, alltså är jag lärare". Egentligen borde det kanske heta praeceptEor. Ett borttaget E får symbolisera att elefanten egentligen är utkastad.
Och allt det jag har skrivit - det gäller rektorer och alla andra inom skolan också.


Efterord - Elefanten i badgen är nu döpt till Hannibal. Han behöver gå över några berg, ibland lika höga som alperna, men sen är han redo att inta den pedagogiska  bloggvärlden.


8 kommentarer :

  1. Jag håller med dig i detta. Jag började blogga för att få syn på mina egna tankar om skola, skolutveckling och lärande. Att någon läser det jag skriver är naturligtvis roligt och hedrande, men förhoppningen är ju dock att andra pedagoger också ska tänka till och vilja uttrycka en åsikt för det tycker jag vi lärare generellt är för dåliga på. Där har nog Jante en stor skuld tror jag. "Inte vill någon höra vad lilla jag har att säga?" Jo, det vill vi! Hur ska vi annars få till en debatt om vad som är viktigt i/på Sveriges största arbetsplats? "Alla" tycker sig ha rätt att tycka om skolan i alla möjliga frågor, på ett sätt som "alla" inte skulle uttala sig om läkaryrket/advokatyrket/åkaryrket/ingenjörsyrket osv. Egentligen rätt märkligt! Så, vem ska stå upp för oss om inte vi själva gör det? jag är med på att kasta ut Jante! Mvh Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte annat än att hålla med dig.

      Radera
  2. Vilken bra idé! Det här bör uppmärksammas. Det är alltför många pedagoger som går miste om den fantastiska utvecklingspotential som ligger i att pedagogblogga. När vi reflekterar och skriver om vår verksamhet är det vi pedagoger själva som sätter agendan för hur vår verksamhet framställs. Vi kan lyfta fram det vi tycker är viktigt och på så vis bredda den annars så smala blid av skolan som ofta visas i media.
    Jag pedagogbloggar själv på http://slojdpedagogen.blogspot.se/ och http://elisabetsiktblogg.blogspot.se/
    och jag har kastat ut jante för länge sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt i det du skriver. Det ligger mycket kraft i pedagogiska bloggar. Det härliga är att jag fått så många nya tips om pedagogiska bloggar tack vare Hannibal. Och nu också din/a. Tack!

      Radera
  3. Jag känner helt igen mig i det du skriver om. Känslan av "vem-skulle-vilja-läsa-vad-jag-gör-och-tycka-det-är-intressant?". Jag har bloggat förut men lagt av p.g.a. just den känslan. Nu tack vare #digiskol har jag fått modet och kraften att göra ett nytt försök. Jag har redan fått respons och energi, så underbart. Jag har också tack vare detta hittat flera intressanta bloggare och twittrare som jag nu är igång och "samtalar" med, bollar tankar och idéer.

    Jobbar på att bli av med Jante och tycka att det jag gör är bra och kanske ge något till någon annan också. Jag lånar gärna din badgetext, gillade den skarpt.

    /AnnA
    lararanna.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du är igång igen!Det ger kraft om man vågar blogga sig igenom det värsta i början.
      Låna gärna själva texten. Elefanbadgen delar jag ut med jämna mellanrum.

      Radera
  4. Hej! För mig är bloggandet mest viktig för att sortera all den inspiration som jag får när jag läser runt bland alla bloggar. Oftast läser man något som man tycker är intressant, man funderar länge (oftast under kvällspromenaden med hunden) och sen gör man inspirationen till något eget. Som passar ens egna syn på kunskap och undervisning. Jag försöker ha det med mig när jag bloggar, att jag faktisk indirekt kan bidra med inspiration. Det är en spännande tid att vara lärare just nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken jättebra anledning att blogga!

      Radera