Konsten att bli överfull, men ändå inte mätt på #SETT2013

Man lär sig något nytt varje dag. Vissa dagar lär man sig väldigt mycket.

Jag har alltid gillat att lära mig mer. SETT 2013 har varit ett suveränt tillfälle att göra just det. Om jag tänker på alla de föreläsningar som jag har varit på under mässans två dagar och försöker sammanföra det så är det framför allt två saker som jag kommer att tänka på:
Det som jag inte redan visste.
och
Det som jag trodde att jag redan visste.

Även om jag är insatt i någons tankar kring ett ämne så innebär inte det att jag har tänkt färdigt när jag en gång lyssnat på en föreläsning eller har läst en bok. Det innebär att jag aldrig riktigt kan slå mig till ro. Det är ibland obekvämt att omvärdera det som man redan vet, men det tvingar in dig i ett ständigt pågående lärande och ju mer du lär dig, desto större möjligheter till tankeutvecklande utbyte får du också tillsammans med andra.

Jag älskar att lära om och lära nytt.
Förmågan att lära sig, själv eller tillsammans med andra, och att tillämpa nya idéer är en del av den mänskliga erfarenheten. De flesta älskar att lära. Om du nu inte håller med om det så tänk på när någon berättar en fantastisk historia eller när du tittar på en spännande film. Du dras till historien som berättas. Det du tar del av  just då är den tidigaste formen av lärande.
Berättandet var det tidigaste sättet att överföra livets visdomar eller överlevnadsstrategier och är det fortfarande. Den klokaste, eller äldsta, i samhället är de som av tradition har överfört sina kunskaper till andra genom att berätta historier. På samma sätt har vi fortsatt traditionen genom att lyssna på alla dessa briljanta talare på SETT 2013.

Många föreläsare har det varit som jag har lyssnat till under kort tid och många har de goda samtalen varit i samband med föreläsningarna med kloka människor. Hela SETT 2013 har genererat ett hav av bubblande inspiration och tankeverksamhet.
Det är egentligen det mest intressanta. Att efteråt reflektera tillsammans med andra om det du har uppfattat och vad det innebär. Din uppfattning av föreläsningen kan få en helt annan riktning eller få sig en knuff i just den riktning som du egentligen inte visste att du tänkte på i interaktion med andra. Efter en av föreläsningarna på SETT 2013 så diskuterade jag med Oscar Semb och Emil Jansson om våra tankar kring det som hade sagts. Och i just den här diskussionen så sa Emil något som jag har vridit och vänt på i olika ljus. Emil sa (på ett ungefär och om jag inte har vridit hans ord helt fel) att han ibland försöker göra sinnet blankt och programmera om sig för att inta en annan roll inför en föreläsning än den han egentligen har. Istället för att lyssna med alla de förkunskaper som han redan hade så försökte han lyssna helt förutsättningslöst. Det fick verkligen igång mina tankar, för hur ofta gör vi så? Jag gör det helt säkert inte alltid och även om vi gör det så är det inte helt lätt att alla gånger bortse från allt det som vi redan vet.

Många människor gillar att vara den smartaste personen i rummet. Det är som om de har ett intensivt behov av att alltid veta mer och bättre än alla andra. Men... Om du är den smartaste personen i rummet, fundera då över om du egentligen inte bör byta rum. För vad vinner du personligen på att veta mer än alla andra runt omkring dig? Om du vill vara riktigt smart så utmanar du dig själv genom att alltid försöka vara den "dummaste" personen i rummet! Det kommer att tvinga dig själv att se allt i ett nytt ljus så att du ser det du redan vet ur en ny vinkel. Du kan på så sätt utmana dig själv att ständigt lära nytt. Vad är det jag har missat? Hur kan jag använda det här på ett annat sätt? I vilken situation kan jag relatera det här på något annat sätt än på det sätt som jag redan gör? Självklarheter behöver helt enkelt ibland utmanas för att bli klarheter.

Att vara den smartaste personen hjälper absolut inte mycket om du aldrig har hört talas ämnet som ska lyssnas till eller diskuteras. Jag upplever mig som inte helt tappad bakom en vagn. Jag har koll. Jag hänger med. Jag är insatt i väldigt mycket inom det som diskuteras inom skolvärlden. Ändå har jag flera gånger (och det var säkert inte sista gången) befunnit mig i en situation där jag har känt mig väldigt okunnig om ett ämne. Kanske helt enkelt därför att jag aldrig har hört om det förut, men det jag insåg efter att Emil berättade om sitt tillvägagångssätt var att jag förmodligen inte inte hittat rätt vinkel in i ämnet. Innan jag så att säga har "hamnat rätt" så kan jag få den där wow-känslan och tycka att något är fantastiskt, men jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det.

Om du klarar av att backa och tänka dig in i något från en ny vinkel när du ännu en gång sätter dig ner för att lyssna till det du redan har hört, så är det jättebra. Själv tror jag att jag har svårt för det. För mig är det i mötet med andra som jag backar och funderar om. Även om du vet en hel del om ett visst ämne, det finns oftast många perspektiv eller sätt att sätta ihop bitarna på som du inte upptäcker på egen hand. Att reflektera tillsammans med andra är viktigt för att få nya eller utvidgade perspektiv på det man redan vet. Du kan vara smart och kunnig, men även smarta människor kan ignorera nya infallsvinklar just för att de redan hittat sin övertygelse om hur saker och ting är och bör vara. Att då bara passivt lyssna till när någon pratar kan, i mitt fall, göra att det som sägs bara dimper ner som en fågelunge som försöker lära sig att flyga. Två dagar i Bloggers Corner måste ha varit den mest intensiva tankeutmaning jag har haft. Nya och gamla spännande kontakter, utbyte av tankar och idéer från olika föreläsningar möttes där. Det mesta diskuterades och fick stadiga vingar eller kreerade nya krumbukter i min hjärna. Det jag trodde var verkliga tankar stöttes och blöttes och formulerades om i mitt huvud till nya, mycket mer utvidgade tankebanor.

Jag tänker ofta så här när det gäller mina elever, frågan är om jag inte ska låta mig själv bli bättre på detsamma. Jag vill göra mig själv mer medveten om att något obegripligt nytt inte innebär att jag ska strunta i att gå vidare i det. Jag vill bli vara säker på att det jag redan vet hela tiden låter sig utmanas.
Vi som har varit på SETT 2013 har alla översköljts av bra, spännande och innovativa tankar. Bloggers Corner med sitt intensiva pedagogiska mingel har gett mig ett större perspektiv på föreläsningarna än jag nog hade fått annars.

Att vara smart eller insatt i ett ämne betyder inte att du ska vara bra på allt, eller att du faktiskt gillar att göra allt. Någon kommer alltid att kunna utmana dig i ditt artisteri och det är något bra. Vi behöver möten med andra människor för att skapa ännu mer och ännu bättre. Olika infallsvinklar som möts ger dig möjligheten att ta tag i det du redan visste eller våga möta nya tankar. Båda med ett mer öppet sinne. Hädanefter ska jag alltid utgå ifrån att innan jag går in i ett möte så kan jag visserligen en hel del, men samtidigt så vet jag inget alls.
Möten i lärande. Vi behöver det i flera dimensioner. SETT 2013 blev,  tack vare alla dessa möten, en fullkomlig tankekrevad i 4D.