Det här med att blogga

Minns du att det fanns en tid innan det fanns internet? Minns du att det fanns en tid då ordet blogg inte fanns i din vokabulär? Jag är tillräckligt gammal för att till och med tycka att det inte var så väldigt länge sen.
Enligt Wikipedia skrevs den första personligt skrivna bloggen av Justin Hall år 1994 och tre år senare myntade Jorn Barger ordet weblog, som sedan förkortades till ordet blogg.
Om vi tar ett stort kliv framåt så kan vi enkelt konstatera att bloggandet idag har blivit väldigt vanligt. En helt ny kanal finns idag tillgänglig för vem som helst att dela egentligen vad helst du skulle vilja i skrift eller med hjälp av videoinslag på. Bloggen är inte bara populär bland tonåringar, vars främsta syfte ibland verkar vara att publicera "dagens outfit" (ja, det finns förstås många undantag), utan även inom ett flertal andra områden. Det finns mammabloggar, kändisbloggar, politikerbloggar, företagsbloggar, intressebloggar, idrottsbloggar... i en oändlig rad. Någonstans i den raden ordnar även de pedagogiska bloggarna in sig och de blir allt fler.

En dag fick jag höra något angående min blogg som jag har funderat över rätt mycket.
"Tänk på att andra inte orkar engagera sig lika mycket som du!"

Jag har fått höra liknande saker flera gånger:
"Varifrån får du all din energi?"
"Hur hinner du blogga?"
eller
"Varför gör du allt det här på din fritid?" 
Även uppmaningen (eller kanske snarare förmanandet)
"Ta det lugnt! Det är faktiskt lov nu!"
slinker in då och då.

Jodå, jag har både barn att ta hand om och ett "liv". Dessutom har jag kasat ut elefanten Jante.
Så varför respekterar jag inte lärarens alla heligaste genom att lugna ner mig på lovet? Hur orkar jag med alltihop? Vi lärare känner redan att tiden inte räcker till, så varför använda sin redan så knappa tid till att blogga? Dessutom utan att få betalt för det.
För mig har det aldrig varit så mycket att fundera över. Det verkar påverka andras fritid mer än min egen att problematisera min överskottsenergi. Vi har alla olika syn på vad vi ska eller bör välja att använda vår tid till. Det är helt enkelt var och ens rätt att göra så. Därför kan jag egentligen inte komma med vattentäta argument för varför bloggandet är ett så bra instrument för en lärare, även om jag tycker att jag har bra argument. Och även om just du som läser det här inte behöver övertygas, så kan jag ändå dela med mig av mina tankar om varför jag bloggar. Sen finns väl hoppet att det kryper vidare ut i den pedagogiska världen och ger en insikt om att "det kanske inte är så dumt det där i alla fall".

Att blogga är att dela med sig av sina tankar. Efter mitt senaste blogginlägg så avslutade jag det med att lägga in en film av Steven Johnson. Han talar om "Where Good Ideas Come From" och att så många idéer föds när olika tankar möts. När du bloggar delar du dina idéer och när jag ska formulera mina tankar i skrift ger det ofta nya tankefrön. Just att behöva formulera sig brukar nämligen kräva att man funderar lite extra över det man tänker.

En blogg låter mig ta tankarna utanför klassrummet och det närmsta kollegiet på skolan och dela dem med världen. Ett sådant utbyte av tankar över kommun-, nations- och yrkesgränser hade aldrig varit möjligt i samma utsträckning utan min blogg. Det är en förmån att få lära av sina misstag och framgångar och kunna förbättra kvaliteten på min undervisning i ett sådant perspektiv.
Genom att blogga , twittra och medverka i olika nätforum kan jag använda mig av en fri resurs för mitt utvecklingsbehov. Fortbildning känns tyvärr inte som ett prioriterat område inom skolan, men bloggandet sluter upp i en dela-kultur som finansieras genom passionen hos en rad oerhört kompetenta människor.

Blogginlägg föder kommentarer, åsikter, kritik och beröm från läsare. Kommentarer på det jag skriver ner här får jag på bloggen, Twitter och Facebook. Jag är väldigt glad och tacksam för all respons som jag får. Att konfronteras med repliker på mina tankar hjälper mig att bli trygg i, utveckla och hitta nya tankar och metoder. På så sätt får jag ett perspektiv på mina egna tankar som jag inte hade fått annars. Dessutom så hjälper det mig att hitta motstående eller kompletterande tankar som ger just de där goda idéerna. En idé eller tanke kan vara nog så bra, men oftast är det i mötet med sina gelikar som de utvecklas till något fantastiskt.
När mina egna tankar publiceras, reciteras eller retweetas är en klart upplyftande känsla och det är obeskrivligt härligt att se hur mina ord påverkar andra människor. Att dela mina idéer och få se hur andra bygger vidare på mina tankar eller berätta hur jag själv har inspirerats av andra är en riktig energikick.

Den som vidgar sin umgängeskrets ges nya möjligheter. Genom att dela mina tankar på nätet, visar jag upp hur jag tänker, arbetar och undervisar. Det kan låta skrämmande men jag ser det som en stor möjlighet. Bloggandet gör att jag känner mig mer motiverad att lära och att jag fortsätter att växa. Delad kunskap skapar helt enkelt en gemenskap där du hela tiden vill lära dig mer. Det har för mig öppnat ögonen för många andras bloggar och triggat mig att leta efter information och fakta som jag inte har varit i närheten av förut. Jag vill veta mer, jag vill inspireras och jag vill förstå hur andra tänker.
Människor som jag inte ens visste existerade eller har haft möjlighet att träffa eller prata med har blivit en del av min lärarvardag. Det har gjort att jag har byggt upp ett myller av professionella människor som ingår i ett fantastiskt nätverk. Jag varken kan eller vet allt, men som en del av mitt utvidgade kollegium så vill jag påstå att jag gör det. Som en extra bonus så är det inte bara mitt yrkesmässiga nätverk som har ökat i omfattning, utan även mitt personliga dito.
Genom att på det här sättet bygga upp en gemenskap av likasinnade människor som delar mina passion för lärande och skolutveckling och som uppskattar eller diskuterar mina åsikter, har jag skapat många nya spännande kontakter. Det är relationer som, via bloggen, sociala medier eller irl, öppna dörrar som erbjuder alla typer av möjligheter. Du vet aldrig vem du kommer att möta och hur ni kan arbeta tillsammans, men för min del har det varit fler än jag har kunnat ana. Jag har fått träffa, pratat och samarbeta med många människor som jag aldrig hade varit i så nära kontakt med annars och varje dag knyter jag nya kontakter.

Det är därför jag bloggar. Alla de nya tankar och kunskaper jag får och alla de människor jag samverkar med på olika sätt ger energi mer än vad det tar!
Allt tack vare min blogg.
Dessutom tänker jag fortsätta att "facebooka" och twittra på rasterna, vare sig någon annan förstår att jag nätverkar och fortbildar mig eller inte.