Själv har jag alltid mer eller mindre känt mig som Molly Bloom. En tanke kan lika gärna kan komma farande helt oväntat även om något som inte fanns där i kapitlets början.
Länge trivdes jag ganska bra med mina egna tankar utan att de verbaliserades eller kom på pränt. Faran med det vara att jag närapå lurades att tro att tankarna inte betyder någonting. Och att jag försökte omsätta dom i min egen ensamhet. I stort sett är det inget fel i det problemet är att tanken har svårt att klättra vidare på egen hand. Det som ska bli en viktig tanke är det inte självklart från början eller på egen hand. För det som verkligen formar en tanke till något mer än bara några ord i en strid ström är just att den stöter på något annat. Tanken behöver ett motstånd i form av en annan tanke som fyller på, kompletterar eller en motsatt åsikt kanske till och med i form av ett motbevis.
En blogg är en blogg är en blogg.
Jag bloggar när mina tankar behöver hitta ut. Inte så mycket för att någon ska läsa dom. Egentligen. Skriver på bloggen gör jag för min egen skull. Det är ett egoistiskt projekt och en misslyckad uppgift på en fortbildningskurs. Egentligen. Men när mina tankar fick möta andras tankar i ett öppet och brett forum hände något. Det var inte längre mina tankar utan en del av något annat. Det innebär att de tankar som jag skriver ner på min blogg också blir en del av något större och på så sätt blir något större. Inte i den bemärkelsen att mina tankar förhäver sig,utan snarare att de tillsammans med andra tankar knuffas vidare i ett flipperspel. (Otäckt likt flippa, eller hur?!) Även om jag försöker puffa till tankarna i en viss riktning så är det inte säkert att de hamnar de där eftersom de påverkas av andras tankar. Tillsammans med andra kan de sen samla massor av poäng. Alternativt skjuter jag ut en kula som närapå omedelbart sjunker till botten, men då kan jag lägga in en ny kula i loppet. Ibland får jag lägga in en mindre insats för att hålla spelet igång, men jag har i stort sätt aldrig ångrat en studsande tankekula.
En lärare är en lärare är en lärare.
Jag är inte mig själv nog som lärare. Jag behöver andra för att studsa mina kulor vidare. Oftast räcker inte skolans kollegium till. Det har inte med kollegorna själva att göra. Det kan finnas utmaning så det räcker och blir över i ett arbetslag eller på ett lärarmöte. Men när jag som lärare släpper ut mina tankar på en blogg så händer något. Mitt bloggande för mina lärartankar vidare och gör mig till något mer än bara en lärare. Jag blir något mer än bara en lärare i ett klassrum. Jag blir en del av ett kollektivt lärande i den flipperspelsliknande miljö som det utvidgade kollegiet är. Det är därför jag alltid uppmuntrar pedagoger att blogga. Därför att det ger oss alla fler motstånd, tankeknuffar och flipprar.
I kapitel 1 i Lgr11 under rubriken Skolans värdegrund och uppdrag står det:
"Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap."Om vi fortsätter ner till kapitlet om Övergripande mål och riktlinjer hittar vi en punkt under 2.2:
"(Skolan ska ansvara för att varje elev) ...kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga..."Byt ordet eleverna mot ordet lärare istället och ordet tillsammans får en ny intressant infallsvinkel.
Det är mer än att bara bestämma vem som tar hand om vad på nästa friluftsdag eller att diskutera 20 minuter om när vi ska hinna sitta ner för att beställa läromedel. Det är medvetna pedagogiska diskussioner i studs med andra som vi behöver. Vi kan inte tro att någon ska skänka oss den tiden. Vi måste erövra den. Vi behöver också erövra nya spelplaner och flipperspelet i cyberrymden är just en sådan spelplan. Läs och ta del av andra andras tankar på twitter och bloggar. Pröva på att blogga eller att ge dig hän i en twitterdiskussion. Även forskningsarenan är en spelplan där vi behöver bli bättre på att hålla kulan i rullning. Om vi inte vill att någon annan ska tilta spelet med en massa uppdrag som inte känns förankrade i verkligheten behöver vi bli bättre på att ta del av och bli en del av forskningsvärlden.
Jag är fullkomligt övertygad om att just det gör oss till bättre lärare. Du och jag och alla våra kollegor. Inte bara i Sverige utan i ett mycket större perspektiv.
Nästa helg flippar jag på flera sätt på #Flippkon14 tillsammans med många andra.
Bollen är fortfarande i spel.
Flippar (bearbetad bild från)
0 kommentarer :
Skicka en kommentar