Tanken bakom verkar vara att det inte bara är en drivkraft utan till och med en förutsättning.
Funderar över om vi alla förstår att vi har elever som fungerar olika i skolan. Att alla inte är stöpta i en lärarmall och efter en definition som filosofiskt låter bra, men som inte rimmar med verkligheten.
Lustfyllt lärande måste förhålla sig till varje elevs definition och inte bara vara vad vi lärare lägger i orden. Någon som har tänkt npf ? Förklara syfte och meningen med arbetet så kanske du får med några till, men fortfarande inte alla.
Att lära sig är så individuellt så att vi inte kan diskutera övergripande perspektiv om vi inte är medvetna om de elever som inte definierar lustfyllt lärande inom samma ramar som den enskilde läraren. Att förhålla sig till lärande är så pass individuellt att varje lärare måste se och förhålla sig till varje elev. Inte bara vid utvecklingssamtalet utan även klockan 10 på en fredag då schemat säger en sak och hjärnan en annan för många av våra elever.
Det finns elever som inte känner lust någonstans och ändå är kapabla att lära sig. Det finns elever som inte har samma lust till Lgr 11 som läraren. Då måste vi ta ett steg tillbaka utan att tappa oss själva och vår undervisande roll. Men tar vi inte steget tillbaka utan att sätta oss själva och våra egna definitioner i centrum så kan vi inte se eleven. Först när vi ser eleven kan lärandet börja.
Den som vågar möta eleven och vågar lägga sina egna definitioner på hyllan en stund har större förutsättningar att nå varje elev samt att öka möjligheterna och likvärdigheten för fler elever än bara de som passar in i lärarmallen av vad som är en "god lärande elev".
0 kommentarer :
Skicka en kommentar