Antielefant Jante intar bloggvärlden

Jag har enda sen min egen blogg tog fart funderat över det här med pedagogiska bloggar. Jag läser många bloggar och jag försöker kommentera bloggar mer. Framför allt så försöker jag uppmuntra lärare i skolan att blogga mer.Någonstans så hör det ihop med Antielefant Jante.

Att våga börja blogga pedagogiskt är inte alltid det lättaste. Dels vill man att det man skriver ska intressera andra pedagoger, eller möjligtvis inspirera. Framför allt så vill man inte framstå som en komplett idiot. Jag tror att det där mest är ett hjärnspöke. Vi lärare i skola och förskola sitter inne med en otrolig mängd kunskap och jag tror att det är bra att blogga om det av flera skäl.
Det öppnar upp till de egna pedagogiska tankarna, det öppnar nya världar till andra lärares tankar och det visar att lärare är är en kraft att räkna med.

Webbstjärnan och Moobis är två suveräna initiativ som fått många lärare att börja blogga med sina klasser. Snart kommer det att vara lättare att räkna klasser som inte bloggar än klasser som gör det. Tittar du på och läser igenom klassbloggarna så upptäcker du snart att de kan se ut på många olika sätt. Bloggen formas efter klassens och lärarens behov. Med Webbstjärnan har man möjlighet att vinna pengar till klassen, vilket lockar många. Jag tror ändå att många också bloggar för att man ser fördelarna med bloggandet. Här är en film om det. Visserligen på engelska, men barnen är härliga och fördelarna med klassblogg kommer verkligen fram.

Men hur är då med lärarnas bloggande? Det dyker upp allt fler, men många är tveksamma till att starta en pedagogisk blogg av olika anledningar. Många tror inte att de har något att säga. Jag tror att ju mer du tänker på det desto osäkrare kommer du på att du verkligen har något att säga. När jag ska skriva något på bloggen så undrar jag ofta om det verkligen kommer att intressera någon. Jag har valt att inte fastna i den tanken. Om inte annat så vet jag att mitt bloggande ger mig själv något. Det utvecklar min tankar kring pedagogik och lärande på flera sätt och bara det är en tillräcklig anledning att fortsätta skriva mina inlägg. Det är inte fel att veta att många uppskattar mitt bloggande, men om du skriver enbart för att få följare eller uppnå någon sorts hävd inför andra så lyser det förmodligen igenom i texten. Som en följd blir kanske inte bloggen så intressant för andra, vilket i det fallet var meningen.Jag tror att bloggar där lärare "slänger ut sina tankar, ja helt enkelt det som rör sig i huvudet, har bra mycket större chans att nå andra än en blogg som medvetet tävlar för att bli en populär blogg för sakens skull.
Med det sagt så vill jag att om du inte redan bloggar pedagogiskt sätter igång så snart du slutat läsa det här inlägget. Ägna det inte så många tankar utansläng ut elefanten Jante och sätt igång.

Jag kan inte starta en tävling för pedagogiska bloggar som ger ut pengar. (Kanske någon borde göra det.) Det jag kan göra är att bättre uppmärksamma andra lärares bloggar på ett mer tydligt sätt. Jag har alltså skapat en liten badge som jag tänker dela ut till bloggare som vågar dela med sig av sina tankar.
Den första som jag tänker ge en badge till är Lotta Malm Nilsson. Lottas blogg heter IKT i undervisning och är riktigt bra. Vi fick tjata lite på henne, men nu finns bloggen sen ett tag tillbaka att läsa för alla. Gå in och läs du också.

Så här ser Lottas Badge ut:

På badgen står det blogito ergo sum praeceptor, vilket med min hemmasnickrade latinkunskap betyder "Jag bloggar, alltså är jag lärare". Egentligen borde det kanske heta praeceptEor. Ett borttaget E får symbolisera att elefanten egentligen är utkastad.
Och allt det jag har skrivit - det gäller rektorer och alla andra inom skolan också.


Efterord - Elefanten i badgen är nu döpt till Hannibal. Han behöver gå över några berg, ibland lika höga som alperna, men sen är han redo att inta den pedagogiska  bloggvärlden.